Franska revolutionen och Napoleon Bonaparte

Revolutionernas tidsålder - Franska revolutionen

Varför revolution?
Revolutionens era spred sig till Europa under 1780-talet, den mest kända revolutionen i världsdelen
var den franska revolutionen som bröt ut år 1789.
1
1700-talets Frankrike var omodernt, det var fortfarande medeltida. Sederna var medeltida. En stor
sed som var ”ålderdomlig” var seden med stånd. Alla tillhörde något stånd beroende på vilken
samhällsklass de fötts in i. Var man av adlig eller kyrklig börd så hade man ett stort privilegie som
inte borgare och bönder hade; man behövde inte betala skatt. Det franska ståndsamhället var
uppbyggt på tre olika stånd. Högst upp var stånd nummer ett, där befann sig kungen och hans
familj. I det andra ståndet hittade man adeln och kyrkans män, och i det tredje ståndet var resten.
Det tredje ståndet tog upp cirka 98% av den franska befolkningen, och till den gruppen hörde
borgare och landets bönder.
2
En mycket stor faktor till revolutionens utbrott var landets styre. Frankrike var en monarki och
under denna period var det Ludvig XVI som satt på tronen och gjorde som han själv ville. Det fanns
dock tillgång till en riksdag, men senast den sammankallats var år 1614.
Kungen sägs ha varit svag i sitt styre och tog flera gånger dåliga beslut, dessutom skröt hans
drottning, Marie Antoinette om det lyxiga liv hon levde med pengar som hon slösade på klänningar,
skor och smycken. Kungafamiljen irriterade den franska befolkningen.
En annan faktor till revolutionen var ju självklart också andra revolter runt om i världen, mest
inspirerade det amerikanska frihetskriget, men upproren i England och Nederländerna satte också
sina spår i fransmännens tankar.
1
Startskottet
Med en pengagalen kungafamilj och en stor statsförlust efter landets inblandning i det amerikanska
frihetskriget på USA:s sida mot England. Det samarbetet ledde till en stor förlust för den franska
ekonomin. Landet drabbades av svår missväxt för jordbrukarna och helt plötsligt kunde en
månadslön gå åt för en enda brödlimpa. Och inte nog med det så följde en av de kallaste vintrarna
på länge, kylan och hungern blev ingen bra kombination och gjorde folket ännu mer revoltsugna.
Nu ville de ha förändring.
3
Friden i Frankrike var som bortflugen och Ludvig XVI kände pressen på sig och ville bringa lite ro
till ett folk på väg mot uppror. Men statskassan hade ett stort underskott och för att räta upp
ekonomin och försöka fixa ett nästan trasigt land klarar man sig inte ensam. År 1789, hela 175 år
efter sitt senaste möte så samlade den franske kungen sin riksdag; generalständerna.
2
Då kungen i desperation sammankallade sin riksdag så bröt han ihop. Riksdagen kunde snabbt enas
om att kungen inte hade vad som krävdes för att styra landet.
Det var dags för en förändring i styret.

Egentligen hade kungen samlat riksdagen till ändamålet att diskutera och besluta om hans förslag
på en skatteändring. Skatteändringen var den att också adeln och kyrkfolket skulle börja betala
skatt. Istället började man diskutera hur man skulle lösa styresproblemet.
I ståndsriksdagen var det ju tre delar av den franska befolkningen som ställdes emot varandra.
Skulle man utföra röstningar på det gamla ”hederliga” sättet, alltså att varje stånd fick en röst, så
skulle det vara mycket orättvist mot det tredje ståndet. Det var nämligen så att det tredje ståndet
hade 600 representanter, och de var lika många som de övriga stånden hade gemensamt.
Sofia Sköld ES13c
1
www.historia2.se/historia123/?p=519
2
http://www.historiaref.gotland.se/franska.htm
3
www.historiesajten.se/handelser2.asp?id=26

