Kommunism

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

V a d ä r k o m m u n i s m ? - H i s t o r i k

Ordet kommunism kommer från latinska ”commu´nis” och betyder gemensam. Det är också en benämning på en rad besläktade idéer som bygger på egendomen bör vara gemensam eller åtminstone jämnt fördelad i samhället.

Enligt den marxistisk-leninistiska teorin förklaras det som ett slutstadium i mänsklighetens utveckling när klassamhället och utsugning har upphört och produktionsresultatet fördelas till alla efter behov. Kommunism som etikett härstammar liksom många andra moderna politiska ideologier från 1800-talet.
Men kommunistiska idéer är ingen ny ideologi, utan det påstås att de allra äldsta samhällena skulle varit kommunistiska. En populär, men mindre väl underbyggd föreställning skulle Platon i den berömda dialogen Staten ha beskrivit bilden av ett perfekt samhälle av kommunistisk karaktär. Platon hävdar dock, å andra sidan, att köpmän och hantverkare liksom tidigare skulle arbeta för vinnings skull. Det har diskuterats om den kristna urförsamlingen i Jerusalem kännetecknades av kommunism därför att det rådde egendomsgemenskap i den. Detta förklaras emellertid av att det dock bara gällde ett provisorium i väntan på Jesu återkomst.

I Thomas Mores ”Utopia” (1516) förekommer däremot fullt utvecklade idéer om ett samhälle med egendomsgemenskap samt i en rad andra s.k. utopiska skrifter. Försök att utveckla ett sådant samhälle är emellertid sällsynta. I den s.k. jesuitstaten i Paraguay (1610-1758) utvecklades en långtgående egendomsgemenskap vilket utgör ett undantag. Men det är egentligen först under franska revolutionen och framför allt 1800-talet som man kan tala om verkliga kommunistiska rörelser. Under 1790-talet i Frankrike framträdde Francois Babeuf med idéer om egendomsutgämning. En bit in på 1800-talet kom utopiska socialister som Fourier, Cabet m.fl. att spela en viktig roll, eftersom de under en period fick många efterföljare, som både då och senare gjorde en rad mer eller mindre lyckade försök att skapa små självständiga samhällen. Detta inträffade framför allt i Amerika där samhället New Harmony i Indiana redan 1825 hade grundats. En omfattande planerad emigration under 1840-talet från Frankrike till USA kom av sig.

På den tiden var gränserna mellan beteckningarna kommunism och socialism flytande och ibland obefintliga. Socialismen ansågs ofta en idé för de intellektuella, medan kommunismen bäst anstod arbetare och hantverkare.
Under 1840-talet hårdnade samhällets motsättningar mot kommunism och många kommunistiska rörelser gick under jorden. En viktig organisation med internationell förgrening var Bund der Gerechten, som 1847 bytte namn till Bund der Kommunisten. Självaste Marx och Engels fick i uppdrag av förbundet att skriva deras manifest. ”Det kommunistiska manifestet”, som det senare kom att kallas, har haft en betydelse för kommunismens ideologiska utformning, som är svår att överskatta. Men den våg av revolutioner, som t. ex. ”Februarirevolutionen”, som gick över Europa mellan 1848-49 innebar ett stort misslyckande för kommunismen. Bl. a. Marx och Engels drog slutsatsen att en verklig kommunistisk revolution kräver en väl organiserad och politiskt medveten arbetarklass. Och det var i den övertygelsen som ”Första internationalen” grundades 1864.

Ordet kommunism blev under 1850-talet och fram till sekelskiftet 1900 relativt sett mycket sällsyntare. De flesta partier som bildades kallades socialistiska eller socialdemokratiska. Det senare namnet även på det snart största och politiskt starkaste arbetarpartiet, det tyska, som stod Marx och Engels nära. Delvis var namnet ett resultat av en kompromiss. Marxisterna hävdade ofta att de i själ och hjärta var kommunister. Så skriver Engels 1894 att det nya partiprogrammet, det så kallade ”Eurfurtprogrammmet”, innebär att partiet inte bara är socialistiskt, utan direkt kommunistiskt eftersom dess slutmål är ett övervinnande av staten.

Redan i sin berömda kritik av ”Gothaprogrammet” från 1875 hade Marx talat om det framtida kommunistiska samhället, vari han skilde mellan två olika faser. Under den första krävs samma prestation av alla människor, medan rättesnöret under den andra och högre kommer att vara ”av var och en, och efter hans förmåga, åt var och en efter hans behov”. Denna stadieledning blev avgörande för den moderna kommunismens grundare, nämligen Lenin. Han benämnde Marx´s stadier till det första som det socialistiska, och det andra som det kommunistiska.

