Franska Revolutionen

5 röster
17769 visningar
uppladdat: 2009-03-18
Inactive member

Inactive member

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Varför? Bakgrund

Den franska staten hade alltid ont om pengar.  Eftersom att de nästa alltid var ute i krig så tömdes statens kassakista. Härskarna i Europa låg ofta i krig med varandra för att utöka sina egna områden. Sjuårskriget hade kostat väldiga summor. Frankrike hade också hjälpt kolonierna i Nordamerika att göra sig fria från det brittiska styret. Kolonisterna segrade men för Frankrike var priset högt. Staten hade inga pengar och var på gränsen till konkurs. Kung Ludvig XVI levde ett lyxliv på slottet i Versailles.Frankrikes invånare var indelade i tre stånd: adel, präster och det tredje ståndet. Adeln och prästerna var mäktigast. Tredje ståndet bestod av allt från rika bankirer och advokater till fattiga bönder och arbetare. Det tredje ståndet hade nästan ingen makt alls, men bestod av 98 % av hela befolkningen.Författare som Voltaire och Rousseau hade börjat sprida nya idéer, dem hade fått många av sina läsare kritiska mot det kungliga enväldet, och adelns och kyrkans privilegier(det var dem emot). De flesta människor var fattiga och förtryckta, skrev författarna. Det franska ståndsamhället, var ett orättvist samhälle. Dom hade kommit på "Frihet, jämlikhet och broderskap". Adeln var befriad från att betala skatt till staten. Däremot hade adelsmännen rätt att driva in skatter och avgifter från bönder för egen del. Det skedde ofta med hårda medel. Missnöjet bland bönderna växte. En dålig skörd betydde dessutom att den blev mindre kvar efter att skatter och avgifter betalats. Bönder var tvungen att jobba någon dag i månaden på dagsverken, det var att hjälpa adeln på deras gårdar. Bönderna hade heller ingen jakträtt, dem fick böter om dem var och jagade. Därför var dem tvungna att köpa kött av adeln. Avgifter till kvarnar och vinpressar. Adeln hade domstolsrätt.Arbetarna började svälta för att priserna på maten steg och hade då inte råd att köpa mat åt sig och sin familj.En allt större grupp av borgare hade blivit rika, krävde att få politisk makt. Ekonomisk makt gav inte politisk makt!Den amerikanska revolutionen hade visat att kamp kunde löna sig. Det var viktigt för många fransmän som påverkats av de nya tankarna, upplysningsidéerna. Förenta Staternas födelse blev ett föredöme och skapande kamplust.Frankrike var ett envälde. "Kungen var Guds nåde" styrde enligt de linjer som kardinalen Richelieu arbetat fram på 1600-talet. Systemet fungerade under den starke kung Ludvig XIV då det kungliga enväldet stod som högst. Hans efterträdare var svagare och lättare att motarbeta.

Hur? Händelseförloppet

•1.       Den franska staten blev långsamt allt svagare. I slutet av 1780-talet var läget katastrofalt. Kungen och hans regering försökte flera gånger lägga en ny skatt på alla, också på adeln och kyrkan, för att få in pengar. Adeln protesterade så våldsamt att planerna måste skrotas. Då lät kungen upplösa de lokala parlamenten runt om i landet. De samlades genast igen och trotsade kungen. År 1788 lät en desperat regering kalla representanter för de tre stånden till fen riksdag. Det var den första riksdagen på 175 år. Alla hade höga förväntningar, men visste inte riktigt vad riksdagen kunde åstadkomma. Tidpunkten var illa vald. Kallelsen gick ut på hösten och mötet skulle bli i maj. Den hösten blev skörden i Frankrike en av de sämsta på århundradet. Det betydde att den största delen av Frankrikes befolkning var hungrig och missnöjd vid en avgörande tidpunkt i landets historia.

