Hinduism & Buddhism

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Hinduism & Buddhism

Hinduismen är världens äldsta religion som fortfarande utövas. Den har till skillnad från de andra världsreligionerna ingen speciell grundare, utan har växt fram under årtusenden, och många små religioner och kulturer har blandats in och utformat den till vad den är idag. Buddhismen var från början mer som en sorts inriktning av hinduismen som Buddha ”kom på” och lärde ut. Just det att denna religion har en speciell grundare gör att den skiljer sig på ett påtagligt sätt från hinduismen.

Buddhismen började alltså som en sidogren av hinduismen, startad av den som vi nu kallar Buddha. Buddha betyder ungefär ”den upplyste” och är egentligen en titel. Det finns en legend om Buddha, den är alltså mestadels inte sann. Legenden följer: Buddhas riktiga namn var Siddharta Gautama. Han var född i en mycket välbärgad familj på gränsen mellan Nepal och Indien. Han levde ett mycket gott liv med en fru och en son. Hans pappa hade fått höra av en spåman att Siddharta antingen skulle bli en stor härskare eller en stor religiös ledare. Enligt spåmannen skulle han kunna bli en stor härskare endast om han aldrig fick se allt lidande och alla problem ute i världen. Därför skyddade hans pappa honom från allt ont och översköljde honom med lyx. Men till slut fick han se det verkliga livet i alla fall. Han fick se gamla människor, sjuka människor och begravningsföljen. Han började fundera över varför alla skulle lida. En natt bestämde han sig för att lämna sin fru och sin son för att ta reda på sanningen om livet. Han blev en kringströvande munk och fastade. Efter att ha fastat så att han bara var skinn och ben drog han slutsatsen att det inte hade hjälpt honom att hitta sanningen med livet och han började äta normalt igen. Han visste ju dessutom redan att det lyxliv han levt inte heller hade lett till sanningen. Han satte sig ned under ett fikonträd för att meditera. Han mediterade både länge och väl och till slut fann han sanningen. Han blev då Buddha, den upplyste.

Jag tycker att även om legenden om Buddha inte är sann, så berättar den något viktigt. Den vill verkligen visa att det inte nödvändigtvis ger mer lycka att vara rik och inte heller att plåga sig själv.

Både hinduism och buddhism är för oss mycket främmande religioner. De skiljer sig mycket från de abrahamitiska religionerna som vi är vana vid, alltså islam, kristendomen och judendomen, men de har också många likheter som man inte tänker på först. Jag tänker gå in mer på skillnaderna och likheterna efter det att jag berättat lite mer om hinduismen och buddhismen och deras likheter och skillnader med varandra.

En viktig likhet mellan hinduismen och buddhismen är tron på återfödelse. Fast det finns skillnader. Både hinduismen och buddhismen anser att en människa under sitt liv samlar på sig så kallad karma, god karma genom goda handlingar och dålig karma genom dåliga handlingar. För att slippa återfödas i en dålig skepnad där livet blir olyckligt gäller det att leva som en god människa för att inte samla på sig dålig karma. Men en viktig skillnad mellan karman i buddhismen och hinduismen är att i hinduismen är det själen som återföds i en sämre eller bättre skepnad beroende på hur bra karma den har medan buddhismens karma fungerar på ett helt annat sätt. Buddhismen följer karmas lag och det innebär att goda handlingar under ett liv ger en god skepnad när en människa återföds och dåliga handlingar ger det motsatta. När en människa dör delas de psykiska delarna i människan upp i de beståndsdelar som de en gång skapades av. Beroende på människans karma återförenas sedan delarna i nya kombinationer som bildar en helt ny människa. Det är mer som att karman återföds och inte själen. Karman i hinduismen ger en annan väldigt viktig följd, nämligen kastsystemet som finns i bl.a. Indien. Hinduer är indelade i så kallade kaster. Man föds till en viss kast och det går absolut inte att byta kast. Anledningen är att man enligt hinduisk tro föds till en kast beroende på karman man samlat på sig i föregående liv. Den som levt dåligt och kanske varit t.ex. tjuv riskerar att födas om i en låg kast medan den som levt gott istället kan få födas in i en högre kast. Det beror alltså på en själv vilken kast man får leva sitt liv i. Därför anser många att det inte är något fel med kastsystemet trots den otroligt dåliga behandlingen lägre kaster ofta utsätts för. Det är ju deras eget fel. Det är mycket stora skillnader mellan de olika kasterna. Folk i de lägsta kasterna får inte vistas i närheten av folk från de högsta kasterna osv. Nu för tiden är kastsystemet förbjudet beroende på de enorma orättvisorna, men det tillämpas ofta ändå. Speciellt mindre byar håller kvar vid det. Jag tycker att kastsystemet är en mycket negativ effekt av religionen och det är väldigt bra att det enligt lagen är förbjudet även om folk inte följer lagen ordentligt. Det visar ju i alla fall att staten tar avstånd från det.

