Japans roll i andra världskriget

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

DEL I: SAMMANFATTNING AV KRIGET ÅREN 1939-1941

FÖRE KRIGET
Adolf Hitler föddes 20 april 1889 i Österrike. Han hade fem syskon, men bara ett, en flicka, levde till vuxen ålder. Adolf uppfostrades mycket hårt, han blev slagen av sin far nästan varje dag, för denne verkade aldrig riktigt nöjd med vad Adolf gjorde. Alltså blev Adolf nästan systematiskt misshandlad av sin pappa. Vid elva års ålder försökte Adolf rymma från hemmet på flotte, men blev upptäckt och nästan ihjälslagen.

Det anses därför allmänt att det var Hitlers hemska barndom som gjorde honom så hård, till en psykopat kan man väl säga. Hans världsbild blev att bara de starka hade rätt att överleva.

Runt första världskrigets utbrott år 1914 flyttade Hitler till Tyskland. När kriget var slut gick han med i ett politiskt parti som kallade sig nazistpartiet, och tre år senare blev han ledare för detta parti.

Först försökte han ta makten i landet genom våld - han bildade en egen armé, SA, och satte 1923 igång Ölkällarkuppen. Han tog 600 av sina SA-män och gick till en ölkällare där några sydtyska politiker skulle hålla tal. Hitler ställde upp en kulspruta och hotade att skjuta ner alla om inte han fick komma fram och tala. Han förklarade att nazistpartiet från och med nu skulle regera i sydtyskland. Polis tillkallades och Hitler fick sitta nio månader i fängelse. Tiden ägnade han åt att skriva Mein Kampf, där det bland annat stod att arierna (det tyska folket) var överlägsna alla andra folk och därför skulle ha makten.

När Hitler kom ut ur fängelset hade han många (och långa) tal till folket, entusiastiska, ivriga, brinnande tal, där han skyllde landets katastrofala situation på judarna. Ja, Tysklands situation var verkligen katastrofal: en väldig inflation, stora skulder efter första världskriget, hög arbetslöshet…

Nazistpartiet växte enormt i popularitet och blev det största partiet i Tyskland, och 1933 blev Hitler rikskansler. Han gjorde sig själv till diktator och röjde undan folk som inte delade hans nazistiska åsikter. Han hade bildat en ny armé, SS, och 1933 uppgick antalet beväpnade män inom SA och SS till 2 miljoner.

Judarna förföljdes flera år innan krigsutbrottet. Fler och fler antijudiska lagar stiftades. Det blev förbjudet för judiska barn att gå i "vanliga" skolor, man fick inte handla varor i judiska affärer, judiska böcker brändes osv. Med tiden blev förföljelsen allt värre. Den 9 november 1938 sköt en judisk pojke en tysk diplomat, eftersom pojkens familj, som var från Tyskland men hade bott en tid i Polen, hade blivit utvisade från båda dessa länder. Då bestämdes det att hämnd skulle utkrävas på alla judar. Natten mellan den 9 och 10 november slogs massor av judiska affärer och hem sönder, varför denna natt kallas Kristallnatten efter allt krossat glas. Sedan tvingade den tyska staten judarna att betala ett enormt skadestånd för all skadegörelse.

KRIGET BÖRJAR
Redan i mars 1938 tog Hitler över Österrike. Han hotade landet med krig och Österrike anslöt sig därför. De flesta länderna i Europa var nu rädda för att ett krig skulle bryta ut, de ville göra allt för att slippa kriget och därför försökte diplomater från olika länder förhandla med varandra. Hitler lovade att inte anfalla vare sig England eller Polen, samtidigt rustade han upp Tysklands armé kraftigt.
Italien, Frankrike och Storbritannien förhandlade med Hitler och "lät" honom
ockupera Tjeckoslovakien, allt för att försöka behålla freden.

Hitler slöt förbund med de stora europeiska diktaturerna Italien, Sovjetunionen och Spanien, dvs. de lovade att inte anfalla varandra. Nu var Hitlers rike verkligen starkt, och det var precis det som Hitler ville innan han skulle anfalla Polen.

