Jag är kvar hos er

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Jag har läst boken "Jag är kvar hos er" som Peter Pohl har skrivit. Den gavs ut år 200 och är en verklighets baserad berättelse om kärlek, vänskap och döden.

Peter Pohl föddes 1940 i Tyskland under andra världskriget. Hans pappa dog under kriget och det gjorde att Peter och hans mamma flyttade till sverige efter kriget. Han var då fyra år. 1947 började han skolan och blev en mycket duktig elev. Nu bor han i Tyresö och arbetar som lektor på KTH. Han är mest känd för böckerna "Janne, min vän", "Vi kallar honom Anna", "Alltid den där Anette!" och "Jag saknar dig, jag saknar dig!".

Boken "Jag är kvar hos er" kom till på så sätt att Peter fick ett brev av Annas mamma som hade läst boken "Jag saknar dig, jag saknar dig" och frågade om hon ville skriva om hennes dotter. Han åtog sig detta och åkte och besökte dem och pratade med dem och började skriva. De fick under hand läsa vad han hade skrivit och komma med synpunkter och på den vägen är det.

Boken handlar om Anna som är 15 år och har reumatism. Hon och henns bästa kompis Hanna umgås mest med varandra. De har varit bästa vänner sedan dagis och de känner sig nästan som en person tillsammans. Anna som individ är väldigt stark och vet mer om sin framtid än de andra i hennes närhet. Hon utvecklas mycket under bokens gång, speciellt när hon får veta att inte bara har reumatism utan en mer alvarlig sjukdom. Hennes kropp förändras men hon är samma starka person innombords och ger inte upp.

Anna har sedan hon varit lite haft reumatism med det har börjat bli värre med åren och man får följa hennes väg för att förbättre det. Hon blir sämre och sämre och hennes mamma börjar bli orolig men läkarna påstår att det bara är reumatismen och att de inte ska oroa sig. Det är först när Anna börjar känna av ögonproblem och ser dubbelt som hon får träffa en ögonläkare som konstaterar att Anna har en hjärntumör som är lika stor som en mandarin. Detta gör att spänningen ökar och man får ta mer del av allas tankar. Man får följa Anna under hela sjukdomsprocessen och får se hur hennes kropp blir allt sämre och hur hon sakta tynar bort.

Boken är uppbyggd på att olika personer berättar. Anna själv, hennes mamma, hennes syster Maria och bästa kompisen Hanna. Man får veta hur de som står anna nämast reagerar på hennes sjukdom . Man får även läsa Annas sjukhus journaler.

Man får följa Anna i skolan, hemma och på sjukhuset där hon får olika behandlingar och en massa mediciner. De är även mycket ute i deras sommarstuga där Anna trivs.

Som citat har jag valt när Hanna berättar om när hon är ute i Annas sommarstuga och hälsar på.

"Hanna:
Varje gång jag kommer tillbaka har Anna blivit lite sämre. Rullstolen som hon i början av sommaren inte alls ville använda annat än när vi skulle ner till stranden, får hjälpa till både innomhus och på tomten nu. Det blir allt mindre av att vi överhuvudtaget lämnar tomten. Vi sitter i varsin solstol på gräsmattan och låter timmarna gå. Det spelar ingen roll att hon nästan inte alls kan prata, vi förstår varandra ändå. Det finns så mycket annat att säga än sådant som man kan få sagt med prat. Och hur förändrad kroppen än blibit, finns Anna därinne ändå."

En speciell händelse i boken är när alla får veta att Anna har en hjärntumör. Anna och hennes mamma får beskedet om att hon har en hjärntumör stor som en mandarin av ögonläkaren och de får genast åka till Göteborg till sjukhuset. Man får läsa om hur alla får beskedet och hur de reagerar. Det är en väldigt stark del av boken och den stora fråga som hänger i luften är kommer Anna klara sig?

Språket i boken var lätt att läsa men Annas journaler var ganska svåra med många sjukhustermer. Men man förstog i helhet va de menade så det var inget problem.

Jag rekommenderar den här boken till de som gillar sorgliga böcker. Den är väldigt känslosam och jag skulle rekommendera den till folk över 13 år för att man ska förstå allt. Jag tycker även vuxna kan läsa denna boken.

Nu när jag läst den här boken har jag lärt mig ganska mycket om hjäntumörer och hur kroppen påverkas av den. Även hur mycket en familj och närstående kan kämpa och älska den som får det.

Jag tror syftet med den här boken är att beskriva en sorg även om det kan vara väldigt svårt. Även att de som inte vet så mycket om hur en hjärntumör påverkar en människa ska få en inblick i denna sjukdom. Den kan nog även fungera som tröst för folk som varit med om att någon i ens närhet dött av en hjärntumör. Den ger tröst. Den visar även hur mycket en familj kan ställa upp för någon som de älskar. De lägger sig själva på hyllan och ägnar all sin tid åt Anna. Från Annas perspektiv får man även veta att hon inte var rädd, det har nog hjälpt många.

Jag tycker om den här boken för den tilltalar en på ett väldigt vackert sätt. Den får döden att vara både hemsk och vacker. Det var mycket intressant att man fick se de olika person...