Jehovas Vittnen, del I

16162 visningar
uppladdat: 2001-11-28
Inactive member

Inactive member

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete
Charles Taze Russell

Den troligen mest kände ledaren inom Jeohvas Vittnen var amerikan och hette Charles Taze Russell. Han föddes i Pittsburgh, Pennsylvania den 16 februari 1852 som äldste son till Joseph och Ann Elisabeth Russell. Vad man vet idag hade han en bror, men inte om han hade några systrar. Hans bror var några år äldre och det är i stort sett allt man vem om honom.
Russell växte upp i en skotsk-irländsk familj som tillhörde den presbyteraniska kyrkan (som hade gått ur den engelska kyrkan på 1600-talet).
Russells tonår var hårda och arbetsamma och hans mamma, Ann Elisabeth, dog när han var 15 år. Vid 21 års ålder blev han kompanjon med sin pappa som vid denna tiden var en affärsman och gemensamt lyckades dom få en bra fungernade verksamhet inom herrmode.
Russell tyckte väldigt mycket om sin far och det var även denne som blev en av de första som anslöt sig till den rörelse som Russell senare i sitt liv skulle starta. Joseph flyttade snart till Florida och försökte få fler anhängare till den nya läran, men höll ständigt kontakt med Russell via brev-skrivning. Dessa brev publicerades i Sällskapets tidning för att visa de goda förhållningarna mellan de båda, fadern och sonen.

Charles tillsammans med sin hustru
Maria Francis Ackley


Så småningom blev Russell väldigt kritisk till kyrkan och motsatte sig Bibeln och trosbekännelsen redan vid 17 års ålder. Han var väldigt skeptisk mot de eviga helvetesstraffen som ingick hans kyrkas lära.
Ungefär år 1870 kom han i kontakt med den då så kallade adventismen som förkunnade att jorden skulle gå under år 1874. En kväll beökte han en källarlokal i Allegheny där adventisterna hade möte och det var detta som, enligt han själv, blev vändpunkten i hans liv. Det finns dock inget bevis på att Russell anslöt sig till adventisterna vid denna tidpunkt men deras förkunnelse påverkade honom i hög grad:

”Jag ville se om de som hade samlats där hade något mera att erbjuda än de stora kyrkosamfunden. Där fick jag för första gången höra talas om adventisterna … Även om hans (predikanten J. Wendell) skrifttolkning inte var särskilt märkvärdig, räckte den ändå till att åter befästa min sviktande tro på den heliga Skrifts inspriation”

Efter detta möte började Russell att intressera sig mer för Biblen och han ska även ha studerat den grundligt. Men med hans dåliga skoltillgänglighet visade sig detta skulle bli svårare än trott. Han hade till exempel ingen akademisk eller teologisk utbildning och han kunde inte heller läsa Bibeln på grundspråket.

Så småningom hade han lyckats samla ihop sig en skara anhängare och startade en bibelstudiegrupp. Medlemmarna drömde om en ny guldåder för mänskligheten: Tusenårs-riket.
Omkring år 1876 kom Russell i kontakt med en annan adventist-grupp som sa att Kristus hade återkommit till jorden år 1874, dock som den helige Ande. Ledaren för denna grupp, N. H. Barbour, använde en annan översättning av Nya testamentet dör det grekiska ordet för ankomst (parousia) hade översatts med närvaro (presence). Denna lilla skillnad blev nyckelordet i Russells och N. H. Barbours samarbete och som tillsammans skulle leda deras arbete för att rädda världen från att gå under.
De två grupperna slogs ihop och Russell blev medreaktör för Barbours tidning The Herald of the Morning.
År 1877 gav de tillsammans ut en bok, Three Worlds or Plan of Redemption, och redogjorde här sin gemensamma tro:

”Med Jesu ankomst år 1874 inleddes en fyrtioårig skördeperiod som skulle avslutas år 1914.”

Samarbetet mellan de två grupperna varade bara i två år och 1877 gjorde Russell ett försök att vinna anhängare inom prästerskapet. Han samankallade präster från alla kyrkosamfund och lade fram sin teori. Samtliga präster förkastade hans teorier och dessa måste ha gjort ett starkt intryck på Russell då han uttryckte sin ilska mot alla kyrkosamfund.


Startandet av Sällskapet

Efter det att Russell slutat att ge ekonomiskt stöd till The Herald of the Morning startade han en egen tidning som han döpte till Zion’s Watch Tower and Herals of Christ’s Precense. Denna tidning utkom var fjortonde dag och spred sig snart i många länder och översattes på flera olika språk. På flera orter runt om i världen startades grupper med prenumeranter på denna tidning som Russell kom att kalla ekklesias efter grekiskans ord för kyrka eller församling. Dessa grupper styrde sig själva och valde också sin egen styrelse som bestod av sju så kallade äldste.

