Judendomen

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Religionens utbredning

Judar lever i många länder. Sammanlagt finns i dag ca 16 miljoner judar i världen. De lever utspridda i ett stort antal länder. Knappt hälften, 6 miljoner, bor i USA. I Ryssland finns ca 3 miljoner, och omkring 4 miljoner lever i Israel. I de europeiska länderna finns omkring 1,5 miljoner judar.
Sedan tvåhundra år har judar bott också i Sverige. I Sverige bor idag ca. 17000 judar, varav ca 5000 i Stockholm, omkring 2000 i Malmö och ca 1800 i Göteborg. Mindre judiska föreningar finns i Borås, Eskilstuna, Helsingborg, Kalmar, Karlskrona, Kristianstad, Norrköping, Uppsala, Västerås, Växjö och Örebro.


Hur man bli jude

Man behöver inte tillhöra någon särskild nationalitet eller ras för att vara jude. Man kan vara jude utan att vara troende och utan att följa judiska seder. Enligt ortodoxa judar är man jude om man har judisk mamma. Man kan också bli jude genom att konvertera. Då måste man först under lång tid studera den judiska tron och delta i det judiska religiösa livet.
Reformjudar anser att man är jude om den ene föräldern är jude eller om man accepterar judisk tro och judiskt sätt att leva.


Så uppstod Judendomen

Judendomen uppstod för nästan 4000 år sedan. Judendomen var den första religionen som sa att det fanns en enda gud (Judendomen är monoteism.) Den uppstod i Kanaans land.
Den fanns en man som hette Abraham (han är kan man säga religionens grundare) han fick två söner.
Med sin hustru fick han ett barn först när de var mycket gamla som hette Isak, och med en egyptisk tjänstekvinna fick han ytterligare en son som hette Ismael. Från Isak och hans son Jakob kommer det judiska folket.
Jakob kallades också för Israel, han fick i sin tur tolv söner som blev upphov till Israels tolvstammar.
Eftersom kristendomen utvecklats ur judendomen är det alltså tre religioner som räknar Abraham som stamfader : judendomen, kristendomen och islam. Hans folk blev hebréerna. De talade hebreiska, och det språket är
fortfarande det språk judarna talar nu.
För ungefär 3 200 år sedan var Israels barn slavar i Egypten och de
såg ingen möjlighet att fly därifrån. Men en dag kom en man som sade att han hade skänkts från Gud att befria Israels barn, men ingen av slavdrivarna trodde på detta, så dom skickade iväg honom. Men efter att flera mystiska saker hade hänt så vågade inte s slavdrivarna ha kvar slavarna så dom fick gå fria. Detta var en man vid namn Moses verk.
Mose förde dem till det förlovade landet - Israel. På vägen dit gav Gud Toran (läran) till Moses det var läran Judarna skulle leva efter om de ville få ett perfekt liv.


Helig skrift

Judendomens Gud är oändlig och ofattbar, utan begynnelse och utan slut, världens och hela universums herre. Samtidigt finns judendomens Gud mycket nära människorna. Han hör bön, och han är fadern som genast förlåter och öppnar sin famn för syndaren så snart denne ångrat sig.
Judendomens tro på en enda Gud kallas etisk monoteism, därför att denna enda Gud inte tolererar orätt och ondska och deltar i mänsklighetens liv.
Kristendomen är också monoteism. För de har också bara en Gud.
Hela Guds lära finns nedskriven i Torah, deras heliga skrift. Torah betyder läran eller lagen.
Visa och lärda män undervisade om denna och de som lärde ut, kallas för rabbiner ( rabbin = min lärare ).
De flesta rabbiner hade redan ett arbete för att försörja sina familjer.
De vuxna brukade samlas och prata om Toran och allt de sade skrevs ned på papper. Nu diskuterar man om det som hade skrivits och hur det egentligen var. Tora betyder lära eller undervisning och ordet används på många olika sätt. Ordet syftar ofta på de första böckerna i Bibeln som är de fem Moseböckerna. Toran innehåller även alla lagar, idéer , berättelser och trosuppfattningar. Toran är nedskriven på en rulle av en utbildad skrivare, som lagt ned mycket jobb att göra raderna jämna och raka. Man tar då hjälp av en pekpinne. Men ingen människa kommer någonsin helt att förstå den. Därför finns Talmud, som är en skrift där många lärda män som har försökt att förstå bibeln skrivit ner sina tankar i och ett tillägg som kompletterar för Tanak och Torah. Talmud är ett bokverk om 20 foliovolymer vars innehåll tillkom under ca ett årtusende och som har till "författare" generationer av judiska lärde.
Talmud innehåller Mishna, den muntliga läran med närmare förklaringar till Tora, och Gemara med kommentarer och utläggningar till Mishna. Talmud har skrivits efter Torah och Tanak. Tanak är det de andra böckerna i Gamla Testamentet i bibeln.
I Siddur finns gudstjänstens böner för olika situationer i livet.


