Konflikten i Darfur

Innehållsförteckning

Innehållsförteckning

1. Inledning

1.1 Syfte

1.2 Frågeställning

1.3 Avgränsningar

1.4 Metod och källdiskussion  

2. Faktadel

2.1 Fakta om Darfur

2.2 Konflikten genom åren

2.2.1 2003                                                                                  

2.2.3 2005

2.2.4 2006

2.2.5 2007

2.2.6 2008

2.2.7 2009

2.3 Orsaker till konflikten

2.4 Konsekvenser av konflikten

3. Diskussiondel

3.1 Religionens betydelse

3.2 Hjälper landet Sudan till att lösa konflikten

3.3 Lösningar till konflikten

3.4 Motverka nya konflikter

1. Inledning

Denna rapport kommer att handla om konflikten i Darfur, från starten till dagsläget. Jag kommer att ta upp orsaker, konsekvenser, vilka aktörerna är och hur man ser på de mänskliga rättigheterna där. Jag valde just Darfurkonflikten eftersom jag blir upprörd över att man använder våldtäkt som en strategi för att skada kvinnor. Kvinnor blir sexuellt utnyttjade även av poliser som har som skyldighet att skydda människorna. Om man pratar om konflikter i allmänhet tycker jag det är ett viktigt ämne eftersom vi alla måste lära oss av de konflikter som uppstått. Vi måste vara bildade i ämnet för att vi ska kunna förhindra att nya konflikter uppstår. Vissa konflikter leder till folkmord och tusentals oskyldiga liv kan tas och därför är det viktigt att andra länder reagerar och försöker hjälpa till att lösa konflikten i ett tidigt skede.

1.1 Syfte

Syftet med denna rapport är att jag ska förstå hur olika förhållanden såsom politiska, sociala och ekonomiska påverkar det internationella samhället. Jag ska kunna redogöra för de grundläggande mänskliga rättigheterna och analysera hur samhällsförhållanden påverkar och förklarar människors livsvillkor.

1.2 Frågeställningar

Här är de frågorna jag vill ha svar på när min rapport är klarskriven.

- Spelar religion in i konflikten, i så fall hur?

- Vad gör Sudan som land för att hjälpa till med att konflikten reds ut?

- Hur ska man på bästa sätt lösa konflikten så att båda parter är nöjda?

- Hur ska man förhindra att en liknande konflikt uppstår igen?

1.3 Avgränsningar

Jag har riktat in mig på att visa konflikten i stora drag genom de senare åren i faktadelen och inte de tidigare åren då Darfur var ett mäktigt sultanat. Jag har hoppat över vad de olika rebelliska rörelserna har gjort för saker, som t ex olika attacker. Jag har även hoppat över att ta med eldstrider mellan olika organisationer, som t ex UNAMID. I diskussionsdelen har jag riktat inte mig på att endast besvara mina frågeställningar och inte att svara på nya frågeställningar, även om sådana dykt upp.

1.4 Metod och källdiskussion

Jag började mitt arbete genom att diskutera med min personliga handledare om konflikter i allmänhet och efter det samtalet formulerade jag mina frågeställningar. Därefter skrev jag ett utkast och efter det har jag fortsatt att leta information på Internet. Jag börjar alltid med att hitta källor och läsa om ämnet innan jag börjar skriva. Alla mina källor från Internet är seriösa hemsidor som tillhör organisationer jag känner till från innan eller så är det tidningsartiklar. Både hemsidorna och tidningsartiklarna kan vara vinklade men all information överensstämmer med varandra. All information är i princip vinklad eftersom de utgår ifrån någons perspektiv, men mina källor ser jag som neutrala i frågan. De källor jag inte har använt mig av är hemsidor som jag inte vet om de är vinklade eller inte.

2. Faktadel

2.1 Fakta om Darfur

Darfur är en provins minst lika stor som Sverige av det afrikanska landet Sudan som ligger söder om Egypten. Darfur ligger på Sudans västra sida och gränsar till länderna Libyen, Tchad och Centralafrikanska republiken. Här kommer lite information om Sudan som land:

I Darfur dominerar tre svarta folkgrupper och det är fur, zagawa och masalit. De svarta är bönder eller halvnomader, men det finns även nomadstammar som räknar sig som araber och kallar sig baqqara.  Bönderna och nomaderna har levt sida vid sida och samverkat i tradition även fast de konkurrerar om jord och vatten.