Men generalständerna var inte enade om hur saker skulle gå till och nu såg det tredje ståndet sin
chans till att göra sin röst hörd. Så efter flera veckors diskussioner om hur man skulle utföra
röstningarna så fick ”folket”, alltså borgare och bönder, nog.
De gick emot de andra stånden och bildade den 17 juni 1789 en egen församling, ett parti skulle
man kunna kalla det. Församlingen döpte de till nationalförsamlingen. Nationalförsamlingens
medlemmar bestod mest utav borgare och bönder men också av en liten del ledamöter från de
övriga stånden som också kände sig inspirerade av upplysningsidéerna som spred sig runt om i
Europa. Upplysningsidéerna förespråkade jämställdhet och frihet för varje individ att göra sina egna
val, precis som det vi nu kallar liberala tankar.
I den nya församlingen hade varje ledamot rätt till varsin röst, i generalständerna gick det till på så
sätt att varje stånd bara fick en röst var. I nationalförsamlingen fick varje individ en chans att stå
upp för sina egna åsikter.
4
Upprättanden av nationalförsamlingen var inte populärt hos kungen, och tre dagar efter skapandet
såg han till så att mötesplatsen för församlingen stängdes. Men det hindrade inte församlingen från
att fortsätta, de flyttade till då till en privatägd idrottshall; Bollhuset.
Där kom de överens om att de inte skulle lämna lokalen förrän deras förslag på en ny grundlag
antogs av resten av generalständerna och kungen.
Man brukar kalla denna händelse för eden i Bollhuset.
Ungefär två veckor senare bestämde sig Ludvig XVI för att ta hjälp från sin armé för att upplösa
nationalförsamlingen för gott.
Ryktet om störtandet av nationalförsamlingen spred sig som en löpeld över hela Frankrike,
befolkningen blev upproriska och tyckte att det var hemskt att kungen tagit ifrån dem deras chans
att få sin vilja igenom. Både i städerna och på landsbygden revolterade förargade fransmän,
nationalförsamlingen skulle återupprättas!
Revolutionen bryter ut
Startskottet för revolutionen kom då huvudstadens invånare revolterade och tog över makten i
staden. Raseriet fortsatte och det upproriska folket gav sig på den kungliga fästningen Bastiljen,
fästningen erövrades och man mördade befälhavaren över fästningen och alla hans män. Detta trots
att det franska folket bara ville komma åt vapnen som Bastiljen innehöll.
5

I och med den framgångsrika stormningen av Bastiljen så tog många andra modet till sig och
störtade adelns borgar på den franska landsbygden.
Den 14 juli var datumet då Bastiljen stormades, och enda sedan 1789 har det datumet varit
Frankrikes nationaldag.
Kungen skickade stora delar av sina militära styrkor till Paris för att få tillbaka makten i
huvudstaden, men även flera av kungens militärer hade blivit ”upplysta” och missnöjda med hur
landet var styrt och vägrade helt enkelt att stå på kungens sida i revolutionen. När många av
kungens soldater övergav armén så tvekade hela härer, är detta verkligen rätt?
Kungen tvingades ge efter för parisarnas krav och gav nu upp maktkampen.
5
Efter kungens förlust återupprättades nationalförsamlingen och man gick ut med att landet skulle få
en ny konstitution. En konstitution innebär en regel på hur ett land ska styras. Denna konstitution
innebar att landet skulle behålla kungamakten, men den skulle vara mycket begränsad.
Konstitutionen byggde på de liberala idéerna om alla människors rätt för frihet.
5

Sofia Sköld ES13c
4
http://www.historiesajten.se/handelser2.asp?id=26
5
http://www.historia2.se/historia123/?p=519