Den 1 september 1939 anföll Hitler Polen. Detta kallas för "blixtkriget" eftersom tyskarnas anfall var så snabbt och effektivt. Redan den 17 september var Polen besegrat. Tyskland och Sovjetunionen tog halva landet var. Hitler såg till att alla polacker med hög ställning, eller utbildning, t ex adelsmän, präster, akademiker och journalister mördades, för han ansåg att dessa skulle göra mest motstånd. Han började även planera för den totala utrotningen av Europas judar.

Nu hade England och Frankrike förklarat Tyskland krig, men än så länge hade de inte gjort något anfall mot Tyskland.

HITLER ERÖVRAR EUROPA
På senhösten 1939 angreps Finland av ryska arméer. Finnarna kämpade emot i Vinterkriget, men blev ändå snart besegrade. Nu stod resten av Skandinavien på tur, och på våren 1940 var både Danmark och Norge ockuperade av Tyskland. Sverige var fortfarande fritt, och kallade sig neutralt. Ändå hjälpte vi Tyskland med att exportera stora mängder järnmalm och genom att låta tyska soldater färdas på våra järnvägar på väg till t ex Norge. Det var antagligen därför vi aldrig blev ockuperade.

Nästa land som Hitler tog var Holland, det gick på fem dagar. Sedan försökta han med Belgien, men då kom Frankrike och England till det lilla landets hjälp. Trots detta segrade Tyskland, som även intog Frankrike.
Nu var det inte många delar av Europa som Hitler inte kontrollerade. Ändå hade det bara gått tio månader sedan kriget började.

Men England vägrade fortfarande att ge upp, trots att Hitler erbjöd dem fred som innebar att de båda länderna skulle lämna varandra ifred. Nu började ett flygkrig. London bombades 57 nätter i sträck, men eftersom England hade tillgång till den nya uppfinningen radar kunde de pricka många av de tyska planen. Till på köpet3 började England bomba Tysklands huvudstad Berlin. Då gav Hitler tillfälligt upp försöken att ockupera England.

Hösten 1940 skaffade Hitler sig en ny bundsförvant, utanför Europa denna gång: Japan. Sedan följde ockuperingsförsök hit och dit på Balkanhalvön, men jag skall inte skriva ned alla turer, det är inte intressant. Hur som helst ockuperade Hitler Ungern, Jugoslavien, Grekland och Bulgarien.

Oväntat anföll Hitler sin bundsförvant Sovjetunionen i juni 1941. Anledningen var dels att han tyckte att Sovjetunionen hade tagit för många landområden, en del ville han själv ha (t ex Rumänien) men framför allt behövde han Sovjets stora förråd av olja och livsmedel.
Så här skrev Hitlers partisekreterare om slaverna (det ryska folket):

"Slaverna skall arbeta för vår räkning. Om vi inte har användning för dem kan de lika gärna dö. (…) Vad livsmedel beträffar får de behålla det nödvändigaste. Det är vi som är Herrarna. Vi kommer i första hand."

Tyskarna hade med sitt plötsliga anfall lyckats tränga långt in i Ryssland, men när de i oktober började sin attack mot huvudstaden Moskva hade de inte längre så stor framgång. De stora höstregnen började och slagfälten förvandlades till gyttja; tyskarnas vagnar och kanoner körde fast. Den berömda ryska vintern kom också ovanligt tidigt det året. Redan i november sjönk temperaturen till -22 grader. De tyska soldaterna som inte var vana vid sådan här kyla (och inte hade kläder anpassade för denna väderlek heller) förfrös sig, och kanoner och motorer fungerade sämre. När temperaturen i december sjönk till -34 grader fick tyskarna retirera.

WARZAWAGETTOT
Hur var då läget för judarna under den här tiden? De tvingades bo instängda i getton (särskilda stadsdelar) där förhållandena var hemska. Det mest kända gettot är Warzawagettot. Ingen elektricitet fanns, och det var fruktansvärt trångt. En del judar fick slavarbeta i fabriker inne i gettot. Matransoner delades ut, men tillslut motsvarade det bara 184 kalorier. En tysk fick matransoner på 2310 kalorier. Ibland var soppan judarna fick kokt på hö. Folk dog som flugor i gettot, varje morgon lastades de 100-150 nya liken bort från gatorna av s k sanitetstrupper. Sjuka och svältande föräldralösa barn låg på gatorna.