Målet för varje hindu är att bryta själavandringen och förenas med Brahman. Då har man nått befrielsen, Moksha. På samma sätt som varje liten vattendroppe är en del av det stora havet, är Atman hos varje del av naturen en del av Brahman. Brahman är en andlig kraft som alltså finns överallt, eller enligt vissa den gud som alla andra hinduiska gudar är avatarer av. För att bryta själavandringen kan den troende hindun följa en av de fyra vägarna.

Den första vägen är Handlingens Väg, karma yoga. Det är den väg som många vanliga hinduer följer och den går ut på att leva upp till de plikter som den kast man tillhör har och handla genom goda handlingar osv.

Den andra vägen är Kunskapens Väg, jnana yoga. Kunskapens väg består av att noga studera och diskutera heliga skrifter och livet med gurus för att få förståelse för hur allt hänger ihop. En hindu som väljer Kunskapens Väg måste viga resten av sitt liv åt den för att mot slutet förhoppningsvis förstå världsalltet.

Den tredje vägen är Hängivenhetens Väg, bhakti yoga. En hindu som följer Hängivenhetens Väg väljer att dyrka en av hinduismens många gudar i förhoppningen att guden i fråga ska hjälpa dem ut ur själavandringen. Det är tillsammans med Handlingens väg den vanligaste.

Den sista vägen är Övningarnas Väg, yoga. Det gäller att släppa lös sina sinnen i meditation. Med hjälp av yogan kan man förenas med Brahman.

Det finns dessutom två grundregler som gäller för alla hinduer: Att inte skada eller döda några levande varelser och att visa kärlek mot hela skapelsen. Eftersom det är förbjudet att döda levande varelser så är många hinduer vegetarianer.

Jag tycker att det är väldigt bra att även vanliga människor kan få en chans att nå Moksha och förenas med Brahman. Även fast det känns lite som om någon som väljer Hängivenhetens Väg kan smita undan alla de krävande delarna med religionen genom att betala för dyra saker att offra till gudarna. Handlingens Väg är enligt mig den bästa av de fyra vägarna eftersom man samtidigt som man arbetar att nå sitt eget slutgiltiga mål kan hjälpa andra människor genom goda handlingar i det dagliga livet.

En buddhist strävar också efter att bryta återfödelsen och nå den totala upplysningen. När man når den totala upplysningen kan man uppgå till Nirvana. Nirvana ses lite olika på. För en del är det den oändliga klarheten, något liknande den hinduiska Brahman. Och det finns en del buddhister som anser att Nirvana är en ny värld, ett ”materiellt” paradis utan lidande. Buddhismens väg till upplysning kallas för den åttafaldiga vägen och brukar symboliseras av ett hjul med åtta ekrar. Eftersom de fyra ädla sanningarna hör ihop med den åttafaldiga vägen ska jag först berätta om dem. De fyra ädla sanningarna är det som Buddha kom fram till genom sitt sökande av livets mening.

Den första ädla sanningen: Den första ädla sanningen är den som talar om att allting är lidande. Hela livet består av en massa lidande, t.ex. olycka och oro.

Den andra ädla sanningen: Den andra ädla sanningen är den som talar om orsaken till allt lidandet. Enligt Buddha är orsaken att människorna envist skaffar sig ägodelar och materiell lycka som de ändå kommer att mista eftersom allt förändras och alla förr eller senare kommer att dö.

Den tredje ädla sanningen: Den tredje ädla sanningen är den som talar om att lidandet faktiskt kan upphöra. Lidandet kan upphöra om en människa lyckats förstå meningen med livet och lidandet och hur man gör för att bli kvitt det. Det är då man kan nå till Nirvana.

Den fjärde ädla sanningen: Den fjärde ädla sanningen är den som talar om vägen ut ur lidandet. Det är den åttafaldiga vägen.

Buddhismens åttafaldiga väg består av åtta olika påbud som man ska leva efter för att kunna nå till Nirvana. Flera av dem är snarlika varandra.

1. Rätt insikt: Man ska försöka förstå vad som menas med De fyra ädla sanningarna.
2. Rätt beslut: Man ska veta vad som är rätt beslut och inte begå handlingar som strider emot det.
3. Rätt tal: Man får inte fara med osanning och inte baktala andra människor.
4. Rätt handlande: Man får inte missbruka sexualiteten och inte döda eller stjäla.
5. Rätt liv: Man ska leva på ett sådant sätt att man inte skadar annat levande, t.ex. genom att vara vegetarian.
6. Rätt strävan: Hela tiden anstränga sig för att undvika onda tankar.
7. Rätt medvetenhet: Man måste hela tiden vara medveten om vad man känner och vad man vill ha för att kunna leva rätt.
8. Rätt koncentration: Man ska kunna koncentrera sig genom meditation för att komma fram till sanningen om livet.