Utdrag ur Talmud:
Kung Salomo erhöll av herren en underbar gåva, nämligen en sidenmatta, som kunde flyga genom luften. Konungen och hans sällskap kunde nu äta frukost i Damaskus och kvällsmat i Medien, eftersom de bras från plats till plats av denna magiska matta. En gång for kungen förbi en myrstack. Eftersom han förstod alla levande varelsers språk, kom han att höra att myrdrottningen befallde sina myrundersåtar att gömma sig för Salomo.
- Varför sa du så? Ropade kungen ned.
- Därför att jag var rädd att de kunde se uppåt på dig och av dig lära sig stolthet i stället för ödmjukhet, flit och tacksamhet till sin skapare.
- Låt mig få ställa en fråga till dig, sa Salomo.
- Tag då upp mig till dig, svarade myrdrottningen.
- När han tog det lilla djuret till sin hand, frågade han:
- Finns det någon i världen som är större än jag?
- Ja, svarade myran. Jag är större, eftersom Gud har sänt dig för att bära mig.

I det Judiska hemmet hittar man ofta en meduza. Det är en rulle med skrifter shema, detta är en av de viktigaste skrifterna i Toran och en bön som läses morgon och kväll. Judarna rör vid mezusan och sedan kysser de sina fingrar, för att visa sin kärlek för skrifterna.


Heliga platser

Den västra muren är en helig plats för judarna, den ligger i Jerusalem som är en helig stad. Jerusalem var huvudstad på kung Davids tid. Den är centrum i Judarnas historia den som bibeln berättar om.
Det är en helig historia, och platsen är helig mark.
Västra muren är en del av det tempel som en gång stod där. Den kallades tidigare för klagomuren.


Människosynen


Judar lever hela tiden med sin religion både i församlingen och i familjen. Judendomen har en ljus syn på människorna.
Människan skapades genom en gudomlig handling, och många gånger framhävs människor som de bara har blivit till för att tjäna gud. Gud gav människan sin fria vilja, och i viljan kan man välja att göra rätt eller fel. Människan är en helhet som är kropp och själ. Hon är skapad till avbild av Gud. Kroppen är som Guds egendom. Man uppfattar kroppen som Guds verk. Judisk tro lägger stor vikt vid att människan följer Guds regler för livet. Därför är själva livsföringen en viktig del av den judiska religionen.


Högtider

Det judiska hemmet följer synagogans veckorytm.

De judiska helgerna är fastställda i en kalender som följer månåret. Därför infaller judiska helger lite olika från år till år i förhållande till den vanliga kalender som är beräknad efter solåret.

Shabbat:
I den religiösa livsföringen intar sabbaten en central plats. Före solnedgången på fredagarna om husfadern och familjen är hemma står de omkring husmodern medan de tänder den judiska ”sabbatsljusen”, en ljushållare med speciella ljus just för den här högtiden. Medan hon gör det ber hon om välsignelse över sitt arbete och sin familj, som lyder: ”Välsignad vare du, Herre vår Gud, världens konung, som har helgat oss med dina bud och befallt oss att tända sabbats ljusen.” Om de bevistat en Gudstjänst i synagogan står bordet redo för dem vid hemkomsten. Husfadern sjunger en sång som reciterar verser ur Första Mosebok om skapelsen och sabbatsvilan, och välsignar efter det en bägare i Guds namn, räcker den till hustrun och barnen, och välsignar sedan en kaka bröd och fördelar även dem. Sedan följer kvällsmåltiden.
Ordet Sabbat betyder vila. Judendomen räknar dagen från den ene solnedgången till den andra, och eftersom sabbaten infaller på lördag, börjar den redan på fredagskvällen.






