Genetik och nära ämnen

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Uppsats i ämnet genetik



Alexander Petterson, 9-A
Bredsands Skola, den 11 mars 2006
Handledare: Katarina Ott
Innehållsförteckning
Sida
Cellen: 2
Cellens delar & deras funktioner 2
Celldelning 4
Mitos 4
Meios 5
Proteintillverkning 6
Cancer 6

DNA: 7
DNA 7
RNA 7
Mutation 7
DNA hos andra arter 8

Biologiskt arv: 9
Grundläggande 9
Avancerade kombinationer av anlag 10

Genmanipulation: 11
Växt- & djurförädling 11
Ris och ros med dagens genetik 11
Diskussion 12

Tankar om arbetet 12

Källor & referenser: 13


Cellen

En cell är vad man brukar kalla livets minsta byggsten; Det är cellerna som bygger upp all vävnad i kroppen. De är små organismer som kommunicerar med varandra genom att sända ut och ta upp olika hormoner.

Det finns flera olika typer av celler. Om man skulle göra en ingående lista över alla sorterna så skulle listan kunna omfatta ungefär 200 stycken, men oftast kan man genom att kolla på de olika typernas användningsområden indela dem i ett fåtal grupper. Tre stycken av dem är:
· Fettceller, som bildar fettvävnad vilken bland annat är ett viktigt energilager.
· Muskelceller, vilka bildar muskler som gör att man kan röra på sig. Dessa celler ger denna förmåga igenom att de innehåller särskilda proteinfibrer som kan glida längs varandra och därigenom förkorta & förlänga muskeln.
· Nervceller, som snabbt kan överföra information om något som har hänt till andra celler i kroppen med hjälp av elektriska impulser.

Cellens delar & deras funktioner:
Varje cell är uppbyggd utav vissa komponenter, oavsett vilken typ av cell de är. För det första så har alla celler en cellkärna. Cellkärnan finns i mitten utav cellen och den innehåller något som kallas arvsmassan vilken är en samlad klump utav DNA. DNAt i cellkärnan innehåller information som visar vad som skall göras i cellen i olika situationer

Omkring cellens inre finns ett cellmembran som skyddar cellen, och kontrollerar allt som skall komma in och ut ur den. Cellmembranet är alltså ett skyddande skal, ungefär som en tull som håller koll på importen & exporten. Ett liknande skal finns även omkring alla organeller inuti cellen.

Endoplasmatiskt reticulum och ribosomer är två olika sorters organeller vilka till största delen hör ihop med varandra. Det endoplasmatiska retiklet fungerar som ett transportnätverk som sträcker sig utöver alla delarna av cellen, emedan ribosomerna som sitter fast på detta nätverk tillverkar proteiner vilka sedan använder det endoplasmatiska retiklet för att ta sig fram.
Det endoplasmatiska retiklet är cellens sammantaget största organell, och det består utav membraner vilka bildar ett system av vätskefyllda rör. Ribosomerna är små korn av proteiner och ett särskilt ämne som kallas RNA, ribonukleinsyra. Ribosomernas uppgift är att tillverka proteiner genom att sammanbinda aminosyror med hjälp av ett annat särskilt ämne, mRNA, från cellkärnan (se slutet av detta avsnitt).

Golgi-apparaten är en organell som med enkla ord packeterar, sorterar och skickar iväg färdiga proteiner till rätt ställe.
Organellen består utav ihoppackade säckar utav ett hinne-liknande ämne. Redan när ett protein har tillverkats utav ribosomerna så packas det ned i små så kallade vesiklar (ett skyddande hölje), för att sedan hamna i golgi-apparaten. Golgi-apparaten ger proteinerna nya blåsor, men den ser emellertid även till att proteinerna sorteras till olika användningsområden, och skickar iväg dem till olika delar av cellen (eller ut ur den) genom kemiska reaktioner med hjälp av enzymer vilka kopplar kolhydrater eller fosfatgrupper till proteinerna
Golgi-apparaten har fått sitt namn efter dess upptäckare, den italienske anatomen Camillo Golgi (1843-1926).