De fyra vägarna och den åttafaldiga vägen är egentligen ganska lika. Den stora skillnaden är väl egentligen att man väljer en av de fyra vägarna inom hinduismen, medan man i buddhismen ska försöka uppfylla alla åtta. De fyra vägarna är liksom fyra olika sätt att nå befrielsen, där man kan välja bort sånt som verkligen inte passar en, medan Den åttafaldiga vägen är en enda väg som ska följas med riktlinjer om hur det görs och där man inte kan välja bort vissa delar. Den åttafaldiga vägen är inriktad mycket på att det är man själv som ska arbeta för att nå målet genom att leva rätt och det är även tre av de fyra vägarna. Men en av de fyra vägarna är en väg där man ”smiter” ifrån det arbetet genom att dyrka en gud och hoppas på hjälp. Jag gillar hela idén med den åttafaldiga vägen, att det är man själv som ska anstränga sig för att leva gott. Att man kan nå målet samtidigt som man förbättrar världen runt omkring sig, ungefär som Handlingarnas Väg i hinduismen, fast ändå bättre på något sätt, eftersom alla ska leva så och inte bara de som har valt det. Om alla vore troende buddhister kanske världen skulle vara en mycket bättre plats?

Det finns några olika inriktningar inom buddhismen, varav Thearavdabuddhism och Mahayanabuddhism är de två största. Inom Theravadabuddhismen är det bara munkar som kan nå Nirvana, och det måste göras genom meditation. Mahayanabuddhisterna anser att vem som helst kan komma till Nirvana och man måste inte meditera för det. Buddhister som nått upplysningen kan därför välja att inte uppgå till Nirvana utan att istället stanna kvar och hjälpa andra, liksom Buddha gjorde. Inom Theravadabuddhismen är ju det meningslöst eftersom det ändå bara är munkar som kan nå Nirvana.

En intressant sak med hinduismen och buddhismen är synen på gudar. I hinduismen finns det flera tusen gudar och det gör att religionen i sig är polyteistisk. Men en hindu kan ändå vara i princip monoteistiskt troende genom att tro och dyrka bara en av alla gudarna som finns. Inom buddhismen finns gudar, men utan makt att påverka människans väg till Nirvana. Däremot kan man tillbe gudarna för hjälp i det dagliga livet. Det är alltså meningslöst att offra tid på gudarna för hjälp till Nirvana eftersom det ändå endast är man själv som kan finna vägen till upplysning. Även det är något som verkar väldigt vettigt. För att nå det slutgiltiga målet, i det här fallet Nirvana, är det faktiskt man själv som måste arbeta för det. Man kan inte åka snålskjuts och smita undan. Det slutar bokstavligen med att man får börja om igen. Det skulle kunna liknas med att göra t.ex. ett skolarbete. Slarvar man går det kanske fortare och är bättre för stunden, då man kan göra saker som är kul istället. Men i slutändan kommer man i alla fall att få göra om det om man slarvat ordentligt. Eller ditt eget liv. Visst kan du få hjälp med att förverkliga dina drömmar, men egentligen är det bara du som kan påverka hur bra det kommer att gå till slut.

Inom buddhismen firas ett antal olika högtider. De två viktigaste är Vesak och Kathina. Vesak firas i maj, då tre viktiga händelser i Buddhas liv inträffade. Dessa var hans födelse, hans upplysning och död. Kathina infaller i oktober-november. Det är den enda tiden då munkar och vanligt folk umgås mer. Munkarna får olika gåvor av det vanliga folket och ger som tack sin välsignelse tillbaka till dem. Egentligen är Kathina avslutningen på något som kallas för Vassa, som främst Theravadamunkarna utövar. Under regnperioden sysslar de med extra mycket meditation och även lättare sysslor. En anledning till detta, som kan verka larvig, är att de ska hålla sig sysselsatta istället för att vara ute och då trampa ner alla småkryp som kommer fram ur jorden när det har regnat. Det är ju enligt buddhismen förbjudet att skada andra levande varelser, även sådant som småkryp, så det bör undvikas om möjligt.

Inom hinduismen finns det mängder av högtider, men det är inte alla som firas av alla hinduer eftersom det finns så många olika inriktningar inom hinduismen och eftersom det är en så fri religion. Två av de viktigaste och populäraste högtiderna är Diwali och Holi. Diwali är firandet av nyår inom hinduismen, som infaller i slutet av oktober och början av november och firas i flera dagar. Man sätter upp lyktor överallt och alla ger presenter till varandra. Det är dessutom slutet på regnperioden. Holi är en fruktbarhetsceremoni och också vårens högtid. Det är en färgglad högtid. Man har något som liknar vattenkrig fast istället för vatten kastar man färg på varandra och festar.

