Franska Revolutionen

9 röster
26727 visningar
uppladdat: 2003-08-31
Inactive member

Inactive member

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete
Inledning:
Frankrike det ledande landet i Europa, de hade 26 miljoner invånare. De människor som bodde utanför Frankrike och som ville anses mycket lärda ut, skulle helst både kunna läsa och tala franska. Möbler, kläder och andra franska saker var mycket eftertraktade och dyra, bara de som hade råd med lyx, kunde kosta på sig något sådant. Frankrike var ett mycket rikt land, man sa att hälften av alla guldmynt som fanns i Europa var franska. Men problemet var att landet inte kunde placera pengarna på rätt ställe, så de var egentligen ett mycket fattigt land. Men kungen, Ludvig den XVI, levde ett lyxliv med verkligen allt man kunde önska sig, så det var där ifrån allt folk fick sig bilden av Frankrike.

Orättvisan och de tre stånden:
Frankrike var uppdelat i tre stånd. I det första ståndet var präster, det andra adeln och i det tredje var resten av folket som innehöll affärsmän, fabriksägare och så bönder. Det allra mesta var orättvist i landet t.ex. präster och adeln behövde inte betala skatt, men de fattiga bönderna fick betala skatt på jord, egendom, på sina skördar, salt, tobak, vin och till sist cider. Marken i Frankrike var heller inte rättvis delad, ¾ ägdes av första och andra ståndet, de var ca en halv miljon människor. Den återstående fjärdedelen ägdes av tredje ståndet som var 25,5 miljon. Detta gjorde ju så klart bönderna till ett fattigt folk, eftersom de fick skatta på så mycket och äga så lite.

Riksdagen:
Landet hade sen länge levat i ekonomiska svårigheter, pengarna hade gått åt till dyra krig m.m. de hade lite pengar till styrelsen och armén. Landet hade drabbats av missväxt under de senaste åren., så folket var upprörda och svalt. Oron steg. Statskassan var tom! Kungen beslöt sig för att sammankalla en riksdag, den var den första på 175 år. Den 5 maj 1789, var dagen då riksdagen skulle äga rum, det var en mycket vacker och ståtlig dag. Representanter från alla stånden tågade genom staden. Först gick tredje ståndets representanter, de hade svarta kläder och små trekantiga hattar, de var 600 st. Sen kom adelsmännen, 300 st, de hade stora vida hattar, vackra sidenkappor, knäbyxor och vita strumpor. Efter dem kom prästerna, de hade svarta kappor, färgglada mantlar kunde man se hos de flesta biskopar och kardinaler, de var 300 st. Sist gick de allra vackraste och ståtligaste, nämligen kungen och drottningen, Marie Antoinette, samt kungens bröder. När de skulle rösta, begav sig första ståndet till en egen lokal, andra ståndet likadant. Men det tredje ståndets ledare protesterade mot att alla skulle röta på olika platser, och eftersom han hade med sig några män från de övriga stånden, kunde det ta ledningen över hela riksdagen. Det fick namnet nationalförsamlingen.
Bastiljen stormas:
Den 14 juli 1789 rusade en upprörd folkmassa fram genom Paris gator, mot den gamla fästningen Bastiljen. Den hade vid 1700-talets slut använts som fängelse för politiska fångar. När folket hade nått Bastiljen, krävde de att befälhavaren till fästingen skulle fylla deras vapen med krut. Befälhavaren hade inget annat val, så han överlämnade Bastiljen till folkmassan. Men det slutade ändå med att överbefälhavaren och hans få soldater blev dödade. Genom staden tågade sedan folkmassan fram, med överbefälhavarens huvud spetsat på en pik. De satte eld på adelsmännens slott och dödade ägarna.

Trots att denna händelse är mycket känd, har den nästan ingen grund till revolutionen. Denna händelse var en övergång från den gamla medeltiden. För dagen efter stormningen, började man riva byggnaden, för att övergå till det nya moderna Frankrike. Borgen hade heller inte varit särskilt omtyckt. Men visst var detta också en start på revolutionen, för folket visade ju vad de ville, men först och främst en övergång. Den 14 juli blev sedan Frankrikes nationaldag.

Nya lagar:
Den nya nationalförsamlingen drevs på bra p.g.a. folkets oro. Det stiftades fler och fler nya lagar som förändrade Frankrike. Vips så hade de högre ståndens privilegier avskaffats, och en utav de nya lagarna löd så här: ”Människorna födas och förbliva fria och lika i fråga om rättigheter.” Och revolutionens slagord löd så här: ”Frihet, jämlikhet och broderskap.” Nu var det inte längre tre stånd det handlade om, nu var det jämlikhet! 1791 kom lagen som tog bort ojämlikheten, men kungen fanns kvar, fast han hade förlorat en hel del makt.

