I begynnelsen var uppfostran

Alice Miller, född 1923, är psykoanalytiker och utgår från Freuds teorier. Hon har konsekvent studerat barndomen och skrivit ett antal böcker som handlar om orsaker till och följder av barnmisshandel, som hon anser är grunden till all mänsklig destruktivitet och självdestruktivitet. Alice Miller studerade i Basel där hon blev fil dr 1953. Därefter utbildade hon sig i psykoanalys som hon senare praktiserade i Zürich i 20 år. Efter att ha publicerat Det självutplånade barnet 1980 blev uppståndelsen så stor att hon skrev en uppföljare, I begynnelsen var uppfostran. Hon har därefter skrivit sex böcker med samma tema. Den senaste, Vägar i livet, skrev hon 1999.

I denna bok skriver Alice Miller om en sorts uppfostringsmetod som hon kallar den svarta pedagogiken.





Det går ut på att undertrycka det levande, kreativa och emotionella hos barnet och med alla medel internalisera plikt, lydnad och vördnad för sina föräldrar. Barnet ska tidigt lära sig att förneka, övervinna och behärska sig själv. Miller ger exempel ur skrifter publicerade under 1800- talet: ”En för detta åldersstadium lämpad, god övning i konsten att försaka är det att så ofta tillfälle givs låta barnet lära sig att titta när andra i dess närmaste omgivning äter och dricker, utan att själv begära något.” (sidan 40) Barnet ska alltså så tidigt som möjligt lära sig att till exempel förneka sig själv.

Vidare beskriver författaren Alice Miller utförligt hur Adolf Hitler växte upp. Han är det självklara exemplet på hur ett litet oskyldigt gossebarn kan växa upp regelrätt enligt den svarta pedagogiken och förvandlas till en brutal massmördare med ett otroligt stort maktbegär. Förföljaren i detta fall var hans far som i sin tur upplevde en liknande uppväxt. Miller drar då bl a slutsatsen att den vrede som barnet aldrig fått ge utlopp för utvecklas med tiden till ett mer eller mindre medvetet hat mot sig själv eller mot något annat substitut.



(Detta kan som i Hitlers och alla andra nazistsympatisörers fall vara judarna.) Alice Miller skriver också att hon av Tredje rikets ledare inte funnit en enda som inte fått en sträng och hård uppfostran. En grundläggande tes i hennes teori är att en förföljare alltid själv varit ett offer. Det här är teorin om upprepningstvånget som innebär att det man själv varit med om upprepar man och gör sedan likadant mot sina egna barn eller omgivning. Denna upprepning sker, enligt Miller, helt omedvetet.

Författaren beskriver också fadern och hans uppväxt utförligt och hur Hitlers mor var som person samt deras relation.

Alice Millers teorier och tankar tycker jag verkar stämma bra. Dock anser jag att boken är rätt ”träig” att läsa.



Den första delen domineras t ex av exempel tagna ur skrifter om uppfostring från 1800- talet. Här känns det, även om de säkert är väldigt bra som exempel, som att Miller visar på onödigt många texter bara för att fylla ut ett visst antal sidor. Hon ältar samma saker om och om igen, endast med skillnader i ordval och infallsvinklar.

Av egen erfarenhet känner jag igen detta upprepningstvång, även om det handlar om mildare och mestadels mer positiva former. När man pratar med olika människor om deras uppväxt får man i allmänhet all....

En tag är ett sökord eller uppmärkning av ett arbete. Genom att märka upp arbeten med olika relevanta sökord, kan du lätt hitta tillbaks till de arbeten du är intresserad av, genom att söka på dessa ord nästa gång du besöker vår sajt. Man kan också se och söka på andra besökares taggar.