I juli 1942 började deportationerna. 6000 judar som inte kunde arbeta (gamla, sjuka, och barn) skulle väljas ut varje dag för att skickas till koncentrationsläger för att gasas ihjäl i dödslägret Treblinka. Detta ville förstås ingen i gettot vara med om.

I oktober började judarna i Warzawagettot förbereda för uppror. En del vapen lyckades de köpa på svarta mar4knaden, en del fick de från polsk motståndsrörelse och en del rånade de från tysk polis och militär.
När 1000 SS-män i januari 1943 gick in i gettot för att hämta fler judar som skulle deporteras, möttes de av beväpnat motstånd. Efter fem dagar var de tyska trupperna tvingade att dra sig tillbaka.
Några månader senare gick tyskarna åter till anfall mot gettot, denna gång med 2000 man och effektivare vapen. Ändå lyckades judarna locka in soldaterna i en fälla och ett 100-tal tyskar miste livet. Nu tog tyskarna till luftangrepp och artilleri, men judarna höll stånd mot dem. Den tyska ledningen skämdes och beslöt att sätta eld på gettot. Synagogan sprängdes och gettot förintades praktiskt taget. Ändå hade de utsvultna judarna hållit stånd mot professionell tysk militär ända till maj.

Nu åter till vintern 1941, då Japan kom in i kriget…

DEL II: JAPAN KOMMER MED I KRIGET
Japan var aldrig engagerat i striderna i Europa under andra världskriget, även om landet var allierat med Tyskland. Nej, för Japans del pågick kriget främst med USA.

JAPANSK EXPANSION
När första världskriget tog slut, var Japan med på den vinnande sidan, men landet tillhörde också den skaran av länder som inte ansåg sig ha fått en rättvis tilldelning i fredsuppgörelsen. Därför började Japan i början av 1930-talet försöka utvidga sina gränser. Japans officielle ledare var kejsare Hirohito, men det var egentligen de militära ledarna som hade makten. De ville bygga upp en gemensam ekonomisk zon i de östra delarna av Asien, med styret i Tokyo. De andra länderna i dessa delar av Asien ville förstås inte hamna under japanskt styre, så enda sättet för Japan att få sin vilja fram var genom krig.
1941 hade Japan tagit Manch5uriet, Franska Indokina, delar av Kina och och delar av övriga Sydostasien.

PEARL HARBOR
USA stödde Kina finansiellt, och gillade inte Japans expansion. Därför beslöt de, tillsammans med Storbritannien, en straffåtgärd för Japan genom att sluta exportera olja till landet. Detta var ett bakslag för Japan. Landets oljereserver kunde räcka i fredstid högst två år, i krigstid ett år, då Japans krigsmaskin var i högsta grad beroende av oljan. Japan såg USA:s aktion som ekonomisk krigsföring, d v s, inte krig med vapen, men ändå krig genom att manipulera ekonomiskt. Japan försökte förhandla med USA, men förberedde samtidigt en manöver, som gick ut på att anfalla Hong Kong, Malaya, Nederländska Ostindien och USA:s flottbas Pearl Harbor, Hawaii. Syftet var att överraska USA och snabbt slå ut den amerikanska stillahavsflottan.

Så, den 7 december 1941 attackerade Japan Pearl Harbor, utan krigsförklaring. Japan anföll med 183 plan som fällde bomber och torpeder mot USA:s örlogsfartyg och flygplan. Attacken var efter två timmar över, och då var 18 amerikanska örlogsfartyg försatta ur stridbart skick, nästan alla flygplanen förstörda, och fem slagskepp sänkta eller allvarligt skadade. 2 355 amerikanska soldater var dödade, 1145 sårade. Japan hade förlorat 185 man.
Anfallet "…framstår som en av krigshistoriens störst upplagda och effektivast genomförda överraskningsattacker" för att citera nationalencyklopedin. Om man nu har lust att mäta dödande och förstörelse i "effektivitet".