Antalet grupper växte fort och år 1881 bildade Russell ett sällskap som han kallade Zion’s Watch Tower Tract Society. Denna organisation blev registrerad som laglig den 13 december 1884 vilke också betyder att Sällskapet Vakttornet bildades detta år.

Russell blev president i det styrande rådet, som valdes av alla som kunde betala minst 10 dollar. Varje röst kostade 10 dollar så de rika hade mer än en röst vilket resulterade i att vid Russells död hade han själv över 25000 röster, vilket stärkte hans position och han hade kontroll över ledningen av Sällskapet.


Sällskapets snabba utvidgning
i världen

Redan vid denna tidpunkt blev Sällskapets viktigaste syften att sprida Bibelns sanningar på olika språk genom bland annat tidsskrifter, tidningar och traktater. I samband med detta gav Russell ut sitt huvudverk: böckerna Studier i skriften. Sammanlagt gav han ut sju böcker i denna serie, varav den sista utkom efter hans död (sista delen av serien utkom år 1917).
Dessa böcker blev mycket spridda och var en stor del i att Sällskapet fick en så enorm spridning som det fick:

”…förkunnades ordet i hela Amerika och i fjärran länder såsom Kina, Afrika, Indien, Turkiet och Haiti.”

Russell gjorde många resor, först och främst inom USAs gränser men snart beökte han även Canada och Mexico. Men med Sällskapets enorma utvidgning bestämde han sig snart för att även korsa Atlanten för att besöka Eurpa och Asien. På sin första resa besökte han Irland, Skottland, Ryssland och Turkiet för att, innan hemfärden till USA, stannade i England. I en rapport från England skrev Russell:

”Vi kan inte upptäcka någon grogrund för sanningen i Ryssland, ingenting som inger oss hopp om skörd i Italien, Turkiet eller Österrike. Italienarna har så länge stått under påvedömets dåliga inflytande att de liksom fransmännen snart hamnar i öppen vantro… Men Sverige, Norge, Danmark, Schweiz och särskilt England, Irland och Skottland är marker som ger skördar.”

I denna rapport visar Russell tydligt sitt misstycke till de andra kyrkosamfunden genom att anklaga katolicismen för en lögnaktig tro.
Det gick delvis som Russell skrivit då Vittnena fick de största antalen anhängare i de sistnämnda länderna.

I början utkom Sällskapets texter endast på engelska men efter denna resa till Europa beslöt sig Russell för att börja översätta skrifterna till tyska, franska, svenska, danska, polska , grekiska och sedan även på italienska. Under Russells resa till Europa öppnades även ett underkontor i Tyskland och året därpå öppnades ytterligare ett i Australien.
Samtidigt började Vittnena få anhängare i Sydafrika, Japan och i Brittiska Västiniden, vilket ledde till att Sällskapet hade blivit en rörelse som fanns i alla delar av världen.

År 1908 gjorde Russell så en resa till Palestina för att lära sig mer om sionismen och han utgick från att judarnas återkomst till deras eget land var början till Tusenårsriket. Väl hemma i USA igen talade han till stora skaror judar och påstod att Abraham, Isak och Jakob snart skulle återvända till jorden.




Russells privatliv

Russells privatliv var inte speciellt lyckosamt. 1879 gifte han sig med Maria Frances Ackley och äktenskapet var till en början väldigt idealiskt, där Maria aktivt deltog i Sällskapets verksamhet och reste på föredragsturneér. Men så småningom växte en oenighet upp mellan makarna, men ingen visste riktigt vad det var. Misstankarna riktas mot Russell som kanske inte kunne acceptera Marias starka personlighet och kanske framstod hon som ett stort hot mot Russell.
Förhållandet dem emellan förbättrades inte och när Maria 1897 fick en allvarlig hudsjukdom besvarade Russell detta med att säga att det var Guds förbannelse över henne, därför hon inte varit tillräckligt lydig och undergiven och 1913 separerade så paret, utan några barn.
Russells sista år i livet innebar en massa arbete och slit. Sällskapet fick byta lokaler då den gamla källarlokalen i Allegheny blivit för liten. Sällskapet hittade en ny byggnad i Brooklyn, New York som blev Sällskapets huvudkvarter.

Russell dog den 31 oktober 1916, vid en ålder av 64 år, på ett järnvägståg, då han var på väg hem till New York från Texas efter att ha hållt föredrag där.