Lysosomen är en organell som fungerar som cellens lokalvårdare. Den håller cellen ren och fri från inkräktande bakterier.
Organellen består utav enzymer som är omgedda av ett lätt membranhölje. Dessa enzymer har förmågan att bryta ned andra föremål, och denna förmåga används för att bland annat tillintetgöra ovälkomna ämnen (som bakterier & andra främmande ting), bryta ned andra döda organeller i cellen och att bryta ned hela cellen när den har dött. Lysosomer finns det särskilt många av i vita blodkroppas, eller leukocyter, vilka behöver dem i sin särskilda uppgift att bekämpa balterier, virus, svampar & parasiter.
Själva nedbrytningsprocessen om t.ex. bakterier gör intrång går till på följande sätt:



När bakterierna väl förstörs så förvandlas de faktiskt till största delen till organiska molekyler vilka kan användas av cellerna om och om igen.
Processen som genomförs när bakterierna kommer in i cellen kallas endocytos, och processen när de skickas ut ur cellen kallas exocytos.

Det finns även en annan sorts organeller som mycket kan liknas vid lysosomer. Dessa organeller kallas peroxisomer, och de fungerar till stor del som lysosomerna. De besitter enzymer och ett snarlikt utseende, men istället för att ta sig an bakterier och liknande så bryter peroxisomerna ned fettsyror och aminosyror i cellen. Peroxisomerna har även ett enzym som upplöser den väteperoxid som bildas efter att syrorna har sönderdelats.

Mitokondrien kan sägas vara cellens energifabrik, som framställer den energi som cellen behöver med hjälp av särskilda råvaror.
Organellen har ett ovalt och robust utseende, och den mängd av den som finns i en cell beror på hur stor grad av energi cellen vanligtvis förbrukar, eller hur stor del energi cellen kan fordras använda. Organellen har två stycken täckande membran, varav det yttre är glatt emedan det inre är kraftigt vågigt.
Igenom att mitokondriens inre membran är så vågigt, så bildas det en lång sträcka av väggar inuti organellen, och dessa väggar är täckta av enzymer och elektrontransportörer. När det väl kommer material som skall brytas ned i mitokondrien, som exempelvis kolhydrater, fett och proteiner, så tas råvarorna in i mitokondrien och bryts ned vidare för enklare ’behandling’. Resten av processen tar elektrontransportörerna hand om, genom att orsaka elektromagnetiska reaktioner på ämnena som kommer förbi. När detta sker så omvandlas bland annat kolhydraterna till koldioxid och vatten, och energi frigörs av vilken en del lagras i så kallade ATP-molekyler. Energin från ATP-molekylerna kan sedan användas genom att de överför kvävebaser som de har till andra molekyler.


Celldelning:
När ett ägg från början har blivit befruktat av en spermie i livmodern så blir det till en vanlig cell, med en arvsmassa utformad ifrån blandningen av anlag ifrån båda föräldrarna. Denna cell delar sig så småningom till fler exakt likadana celler.
Till slut blir det en hel klunga av celler, stamceller, och dessa utvecklas snart till olika sorters celler som kan ta sig an särskilda uppgifter i det foster som håller på att utvecklas. Trots att cellerna är utformade för olika uppgifter så har de precis samma arvsmassa som den cell som i början blev till av ägget & spermien.

Denna process, att celler delar sig till exakta kopior av varandra, kallas helt enkelt vanlig celldelning eller mitos.

När en cell emellertid delar sig i fyra delar så att det bildas fyra celler vilka har en halv uppsättning av kromosomer så kallas det meios. Denna celldelning är den sorts celldelning som bildar könsceller, spermier & ägg.

Mitos:
Mitos är den allra vanligaste formen utav celldelning, ity att den sker inte bara hos människor, men hos envar av levande organismer. Den vanliga celldelningen behövs för att ersätta föråldrade celler, för att bygga upp organ och för ett fungerande immunförsvar, bland annat.
Mitosen går olika snabbt för olika typer av celler; den sorts cell som delar sig snabbast gör det en gång per dag, till exempel.

Mitosen går till på följande sätt:



1. Mitosen börjar med det att cellen gör en kopia av sitt DNA, och detta sker omkring 10 timmar innan man kan börja se några tydliga tecken på att mitosen har börjat. Processen när DNA:t replikeras går till med samma metod som när mRNA tillverkas; det vill säga att de två långa DNA-kedjorna skiljs ifrån varandra, så att fria deoxirinbonnukleotider kan bindas ihop med de nukleotider som redan finns i de nu två fria DNA-kedjorna.