2.2 Konflikten genom åren

2.2.1 2003

I mars 2003 startade upproren i Darfur, då två svarta rebellrörelser anklagade Sudans regering för att förbise Darfur och orättvist endast främja araberna där. Den större av rörelserna bestod till majoritet av folkgruppen fur och dom kallade sig Sudans befrielserörelse/armé, SLM/SLA. Den mindre rörelsen framstod som islamisk och hade en ledare från zagawa folket och de kallades för Rättvise- och jämlikhetsrörelsen, JEM. SLA var löst allierade med JEM. Rebellerna vann en del segrar och då började Sudans regering dela ut vapen och uppmana arabnomaderna att forma miliser. De byar där man antog att rebellerna bodde och hade sympatisörer bombarderade man med regeringsflygplan och sedan attackerade nomadkrigare, såkallade janjawid. Myndigheterna försökte hindra biståndsorganisationer att komma med mat och mediciner, ibland attackerade även janjawiderna FN:s fordon. Man började även under den här tiden systematiskt våldta svarta kvinnor för att förnedra och skrämma dem.

2.2.2 2004

Omvärlden var försiktigt med att kritisera det som hände i Darfur eftersom man inte ville störa fredsförhandlingarna mellan södra och norra Sudan. Men USA varnade Sudans regering efter att FN hotat med att vidta åtgärder om inte janjawid miliserna fråntogs deras vapen. Afrikanska Unionen skickade sommaren 2004 de första soldaterna till Darfur, men inga janjawider hade blivit avväpnade och attackerna mot civila fortsatte. Samma år uppstod splittringar inom SLA mellan folkgrupperna fur och zagawa, vilket ledde till att även dessa ibland attackerade biståndsorganisationerna.

2.2.3 2005

I januari 2005 fastslog FN att Sudans regering och dess allierade begått systematiska övergrepp mot civila, men att det inte pågick ett folkmord. Enligt folkrätten var FN inte tvingade att ingripa men de ville att 51 icke namngivna misstänkta skulle ställas inför Internationella Brottsmåldomstolen i Haag (IIC). IIC fann bevis på att brott begåtts men eftersom Sudan inte erkänner IIC vägrade de lämna ut de misstänkta. Då försökte EU, FN och AU medla mellan rebellerna och regeringen. Attackerna trappades ner, men ökade igen hösten 2005. AU:s fredsbevarande mission i Darfur (AMIS) hade då ca 7000 soldater, poliser och observatörer på plats. Samtidigt fanns 13 FN-organ och andra hjälporganisationer i Darfur och ändå kunde man inte nå ut till alla som behövde hjälp. Rebellerna lyckades enas om vissa krav i fredsamtalen, men regeringen nekade dessa. I december bestämde FN:s säkerhetsråd att man skulle införa ett vapenbeslag mot hela Sudan.

2.2.4 2006

Efter intensiva påtryckningar skrevs den 5 maj 2006 fredsavtalet Darfur Peace Agreement på av Sudans regering och ledaren för zagawa folket i SLA. De övriga rebellerna vägrade att skriva på avtalet. Regeringsarmén, janjawiderna och zagawa folket i SLA använde då avtalet som en ursäkt till att angripa medlemmarna i JEM, eftersom de vägrat skriva under. En följd blev att AMIS sågs som samarbetspartner med regeringen eftersom dem hade i uppdrag att övervaka fredsavtalet. Spänningen i flyktinglägren blev allt större och många tyckte att fredsavtalet hade förvärrat situationen i Darfur. FN:s säkerhetsråd antog i augusti en resolution om att gradvis ersätta AMIS i Darfur med FN-trupper, men presidenten Omar Bashir avvisade den. Våldet hotade nu att sprida sig till grannländerna Tchad och Centralafrikanska republiken och FN beräknade att ca fyra miljoner människor var i stort behov av hjälp mot den två år tidigare siffran en miljon.

2.2.5 2007

I januari 2007 sa FN:s generalsekreterare Ban Ki-Moon att han ville ge högsta prioritering åt Darfur. I februari namngav IIC för första gången två sudaneser som misstänkta för brott mot mänskligheten och för krigsbrott. Båda var högt uppsatta män och de ansågs ha beordrat mord, massvåldtäkter och tortyr. Sudan påstod att de hade häktat den ena mannen, men inget annat hände. I mars anklagade FN Sudans regering för att ha brutit mot vapenembargot genom att smuggla in vapen genom vitmålade plan som liknade FN:s flygplan. Senare fick anklagelsen stöd av Amnesty International. I juni gick Sudans regering med på att släppa in en hybridstyrka i Darfur. FN:s säkerhetsråd skapade en sådan tillsammans med AU och styrkan kallades UNAMID (the United Nations African Union Mission in Darfur). Hybridstyrkan var tänkt att vara den största fredsstyrkan med ca 20 000 soldater och över 6000 poliser och styrkan skulle ledas av FN. UNAMID fick inte längre avväpna miliser eller gripa personer för ICC:s räkning. 2006 års resolution hade gett FN-trupperna rätt att konfiskera illegala vapen, men den rätten hade nu avlägsnats. Många länder erbjöd trupper till UNAMID men AU:s ordförande tillkännagav att endast afrikanska länder fick delta. Många blev förvånade eftersom vissa redan tränat upp trupper specifikt för Darfur. I oktober anklagade Ban Ki-Moon Sudans regering för att försena utplacerandet av UNAMID. Efter november sade Bashir att de enda icke afrikanska trupperna skulle vara Kinas och Pakistans. Man beräknade nu att ca 2 miljoner hade flytt från sina hem, varav ca 200 000 flytt till Tchad. Våldet hade drabbat alla civila i olika folkgrupper och mot slutet av 2007 anklagade en del araber Sudans regering för att svikit löften om att ge dem jord.