DEL III: KRIGET FORTSÄTTER
KRIG!
Dagen efter anfallet mot Pearl Harbor förklarade USA och Storbritannien förståeligt nog krig mot Japan. Då passade Tyskland (som ju var allierat med Japan) och Italien (som var allierat med Tyskland) på att förklara krig mot USA. I praktiken hade USA även innan krigsförklaringen varit emot Hitler (fast USA var neutralt), de hade hjälpt Storbritannien ekonomiskt.

Hur som helst, i Europa krigade USA, Storbritannien och Sovjetunionen mot Tyskland och Italien, och i Asien stred USA och Storbritannien mot Japan. Det är det sistnämnda som vi nu skall koncentrera oss på.

Det japanska anfallet kom verkligen som en chock för USA. Och visst, det var fult och ohederligt av Japan att anfalla utan någon krigsförklaring. Men, som jag tidigare skrev, japanerna såg sig som utsatta för ekonomisk krigsföring av USA, och det rättfärdigade deras anfall, ur deras synpunkt i alla fall.
Nu rasade hela USA mot Japan. De skulle straffas!

Ett komplicerat krig med åtskilliga ockuperingar, övertaganden, nederlag, bombningar och död hade nu tagit sin början i Asien.
Först hade Japanerna övertaget. Överaskningsanfallet mot Pearl Harbor hade varit lyckat, även om inget av USA:s hangarfartyg funnits i hamnen.

Japan fortsatte att erövra land i Sydostasien, såsom t ex Filippinerna, Bali, Timor och Borneo. USA försökte driva tillbaka japanerna, men detta ville inte lyckas. Jag citerar återigen NE: "…USA:s positioner hade rasat samman som korthus…"
Den 15 februari 1942 föll Singapore. Singapore var brittisk koloni sedan 1819. Tack vare sitt strategiska läge hade Singapore blivit ledande som handelscentrum i Sydostasien. Den var även en strategiskt viktig bas för Storbritannien. Därför hade Singapores kapitulation stor symbolisk betydelse. Det anses att Singapores fall var den största militära katastrofen för britterna i modern historia.

I de områden som blivit ockuperade av japanerna bildades förstås motståndsrörelser, men eftersom man inte var eniga inbördes, så hade dessa ingen egentlig verkan.

VÄNDPUNKTEN
Fram till sommaren 1942 hade Japan bara utvidgats mer och mer, men nu kom vändpunkten.
Japans krigsledning hade våren 1942 bestämt sig för att utvidga sitt imperium åt sydöst, korallhavet. De skulle bl a försöka ta Salomonöarna och Port Morseby, Nya Guinea. De tänkte också slå till vid 6Midway (Hawaii) för att skada den amerikanska hangarflottan, som ju kommit undan vid Pearl Harbor.
Mötet mellan de båda ländernas hangarflottor vid Midway fick en mycket avgörande betydelse för kriget. De stridande fartygen siktade aldrig varandra, utan slaget bedrevs med hangarflygplanen (flygplan som finns ombord på hangarfartyg).

Amerikanerna som hade bättre underrättelsetjänst lyckades sänka alla de japanska fartygen, och själva förlorade de bara ett. Detta förstår man ju var en stor seger för USA.

Mellan augusti 1942 och februari 1943 pågick en lång dragkamp mellan USA och Japan på och omkr7ing ön Guadalcanal i ögruppen Salomonöarna. Ungefär tio sjöslag och sju landbataljer pågick där. Förlusterna var mycket stora på båda sidor, men USA hade mycket större resurser, och därför tvingades Japan ge upp striderna om Guadalcanal.
Efter de stora förlusterna kunde Japan aldrig riktigt återfå greppet om kriget.

DEL IV: AMERIKANERNAS HAT & JAPANERNAS STOLTHET

HATET MOT JAPANERNA
I krig hatar man givetvis sina fiender. I alla krig skapas ett hat som får det att framstå som rättfärdigt att döda fienden. Det är nödvändigt för att ett krig ska fungera, om man nu vill att krig ska fungera.

Vid Pearl Harbor hade som sagt ca 2 355 amerikanska soldater dödats. Det är inte mycket, om man jämför med det totala antalet döda amerikanska soldater under andra världskriget: ca 300 000. Ändå var "minns Pearl Harbor" amerikanernas motto under hela kriget. En journalist som var med på planet som släppte den andra atombomben skrev:
"Kan man tycka synd om de stackarna som snart ska dö? Inte om man tänker på Pearl Harbor och dödsmarchen på Bataan."
Tydligen var den oväntade attacken mot Pearl Harbor ett sådant brott att man kunde vidta vilka hämndaktioner som helst.