2. När DNA:t väl har kopierats så har varje enskild kromatintråd (vilka är de trådar som varje DNA-molekyls kedja bildar) eller kromosom en precis kopia av sig själv, och paret hålls ihop med en liten bindevävnad vid mitten som kallas centromer.
Det är också då, när replikationen är färdig, som det blir tydligt att mitos-processen pågår, ity att kromatintrådarna i varje kromosom nu packas ihop mycket tätt, så att kromosomerna kan synas. Samtidigt som kromosomerna trycks ihop så spricker det hölje som omger cellkärnan upp.

3. När cellmembranet har spruckit så samlas kromosomparen i mitten av cellen, och de skiljs från varandra och dras isär åt varsin sida av cellen med hjälp av tunna trådar av mikrotubuli från det förstörda cellmembranet.

4. Efter att kromosomparen har skiljts åt så delas cellens cytosplasma igenom att en ring av tunna proteiner kallade aktin & myosin snör av den i mitten. Just denna process kallas cytokines.

5. Resultatet av dessa två processer är två stycken dotterceller med en identisk uppsättning kromosomer. Kromosomerna packas då upp så att de inte kan synas igen, och nya cellkärnor bildas åt de båda cellerna.

Meios:
Meiosen som bildar könsceller, spermier & ägg, är något som endast sker i mannens testiklar eller kvinnans äggstockar. I växter bildas könsceller i ståndarknappar och fröämnen.
Av det faktum att meios-processen går till först med en reduktionsdelning, och därefter också en vanlig celldelning, så kan det konstateras att meios är en något mer komplicerad process än mitos.

Meios går till likt följande:



1. Precis som med mitosen så börjar meios med att cellen kopierar sitt DNA. Därefter skiljer sig processerna emellertid åt, då det i meiosen nu sker så att varje kromosompar ordnas parvis längs cellens mitt och sedan dras isär ifrån varandra. Alltså blir det så att kromosomerna i de två nya cellerna i meios-fasen fortfarande är par. Det är detta som kallas reduktionsdelning.

2. Nästa steg är att de två nya cellerna gör en helt vanlig celldelning utan att ha kopierat sitt DNA igen, så att kromosomparen i dem delas isär.

3. Detta efterlämnar fyra stycken celler vilka alla fyra har hälften av det antal kromosomer som en vanligen kroppscell har, d.v.s. 23 st.
När en spermie och ett ägg sammansmälter så bildas det en cell som har det fulla antalet kromosomer; hälften från modern och hälften från fadern.

Proteintillverkning:
För att protein, som är en mycket viktig sak för cellen, skall kunna tillverkas så måste stora delar av cellen samarbeta. Det börjar med att cellmembranet tar in aminosyror i cellen. Samtidigt tillverkas ett mRNA ur en gen från cellkärnan som tar sig ut ur kärnmembranet och fäster sig på ribosomerna på det endoplasmatiska retiklet. När aminosyrorna sedan kommer fram till ribosomerna så kopplas de ihop till en kedja av ett särskilt protein genom att de olika partiklarna i syrorna binds till en särskild kvävebas i mRNA:t. När kedjan av protein väl är klar så avlägsnas den och skickas iväg till golgi-apparaten vilken alltså sorterar & packeterar proteinet till en färdig produkt som sedan skickas iväg till dit den behövs.

Cancer:
Om en sorts cell utav någon orsak skulle börja dela sig snabbare än vad det behövs nya celler i ett organ, så kallas det att cellens tillväxtreglering har störts. Detta är en form av mutation (se avsnittet ’DNA’). Vid sådana här skeenden bildas det snart en klump av celler, en tumör, som växer i storlek. Om tumören dessutom förstör vävnad omkring sig och sprider sig i kroppen så kallas det cancer, och tumören än en cancertumör. Cancer sprider sig genom kroppen igenom att cancerceller hamnar i blodet och fastnar någon annan stans för att där bilda en ny tumör o.s.v.
Cancer kan först och främst besegras av kroppens immunförsvar, men det är en ganska krävande process och oftast är cancern ’effektivare’. Därför behövs det för det mesta hjälp utifrån;
Om cancern inte har hunnit sprida sig än, utan fortfarande bara är en enda klump av celler så kan man bota den med hjälp av kirurgi.
Om cancern å andra sidan har hunnit sprida sig och bilda fler tumörer så måste man använda sig av så kallade cellgifter som hindrar cellerna från att dela sig. Vidare så tar man till radioaktiv strålning för att förstöra cancercellera. Denna strålning påverkar förstås också de andra cellerna i kroppen, men eftersom att cellerna är mycket svagare emot den just när de håller på att dela sig (och eftersom att cancerceller delar sig mycket oftare än andra celler), så kan man med en måttlig mängd av strålningen ganska effektivt bekämpa cancern.

