Hjalmar Söderberg - Martin Bircks ungdom

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Innan Hjalmar Söderberg skrev sina mer uppmärksammade böcker, "Doktor Glas" och "Den allvarsamma leken", skrev han romanen "Martin Bircks ungdom" i etapper under en tioårsperiod med start 1891. I likhet med förstnämnda två romaner utspelas historien om Martin Birck under en längre tidsperiod och i samma miljö, d.v.s. i Stockholmsområdet där Vasastan och Östermalm går samman. Men till skillnad från senare böcker saknas till största delen en intrig. Förvisso placeras saker och personer ut, och som man tror ska leda någonstans, men de visar sig oftast vara lösa trådar som rinner ut i sanden - och med tanke på att "Martin Bircks ungdom" ska tolka ett människoliv, så är detta inte nödvändigtvis något negativt, utan snarare högst realistiskt. Han säger själv i bokens slutord att den skrevs under en "tid då ''''spänning'''' gällde som det föraktligaste av alla litterära tjyvknep".

Med hjälp av kortfattade men specifika detaljer förstärks draget av realism i Söderbergs ungdomsskildring, som till viss del får förmodas vara självbiografisk. Han kan till exempel med några ord beskriva hur våren är på väg, eftersom eftermiddagssolen för första gången detta år når genom salongsfönstret, och när det faller på ljuskronans slipade glas dansar ljuset på väggar och möbler. Berättelsen blir levande och närvarande, och detaljerna kommer nästan i förbifarten - till skillnad från många andra författare som skulle kunna ödsla sida upp och sida ner med att beskriva salongsfönstrens väderstreck, ljuskronans beskaffenheter och tusen andra detaljer, utan att för den sakens skull komma "verkligheten" närmare.

Kapitlen i boken är korta, ofta bara en sida eller två, och beskriver utvalda ögonblick i Martin Bircks ungdomsliv. Ibland har de större relevans för att peka ut riktningen för den löst skissade handlingen, ibland mindre, men alla bidrar till att göra bilden av en uppväxt mer komplett. Den svepande överblicksformen, som griper över en tidsrymd på nästan trettio år, tillåter Söderberg att beskriva parallella utvecklingar och låta dem skymta förbi i bakgrunden som en påminnelse om att det inte bara är Martin som förändras, växer och "mognar" (eller kanske tvärtom?). Även staden befinner sig i utveckling - det rivs och byggs nytt, husen sträcker sig högre, en plan börjar kanske anas; elektriciteten börjar sakta leta sig in i vanliga människors hem. I bakgrunden får vi följa ett antal olika öden som spretar ut från liknande villkor som Martins och hamnar på helt olika platser.

"Martin Bircks ungdom" är en fascinerande skildring av Sverige före folkhemmets tid, när gaslyktorna fortfarande tändes ute på gatorna om kvällen, när titlar var viktiga och kungligheter något makalöst. Det är också en kritik mot det moraliska förtrycket och det orättvisa, misogyna förhållande som var rådande i Sverige under den tiden. Den rör till viss del samma tematik som "Den allvarsamma leken" - en man som saknar sparkapital klarar inte av att ensam försörja en familj (en gift kvinna kan ju inte jobba), trots att han har ett heltidsjobb som tjänsteman. Han klarar inte av att ge sin kvinna ett respektabelt förhållande och har inte möjlighet att skaffa barn, eftersom ett barn utom äktenskapet är en skam. Men framför allt är det en beskrivning av en ack så bekant utveckling av ett barn: uppfostrad i religionen, sedan med ungdomen kommer ifrågasättandet och protesten mot religionen, därefter kommer den brinnande glöden hos en ungdom som har viljan att skapa - en vilja och en glöd som långsamt stryps till döds under det mondänas oundvikliga ok.

"Han kom till ämbetsrummet, han fick en plats vid ett bord och en tjock räkenskapsbok att granska. Han räknade igenom kolumn efter kolumn. Om summorna stämde, skulle han sätta kråkor i kanten; om de inte stämde skulle han göra anmärkning. Men de stämde alltid. Martin fick småningom den övertygelsen, att det aldrig förekom några fel i dessa räkenskaper, och när denna övertygelse en gång hunnit bli rotfast hos honom, slutade han alldeles upp att räkna och satte bara kråkor. Och emellanåt såg han upp från sitt verkliga eller låtsade arbete och lyssnade till flugornas surrande och regnets plask mot fönsterblecket, eller till de äldres samtal och gräl, eller till en blind man, som spelade flöjt på gården.

Och han sade till sig själv:
- Detta är alltså livet."

När lågan slutligen har slocknat och försöken att skriva dikter har tagit slut, börjar han trivas med sin tillvaro i samhällets status quo. Det konstnärliga livet känns alltmer fjärran, de stora tankarna, upptäcker han, har andra redan tänkt före honom, och de är redan passé. Livet står stilla, dagarna, månaderna, åren har gått förbi:

"Mitt bröst blir tungt av en ängslan,
min andedräkt blir kort.
Det är min ungdom, min ungdom,
som rinner i droppar bort."

"Martin Bircks ungdom" förlorar på att inte ha en mer näringsrik handling. Det är en fin barndoms- och ungdomsskildring, och den är fullspäckad med ...