Den liberala demokratin, till vilken västvärldens politiska system bekänner
sig, bygger i grunden på tanken att alla människor har naturliga rättigheter
till liv, frihet och egendom. På grund av otryggheten i ett anarkistiskt
naturtillstånd, kommer människor att sluta sig samman i stater, där de går
med på att inskränka en del av sin frihet och överlåta makt till staten, på
villkor att staten garanterar sina medborgare skydd för de naturliga
rättigheterna. Så länge staten klarar av dessa uppgifter förbinder sig
medborgarna att lyda staten, vars grund således, enligt denna teori, vilar
på ett fiktivt samhällskontrakt. Inom ramen för detta samhällskontrakt har
medborgare rätt att protestera för att nå förändring, så länge protesterna
inte hotar samhällets fortsatta existens. Exempel på sådana legitima former
av protester är (lagliga) demonstrationer, namninsamlingar samt olika former
av civil olydnad som har gemensamt att aktörerna som deltar vill påverka
inom ramen för samhällssystemet och därför står för sina handlingar samt är
beredda att, om så är nödvändigt, låta rättssystemet ha sin gång. Det finns
dock grupper i samhället som inte accepterar denna begränsning. Dessa
aktörer erkänner av olika anledningar inte statens legitimitet, och anser
sig därför ha rätt att protestera utanför ramarna för civil olydnad, det
vill säga genom illegala protestaktioner. Skillnaden mellan legala och
illegala protester är följaktligen att aktörerna som utför legala protester
erkänner det rådande systemet och därför anser det vara viktigt att våga stå
för sina handlingar, medan utförarna av illegala protester tvärtom anser sig
stå utanför systemet, att de därför inte heller omfattas av detta samhälles
lagar och regler och att de därför kan utföra anonyma direkta aktioner för
att försöka undvika ett, i deras ögon, orättfärdigt straff. Den djupgröna
rörelsen Earth First! är ett exempel på en sådan grupp. Earth First! anser
att nuvarande samhällssystem är illegitimt på grund av att ekologiska
intressen ständigt får ge vika för ekonomiska, vilket i längden är
ekologiskt ohållbart. Fram till den dag då samhället i sina beslut tar
hänsyn till andra livsformer (såväl djur som natur), och sätter ekosystemets
behov främst (ekocentrism) istället för människans (antropocentrism), anser
sig Earth First! ha rätt att, som en sista utväg när ingenting annat
fungerar, genom illegala direkta aktioner försvara miljön mot oansvariga
regeringar.
Denna uppsats utreder huruvida illegala protester på ekocentrisk grund kan
rättfärdigas i liberala demokratier. Då den liberala demokratin i grunden
bygger på samhällskontraktsteori är det ur detta perspektiv frågan måste
belysas. De frågor som därför måste besvaras för att kunna avgöra huruvida
illegala protester kan rättfärdigas på ekocentrisk grund i en liberal
demokrati, är: (1)under vilka omständigheter kan, enligt
samhällskontraktsteorin, illegala protester rättfärdigas, (2)vem avgör när
dessa omständigheter råder, och (3)är de ekocentriska kraven kompatibla med
samhällskontraktsteorin på ett sådant sätt att illegala protester på dessa
grunder kan rättfärdigas?
I uppsatsen konstateras att om vi ska uppfylla de krav som ingår i
samhällskontraktsteorin, såväl hos Rawls som hos Nozick och Locke, nämligen
att ta hänsyn till framtida generationers behov, inte i onödan plåga djur,
samt uppfylla Lockes förbehåll (till vilket även Nozick sluter sig) om att
lämna lika mycket och lika bra till andra, är det nödvändigt att ta hänsyn
till det helhetsperspektiv som förespråkas av ekocentriker. Även i ett
antropocentriskt perspektiv, bryter därför ett samhälle som ständigt låter
kortsiktiga mänskliga intressen gå före långsiktiga ekologiska och således
inte tar hänsyn till framtida mänskliga generationer, mot
samhällskontraktsteorin. Även om skälen till varför ekologisk hänsyn är
nödvändig skiljer sig åt mellan antropocentriska och ekocentriska teorier,
är målet således detsamma, nämligen att skapa ett ekologiskt hållbart
samhällssystem. Detta innebär enligt de villkor som ställts upp i denna
uppsats för när protester kan rättfärdigas att om majoriteten i en
demokratisk stat röstat fram en regering som inte tar ekologiska hänsyn,
strider denna regerings handlande mot de principer som ligger till grund för
den liberaldemokratiska staten (eftersom hänsyn till framtida generationer
ingår i dessa principer enligt samhällskontraktsteorin) och får således
motarbetas. Foreman menar att välplanerade, väl motiverade, icke våldsamma,
anonyma, illegala direkta aktioner (ekotage) är berättigade som en sista
utväg när ingenting annat hjälper för att rädda ett specifikt område från
miljöförstöring. Håller Foremans argumentation gentemot de krav som i denna
uppsats konstaterats gälla för när illegala protestaktioner är rättfärdigade
i liberala demokratier? Rent teoretiskt måste det konstateras a...