Nå, japanerna var inga änglar. Var fjärde allierad soldat i japansk fångenskap dog. De krigsfångar som japanerna tog behandlades mycket illa. Ofta blev de slagna, fick svälta, eller blev torterade. Asiatiska kvinnor (inte japanska, förstås) blev tvingade att bli sexslavar på armébordeller. Den ovan nämnda dödsmarchen på Bataan är ett exempel på japansk grymhet. Flera tusen soldater (amerikanska och filippinska) dog då av illa behandling, hunger och sjukdomar. En del blev avrättade.

Men judarna i Europa behandlades (av tyskarna) än sämre. Dä8r var det fråga om systematisk utrotning av ett helt folk, bara i koncentrationslägren dog nästan 3,5 miljoner. De fråntogs sina mänskliga rättigheter och svältes och slavarbetades ihjäl, gasades till döds, och utfördes medicinska experiment på.

USA:s första fiende var ju också just Tyskland, även om de inte officiellt hade förklarat krig innan attacken mot Pearl Harbor. Det är USA:s insats i kriget mot Hitler som vi är mest upplysta om, "de räddade Europa". Ändå var det japanerna som amerikanerna avskydde mest, det var kriget i Stilla Havet som var viktigast för 9dem. Det måste man ju förstås förstå: Hitlers dåd saknade förstås motstycke, men de var ändå inte riktade mot USA i sig, vilket Japanernas var. Det är väl förklaringen till amerikanernas nästan fanatiska hat mot Japan.

Det var verkligen ett glödande hat. En av befälhavarna i Stilla Havets motto var "Döda japaner, döda japaner, döda fler japaner". I en opinionsundersökning visade det sig att mer än var åttonde amerikan tyckte att alla japaner borde dödas. Hälften av de amerikanska soldaterna ansåg att alla japaner måste dödas innan det kunde bli fred.

President Roosevelt bestämde att 110 000 amerikanska medborgare av japanskt ursprung skulle tvångsförflyttas till läger i mellanvästern. Detta drabbade bara japanska amerikaner, inte tyska eller italienska.
Krigsminister Henry Stimson skrev (om de amerikanska medborgarna med japanskt ursprung):

"På grund av rasens typiska drag kan vi inte ens förstå eller lita på de japanska medborgarna.”

Sade han som kämpade mot nazismen.

JAPANERNAS MOD
Japanerna hyllade idealet att hellre dö än att låta sig tillfångatas. Japansk kultur har alltid varit sådan, stolthet, heder och mod har alltid varit viktigt. Den japanska rituella självmordsformen harakiri är vida känd. Personen ifråga skär upp sin buk med en kniv, och dör på så sätt. I Japan har det alltid ansetts som ett mycket ärofullt sätt att dö på. Harakiri kan vara den enda utvägen för en japan, t ex om man har vanärats eller fått en order från en överordnad som strider mot hans egen moraliska uppfattning. Harakiri är idag ovanligt, men förekommer.

Japanerna hade med sitt synsätt svårt att förstå det västerländska sättet att ge sig i ett hopplöst läge. De hade lärt sig att dö för kejsaren och sitt land, och slogs till siste man. När amerikanerna intog ön Saipan, efter vändpunkten, beordrade de japanska officerarna till civilbefolkningen att hellre ta sitt liv än att kapitulera.
Många lydde, hela familjer kastade sig utför de höga klipporna och ner i havet inför förbluffade amerikaner. Tycka vad man vill om det, men jag kan inte låta bli att beundra japanernas mod.

Under andra världskriget började japanerna använda sig av s k kamikazeanfall, eller självmordsattacker, som det allmänt kallas. Japanska piloter gjorde om sina flygplan till flygande bomber, och offrade sitt liv genom att flyga in i amerikanska krigsfartyg.
Emellertid hade kamikazeanfallen inte särskilt stor betydelse för kriget.