Det dröjde dock till efter ”oktoberrevolutionen” 1917 innan politiska rörelser återigen officiellt betecknades som kommunistiska. Det skedde genom grundandet av ”Tredje internationalen” (Komintern) 1919 med dess anslutna nationella kommunistpartier. Innan detta hade Lenin lett bolsjevikflygeln av det ryska socialdemokratiska partiet. Den partiteori som han utvecklade där och som innebar att partiet , bestående av yrkesrevolutionärer, skulle ses som ett arbetarklassens ”avantgarde” blev länge vägledande för de kommunistiska partierna. Den teorin innebar att innebar att det kommunistiska partiet skulle spela en ledande roll i samhället redan under det socialistiska övergångsstadiet till kommunismen. I och med denna partiteori började en enorm maktkoncentration att ta form. Under 1930-talet utvecklades det till envälde genom Stalin. Redan Lenin hade förbjudit fraktionsbildningar inom kommunistpartiet. Kampen mot varje avvikande uppfattning hos någon form av kommunistiskt parti fick nu paranoida drag och resultatet blev fruktansvärda utrensningar. Så länge Komintern bestod (tills 1943) skulle alla anslutna partier följa en och samma linje. Det fanns perioder då alla andra politiska partier skulle behandlas som oförsonliga motståndare och dessa växlades med perioder av vänstersamverkan i en (folkfront).

Efter Sovjetunionens seger i andra världskriget bildades en rad sovjetiska underregimer i Öst- och Centraleuropa. De genomgick alla en politiskt hårdhänt likriktning. Kina ville även de utveckla sitt samhälle efter sovjetiskt mönster efter sin revolution 1949. Kommunistpartierna i främst Frankrike och Italien nådde stora framgångar eftersom de nu fått fler medlemmar. Den kommunistiska världsrörelsen började upplösas efter Stalins död 1953, men kanske mer efter Chrusjtjovs uppgörelse med vad han ansåg vara stalinismens reliker. Kina och Sovjetunionen hamnade i en svår konflikt på grund av deras motsättningar till varandra. I Italien, framför allt, utvecklades kommunistpartiet i en egen öppen sovjetisk riktning. Kommunistiskt dominerande befrielserörelser vann samtidigt på flera håll i världen stora framgångar och vänstervågen på 1970-talet innebar en rejäl popularitetsökning för kommunismen. Den här gången var det inte Sovjetunionens linje man gick på utan oftare Maos Kina eller Castros Cuba.

Sovjetunionen och de östeuropeiska kommunistländerna fick under 1980-talet allt svårare problem. Kapplöpningen med kommunismen, som i synnerhet Chrusjtjov hade hoppats mycket på, visade sig hopplöst förlorad. Man hoppades på en förnyelse i och med att Gorbatjov tog makten, men det hela genomfördes för dåligt för att den östeuropeiska kommunismen skulle kunna räddas. Alla kommunistregimerna i Europa föll ihop som korthus under åren 1989-91. Den enda riktiga kommunistregimen i världen är nu Kina. Det finns ett par länder till som fortfarande har kommunistisk regim, men deras framtid är enligt många mörk, så också Kinas.


K o m m u n i s t i s k a M a n i f e s t e t

Kommunistiska manifestet är den svenska benämningen på skriften Manifest der Kommunistischen Partei som författades av Karl Marx och Friedrich Engels. Den utgavs i London i början av 1848 som ett partimanifest till den då underjordiska och internationellt förgrenade organisationen Kommunistiska förbundet. ”Proletärer i alla länder, förena er!” är manifestets berömda slutord och organisationens lösenord. Samma år släpptes en översättning på svenska av Per Götrek. Kommunistiska manifestet är en av de mest översatta och mest spridda skrifterna på jorden. Denna skrift utgjorde en epok för kommunismen. Kommunismen ses nu som resultat av den faktiska samhällsutvecklingen, inte av ett resultat av ädla ideal. En gammal epok är alltså förbi och trots allt som hänt bidrog den till utveckling. Nu efteråt.


S u b j e k t i v a e f t e r o r d

I de flesta fall av drömmar om en värld utan förtryck och kapitalistisk utsugning, där alla har det bra och hjälper varandra, har det hållit ett tag, men sedan utvecklats till ett slags envälde där slaveri härskar istället för att alla är lika. Det finns för många exempel för att man ska kunna lista dem här. Den nyfikne frågar sig då att om historien varit annorlunda och kunnat föda andra ledare, utan eget maktbegär, hade då kommunism fungerat?
Svaret är nej, för människor är inte lika, det borde väl i alla fall vara klart nu, och därför kan man aldrig dela upp människors egendomar i ett land. En del vill ha lyx omkring sig, andra vill ha det spartanskt. En del vill kunna sitta i sin splitter nya bil och drömma, medan andra uppskattar andra ting här i livet såsom naturen. Många säger att klassamhället måste avskaffas. Men frågan är om vi verkligen har ett klassamhälle i Sverige jämförbart med 1600-talets borgare, präster, bönder ...