De två viktigaste heliga platserna inom hinduismen är staden Varanasi och floden Ganges. Många människor vallfärdar till Varanasi för att bli renade. Dessutom rinner Ganges igenom Varanasi, vilket gör staden än mer helig. Att dö i Varanasi tror många kan leda till att man direkt kommer till Moksha. I Ganges badar hinduerna för att bli renade. Det blir då inte rena i hygienisk bemärkelse, floden är nämligen otroligt skitig, utan renade från fel de har begått så att de kan bli av med dålig karma.

Heliga platser inom buddhismen har nästan alla med Buddha att göra och finns därför i norra Indien där Buddha föddes och levde. När Buddha dog sägs det att dåvarande kungen Ashoka delade upp askan i 84 000 delar som han fördelade över hela den buddhistiska världen. Byggnader som innehåller aska eller reliker från den första Buddha, senare buddhor eller andra viktiga munkar, kallas för stupor. För att få den helande kraften från en stupa kan en buddhist gå ett varv runt den. Det är i öster som stuporna blivit pagoder, de kända byggnader som vi ofta förknippar med Kina. De många våningarna som taket är byggt i symboliserar det eviga och återfödelsen.

Hinduism och buddhism jämfört med kristendom, islam och judendom

Så vad finns det för likheter och skillnader mellan dessa religioner? Det kan tyckas att de är så otroligt olika att man endast kan hitta skillnader, men tar man sig en närmare titt är de mer lika varandra än vad man kan tro.

Ta t.ex. detta med gudar. Hinduismen har egentligen en enda gud eller övermänsklig makt, Brahman, men en massa avatarer av den i form av andra gudar som i sin tur kan ha allehanda avatarer. Vad skulle det egentligen vara som skiljer denna så otroligt från kristendomen som har treenigheten, tre olika ”skepnader” av samma Gud? Eller judendomen där gud t.ex. uppenbarar sig i form av en brinnande buske för Moses? Borde inte islam vara den enda religionen som skulle kunna kalla sig för monoteistisk då den enda guden som finns är Allah och han inte accepteras i några andra versioner? Eller så borde hinduism också få räknas som monoteistisk. I grunden är det ju enligt min mening mig samma sak förutom just det att hinduismen har så otroligt många skepnader av Brahman. Och vad räknas buddhismen som? Denna har ju gudar liksom hinduismen, fast utan makt att påverka det slutliga målet. Är detta då polyteism eller monoteism?

Sedan har vi det här med karman i hinduism och buddhism. Karman avgör ju hur livet efter detta blir, för själen eller för den människa som karman skapar, beroende på om det är återfödelse i hinduismen eller buddhismen. Skulle man då inte kunna säga att det finns någon slags karma inom kristendomen och islam som istället för att bestämma hur återfödseln blir bestämmer om man hamnar i helvetet eller i himlen? Det är ju hur pass bra man levt sitt liv som avgör om man kommer till helvetet eller himlen, alltså resultatet av alla saker man gjort precis som i hinduism och buddhism.

I frågan om de fem religionernas uppkomst är alla ganska lika utom hinduismen, eftersom det är den enda av de fem religionen som inte haft en speciell skapare. Något som ändå skiljer buddhismen från islam, kristendomen och judendomen är att buddhismens grundare, Buddha, grundade den på helt egen hand utifrån vad han mediterat fram, inte som något slags sändebud från gud.

Vi tycker att systemet med olika kaster inom hinduismen är något alldeles förskräckligt, men om man tänker efter var det inte så väldigt länge sedan som vi levde i ett klassamhälle där somliga var mer värda än andra. Det är egentligen samma sak, bara det att det var mycket lättare för oss att göra oss av med det eftersom det inte har haft samma sorts förankring i vår religion som det hinduiska kastsystemet har.

Alla de abrahamitiska religionerna har sina heliga skrifter. Kristendomen har Bibeln, islam har Koranen och judendomen har Tora, Talmud och Tanak, som motsvarar Gamla Testamentet i Bibeln. Även hinduismen och buddhismen har heliga texter. Hinduismen har fyra Vedaböcker. En av dem berättar om gudarna. Vidare finns Upanishaderna som är diskussioner om människan, världen och alla gudarna, och som har skrivits ner av lärda män. I Upanishaderna kan man alltså läsa om några av de mest grundläggande sakerna i hinduismen som Brahman och Atman och själavandringen. Buddhismens viktigaste texter kallas för Tripitaka och innehåller tre delar som handlar om regler för munkars levnad, den buddhistiska läran och Buddhas liv och texter om hur läran ska tolkas. Den största skillnaden ligger i att buddhismens heliga texter inte har getts till män...