DEL V: KRIGET TAR SLUT

KRIGET FORTSÄTTER: EUROPA
Efter tyskarnas nederlag i Ryssland, gick kriget sämre för Hitler. Ändå anföll han Sovjetunionen igen. Det ledde till Katastrofen i Stalingrad. Denna gång fick Hitler nöja sig med att bara anfalla södra Ryssland. I söder fanns den olja som han så väl behövde i sitt krig. Målet var att nå den ryska staden Stalingrad. Tyskarna började tåga in i Ryssland på våren och i början hade de stora framgångar, men i november 1942 lyckades ryska trupper omringa Stalingrad.

De tyska trupperna som nu var instängda hade ingen möjlighet att få ordentlig läkarvård eller mer mat än vad de hade. Hårda strider rasade, och kylan var hemsk. Fastän all ammunition och mat till sist var slut vägrade Hitler att låta soldaterna kapitulera. I januari 1943 var general Paulus tvungen att trotsa Hitlers order och överlämna sig till fienden. Detta var krigets vändpunkt i Europa.

Nu hade de stora arbets- och dödslägren för judar börjat användas allt mer. Hitlers mål var att inte en enda jude skulle överleva. I dödslägren gasades fångarna ihjäl och brändes sedan i stora krematorier. I arbetslägren och koncentrationslägren dog fångarna visserligen inte direkt, men förhållandena var mer än fruktansvärda, och ledde snart till döden. Det finns inte ord starka nog att uttrycka hur vidrigt det var.

I lägren hamnade inte bara judar, utan även andra som Hitler inte gillade, "svaga" eller missanpassade, t ex homosexuella, politiska fångar, Jehovas vittnen och zigenare.

Ju sämre kriget gick för Hitler, desto mer desperat blev han. Eftersom Tyskland hade förlorat så många soldater tvingades unga pojkar i åldrarna 15-18 gå med i armén. Ryssarna närmade sig Rumänien, och Polens huvudstad Warzawa, och Finland gav upp. I Frankrike stred amerikanerna och närmade sig Paris.
När Hitler gjorde sin sista attack vid julen 1944, trodde han dock fortfarande att han kunde vinna kriget.

Den 16 december 1944 gick tyskarna till anfall vid belgiska gränsen. Tvåtusen engelsktalande tyska soldater klädde ut sig i amerikanska uniformer och åkte i amerikanska stridsvagnar bakom amerikanernas linjer. De hade tänkt skära av telefonledningar och dirigera amerikanska trupper fel. Målet var att orsaka kaos bakom fiendens linjer, vilket de också lyckades med. Tanken var att nya starka tyska arméer skulle hinna fram under tiden. I början gick det bra, 11det var dimmigt så de tyska trupperna syntes inte så bra från luften, men så fort det klarnade upp började britterna och amerikanerna att bomba.

Det blev häftiga strider som pågick under hela julhelgen, och tillslut insåg tyskarna att de måste dra sig tillbaka. Men Hitler vägrade i vanlig ordning, så striderna fortsatte till mitten av januari. Under tiden erövrade ryssarna tyska landområden i öst. I februari 1945 började amerikanerna bomba tyska städer, och att Hitlers rike vacklade var nu tydligt.

I februari samlades också de allierades ledare och bildade en ny oberoende världsorganisation, nämligen FN, vars slagord löd "Aldrig mer krig". Länderna i FN skulle samtala med varandra, istället för att kriga. FN är alltså främst en organisation för världsfreden.

Under våren 1945 gick allt mycket snabbt. Nästan alla Tysklands resurser var slut och de allierade marscherade in från alla håll. Hitler gav till slut order om att alla militärförläggningar, industrier, broar, tåg, fartyg, kanaler o s v skulle sprängas för att inte hamna i fiendens händer. Kort sagt, hela Tyskland skulle förstöras. Denna befängda order åtlyddes som tur var inte. Även nazister började nu vända sig emot Hitler, som kände sig sviken och förrådd.
Den 30 april begick Hitler och hans fru Eva Braun självmord, och deras kroppar brändes. Även Goebbels, propagandaminister och trogen Hitler "´til the bitter end", beslöt att begå självmord tillsammans med sin familj. De sex barnen fick giftsprutor av en läkare och en SS-soldat sköt herr och fru Goebbels i nacken.