Eftervärldens syn på Russell

Efter att varit med om ett antal skandaler och domstolsprövningar (bland annat påstod sig Russell sälja så kallade mirakel-vete som växte fem gånger snabbare än normalt vete och att Russell en gång gjort sig skyldig till mened) är dagens Jehovas Vittnen lite kritiska och reserverade till Russell. Värt att nämna är att hans böcker och skrifter inte längre trycks eller säljs. Man har även tagit avstånd från hans mest fantastiska bibeltolkningar.
Vid ett stort möte i Ohio, USA 1931 bestämde man också att man inte längre skulle bära Russells namn och man skulle inte längre kallas för ”russellianare”, utan Jehovas Vittnen:

”Vi hyser stor kärlek till denne broder för det storverk han har utfört och erkänner att Herren har brukat honom och välsignat hans arbete i rikt mått. Ändå vill vi, eftersom vi gärna vill hålla oss till Guds ord, varken kalla oss för russellianare eller ’bibelforskare’ utan vid det namn Herrens mun har nämnt: Jehova s Vittnen”


Joseph Rutherford

Precis som Russell är Joseph Rutherfords tidiga liv inte så allmänt känt. Som 16-åring började han studera juridik vid college och som 22-åring praktiserade han som advokat.
Rutherford blev en del av Jehovas Vittnen år 1906 och bara tre år senare blev han Sällskapets juridiske rådgivare. Han omnämns i Vakttornet (det amerikanska) för första gången år 1909.

”Det var medan jag praktiserade som advokat i Mellersta Västern. En dag fick jag besök av en kvinna på mitt kontor. Hon hade med sig några böcker och verkade tillbakadragen, vänlig och god. Jag trodde hon var fattig och att det var min rätt och plikt att hjälpa henne. Jag fann att hon var rik i sin tro på Gud. Jag köpte böckerna och läste dem senare. Den gången visste jag ingenting om Bibeln och hade aldrig hört talas om Russell. Jag visste inte ens att han var författare till dessa bäcker jag hade läst, men hans förunderliga, vackra utläggning av Guds plan fick mitt hjärta att bäva och förändrade min livssyn från tvivel till glädje.”
Så beskriver Rutherford sitt första möte med Jehovas Vittnen och han var en typisk blivande medlem av Jehovas Vittnen:
1. Han var inte ansluten till något kristet samfund vid den tiden.
2. Han hade en minimal kunskap om kristendomen.
3. Han blev vunnen av att ett Vittne kom och hälsade på.


Rutherford kommer till makten

Innan C. T. Russell dog hade han satt ihop en grupp av Vittnen som skulle fortsätta att ge ut hans böcker och tidsskrifter och framför allt ta hand om organisationen. Till denna grupp människor hade Russell inte utsett Rutherford. Men det visade sig snart att Rutherford var en stark personlighet och skulle år 1917 väljas till Sällskapets andre president.

När Russell senare dog tog Rutherford över ledningen. Men hans sätt och styra skiljde sig på många sätt från Russells och detta ledde till enorma splittringar och i en del fall mass-avhopp. Många av de grupper som separerade från Jehovas Vittnen ansåg inte Rutherford som en tillräcklig efterträdare av Russell och nya grupper som The Standfast Movement, The Pul Johnson Movement, The Elijah Voice Movement och The Egle Society bildades för att återskapa den harmoni som lydde då Russell var ledare.

Men det var också en mängd människor som hoppade av på grund av att dom inte accepterade Rutherfords angrepp mot Russells läror. Bland annat lär Rutherford ha uttalat sig om betydelsen av Cheopspyramiden i Egypten som inte Russell hade uttryckt sig med.


Starka protester runt om i världen

1917 beslöt sig Jehovas Vitten för att ge ut en broschyr, The Bible Students Monthly, i 10 miljoner exemplar. I denna broschyr liknades den katolska och protestantiska kyrkan vid ”Babylon som skulle ödeläggas och höljas i glömskans slöja”. Detta orsakade enorma protester världen över och det gick så långt att Jehovas Vittnens samtliga tidsskrifter förbjöds i Canada.
Samtidigt rasade första världskriget som värst ute i världen och Rutherford uttalade sig om att krig var något okristligt, som han hade lärt sig av Russell. Den 7 maj 1918 arresterades så Rutherford till-sammans med sju andra högt uppsatta människor inom Jehovas Vittnen och de ställdes inför förbundsdomstolen och anklagades för statsfientlig verksamhet.
”…olagligt och brottsligt hade sammansvurit sig för att tillsammans med andra /…/ begå en förbrytelse mot USA /…/ samt hade gett upphov till uppstudsighet, illojalitet och vägran att göra sin plikt i USAs armé och flotta…”
Rutherford och de andra sju anklagade dömdes till 20 års fängelse var i Atlanta men blev dock frisläppta när världskriget slutade mot borgen.