Rosh Hashana:
Nyårshelgen, firas under två dagar på hösten, vanligtvis i september.
Den klassiskt bibliska tideräkningen har Rosh Hashana som utgångspunkt. I september 1991 började det judiska året 5752. Detta är en allvarlig helg, då det bl a blåses i shofar (vädurshorn) för att väcka till eftertanke. Det är dagen då Gud dömer människorna efter deras gärningar.
Helgen inleder de tio botdagarna och påminner också om världens skapelse. Flertalet judar tillbringar denna helg, liksom Jom Kippur, i synagogan.

Jom Kippur:
Den sista botdagen är försoningsdagen som infaller i september/oktober, tio dagar efter första nyårsdagen.
Jom Kippur är det judiska årets heligaste dag. Aftonen då helgen börjar kallas Kol Nidre.
På Försoningsdagen fastar man, dvs avstår helt från mat och dryck i drygt ett dygn. Denna dag ägnas åt gudstjänst och försoning och de bedjande läser bl a syndabekännelsen för att få förlåtelse för sina synder mot Gud. De synder som man eventuellt begått mot en medmänniska, kan man inte få försoning för, om man inte först har bett sin nästa om förlåtelse och gottgjort skadan man har vållat denne.

Sukkot:
Lövhyddofesten, firas i sju dagar och infaller vanligen i oktober, med nära anknytning till tiden för fruktskörden. Helgen är en erinran om Guds ledning och beskydd under Israels folks ökenvandring.

Simchat Tora:
Torafesten, firas vid lövhyddofestens slut, då årets läsning av Toran avslutas och en ny påbörjas. Torarullarna bärs runt i synagogan och glädjen är allmän; barnen får bl a godis och flaggor.

Chanukka:
Ljusfest i december, påminner om återinvigningen av Templet efter Mackabeernas befrielsekamp från syriernas förtryck. Under helgens åtta dagar tänds den åttaarmade chanukkastakens Ijus: ett Ijus första dagen, två Ijus andra dagen osv. till åtta Ijus åttonde dagen. Första dagen ger man varandra presenter.

Tu Bishvat:
"Trädens nyår", infaller i januari/ februari. En glädjefest som har fått ökad popularitet sedan Israel blev självständigt.



Purim:
Infaller i februari/mars, firas bl a med maskerad till minne av händelserna i bibelns Esters bok, som berättar om judarnas räddning från Hamans onda planer i Persien. Man ger varandra små presenter och även gåvor i form av kakor.

Pesach:
Infaller kring påsk, frihetsfest till minne av judarnas uttåg ur Egypten. Pesach varar i åtta dagar. Det osyrade brödet, matza ("eländets bröd") erinrar om träldomen under faraonerna men även om det hastiga uppbrottet inför befrielsen. I hemmet inleds festen med Sederafton, årets stora familjesammankomst, då man berättar om uttåget ur Egypten.

Jom Hashoa:
Åminnelsedagen för nazismens sex miljoner judiska offer under andra världskriget. Infaller i april/maj. En vecka därefter firas Israels självständighetsdag, Jom Haatsmaut.

Shavuot:
Infaller kring pingst, sju veckor efter Pesach. Firas till minne av uppenbarelsen och mottagandet av de tio budorden på Sinai berg. Shavuot och Pesach har liksom Sukkot anknytning till skördetiderna i Israel. Med ett gemensamt namn kallas de för "De tre vallfartåfesterna", eftersom man på Templets tid brukade vallfärda till Jerusalem för att offra.

Tisha B´Av:
En fastedag som infaller i juli/augusti och erinrar om de båda Templens förstörelse i Jerusalem på samma datum åren 586 före respektive 70 efter vanlig tideräkning.