2.2.6 2008

När det nya året började tog UNAMID formellt ansvaret från AMIS, dem före detta AMIS soldaterna visade händelsen genom att ta på sig FN:s blå baskrar. UNAMID hade nu 9000 man under förfogande, jämfört med planerade 26 000. UNAMID fick inte heller den utrustningen dem behövde, Sudans regering fortsatte i praktiken att hindra UNAMID:s verksamhet. Den 16 april fanns en mycket pessimistisk rapport från FN som visade att hoppet på en lösning i Darfur krympt. FN:s chef för humanitärt bistånd John Holmes sade inför säkerhetsrådet den 22 april att antalet döda på grund av konflikten nu uppskattades till 300 000. Siffran på dem som flytt hade ökats till 2,7 miljoner och omkring 260 000 befann sig nuvarande i Tchad. Den 14 juli utpekade åklagaren Luis Moreno-Ocampo vid ICC Sudans president Bashir som skyldig för folkmord, brott mot människliga rättigheterna och krigsförbrytelser. Beslutet om det fanns grund för att utfärda en häktningsorder skulle ta lång tid och det skulle fattas av tre domare. Det skulle i så fall bli första gången ICC öppnat åtal mot ett sittande statsöverhuvud. Moreno-Ocampo hade redan i juni sagt att Sudans regering var inblandad i en organiserad kampanj för att attackera civila i Darfur. Den 21 juli uppmanade AU FN:s säkerhetsråd att upphäva begäran hos ICC om Bashir, AU trodde att de kunde äventyra fredsprocessen i Darfur. Säkerhetsrådet gick med på att skjuta upp eventuell häktning minst ett år, även om vissa länder gjorde hårt motstånd. Bashir var inte orolig över anklagelserna och åkte till staden El Fasher i Darfur och där sade han: vi ska fortsätta att utveckla Darfur och kommer att pumpa upp dess olja. Då fick man svar på att de verkligen hittat olja i Darfur som tidigare bara var spekulationer. I augusti sade Bashir att om ICC utfärdade en arresteringsorder mot honom skulle alla fredsbevarande trupper skickas ut ur landet. När ICC i juli hotat att åtala Bashir fick regeringsstödda gruppen SPI (Sudanesiska folkets initiativ) i uppdrag att utarbeta en fredsplan för Darfur, inga i gruppen var rebeller. SPI rekommenderade Bashir att införa ett eldupphör i Darfur den 12 november och det gjorde han. Många antog att åtgärderna gjordes med Bashirs önskan att undgå åtalshotet från ICC, omvärlden uttryckte sig misstroget. Drygt en vecka senare fick UNAMID rapporter om att ett regeringsplan bombat ett område i norra Darfur, samtidigt kom uppgifter om nya strider i västra Darfur. Senare på året i december anklagade SLA JEM för att utnyttja flyktinglägren till att tvångsrekrytera barnsoldater.

2.2.7 2009

I januari rapporterade FN om strider mellan zagawa folket i SLA och JEM i en stad i södra Sudan efter att JEM posteringar blivit bombarderade av regeringsflygplan. I februari ombads UNAMID lämna platsen av Sudans regering, men UNAMID stannade kvar. En vecka senare hade regeringstrupper erövrat staden från JEM och många civila rapporteras vara på flykt. Sudans regering och JEM undertecknade en preliminär avsiktsdeklaration avsedd att leda till fortsatta fredsamtal den 17 februari efter samtal i Qatars huvudstad Doha. Nästan inget har framkommit om vad deklarationen handlade om, förutom fångutväxling. Sudan förnekade att syftet var att hindra en häktningsorder från ICC mot Bashir. Redan dagen efter anklagade JEM regeringen för att ha bombarderat deras gerillafästen i Darfur. ICC offentliggjorde beslutet om arresteringsorden mot Bashir den 4 mars. Han anklagades inte för folkmord, men för brott mot mänskligheten och krigsförbrytelser. Bashirs reaktion var precis som han hotat med tidigare, han visade ut hjälporganisationer som motsvarade ungefär hälften av biståndet, däribland Rädda Barnen, Läkare utan gränser och CARE. Dessutom kidnappades tre västerlänningar som arbetat för Läkare utan gränser den 12 mars av beväpnade män i Darfur.