•2.       Det var hungerupplopp, nöd och oro över hela frankrike. Riksdagen som inkallats togs snabbt över av tredje ståndet. Adeln och kyrkan hade 300 ledamöter var. Det tredje ståndet, som representerade 98 % av de 26 miljonerna fransmän, hade drivit igenom att de skulle få ha 600 ledamöter. Kungen hade gått med på det. Om stånden röstade för sig själv skulle omröstningarna sluta 2-1. Det första och andra ståndet, som i stort sett alltid höll ihop, skulle då besegra det tredje ståndet. Men det räckte inte längre för det tredje ståndet att få utse fler ledamöter. De ledamöter som samlats i Paris krävde att ensamma få räknas som Frankrikes parlament. I början av juni 1789 förklarade sig tredje ståndets ledamöter vara Frankrikes nationalförsamling. Kungen stängde tredje ståndets mötessal, men medlemmarna samlades i ett bollhus, en slags tennishall. Där svor de församlade en ed ("Eden i bollhuset") att inte ge upp förrän de gett landet en ny styrelse. Efter mycket tvekan gav kungen efter. De tre stånden förenades i en enda nationalförsamling. Församlingens uppgift var att skaffa fram pengar för att lösa den ekonomiska krisen och ge landet ett modernare styre.

•3.       Befälhavaren på Bastiljen, en gammal borg i paris som gjorts om till fängelse, var orolig. Han hade bara 80 äldre soldater och 30 schweiziska yrkessoldater för att försvara borgen. Det ryktades att Bastiljens fängelsehålor var fyllda med politiska fångar. Många påstod att fästningen var full med soldater som bara väntade på sin chans att anfalla de obeväpnade parisarna. Den 14 juli 1789 fylldes gatorna med folkmassor som letade efter vapen för att försvara sig. En stor grupp hade sökt sig till Bastiljen. Befälhavaren lovade att ge order till sina soldater att inte skjuta. Men han hade dragit tillbaka sina trupper till den inre borgen och lämnade de yttre murarna oförsvarade. Människorna strömmade in. När befälhavaren såg att det strömmade in människor på borggården gav han order till soldaterna att öppna eld. Fler människor föll. Plötsligt dök några soldater upp och ställde sig på de upproriska sida. De tog med sig kanoner som de riktade mot Bastiljens inre portar. Befälhavaren gjorde ett sista misstag. Mot ett löfte att gå fri öppnade han portarna. Men folkmassan högg huvudet av honom, satte det på en stång och bar iväg det i triumf. Bastiljen var erövrad och folket kunde befria fångarna: fyra falskmyntare, en adelsman och två sinnessjuka. Fler fanns det inte, men den franska revolutionen hade inletts.

Följder

Oroligheterna på landsbygden och i Paris skrämde många i nationalförsamlingen. Adeln och prästerna kände sig så hotade att de gick med på att deras privilegier skulle avskaffas. Det skedde natten till den 4 augusti 1789. Nationalförsamlingen beslutade också att samma lagar skulle gälla för alla. Alla skulle betala skatt. Nationalförsamlingen fortsatte att stifta nya lagar som skulle sopa bort det gamla styret. Alla var jämlika inför lagen. Man kunde inte köpa sig fri. Men det blev inte ekonomisk likhet. Dem fattiga var fortfarande fattiga och rika var fortfarande rika. Frankrikes styre ändrades, dem blev en demokrati där folket fick rösta.

1792

Frankrikes fiender såg att landet var försvagat. De såg det som en chans att utöka sina områden, men de var också rädda att revolutionen skulle sprida sig. Kejsaren av huset Habsburg i Österrike var upprörd över hur hans syster Marie Antoinette behandlas. Tillsammans med Preussen gick Österrike till attack. De dåligt tränade franska arméerna vek undan. Revolutionärer från landsbygden flydde till Paris. De tog över en stor del av styret i staden. Regeringen kunde inte stoppa dem och kungens palats stormades. Kungafamiljen måste söka skydd i nationalförsamlingen där de tillbringade natten med att lyssna till hur ledamöterna avskaffade kungamakten. Samtidigt kokade Paris igen. Nyheterna om de framryckande arméerna ledde till att tusentals misstänkta fiender till revolutionen greps. Många dödades direkt. Sen lyckades en revolutions armé stoppa angriparna. Revolutionen fick ny styrka. I november 1792 hittade man en del brev gömda hos honom. Breven i sig var inte allvarliga. Det var inte riktigt klart var kungen gjort sig skyldig till. Men skuld och oskuld spelade inte så stor roll. Kungen åtalades för förräderi och dömdes till döden. Det blev allmän och lika rösträtt för alla.