När Rutherford släpptes öppnades huvudkontoret igen, efter att ha varit stängt under Rutherfords fängelsevist. Efter hans frihet bildade han en mer centraliserad organisation med honom själv som nav. Han var tvungen att göra sig av med alla områden i organisationen som starkt gjorde ett hot mot hans vilja.
De som starkast motsatte Rutherfords vilja var de fria och självständiga bibelstudie-grupperna. Russell hade ju valt att låta de vara fullständigt autonoma med egna val av äldste och med egna mötesformer. Snart började Sällskapet att föra starkare kontroller över de självständigare delarna och år 1920 var samtliga vittnen tvungna att avlägga en rapport till ledningen om hur mycket dom utövade sin religion. Man upprättade även ett kartotek där alla felsteg som gjordes rapporterades och om ett Vittne började gå sina egna vägar ställdes man plötsligt ansikte mot ansikte med sitt förflutna. Detta ledde snart till att man skyndade sig in på den rätta vägen igen. På detta ästt fick ledningen en järnhand över sitt folk och gjorde dom på ett sätt till lydiga redskap, allt för att få fram sin gene vilja.

De ”olydiga” människorna blev dock stämplade med ord som ”onda tjänare” eller ”satans-inspirerade människor” och när frågan kom upp till ledningen vad man skulle göra med dom svarade man med:

”Det är omöjligt att mörda dem, för det tillåter inte landets lagar. Men om Guds lag rådde, skulle de bl mördade. Det bästa vi undernuvarande förhållanden kan göra är att behandla dom som om de var döda.”

Rutherford insåg också att massmöten och internationella sammankomster var av stor vikt. Det första mötet Rutherford arrangerade ägde rum i Cedar Point, Ohio år 1919. Följade möte, som kom att kallas för konvent, hölls på samma ställe år 1922 där de 18 000 närvarande antog en resolution mot Satan och världshärskarna. De stora mötena avlöste varandra i en snabb fart: Los Angeles 1923, Columbus (Ohio) 1924, London 1926, Toronto 1927 och Detroit (Michigan) 1928.

Rutherford var en flitig författare och under en period skrev han nästan uteslutande samtliga artiklar i Vakttornet. Under hans ledning blev bokförsäljningen den viktigaste uppgiften för ett Vittne och nu hade Russells böcker blivit utbytte mot Rutherfords egna. Enligt honom själv ska han ha skrivit över 99 böcker och broschyrer som utkommit på 78 språk och i 300 miljoner exemplar.
Till skillnad från Russell använde sig Rutherford inte så mycket av kartor och diagram utan koncentrerade sig mer på en slagkraftig text. Detta blev snart uppskattat av de flesta och menade att innehållet var gudomligt inspirerat. När han hade gett ut boken ”Ljus” skrev ett vittne till honom:
”Jag är fullt övertygad om att det inte är något mänskligt väsen som skrivit boken ’Ljus’. Det är den levande Gudens kraft som har gett oss denna märkliga uppenbarelse av hans sannings ord.


Nya lagar försvårade arbetet

Allmänheten tröttnade snart på de påträngande bokförsäljarna och i New Jersey beslutade sig borgmästaren för att förbjuda bokförsäljning utan tillstånd. Vittnena som såg detta som sin uppgift fortsatte dock och det ledde till en mängd arresteringar och rättegångar.
Då uppstod pratet om förtryckta minoritetsgrupper i samhället och Sällskapet fick senare rättens godkännande att åter sälja böcker utan tillstånd.

En annan idé som Rutherford lyckades bra med var att utrusta varje Vitten med en grammofonspelare. Grammofonspelaren skulle avleda folks uppmärksamhet på själva försäljaren.
Men att börja använda grammofonspelare hade också sina andra orsaker. När Rutherford började göra allt fler angrepp på kyrkosamfunden i världen beslöt sig radiostationerna att inte sända sina samtal och gudstjänster.
Rutherford lät tillverka 409 skivor på felrtalet olika språk och denna process lockade massor av nya medlemmar.

Mellan åren 1918 och 1930 växte inte medlemsantalet något märkvärdigt men mellan 1931 och 1939 mer än fördubblades antalet.