Stånden avskaffades, adeln och kyrkmännen förlorade sina rättigheter till högre ämbeten och
tvingades nu betala skatt de med, alla blev jämlikar som medborgare, kyrkan förstatligades, landets
armé upplöstes och ersattes av det nya nationalgardet. Befolkningen delades nu upp i två grupper,
man var antingen en ”aktiv” eller ”passiv” medborgare. Det var bara de aktiva som fick rösträtt, och
då ansågs endast män vara medborgare. Landet delades också upp i 83 stycken departement.
Nationalförsamlingen gjorde mycket möjligt, men slaveriet med kidnappade fångar, negrer, från
Afrika var något som inte förändrades.
6
Det nya Frankrike
Frankrike gick i ett svep över från ett helt monarkistyret land till en konstitutionell monarki.
Men landets problem var inte över bara för att stånden hade upplösts, ekonomin var fortfarande
mycket dålig och det rådde hungersnöd runt om i landet och folket fortsatte med sina uppror i
kampen om en bättre värld.
Och fastän det nu var nationalförsamlingen som styrde tillsammans med kungen så lades all skuld
på kungen. Hösten 1789 begav sig ett stort tåg av kvinnor från Paris, ”Kvinnotåget”, till Versailles
där kungafamiljen bodde. De marscherade dit för att se till så att kungen sänkte de höga priserna på
mat och livsmedel. Det hela resulterade i att de stormade palatset och tillfångatog kungen och hans
familj och förde dem till Paris där de fick bo i ”husarrest”.
Trots det gav inte kungen upp hoppet om att få ta tillbaka makten över Frankrike. Han bad sina
allierade stormakter ute i Europa att hjälpa honom, han övertalade Habsburgarna, kungafamiljen i
Österrike där hans fru kom ifrån, att revolutionärerna hade planer att sprida sina idéer ut i det övriga
Europa.
1792 bröt det ut ett krig mellan Frankrike och Österrike och Preussen.
Till en början gick det inte bra alls för fransmännen, man tror att detta berodde på att de flesta
befälhavarna hade flytt landet under revolutionens utbrott eftersom att de var adelsmän. Alltså hade
inte revolutionärerna någon erfaren ledare och därför mötte de franska arméerna bara nederlag och
fienden började gå in i Frankrike. Landet låg i kris.
Men folket gav inte upp, kungen avsattes och avrättades med giljotinen. Frankrike blev en republik.
Styresfrågan löstes snabbt och effektivt genom att upprätta en institution, välfärdsutskottet, som
skulle vara till för att fatta beslut om situationer i landet. Välfärdsutskottet dominerades av
jakobiner. Jakobinerna, eller Jakobinklubben, var en mycket vänstervriden, politisk, grupp.
7
Välfärdsutskottet gick under ledning av politikern Maximilien de Robespierre, utskottet fick sedan
diktatorisk makt för att kunna leda landet på bättre vägar. Robespierre och hans utskott bestämde att
allmän värnplikt skulle införas i landet, armén växte sig stor, större än motståndarnas och nu vände
lyckan i kriget.
8
Robespierre hade räddat landet; han hade besegrat fienderna utifrån, men de på insidan fanns
fortfarande kvar.
Det fanns ju fortfarande en del som var emot revolutionen, de ville ha tillbaka det gamla Frankrike!
För att motverka det inre motståndet använde sig Robespierre av två specifika reformer.
Den första var att han lät driva igenom en centralstyrd ekonomi vilket innebar att regeringen nu
kunde bestämma maxkostnaden på t.ex. bröd i Frankrikes städer. Äntligen hade alla fransmän råd
att köpa mat så det mättade deras munnar. De som ville sälja sina livsmedel till ett högre pris fick
sin mat konfiskerad av regeringens militära styrkor, alla skulle följa reglerna. Han såg till, med
jakobinernas rådgivning, att religionen avskaffades och man tog fram en ny kalender som skulle
Sofia Sköld ES13c
6
http://www.historiaref.gotland.se/franska.htm
7
http://www.historiesajten.se/ord.asp#
8
http://www.historia2.se/historia123/?p=519

användas. Man bytte också måttsystem, förr hade man nämligen bara mätt med kroppen i tum, fot
och aln. Men nu kom ett mer precist metersystem.
9
Robespierres andra reform var att låta bygga upp en hemlig polis som skulle finnas till för att leta
upp revolutionens fiender och se till så att det hotet försvann.
Egentligen var den endast menad för fiender mot revolutionen, t.ex. de som ville ha tillbaka den
gamla hederliga monarkin. Men det dröjde inte länge tills Robespierre skickade sin hemliga polis på
alla som sade emot honom, han var på väg till att bli maktgalen.
Man har beräknat det upp till 40 000 människor som blev avrättade på order av Robespierre.
Många ansåg att giljotinen var ett bra verktyg för att utföra dödsstraff eftersom att det var mer
”skonsamt” och ”humant” än om man skulle använda en bödelyxa. Men med giljotinen vassa blad
skedde halshuggningen på bara ett ögonblick.
10
Alla som befann sig i hans närhet fruktade för sitt liv och folket tänkte; ”Vi måste bli av med denna
tyrann!” Så man började planera en störtning av diktatorn, han arresterades den 27 juli år 1794 och
avrättades dagen därpå på samma sätt som han avrättat så många; med giljotinen. Då Robespierre
togs ur spelet förlorade även jakobinerna sin makt, och många avrättades i samma veva som deras
ledare.