DNA

DNA:
I exempelvis en cellkärna finns ett nätverk av något och det kallas arvsmassan. Arvsmassan är en samling på de 46 stycken kromosomer som finns i varje kroppscell i en människa. Dessa kromosomer i sin tur är stora molekyler av DNA som ligger ihopsnörda i extremt långa kromatintrådar. Kromatintrådarna i varje kromosom kan delas upp i gener, eller arvsanlag, vilka är de ting som styr allt som skall ske i cellen.
Kromatintrådarna utöver hela den stora DNA-molekylen är uppbyggda av en struktur av två stycken kedjor som slingrar sig kring varandra för att bilda en sorts spiral. Dessa kedjor är så kallade nukleotidkedjor. Utöver hela kromatintråden i en kromosom bygger de upp en enda gigantisk makromolekyl; Nukleinsyra. Varje liten byggsten av nukleinsyra kallas just nukleotider, och envar av dem är i sin tur uppbyggda av tre stycken olika molekyler, varav två är fasta emedan den tredje varierar:
· Den första är alltid ett kolhydrat, monosackarid med fem stycken kolatomer. Monosackariden i DNA är deoxiribos.
· Den andra är alltid en fosfatgrupp.
· Den tredje är emellertid en kvävebas vars innehåll varierar emellan fyra stycken olika kvävebaser.

En av de uppgifter som de två första beståndsdelarna i en nukleotid har är att hålla ihop nukleotiderna med varandra så att kedjan blir intakt; fosfatgruppen i den ena nukleotiden binds till monosackariden i den bredvid, och så fortsätter det utöver hela DNA-molekylen.
Även kvävebaserna, som i DNA är adenin (A), guanin (G), cytosin (C) & thymin (T), binds till varandra. Det är alltid så att A i den ena kedjan binds till T i den andra, och G i ena binds till C i andra. Utefter i vilken kombination dessa par följer varandra längs spiralen i en gen kan man se vilken sorts protein just den genen framställer från aminosyror med hjälp av dess mRNA.

RNA:
RNA är en annan form av nukleinsyra som är uppbyggd på samma sätt som DNA, men som har en del andra ämnen i sina molekyler, bland annat ribos istället för DNA:ts deoxiribos och kvävebasen uracil (U) istället för thymin. RNA finns också i cellkärnan, och det är när det exempelvis skall tillverkas ett protein som cellkärnans DNA överför sin information till RNA-molekylerna där, vilka sedan tar sig ut till cytosplasman & ribosomerna genom små porer i kärnmembranet.

Mutation:
Om det blir så att en kvävebas i nukleotidkedjorna i en gen placeras fel på något sätt, så leder det till att den genetiska koden i genen skiljer sig ifrån den av samma gen i genens modercell. Därför kan hela eller delar av dottercellens själva funktion förändras. Det kan emellertid också bli så att cellen antingen inte påverkas i någon betydande grad, eller till och med dör.
Mutationer kan bara ske när en cell delar på sitt DNA i interfasen av celldelning. Det finns en del saker som ökar risken för att det skall bildas en mutation under interfasen; Om kroppen till exempel på något sätt kommer i kontakt med särskilda kemikalier eller strålning, så kan de kemiska bindingarna som finns i nukleotidkedjorna delvis förstöras vilket alltså leder till problem sedan när de kopierade kedjorna skall sättas ihop.
Om det sker en mutation i en vanlig kroppscell så kan denna mutation inte ärvas till den mutationsbärande individens barn. Om det emellertid sker en mutation i en könscell så kommer mutationen, om just denna könscell till slut sammansmälter med en motsatt könscell, att påverka det efterföljande barnet och dess egenskaper.

Cancer (som det också är skrivet om på sid. ) är alltså en sorts mutation där det är en cells ’förökningsgen’ som har muterats och slutat reglera celldelningen. Eftersom att den felande genen alltid nedärvs från en cancercell till en annan, så växer cancern allt fortare dessto längre den har växt redan.
Allt sammantaget så är en mutation i regel en mycket dålig sak som bland annat kan orsaka hemska sjukdomar och nedärvas till efterföljande generationer. Ehuru det må vara så mycket dåligt kring företeelsen så kan en mutation dock faktiskt frambringa en ny, bra egenskap som är till nytta för individen som bär på den. Denna egenskap kan naturligtvis sedan också nedärvas till nytta för senare generationer. Därför kan mutationer dessutom vara en förutsättning för utveckling, evolution.