Den 7 maj 1945 undertecknade Tysklands general Jodl och storamiral Dönitz avtalet om vilkorlös kapitulation för Tyskland.
Kriget var över.

DET GÅR SÄMRE FÖR JAPAN
Efter slagen vid Midway och Guadalcanal gick det sämre för Japan. Japanerna drevs tillbaka ö för ö. I januari 1945 fällde USA brandbomber över den japanska huvudstaden Tokyo. Där var de allra flesta husen byggda av trä eller papper. Därför fick bombräden ett mycket "effektivt" resultat. 39 km² av staden förstördes. Mer än 100 000 människor tros ha omkommit. Efter kriget rapporterade de amerikanska myndigheterna: "antagligen dog fler människor under sex timmar i samband med branden i Tokyo än någonsin i historien under samma korta tid".
Striderna i Stilla Havet var hårda, kulmen nåddes på ön Okinawa i april-juni 1945, då 110 000 japanska soldater dog och nästan lika många civila. Dessutom rådde stor brist på det mesta i landet, särskilt på mat. Nästan all handel med omvärlden hade upphört p g a den amerikanska blockaden. Ledarna i Japan visste att landet inte kunde vinna kriget, men den japanska armén tvingade Suzuki Kantaro, som var ledare för den japanska regeringen, att regeringen skulle fortsätta kriget så länge det fanns några som kunde kriga. Japan höll på att förstöras totalt. Varje dag förvandlades en stad till aska efter USA:s bombningar.

USA:s planer var att först invadera den sydliga japanska ön Kyushu i november, och den norra, Honshu, i mars 1946. Detta skulle förstås kosta många allierade soldater livet, men alla visste att japanerna hellre skulle dö än att kapitulera.
Men kanske fanns det en annan utväg…

ATOMBOMB
1939 upptäckte forskare möjligheten att göra en atombomb. De visste att man kunde klyva en uranatom och frigöra stora mängder energi. Alla större länder som var med i andra världskriget visste detta, men de visste inte något bra sätt att tillverka vapnet på, och de kunde inte kontrollera en kärnexplosion. Den som kom på idén om hur en atombomb skulle kunna byggas var geniet Albert Einstein. 1939 skrev han ett brev till USA:s president Franklin D. Roosevelt där han skrev att "en oerhört kraftfull ny sorts bomb skulle kunna göras". Anledningen att han skrev brevet till USA:s president (själv var ha tysk) var att han förstod vilka förödande effekter det skulle bli om Hitler skulle vara först med att göra en atombomb.
Roosevelt tyckte förstås att det här med en atombomb var mycket intressant, men eftersom USA då inte var med i kriget, började inte förverkligandet av atombomben förrän 1941. Detta kallas Manhattanprojektet och var ytterst hemligt. Ingen visste om det förutom den amerikanska ledningen och den multinationella grupp av framstående forskare som utvecklade bomben. Forskarna befann sig mestadels i Los Alamos i New Mexico, långt från all bebyggelse.

Nu började en kapplöpning i fruktansvärd hastighet för att bli först med bomben Roosevelt gav atombombsprojektet obegränsat med pengar. Stora fabriker byggdes för att framställa uran och plutonium. 1945 visade det sig att det bara var USA som hade satt in tillräckligt mycket resurser för att förverkliga atombomben. Nu var det alltså inte längre en kapplöpning mellan forskare, utan med tiden. Både Tyskland och Japan höll på att besegrats, men USA ville verkligen pröva bomben. Alltså måste den bli klar innan kriget var slut.

I juli 1945 testade man en plutonium laddning i New Mexicos öken. Explosionen var kraftigare än vad de flesta hade trott och synen av bomben fantastisk. Först kom ett starkare ljus än någonsin förut på jorden, sedan bildades ett lila moln som steg 200m upp i luften. Robert Oppenheimer, den vetenskaplige ledaren för Manhattanprojektet, sade senare:

"Vi väntade tills tryckvågen ebbat ut, sedan gick vi ut från skyddsrummet och då var stämningen mycket högtidlig. Vi visste att världen aldrig mer skulle bli densamma. (…) Jag kom att tänka på en strof ur hinduernas heliga skrift, Bhagavadgita: ´…nu har jag blivit döden, den som utplånar världar´."