1793                             

En regning januarimorgon rullade bödelskärran med kungen genom Paris gator. Kungens avrättning skapade en våg av vrede i Europa. Men revolutionens ledare kompromissade inte. Man införde värnplikt som betydde att alla unga män blev skyldiga att tjänstgöra i armén. Det gjorde att Frankrike snabbt fick stora arméer. När de dåligt tränade soldaterna sen förlorade flera slag bröt det ut inbördeskrig i landet. En tid som fått namnet "skräckväldet" började. Marie Antoinette avrättades liksom 35 000 andra. Tre politiker var skräckväldets ledare: Jean Paul Marat, George Jaques Danton och Maximilien Robespierre. Alla tre var välutbildade och begåvade, men hänsynslösa. Marat var en vetenskapsman. Han mördades 1793 av en ung kvinna som hette Charlotte Corday. Danton var advokat och populär folktalare i Paris. Han blev en förlorare i maktkampen mellan olika revulotionärer och avrättades med giljotinen våren 1794. Robespierre var en framgångsrik advokat och den som blev mest känd som revolutionens ledare. Han klarade sig längst i maktkampen, men sommaren 1794 var också hans tid ute. När han också giljotinerats följde hans närmaste män efter. "Skräcken" var över.   Dom kallades även jakobinerna. 

1794

Under 1794 gick det allt bättre för revolutionsarmén. En invasion av Piemonte misslyckades, men genom en invasion av Spanien över Pyrenéerna intogs San Sebastián och efter den franska segern i slaget vid Fleurus ockuperade de hela Belgien och Rhenlandet. Rösträtten som man fått för bara två år sen togs bort igen. Borgarskapet hade då makten.

Napoleon

Napoleon var en general, och 24år gammal.

År 1795 antogs en ny grundlag i Frankrike. Landet skulle styras av fem diktatorer. Flera av de lagar som stiftats under revolutionens första år togs bort och den allmänna rösträtten avskaffades. År 1799 fick frankrike åter en ny grundlag. Direktorerna ersattes av ter konsuler som skulle styra landet. Napoleon utsåg sig till förste konsul.  Några timmar senare fick en mindre grupp envisa ledamöter godkänna den nya grundlagen. Den franska revolutionen var över. År 1804 lät Napoleon kröna sig till kejsare i katedralen i Notre-Dame i Paris. Påven var närvarnade men Napoleon satte själv krona på sitt huvud. Han ville visa att ingen stod över honom. Napoleon blev diktator, men framställde sig som revolutionens son. År 1810 härskade fransmännen över nästan hela Europa. Grannländernas arméer hade krossats en efter en och Napoleon hade tvingat dem att gå i förbund med honom. Fransmännen lyckades aldrig besegra britterna på havs. År 1812 begick Napoleon ett stort misstag. Han anföll Ryssland med en armé på 600 000 man. Ryssarna vek tillbaka och brände br...

...läs fortsättningen genom att logga in dig.

Medlemskap krävs

För att komma åt allt innehåll på Mimers Brunn måste du vara medlem och inloggad.
Kontot skapar du endast via facebook.

Källor för arbetet

Mina källor är min histore bok "levande historia" och lite från wikipedia.

Kommentera arbetet: Franska Revolutionen

 
Tack för din kommentar! Ladda om sidan för att se den. ×
Det verkar som att du glömde skriva något ×
Du måste vara inloggad för att kunna kommentera. ×
Något verkar ha gått fel med din kommentar, försök igen! ×

Kommentarer på arbetet

Inga kommentarer än :(

Källhänvisning

Inactive member [2009-03-18]   Franska Revolutionen
Mimers Brunn [Online]. https://mimersbrunn.se/article?id=58031 [2024-03-29]

Rapportera det här arbetet

Är det något du ogillar med arbetet? Rapportera
Vad är problemet?



Mimers Brunns personal granskar flaggade arbeten kontinuerligt för att upptäcka om något strider mot riktlinjerna för webbplatsen. Arbeten som inte följer riktlinjerna tas bort och upprepade överträdelser kan leda till att användarens konto avslutas.
Din rapportering har mottagits, tack så mycket. ×
Du måste vara inloggad för att kunna rapportera arbeten. ×
Något verkar ha gått fel med din rapportering, försök igen. ×
Det verkar som om du har glömt något att specificera ×
Du har redan rapporterat det här arbetet. Vi gör vårt bästa för att så snabbt som möjligt granska arbetet. ×