Rutherfords angrepp på olika kyrko-samfund skulle få förödande effekter inom kort. Man började förfölja vittnen på alla sätt och en del grupper satte som mål att ”avlägsna Rutherford utr etern”. Den värsta förföljelsen skulle dock bli mellan åren 1933 och 1945 då nazismens intåg i världen ledde till en enorm förföljelse av Jahovas Vittnen. Detta behandlas dock med en särskild rubrik i arbetet.





Rutherfords privatliv

Rutherfords liv vet man som sagt inte så mycket om. Han var gift med Mary som dock var väldigt oli fru Russell. Fru Russell deltog ju, åtminstone i början, aktivt i Sällskapets aktioner medan fru Rutherford aldrig medverkade. Hon står omnämnd en gång i Amerikanska Vakttornet och det är då Rutherford sitter i fängelse 1918.

Det ryktas om att deras förhållande inte var så bra men dom höll ihop, kanske beroende på att dom ville slippa den pinsamma uppståndelsen som makarna Russell hade fått utstå vid deras separation. Tillsammans fick dom en son, Malcolm, men ingen vet säkert om han delade sin fars tro eller inte.

Ett av de mest karakteristiska dragen som Rutherford hade var att han inte gärna visade sig offentligt och träffade inte heller sina medlemmar väldigt ofta. Många Vittnen kände inte ens sin egen ledare och bara ett fåtal hade träffat honom i verkliga livet. Han ville inte gärna bli fotograferad och berättade heller inte mycket om sig själv eller sitt privatliv.

Den 8 januari 1942 avled han så, 72 år gammal, av en tids sjukdom som inte många heller visste om.

Nathan Homer Knorr

Endast fem dagar efter Joseph Ruterfords död 1942, samlades huvudstyrelse-medlemmarna i New York- och Pennsylvania-organisationerna för att utse hans efterträdare. Rutherford som hade lyckats centralisera Jehovas Vittnens styrelse gav trots allt de övriga i styrelsen att välja sin efterträdare.
Efterträdaren blev den före detta vice presidenten Nathan Homer Knorr (f. 1905) och till ny vice president utsågs juristen H. C. Covington.

Nathan Homer Knorr föddes 1905 i staten Pennsylvania och redan som 16-åring gick han med i Jehovas Vittnen. Hans karriär upp till toppen av organisationen gick fort: 1925 blev han medhjälpare i Sällskapets huvudexpedition, 1932 blev han högste ledaren för tryckeri- och förlags-verksamheten samt 1934 medlem i New York-korporationens styrelse.


Knorrs sätt att leda Jehovas Vittnen

Knorrs ledning blev mer intensiv än under hans företrädares. Personliga uppfattningar accepterades än mindre med Knorr i spetsen och alla som gjort något mot reglerna förföljdes ännu mer samtidigt som kraven på det individuella vittnet höjdes markant.

Knorr ville effektivisera hela systemet och snart lyckades han få igenom att alla Vittnen skulle genomgå en så kallad ”teokratisk skola” där man fick lära sig taltekniker för att kunna hålla föredrag samt att kunna uppträda proffessionellt vid dör...

...läs fortsättningen genom att logga in dig.

Medlemskap krävs

För att komma åt allt innehåll på Mimers Brunn måste du vara medlem och inloggad.
Kontot skapar du endast via facebook.

Källor för arbetet

Saknas

Kommentera arbetet: Jehovas Vittnen, del I

 
Tack för din kommentar! Ladda om sidan för att se den. ×
Det verkar som att du glömde skriva något ×
Du måste vara inloggad för att kunna kommentera. ×
Något verkar ha gått fel med din kommentar, försök igen! ×

Kommentarer på arbetet

Inga kommentarer än :(

Källhänvisning

Inactive member [2001-11-28]   Jehovas Vittnen, del I
Mimers Brunn [Online]. https://mimersbrunn.se/article?id=897 [2024-03-28]

Rapportera det här arbetet

Är det något du ogillar med arbetet? Rapportera
Vad är problemet?



Mimers Brunns personal granskar flaggade arbeten kontinuerligt för att upptäcka om något strider mot riktlinjerna för webbplatsen. Arbeten som inte följer riktlinjerna tas bort och upprepade överträdelser kan leda till att användarens konto avslutas.
Din rapportering har mottagits, tack så mycket. ×
Du måste vara inloggad för att kunna rapportera arbeten. ×
Något verkar ha gått fel med din rapportering, försök igen. ×
Det verkar som om du har glömt något att specificera ×
Du har redan rapporterat det här arbetet. Vi gör vårt bästa för att så snabbt som möjligt granska arbetet. ×