Kungen flyr:
Den 20 juni 1791 flydde kungafamiljen. Själva kungen var ganska populär, men det var verkligen inte hans drottning, Marie Antoinette. Hon var Österrikisk och det hade varit Frankrikes fiende mycket länge. Dessutom hade det berättats om att hon på gatorna hade sagt: ”Varför äter de inte kakor,” när hon visste att de flesta inte hade något bröd. Och efter det här med stormningen av Bastiljen, och den nya nationalförsamlingen, kände kungen sig inte lika säker som förut. De beslöt sig för att fly ut ur landet, men kom bara till Varennes. ( Varennes låg 23 mil utanför Paris) Folket förde tillbaka kungafamiljen till palatset, och man kan säga att kungen kände sig fången i sitt eget slott.



Ny författning:
Folket på landsbygden började lunga sig, eftersom deras högsta vilja hade gått igenom, de slapp ju att betala skatt nu. De svåraste revolutionärerna hade get sig av, bort från landet. Nu hade nationalförsamlingen lugn och ro att arbeta ut en ny författning. Fast det var inte alltid så lugnt ändå, för det bildades små grupper inom nationalförsamlingen, som stred mot varandra. Den nya författningen stängde ut de fattigaste i landet och det var de rikaste i landet som hade övertaget om revolutionen. Och den 14 september 1791, godkände kungen den nya förvaltningen, som fick namnet lagstiftande.

Krigsförklaringen:
Drottningen Marie Antoinettes bror, Kejsare av huset i Habsburg, i Österrike, fick höra om hur hans syster behandlats, när hon flydde med kungen. Han blev mycket upprörd och gick ihop med Preussen, till attack mot Frankrike. Armén i Frankrike var motiverad, men inte särskilt väl tränad och förberedda, så de vek undan. Nu flydde revolutionärerna från landsbygden till kungens palats, där det sedan stormades. Regeringen kunde inte stoppa dem. Kungafamiljen fick skydd av nationalförsamlingen, de tillbringade sedan natten där och fick höra på när ledamöterna avskaffade kungamakten. Det blev många misstänkta revolutionsfiender som togs till fånga och en del slogs ihjäl direkt. Det var den 20 april 1792 som Frankrike förklarade krig mot Österrike och Preussen. Senare anslöt sig också Storbritannien som Frankrikes fiender.

Slaget vid Valmy
Striderna härjade på och det såg aldrig riktigt bra ut för Frankrikes del. Och tillslut det såg det till och med väldigt illa ut, men den 20 september 1792 verkade det som om lyckan vände trots allt. Det var ”Slaget vid Valmy” som ägde rum då. Det var exstremisterna Danton, Robespierre och Marat som tog befälet då. I den lagstiftande församlingen sa Danton: ”Stormklockan som snart ljuder är inte en larmsignal, utan en signal om angrepp på landets fiender. För att besegra dem mina herrar, krävs djärvhet, åter djärvhet, alltmer djärvhet. Då är Frankrike räddat." Och det var just vad det blev också, för när de var i Valmy och krigade, slog de för första gången tillbaka på de österrikiska och preussiska trupperna. Efter det drog general Braunschweig sina trupper tillbaka, och lämnade kriget. Men det var inte p.g.a. att fransmännen hade vunnit det anfallet, utan den anledningen är fortfarande okänd, men en av anledningarna var att det hade blivit en del motsättningar mellan Österrike och Preussen. Men fransmännen
firade väldigt, över denna seger vid Valmy.

Kungen avrättas:
Kungen hade i hemlighet sökt stöd och hjälp från andra kungar och fransmän, som inte bodde i Frankrike längre. I november 1792 hade man hittat brev hos kungen som han hade gömt. Breven var inte särskilt allvarliga, men kungen åtalades ändå för förräderi. Det var heller aldrig klart varför de dömde honom. Men det spelade i det här fallet ingen roll, de skulle halshugga honom. Den 21 januari 1793 var en regnig dag. En kärra rullande genom gatorna i Paris, fram mot avrättningsplatsen. Allt folk var tysta. När han väl kom upp på plattformen, och de hade tagit av hans sidenkappa, började han att tala. Han sa ”Fransmän, jag dör oskyldig….” Mer hann han inte säga för att en trumvirvel överröstade honom. När huvudet hade fallit i korgen tog bödeln upp det. En del bland folket skrek: ”Leve friheten! Leve republiken! Men det fanns också de som grät. En av revolutionsmännen skrev: ”Europas furstar må rasa, vi slungar mot dem en konungs huvud” Samma år den 16 oktober avrättades även drottningen.