DNA hos andra arter:
Att människor har 46 stycken kromosomer torde sig vara ganska klargjort vid det här laget, men andra djur än människan har ett annat antal kromosomer. Ett annat antal kromosomer gör att djuret kan få helt andra egenskaper, som exempelvis päls, långa öron eller kanske betar, och allt beror på att det är andra gener med andra ’budskap’ som jobbar i arvsmassan på envar av cellerna i djurets kropp. Minsta lilla kromosom mer eller mindre kan orsaka stora skillnader arter emellan, men även ett väldigt litet antal människor sker det också att de får med sig någon extra kromosom; Detta är en sjukdom som kallas Downs syndrom, och den resulterar i bland annat ett oftast vanställt utseende.




Biologiskt arv

Grundläggande:
De egenskaper som ett levande ting får med sig utefter generna från föräldrarna kallas biologiskt arv. Med detta kan alltså menas exempelvis ögonfärg, hårfärg, kroppsstorlek o.s.v.
De egenskaper som en levande varelse emellertid får genom yttre påverkan efter att den har fötts, egenskaper som alltså inte beror på dess arvsmassa från föräldrarna, kallas inte biologiskt arv, utan de omnämns som miljöfaktorer. Dessa kan till exempel vara egenskapen att kunna springa fort, eller att man är tjock. Det går dock att se samband emellan det biologiska arvet och miljöfaktorerna; oftast finns det ett samband att de två samverkar. Man kan alltså exempelvis samtidigt som man blivit tjock igenom att äta mycket, även hava ett anlag för egenskapen. Ett annat sådant exempel är solbränna.
En egenskap har alltid något som kallas ett anlag. Detta anlag kan vara dominant eller recessesivt:
· Om det alltid får företräde över andra anlag, och alltid syns även om det finns bara en liten del av det, så är anlaget dominant. Bokstaven för dominanta anlag skrivs med stor bokstav t.ex. B
· Om det å andra sidan måste vara så att det bara finns samma anlag för att det skall synas, och inte syns om det finns minsta lilla del av ett dominant anlag, så är det ett recessesivt anlag. Bokstaven för recessisva anlag skrivs med liten bokstav t.ex. b
En egenskap kan dessutom vara heterozygot eller homozygot:
· Med heterozygot menas att det finns två stycken olika anlag för en egenskap. Således måste det alltid finnas ett dominant och ett recessivt anlag för en sådan egenskap. Eftersom att det finns ett dominant anlag för en heterozygot egenskap så är det också alltid det som syns.
· Med homozygot menas däremot att egenskapen har två likadana anlag. Huruvida det då är två dominant eller två recessiva anlag som egenskapen har, så är det alltid respektive anlag som syns (till skillnad från hos en heterozygot egenskap).

Eftersom att föräldrarna kan ha olika anlag för en egenskap, och eftersom att dessa anlag blandas i deras barn, så är det relevant att veta just vilka anlag som är dominanta och vilka som är recessesiva inom genetisk forskning.

Ett exempel på hur anlagen kan fungera är följande tabell om två föräldrar med olika anlag för ögonfärg som får ett barn. Mannen (tabellens sida) har ett dominant anlag för bruna ögon och ett recessesivt för blåa (egenskapen är följaktligen heterozygot), vilka han alltså har fått från sina föräldrar. Kvinnan har två stycken recessesiva anlag för blåa ögon, vilket gör egenskapen homozygot.
Genom att korsa de olika anlagen från båda föräldrarna så kommer man fram till vilka anlag barnen får med sig.

’B’ = Brunt anlag, ’b’ = Blått anlag
b b
B Bb Bb
b bb bb

I det här fallet så kan man se att två av barnen får anlagen ’Bb’, ett av varje. Således blir de två brunögda eftersom att det bruna anlaget de har är dominant.
De andra två barnen fick emellertid endast det ensidiga anlaget ’bb’, två stycken blåa anlag. Blått må vara recessesivt, men eftersom att barnen bara har detta anlag så blir de blåögda.