”Konventet tog därefter makten och upplöste välfärdsutskottet och revolutionstribunalerna. En
borgerlig reaktion uppstod och skräckväldets värsta bödlar avrättades.”
Efter dennes död tog man även bort några av de saker han gjort bättre för det franska folket, t.ex.
allmän och lika rösträtt för alla fransmän. 1789 års idéer och tankar väcktes återigen.
Nationalförsamlingen politik, liberalismen, var det flera partier som stred om att få mest inflytande i
den politiska världen i Frankrike.
Nu såg även fiendeländerna sin chans att gå in i Frankrike på nytt, och kriget fortsatte mot Österrike
och Preussen, men denna gång stred fransmännen för att faktiskt sprida revolutionens idéer med
hjälp av vapenmakt. Många av de adelsmän som flytt landet under revolutionens utbrott återvände
till Frankrike nu.
Men stora delar av den franska befolkningen var trötta på ”instabiliteten” i landet, och den 1 april
och den 20 maj 1795 hölls det ”våldsamma demonstrationer om hunger i Paris”.
11

”Man började se sig om efter en stark person som skulle kunna styra landet med fast hand”, och
slutligen trädde Napoleon Bonaparte fram och visade att han kunde göra just det.
12

Genom en statskupp tog han över Frankrike.
13
Sofia Sköld ES13c
9
http://www.historiaref.gotland.se/franska.htm
10
http://www.historiaref.gotland.se/franska.htm
11
http://www.historiesajten.se/hamdelser2.asp?id=26
12
http://www.historia2.se/historia123/?p=519
13
http://www.historiesajten.se/hamdelser2.asp?id=26


Revolutionernas tidsålder - Napoleon Bonaparte

Vem var Napoleon Bonaparte?
Napoleon Bonaparte föddes och växte upp på den nyblivet franska ön Korsika utanför Frankrikes
kust. Hans levnadstid varade mellan år 1769 och år 1821, han blev 51 år gammal. Han var döpt
Napoleone Buonaparte, men bytte senare i livet till det mer franska namnet Napoleon Bonaparte.
Napoleon föddes in i en lågadlig, korsiansk familj som till släktet var italienare men hörde till
fransmännen.
14
Han nådde toppen av sin karriär då han fick makten i Frankrike under den period som landet
drabbades av revolutionernas tidsålder. Han var känd som en legend redan då han själv levde och är
ihågkommen som en av ”världens mest framgångsrika fältherrar”.
15
Bakgrund
Napoleon föddes 15 augusti år 1769.
16
Han var det fjärde barnet, dock det andra överlevande, till paret Carlo Buonaparte och Letizia
Ramolino, hans brors namn var Joseph Bonaparte (1768-1844).
Vid tiden för Napoleons födelse hade det gått ett år sedan Korsika ockuperats av fransmännen, och
fadern i familjen hade först stött nationalisternas sida. De ville att Korsika skulle förbli italienskt,
som för ett par år sedan. Nationalisterna lyckades inte och Carlo bytte sida, han gick över till
fransmännen. Efter sitt byte utseddes han till bedömare för det juridiska distriktet i staden år 1771.
Detta ämbete gjorde det sedan möjligt för honom att skriva in sina söner i den franska skolan,
France’s College D’Autun.
17
Som barn bodde han och hans familj i staden Ajaccio på ön, men skickades iväg vid en knappt ålder
på 10 år till en militärskola vid Brienne-le-Château som låg en bit från huvudstaden Paris. Han
avslutade sina militärstudier på Brienne år 1784 och fortsatte då studera på École Militaire i Paris.
På École Militaire avslutade han en vanligtvis tvåårig utbildning på endast ett år och gick ut som
nybliven fänrik vid en ålder på 16 år.
18
Vägen till storhet
Att vara fänrik innebar att man nått den lägsta officerargraden i armén.
19
Han tjänstgjorde som fänrik fram till det att den franska revolutionen bröt ut år 1789. Nu
spenderade han majoriteten av sin tid på hemön Korsika.
20
Väl tillbaka där så ställde han sig bakom det korsiska motståndet till den franska ockupationen. Nu
stod han sida vid sida med sin faders före detta allierade, Pasquale Paoli.
21

Nu blev han också introducerad till jakobinerna som var en pro-demokratisk politisk grupp.
22