Synen på livet efter detta

Den som lever rätt och ett Gudfruktigt liv får välsignelse redan i det här livet. Men Judarna tror på att människan har en själ som överlever kroppen.
I den kommande tillvaron kommer rättvisa att skipas. Judarna uttalar sig försiktigt om hur livet efter detta kommer att vara. Själen efter döden undergår en dom som avgör hennes sista öde att för alltid förenas med Gud eller vara skild från honom.
När en människa dör försvinner både hennes kropp och själ. Gud väljer sedan ut dem som följt hans bud och ger dem en ny kropp och låter själen förenas med den – de döda ”uppstår”. De får genom detta också evigt liv. De som varit gudlösa och onda däremot inte kommer att uppstå från de döda och enda möjligheten för dem att få evigt liv är att vänta på Messias ankomst någon gång i framtiden.
Judarna anser att alla är lika inför döden. Därför begravs alla judar i en enkel kista av samma slag. Den avlidne tvättas och sveps i en vit svepning av medlemmarna ur Chevra Kadisha, begravningssällskapet.


Speciella begrepp

Brit mila, omskärelse av nyfödda judiska gossebarn, bekräftar judarnas förbund med Gud och påbjuds redan i första Moseboken 17: 10 - 14. Brit milan ska ske på den åttonde dagen och utförs av en utbildad Mohel en
speciellt utbildad person, som tar bort förhuden på pojkens penis. Denna ritual äger rum i hemmet och följs åt med en fest. Och det gör inte ont eftersom pojkens nervsystem inte är tillräckligt utvecklat ännu. När ett barn föds i församlingen läses även dess namn upp i synagogan. Det är ett tecken på Guds förbund med alla Abrahams efterkommande. När pojken fyllt tretton får han sin Bar-Mitzva som är Judarnas motsvarighet till kristendomens konfirmation. Bar-Mitzva, "budets son", och Bat-Mitzva, "budets dotter", är det tillfälle i livet då pojkar respektive flickor uppnår den religiösa myndighetsåldern. För pojkar sker det vid 13 års ålder och för flickor sker det vid 12 års ålder. Man blir automatiskt Bar-Mitzva och Bat-Mitzva. Men man brukar visa församlingen detta genom att delta i en gudstjänst och att läsa en text eller ett avsnitt av Toran på hebreiska.
Under det studieår som föregår Bar-Mitzva och Bat-Mitzva undervisas i basal bibelkunskap och hebreiska och pojkarna lär sig lägga tefilin och ta på talit.


Mikvan är en judisk församlings rituella bad som används av de kvinnor som iakttar renlighetslagarna i samband med mensen. Baden används även vid konvertering till judendomen av både män och kvinnor och även i vissa andra sammanhang.
Hemmet har stor betydelse för de judiska traditionerna, men givetvis är synagogan medelpunkten i församlingarnas religiösa liv. En synagoga är judarnas motsvarighet till den kristna kyrkan. I varje större församling finns en rabbin och en kantor vilka ansvarar för gudstjänster och det religiösa livet i övrigt


Mat

De judiska dietlagarna grundas på kosherföreskrifterna (nyhebreiska kasher = lämplig, riktig) som återfinns i 3:e Moseboken, kap 11. Alla vegetabilier är tillåten föda. Fiskar med fenor och fjäll är tillåtna liksom vissa fåglar. Kött från djur som är idisslare med helkluvna klövar utgör också tillåten föda.
Det som är förbjudet att äta är bl a svinkött, ål och skaldjur. En särskilt slaktmetod, skäktning, används för att orsaka minsta möjliga smärta för djuret och för att avlägsna sa mycket blod som möjligt. De kött som utförts på det sättet kallas för terefa (sönderslitet eller strypt).
Kött- och mjölkmat får inte blandas. ("Du skall inte koka en killing i dess moders mjölk", 2 Mos 23:19). I tradtionellt judiska hem har man särskilda serviser för mjölk- och köttmat. Enligt Judarnas tolkning så är kött en symbol för döden och mjölk en symbol för livet och får därför inte blandas. De flesta maträtter i...