Avancerade kombinationer av anlag:
När det kommer till avancerade kombinationer utav anlag för biologiskt arv så tar man till exempel med egenskaperna ögonfärg och hårfärg från föräldrarna i samma tabell för att se hur anlagen blir hos barnen. Det är egentligen inte så mycket mer med det än så.
Om man till exempel skulle ta en kvinna som har ett homozygot dominant anlag för bruna ögon (BB) och ett heterozygot anlag för svart (S) och blont (s) hår,
Och sedan en man med ett heterozygot anlag för bruna (B) och blåa (b) ögon, och ett homozygot anlag för blont (ss) hår.

I följande tabell korsas dessa två individers anlag med varandra:

BS Bs BS Bs
Bs BBSs BBss BBSs BBss
bs BbSs Bbss BbSs Bbss
Bs BBSs BBss BBSs BBss
bs BbSs Bbss BbSs Bbss

Utifrån den här tabellen kan man se att av 16 stycken barn så finns det 4 olika kombinationer av anlag (BBSs, BBss, BbSs, Bbss), och slutsatsen är att:

· Alla barnen blev brunögda, eftersom att alla fick åtminstone ett anlag för bruna ögon (som är dominant). Hälften av barnen fick emellertid med sig ett anlag för blåa ögon, vilket kan resultera i blåögdhet i nästa generation.
· Hälften av barnen blev svarthåriga, och hälften blev ljushåriga. Alla av dem som blev svarthåriga fick dock också med sig ett anlag för blont hår, vilket kan resultera i att deras barn får ljust hår.



Genmanipulation

Med genmanipulation menas att man förändrar arvsmassan hos ett levande föremål genom att lägga till eller ta bort olika gener (eller selektiv förädling), och således utvecklar nya egenskaper hos föremålet. Sådana här manipulativa processer kan medföra många positiva effekter, men flera dolda bieffekter kan emellertid även tillkomma, och ibland kan de vara dödliga.
Att mixtra med generna på ’forsknings-nivån’ behöver dock inte vara ett kriterie för att det skall kallas genmanipulation; Att till exempel selektivt förädla boskap går under precis samma benämning.

Växt- & djurförädling:
Företeelsen att människor parar de djur som har bra egenskaper med varandra för att de egenskaperna skall utvecklas och föras vidare, har skett från så långt tillbaka som på många tusentals år. Ett gott exempel på hur denna djurförädling kan ge djur nya egenskaper är dagens alla olika hundraser, som alla mer eller mindre otroligt i grund har utvecklats genom djurförädling från vargen.
Även växter är offer för människans innovativitet, och det skall också ha börjat för åtskilliga tusentals år sedan. Man tog helt enkelt upp de bästa plantorna och lät just dem fortplanta sig, vilket ledde till att nya, bättre plantor utvecklades och slog ut de andra plantorna av samma sort. Så har det fortsatt ända in i våra dagar.

Ris och ros med dagens genetik:
Dagens genetik är alltså ett mycket omdebatterat och omdiskuterat område inom forskningen. Detta kanske inte är så konstigt med tanke på att den praktiska genetiken påverkar vårt dagliga liv till ganska stor grad. Visst finns det många bra möjligheter inom detta område. Här är några exempel:
· Med hjälp av kunskaper inom genetiken kan man lätt och med ofantligt stor säkerhet ta reda på vem som har utfört ett brott, såvida man har säkrat bevis och funnit misstänkta.
· Genom genetiska undersökningar och kunskap kan man med lika stor precision se om en person bär på en särskild ärftlig sjukdom, eller en mutation, och agera utifrån omständigheterna.
· Genetiken hjälper oss dessutom med att exempelvis ta reda på framtida allergier, vilken mängd medicin man borde ordineras vid varje tillfälle, att snabba på olika biologiska processer och att framverka nya typer av grödor med bättre egenskaper.

Allt är emellertid inte ros med genetiken. Att hålla på och experimentera med gener i alla möjliga områden innebär många risker i form av tidigarenämnda dolda, ibland dödliga biverkningar. Att dessutom till exempel ta reda på om ett foster kommer att bli handikappat, och genom det göra aborter, väcker naturligtvis många etiska frågor (utöver det att bara abort är ett känsligt ämne). Så kallade DNA-register kan störa den personliga integriteten, och genom det att ett så kallat DNA-test är så bindande, kan ett misstag i en brottsutredning vara katastrofalt för en individ.
Människans selektiva förädling av växter och djur har dessutom onekligen en påverkan på ekologin i miljön; Att utveckla en särskild sorts växt som trivs bra i ett område kan leda till att de växter som redan finns i området slås ut. Följden av det blir att de djur som levde på de växter som slogs ut, också slås ut eftersom att de djuren var...