Ett inbördeskrig bröt ut på ön år 1793, och Napoleon var nu fiende med Paoli. Napoleon tvingades
Sofia Sköld ES13c
14
Perspektiv på historien s.162
15
www.so-rummet.se/kategorier/napoleon-bonaparte
16
http://www.bbc.co.uk/history/historic_figures/bonaparte_napoleon.shtml
17
http://www.biography.com/people/napoleon-9420291
18
www.historiesajten.se/visainfo.asp?id=149
19
http://sv.wikipedia.org/F%C3%A4nrik
20
http://www.historiesajten.se/hamdelser2.asp?id=26
21
http://www.biography.com/people/napoleon-9420291
22
http://www.history.com/topics/napoleon

ta sin familj och fly över till det franska fastlandet.
23

Nu återvände Napoleon till den franska armén.
Nu blev han bundsförvant med Augustin Robespierre som var yngre bror till Maximilien
Robespierre. Under skräckväldet av Maximilien blev Napoleon befordrad till brigadgeneral.
Ett par år senare utsågs han till högste general.
24

När Robespierre störtades gick Napoleon över till direktoriets sida.
25

Direktoriet bestod utav fem män som tillsammans regerade i Frankrike från och med år 1795 till
1799.
26

Direktoriet gav Napoleon uppdraget att vara befälhavare av den franska armén i Italien. Han fick
Österrike och de österrikiska allierade att skriva på ett fredskontrakt med Frankrike.
27

I och med detta vann Frankrike ytterligare territorium. Napoleon steg i anseende hos direktoriet.
År 1798 fick han i uppdrag att att leda en invasion av England, men Napoleon ansåg att den franska
flottan inte var redo för det, så han föreslog istället att man skulle invadera Egypten.
Detta misslyckades dock militäriskt och 1799 vände Napoleon tillbaka mot Frankrike igen. Väl i
Paris igen så utförde han och hans allierade en statskupp mot direktoriet den 9-10 november,
kuppen kom att kallas Brumairekuppen efter månadens namn, Brumaire.
Napoleon var Frankrikes nya diktator, dock under titeln ”Förste konsul”.
Kejsartiden
Trots det att Napoleon var populär bland det franska folket hade han fortfarande många som var
emot honom. Napoleon tänkte taktiskt efter det att det utförts flera försök att döda honom, han
gjorde makten ärftlig, och den 18 maj 1804 utropades han till kejsare av Frankrike, Napoleon I.
Han kröntes i Notre Dame-katedralen den 2 december. Den 26 maj 1805 krönte han sig också till
kung av Italien.
28

Privatliv
Napoleon var gift med Josephine de Beauharnais i hela 13 år, men hon gav honom aldrig något
barn. De skilde sig år 1809 och året efter det gifte Napoleon om sig med Marie Louise, den
österrikiske kejsarens dotter. 1811 fick Napoleon sin första äkta son, Napoleon Francois Joseph
Charles Bonaparte, senare Napoleon II.
29

Napoleon gav sig ut på fälttåg mot Frankrikes fiendeländer och besegrade Österrike, Preussen och
Ryssland, han fick alla dessa länder att gå med i ett förbund. Han misslyckades dock med sitt försök
att besegra britterna under slaget vid Trafalgar 21 oktober 1805. Englands armé leddes av Horatio
Nelson som stupade i slaget, dock inte förgäves då den brittiska hären dödade nästan hela den
ihopsatta spansk-franska flottan.
1810 drog sig ryssarna ur förbundet de gjort med fransmännen, och två år senare drog Napoleon
iväg med en massiv armé på cirka 700 000 man mot Ryssland.
30
Men den ryska kommendören var
Sofia Sköld ES13c
23
http://www.biography.com/people/napoleon-9420291
24
http://www.history.com/topics/napoleon
25
http://www.biography.com/people/napoleon-9420291
26
http://www.history.com/topics/napoleon
27
http://www.bbc.co.uk/history/historic_figures/bonaparte_napoleon.shtml
28
www.historiesajten.se/visainfo.asp?id=149
29
http://www.history.com/topics/napoleon
30
http://historiska-personer.nu/min-s/p60de063f.html

smartare än Napoleon. Varje gång fransmännen attackerade så tog ryssarna till reträtt, vilket
tvingade den franska armén längre och längre in i de ryska landområdena.
31