De tre ledarna:
Frankrike hade som sagt segrat, men det uppstod ändå strider mellan olika revolutionspartier. Segrare där blev de s.k. jakobinerna. Deras ledare hette Robespierre, han var en duktig advokat. Robespierre styrde landet från år 1793, tillsammans med Danton, också han en advokat. Den perioden kallades för ”Skräcken.” Samma år den 27 juli blev Robespierre medlem i Välfärdskommitén. Men redan efter ett år blev de båda ledarna oense, men Robespierre fick övertaget. Danton blev ställd inför domstolen, anklagad för att ha tagit emot mutor. Han dömdes till döden, vilket väldigt mycket folk blev under den här perioden. Men när Danton kom upp på avrättningsplatsen, ryktas det att han yttrade till bödeln: ”Glöm inte att visa upp mitt huvud för folket. Det är värt besväret.” Men en del, sa att han sa så här i stället: ”Visa upp mitt huvud för folk. Ett sådant ser de inte varje dag. Det fanns även tredje ledare, Marat. Han blev tidigt mördad, närmare bestämt den 24 juli 1793. Det var så att många ansåg att Marat var ansvarig för alla de nästan 40 000 avrättningarna. En som var särskilt upprörd över detta var en ung kvinna vid namn Charlotte Corday. Hon skrev en dag ett brev till Marat, där det stod att hon kunde peka ut fiender till revolutionen. Varje dag tog Marat sig ett bad, för att han hade en svår hudsjukdom, och det var då han passade på att ta emot besök. När Charlotte äntligen fick lov att komma dit, tog hon genast upp som kniv och mördade honom.

Som straff blev också Charlotte avrättad. Och efter det, slängdes nästan alla tavlor och porträtt som var på Charlotte, samt brev som hon hade skrivit kunde vara farligt att ha kvar. Även Robespierre skulle möta sin död i giljotinen, för denna man blev datumet den 28 juli 1794. Men han togs till fånga dagen innan, av några av sina närmaste medarbetare, inte ens de hade känt sig säkra. För Robespierre framträdde som en blodtörstig diktator, men ändå den mest sammansatta människan utav de tre ledarna. Han gjorde ingenting till sin egen fördel. Han hade också lagt fram ett förslag om en lag som gjorde så att dödsstraffen förbjöds. Han propagerade mycket för det, men det var inte tillräckligt mycket folk som gillade det. Efter Robespierres död, avslutades tidsperioden ”skräcken.” Året där innan, 29 maj-2 juni 1793, störtas alla girondister, och några månader efteråt, närmare bestämt 31 oktober, dödas de.

Kriga för sitt fosterland:
När revolutionen började infördes den sk ”allmänna välplikten.” Det innebar att alla män som var franska, och kunde bära vapen, var skyldiga att kriga för sitt land. Förr hade arméerna varit mycket små, men när denna lag kom till blev arméerna miljontals. Många fransmän fick nu en mycket djup relation till sitt fosterland. Detta betydde ju mycket för Frankrike, men även för de andra länderna i Europa, politiskt sett.

”Lägre” män fick också en chans:
I det gamla Frankrike hade adelsmännen ensamrätt om alla höga poster. Så under den tiden hade aldrig välutbildade och lärda män, i det tredje ståndet, någon chans. Men nu under revolutionen hade de verkligen tagit sin chans. Som officer började Napoleon sin kamp uppåt och nådde snart sin post som general, då var han 27 år. Men till slut, år 1795, får Napoleon namnet överbefälhavare, över en arme i Italien.

Nytt uppror:
1795 fick landet en ny grundlag, landet skulle då styras av fem direktorer. De bönder och hantverkare som offrat sitt liv för revolutionen hade gjorde det förgäves, för att diktatorerna tog bort den allmänna rösträtten. Nu var ju Frankrike nästan likadant som innan revolutionen, fast landet styrdes av fem personer i stället för en. Det blev uppror i Paris, men de möttes av stora kanoner. Men då kom Napoleon och upplöste upploppet.