Atombomben var ett sätt att få Japan att kapitulera utan att en massa allierade soldater skulle behöva dö i en eventuell invasion av Japan. Först arbetade man fram två möjliga sätt att med bombens hjälp få Japan att kapitulera utan att civilbefolkningen skadades. Den ena idén var att släppa bomben i en folktom trakt, som skulle visa Japanerna hur kraftfull bomben var, och sedan hota med att släppa den över en stad om inte Japan kapitulerade. Den andra var att tala om för japanerna var bomben skulle fällas i förväg, så att civilbefolkningen kunde evakueras. Emellertid så trodde ingen i interimkommittén, en kommitté som skulle ge presidenten råd om bomben, att någon av dessa två idéer skulle fungera.
Alltså bestämdes det att bomben skulle fällas utan förvarning.

Den 6 augusti 1945 släpptes världens första atombomb över Hiroshima som ligger på Japans sydkust på Honshu, Japans sydligaste och största ö. Anledningarna till varför just Hiroshima blev målet var att staden nästan var oskadd, därför skulle effekten synas tydligare, och det var en armébas och en viktig industristad. Dessutom låg den i ett platt område vilket gjorde att tryckvågen skulle få bäst effekt.

Det var på morgonen som bomben fälldes, och 320 000 människor befann sig i staden. Folk cyklade till skolan eller jobbet, soldater tränade utomhus, skolflickor höll på att bygga brandgator. Plötsligt kom en ljusblixt, vars ljus var tusen gånger starkare än solens. På mindre än en sekund dog eller lemlästades tusentals människor, de som befann sig närmast explosionens centrum förångades eller brändes till aska, så att bara deras skugga blev kvar på väggen. Längre bort fick folk svåra brännskador och blev blinda. På en del brändes skinnet bort eller hängde i stora chok runt dem.

Efter det starka ljusskenet kom en fruktansvärd tryckvåg som raserade hus, fabriker, träd och människor. Icke fasta saker som t ex spårvagnar och bussar vältes omkull hur lätt som helst. Det blev svart som på natten eftersom solen doldes av allt damm. Våldsamma eldstormar bröt ut, och många människor blev innestängda av elden. För att rädda sig hoppade många människor i någon av de sju floderna som rinner genom staden, och nästan alla drunknade.

En kvinna som var i Hiroshima när bomben fälldes berättar:
"Jag kastades till marken och världen föll samman runt omkring mig (…) jag såg ingenting. Det var helt mörkt (…) När jag tillslut lyckades komma loss kände jag en fruktansvärd lukt och jag torkade munnen med en handduk jag hade runt midjan. All min hud lossnade från ansiktet och sedan trillade huden på mina armar och händer av. Himlen var svart som på natten och jag sprang hemåt, mot bron över Tsurumifloden. Hundratals människor fäktade med armarna i floden…"

Tre dagar efter Hiroshimabomben hade fällts fälldes en andra bomb, denna gång över staden Nagasaki. Denna bomb fick inte lika förödande följder som bomben i Hiroshima, efter som Nagasaki ligger i ett kuperat område vilket gjorde att tryckvågen inte var lika stark. Dessutom hamnade bomben 2,5 kilometer från den tänkta nedslagsplatsen, eftersom dåligt väder gjorde att staden inte kunde ses uppifrån planet. Bomben över Nagasaki var förstås ändå en mycket stor tragedi.
De som överlevde bombningarna av de två städerna, drabbades av den starka gammastrålningen som uppträdde efter nedslaget. De fick diarré, tappade håret, fick feber. Tiotusentals personer dog.

JAPAN KAPITULERAR
Hur många som dog av bomberna i Hiroshima och Nagasaki är oklart. I Hiroshima dog troligen ca 80 000 människor omedelbart eller inom en månad av bomben, men Hiroshimas stadsstyrelse menar att 140 000 personer hade dött p g a bomben i slutet av 1945. I Nagasaki dog ca 36 000, fast en del säger att antalet döda är dubbelt så högt. Men vad för roll spelar exakta siffror?