Napoleon tog sig enda till Moskva, men väl där märkte fransmännen att staden stod helt öde. Dagen
efter stod den dock i brand, ryssarna hade själva satt igång elden. Napoleon gav då upp och vände
tillbaka till Frankrike med sin här.
Men vägen hem blev en marsch mot döden för många av hans soldater då den sibiriska vintern slog
in. Napoleon hade förlorat sitt rykte om att vara oövervinnelig.
Fallet
Nu hände saker mycket snabbt, ryssar, österrikare, preusser och svenskar gick ihop och besegrade
Napoleon vid slaget i Leipzig år 1813. Paris intogs i mars året därpå och Napoleon tvingades
abdikera. På tronen satt nu hans treårige son, vilket inte accepterades. Napoleon fick abdikera på
nytt. Kejsartiteln fick han behålla och han tilldelades ön Elba, dit han kom 3 maj 1814.
1815 flydde han dock ön med hela 1200 man, återtagandet av makten gick enklare än enklast,
fransmännen stod fortfarande på Napoleons sida, och den 20 mars satt Napoleon som regent igen,
och ingen hade kommit till skada.
32
De hundra dagarna hade börjat.
33

Österrike, Preussen, England och Ryssland gick ihop mot sin återkomna fiende och gjorde sig
beredda för krig. Men Napoleon förberedde sig också för ett krig. Den 18 juni 1815 bröt slaget ut i
Waterloo.
Slaget vanns av de allierade och Napoleon tvingades återigen att abdikera.
Slutet
Napoleon skickades i exil till ön S:t Helena dit han kom 15 oktober 1815, där skrev han sina
memoarer. Napoleon Bonaparte dog 5 maj år 1821.
34

Han begravdes på ön fastän han bett om att bli begravd på en strand vid floden Seine. Han grävdes
upp 19 år senare och kroppen fördes till Frankrike för att begravas på nytt i Les Invalides i Paris.
Roliga fakta
Napoleon sägs ha varit mycket kort enligt en myt, dock så stämmer inte det. Vid obduktionen efter
hans död så mättes han till att ha varit 5,7 fot lång, i engelska fot-enheten är detta cirka 170 cm,
men mätt i den franska fotenheten är det däremot ungefär 180 cm, och det är verkligen inte kort!
Men varför finns det ett sådant rykte då? Man tror att det uppkom dels för att hans fru ombads att
aldrig använda skor med klack på. Dessutom hade han ju kraftiga män runt om sig som
militärledare. Man misstänker också att hans fiender använde sig av antydandet till sin propaganda
för att få Napoleon att verka ofarlig.
35
Sofia Sköld ES13c
31
http://www.history.com/topics/napoleon
32
www.historiesajten.se/visainfo.asp?id=149
33
http://www.history.com/topics/napoleon
34
http://sanningellermyt.wordpress.com/2010/08/01/napoleon-var-kort/
35
http://sanningellermyt.wordpress.com/2010/08/01/napoleon-var-kort/


Källförteckning - Franska revolutionen - Napoleon Bonaparte
Revolutionernas tidsålder - Franska revolutionen

•
http://www.historia2.se/historia123/?p=519 (hämtad 16/4 2014)
•
Kommentar: Tydlig hänvisning till referenserna för texten. Mycket pålitlig just därför.
•
”Perspektiv på historien” - Hans Nyström, Lars Nyström och Örjan Nyström utgiven av Gleerups
Utbildning AB i Malmö år 2011 (s. 156 - s. 165)
•
Kommentar: Läroboken gavs ut 2011, alltså inte alltför gammal, och därför pålitlig, vi skulle inte
få en inkorrekt lärobok om det var fallet, och därför tar jag den information jag fått från
”Perspektiv på historien” som sanningsenligt.
•
http://www.historiesajten.se/handelser2.asp?id=26 (hämtad 16/4 2014)
•
Kommentar: Grundlig hemsida med mycket information, dessutom med en mycket tillitlig
källhänvisning längst ned till vänster på sidan, många av källorna är från skrivna verk och de
skulle inte få publiceras utan godkännande. Hemsidans källor:
När hände vad? - Världshistorisk uppslagsbok 1500-1977
Historia för folkskolan - Norstedts bokförlag
Inlagd 2006-02-28 | Uppdaterad 2006-03-20
•
http://www.historiaref.gotland.se/franska.htm (hämtad 16/4 2014)
•
Kommentar: Då man klickar runt lite på sidan och hittar ”Hem” så står det där att det är en viss
Kjell MacDowall, anställd på Gotlands Komvux som skrivit texten. Internetsidan är främst till
som ”hjälpmedel” och ”komplement” till läroboken ”Epos”. Jag ser detta som en mycket pålitlig
källa eftersom att det är en fördjupning till en lärobok.
•
http://www.historiesajten.se/ord.asp# (hämtad 21/4 2014)
•
K...