Revolutionens slut:
Men efter fyra år, 1799 fick de fem direktorerna avgå. Nu fick landet åter igen en ny grundlag och landet skulle nu styras av tre konsuler. Napoleon var en utav de tre, han utsåg sig själv till den högste av dem. Parlamentsledamöterna tyckte inte om detta, men när de protesterade, kastade genast Napoleons soldater ut dem, och hämtade in några mindre envisa ledamöter. De gick med på detta och godkände den nya grundlagen. Efter det var den Franska Revolutionen slut.

Kröningen av den nya kejsaren:
Det var år 1804, i katedralen Notre-Dame i Paris, som Napoleon Bonaparte skulle krönas till kejsare av Frankrike. Det var mycket folk och inte särskilt många protester, eftersom folket hade fått nog av revolutionen på elva år. Påven var där, men Napoleon skulle sätta på sig kronan själv. Med det skulle han visa att det fanns ingen som var högre än han. När de kom ut på gatorna sopade folket: ”Leve kejsaren!” Napoleon blev också diktator, men kallade sig själv gärna för ”revolutionens son”.

Lagboken:
Napoleon lade till och tog bort olika lagar. Han tog tillbaka en del saker som fanns i det gamla Frankrike, t.ex. tryckfriheten. Den regeln hade man avskaffat under revolutionen, men nu var den tillbaka som sagt. Men ibland fördes politiska frågor och diskussioner i tidningar och böcker. För att ingen medborgare skulle sätta sig upp mot kejsaren, hade Napoleon en hemlig polis som kontrollerade det. Men en del lagar som hade fötts under revolutionen höll han kvar. Kejsaren kallade den nya lagoken han skapat, för Code Napoléon. I den fanns den regel som nog de flesta gillade bäst, nämligen ”Alla är lika inför lagen!”

Mer om Napoleon:
Hur var nu Napoleon? Snäll? Omtänksam? Eller rent ut sagt, en hjälte?! Nej, en hjälte var han nog aldrig. Åsikterna om Napoleon kunde bara sägas för stunden. Han hade ett överkänsligt temperament, sov när han ville, han var pratsam eller tyst. Napoleon fuskade i spel och nöp folk i öronen, på ett skrämmande men ändå lekfullt sätt. Men Napoleon hade ett utomordentligt bra minne. Han brukade jämföra sitt minne med en byrå. När den var stängd kunde han gömma vad som helst där och sedan plocka fram det med alla detaljer, efter behag och när det behövdes. När man såg på Napoleon, såg man en kortvuxen mörk man, utav italiensk typ. Han skulle heller aldrig klä sig i civil klädsel. Napoleons tid:
1769 – 1821

Vad betydde revolutionen?
Först den amerikanska revolutionen och sedan den franska. Nu visste folket runt om i världen att det faktiskt gick att störta en kung och lyckas! Det hade verkligen en enorm betydelse. Men detta var inte den enda revolutionen som inträffade i Frankrike, det kom fler. Denna revolutionen var inte bara en strid om rättvisa, det var också en övergång från det gamla medeltida Frankrike till det nya moderna. Under revolutionen skapades saker och ting som vi h...

...läs fortsättningen genom att logga in dig.

Medlemskap krävs

För att komma åt allt innehåll på Mimers Brunn måste du vara medlem och inloggad.
Kontot skapar du endast via facebook.

Källor för arbetet

Saknas

Kommentera arbetet: Franska Revolutionen

 
Tack för din kommentar! Ladda om sidan för att se den. ×
Det verkar som att du glömde skriva något ×
Du måste vara inloggad för att kunna kommentera. ×
Något verkar ha gått fel med din kommentar, försök igen! ×

Kommentarer på arbetet

  • Inactive member 2006-11-22

    Ändra Inledning för att den va

Källhänvisning

Inactive member [2003-08-31]   Franska Revolutionen
Mimers Brunn [Online]. https://mimersbrunn.se/article?id=2201 [2024-03-29]

Rapportera det här arbetet

Är det något du ogillar med arbetet? Rapportera
Vad är problemet?



Mimers Brunns personal granskar flaggade arbeten kontinuerligt för att upptäcka om något strider mot riktlinjerna för webbplatsen. Arbeten som inte följer riktlinjerna tas bort och upprepade överträdelser kan leda till att användarens konto avslutas.
Din rapportering har mottagits, tack så mycket. ×
Du måste vara inloggad för att kunna rapportera arbeten. ×
Något verkar ha gått fel med din rapportering, försök igen. ×
Det verkar som om du har glömt något att specificera ×
Du har redan rapporterat det här arbetet. Vi gör vårt bästa för att så snabbt som möjligt granska arbetet. ×