Franska revolutionen

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Den 14 juli, Bastilledagen - dagen för att minnas början på den franska revolutionen, en blodig konflikt som i viss mån blev mönstret för andra revolutioner. Effekterna av revolutionen gav eko över hela världen. Denna revolution tog landet från en absolut monarki till statism och tillbaka till monarki genom en terrorregering och krig med nästan hela den övriga Europa.

Det medeltida feodalsystemet med dess tre distinkta stånd (prästerskapet, adeln och borgare) fortfarande fanns i Frankrike på 1700-talet. Prästerskapet och adeln slapp att betala skatter och bidrog med rådgivare till kungen. Adeln gav gratis militärt stöd till kungen. Det tredje ståndet, vanliga människor, var arbetarna som betalade skatter. Inte nog med att de betalade skatter utan den var tvungna att stödja den lokala prästen och adelsmannen också.

"Bourgeoisien" eller medelklassen sprang från detta tredje stånd. Trots att de var ofta rika, intelligenta handelsmän eller professionella kunde de inte helt utnyttja sin potential eftersom lagen reserverade höga poster i det militära och inom regeringen för adeln. De kanaliserade sin ilska och frustration till kritik på regeringen.

Frankrikes inblandning i fyra krig under 1700-talet, inklusive att hjälpa de amerikanska kolonierna i kampen för frihet från England, gjorde att landet var nästan bankrutt. "Tredje ståndet" kunde inte längre bära skattebördan. Ludvig XVI ville ha reformer med hade inte så stark vilja att han kunde stödja sina ministrar i arbete med att rätta till bristfälligheterna. På Marie Antoinettes inrådan blev förslaget att prästerskapet och adeln skulle göra uppoffringar för att minska skuldsättningen förkastat.

P g a det växande missnöjet samtyckte kungen till att inkalla riksständerna, en gammal feodalparlament som hade avsomnat år 1614, till ett möte i Versailles. Han utsåg Jacques Necker till premiärminister. Frankrike skulle hålla sitt första val på 174 år. I riksståndets ursprungliga form hade alla tre stånd lika många ledamöter. Riksståndet sammanträdde endast efter varje stånd hade bestämt hur det skulle rösta och varje stånd hade endast en röst. När riksständerna sammanträdde i maj 1789 ville tredje ståndet, som hade dubbelt så många ledamöterna som de andra två stånden, att varje deputerad eller ledamot skulle ha en röst.

De deputerade från tredje ståndet meddelade omedelbart att de var de sanna representanterna för folket. De utsåg sig själva till Nationalparlamentet och inbjöd prästerskapet och adeln att vara med. Louis XVI. som inte tyckte om denna ordning, kallade till ett möte med utvalda deputerade och stängde möteslokalen den 20 juni. De deputerade som infann sig till möteslokalen beslutade att använda tennisbanorna intill där alla representanter svor den berömda tennisbaneeden.

En sträng vinter och dålig skörd gjorde att folket i Paris blev oroligt och de använde våld allt oftare. Ludvig den XVI ställde in Nationalförsamlingen och trupperna började göra uppror. Kungen backade och rådde prästerskapet och adeln att gå med i tredje ståndet. Den 11 juli, emellertid, avskedade han Necker på inrådan av drottningen och försökte visa sina auktoritet genom att ta till vapen. Eftersom han inte kunde lita på deras lojalitet drog han tillbaka sina trupper från Paris och lämnade kvar trupper vid Bastiljen och Invalidessjukhuset. "Ansvarsfulla medborgare" i Paris bildade ett nationalgarde på 48 000 man. Vanliga medborgare plundrade regeringsbyggnader och den 13 juli gjorde en räd mot St. Lazarefängelset för att få tag på vapen. Gardet deltog också

Den 14 juli intog pöbeln Invalides och marscherade vidare mot Bastiljen där de dödade vakterna och halshögg guvernören. Franska revolutionen hade börjat.

Bastiljens fall markerade slutet på det gamla Frankrike. Emellertid gav det inget till det nya Frankrike utom en flagga och en legend. Av fruktan vägrade folk att betala skatter. Med en växande nationalskuld kollapsade regeringsmakten och banker vägrade låna Frankrike pengar. Ludvig återkallade Nationalförsamlingen men han inte längre hade absolut makt och han gjorde sitt bästa att förhindra reform. Vid denna tid började "emigrés" fly landet. Adelsfamiljer tog sina rikedomar med sig.

Ludvig den XVI vägrade godkänna Rättighetsförklaringen som togs fram av Nationalförsamlingen och Parispöbeln marscherade till Versailles och tvingade kungen tillbaka till Paris. Regeringen arbetade med kungen för att genomföra reformer, som omfattade konfiskeringen av kyrkans egendom. Efter att en hel del präster hade vägrat svära trohet mot den ny civilkonstitutionen bröt påven diplomatiska förbinelser med Frankrike. Ludvig försökte att fly mot gränsen till Österrike men blev arresterad och återfört till Paris.

Under Nationalförsamlingen gled landet allt djupare i en skuldsättning. Situationen blev värre då de allierade arméer från Österrike, Holland, Preussen och Sardinien avancerade mot Frankrike. I september 1792 ersattes Nationalförsamlingen av Nationalkonventet. Nationalkonventet utropade Republiken Frankrike. Ludvig den XVI arresterades, ställdes inför rätta i december och avrättades den 21 januari.

Omedelbart efter kungens avrättning, emellertid, ersattes Nationalkonventet av Kommittén för allmän säkerhet och Revolutionstribunen. Man förklarade krig mot Storbritannien och det blodigaste kapitel i Frankrikes historia, skräckväldet, inleddes i september. Alla tilltänkta fiender mot den regerande gruppen avrättades - män och kvinnor, gamla och unga, borgare och adel. Under denna tid många människor flydde från Frankrike för att finna fred i andra länder. Under de sista sex veckorna som markerade slutet på skräckväldet i juli 1794 avrättades mer än 1 400 människor i Paris.

Oktober 1795 gav Nationalkonventet ansvaret för verkställighet till det nyinrättade direktoriet. Det fortsatte att vara instabilt och år 1799 ersattes direktoriet av konsulatet. År 1804 återgick Frankrike till att vara monarki när Napoleon Bonaparte förklarade sig som kejsare. Hans nederlag vid slaget vid Waterloo år 1814 innebar slutet för den franska revolutionen.

När Frankrike låg i krig med alla länder i Europa utom Sverige och Schweiz annekterades stora delar av Europa. Man slog tillbaka arméerna av härskare som underskattade glöden med vilken maj...