2.3 Orsaker till konflikten

Under 1960-talet började politiska ledare av taktiska skäl utnyttja motsättningarna mellan de afrikanska folkgrupperna och arabiska baqqara, vilket ledde till att klyftan mellan dem blev verklig. Under 70- och 80-talet fördjupades detta när Darfur hamnade i centrum för en dragkamp mellan Sudan, Tchad och Libyen om afrikanskt respektive arabiskt regionalt inflytande och grupperna tvingades ta ställning till sin etiska barkgrund. Egentligen är skillnaderna mellan folkgrupperna väldigt små, de flesta är muslimer och de kan inte skiljas åt genom sitt yttre. Dock består baqqara mest av nomadiserade boskapsskötare medan de afrikanska folkgrupperna huvudsakligen är bofasta jordbrukare.

Samtidigt under 70- och 80-talet drabbades Darfur av svår torka och massvält. Sudans regering nonchalerade människornas lidande och man har beräknat att ca 95 000 människor svalt ihjäl. När det torkade skapades stora ökenområden och många tvingades flytta, vilket skapade konflikt mellan nomader och bofasta. Även vattentillgången som redan var liten ökade konkurrensen. På 80-talet startade ett inbördeskrig i grannlandet Tchad som påverkade Darfur genom att vapen strömmade in och befolkningen växte.

Ytterligare en faktor är att man länge trodde att det fanns stora förekomster av olja i Darfur, som sedan bevisades. Upproret bröt ut när det stod klart att södra Sudan skulle få vinsten, SLA och JEM ville att vinsten även skulle tilldelas Darfur.

Det som utlöste konflikten var när de afrikanska folkgrupperna tyckte att Sudans regering försummade dem och endast främjade araberna som bodde i Darfur.

2.4 Konsekvenser av konflikten

• Ungefär 2,7 miljoner människor har tvingats flytta från sina hem och ca 300 000 har dött som konsekvens av konflikten, antingen genom mord, svält eller sjukdomar.

• Stora områden i Darfur är förstörda och naturresurserna minskar hela tiden.

• Människor blir förnedrade och blir offer för brott mot mänskligheten.

• Afrikanska länder har de senaste åren visat en imponerande ekonomisk tillväxt, nu bidrar konflikten i Darfur till att tillväxten står still eller rent av minskar.

3. Diskussionsdel

3.1 Religionens betydelse

Eftersom majoriteten av båda afrikaner och araber i Sudan är muslimer så anser jag att religion inte har någon inverkan i denna konflikt. Denna konflikt handlar om rättvisa och hur de styrande missbrukar sin position. Man har inte klassat denna konflikt som ett folkmord eftersom den inte passar på folkmordskonventionens alla kriterier. Storskaligt dödande som drabbar civila är den del av kriterierna som passar bra in på konflikten i Darfur. Juridiskt sett kräver kriterierna även att avsikten är att utplåna en specifik folkgrupp. Om religion hade spelat en större roll i denna konflikt hade man troligtvis klassat den som ett folkmord.

3.2 Hjälper landet Sudan till att lösa konflikten

Av allt jag har läst och lärt mig om i denna konflikt så verkar det som att Sudan som land inte alls försöker få ett slut på konflikten om inte bara dem själva vinner på det. Speciellt efter allt jag läst om Omar Bashir, han känns lite som boven i det hela även om han kanske inte är det. Han verkar bara bry sig om sig själv och hur det går för honom, inte hur det går för landet. Det känns som att han tänker på Darfur som en dålig plats som han vill bryta ned för att sedan bygga upp något bättre. En sak att tänka på är att Sudans regering t ex skrev under DPA, men det kan ju ha vart så att de endast gjorde det för att inte se ut som syndabockar. Denna konflikt kan man kalla för ett inbördeskrig och därför gör inte landet själva speciellt mycket för att lösa konflikten. Det finns i princip bara två sidor, antingen är du offer eller så är du medverkande i brotten som begås.

3.3 Lösningar till konflikten

Självklart kan inte jag som gymnasieelev komma på en lösning till en konflikt som har hållit på i sju år och fortfarande pågår. Men det första jag skulle göra är att se till att det inte strömmar in vapen och ammunition til...