Korea kriget

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Inledning

Den här uppsatsen handlar om kriget som kunde ha startat ett tredje världskrig, Koreakriget.
Jag har tagit reda på vad som startade kriget och vad som händ under kriget. Vilka som medverkade och ingrep i kriget. Jag har också skrivit hur det ser ut idag.

Jag valde att skriva om Koreakriget eftersom det är ett krig som fortfarande pågår, eftersom dom inte har ännu inte skrivit under något fredsavtal. Jag ville också veta varför dom inte hade återförenats.

Koreakriget

Början

1910 la Japan beslag på Korea, Japan ockuperade Korea och tog över landets rikedomar och japanerna började behandla människorna i Korea som andraklass medborgare. Men 1945 förlorade Japan Korea genom att dom störtade i det andra världskriget.
Dom amerikanska trupperna hade befriat den sydliga delen av Korea från Japanerna och den norra delen hade befriats av sovjetiska trupper. Den 38 breddgraden hade delat av landet, sovjet hade kontrollen i norr och i syd hade USA kontrollen, nu väntade man bara på att hela Korea skulle bli självständigt.

USA och Sovjetunionen påbörjade förhandlingarna om hur Korea skulle bli ett helt land igen, men förhandlingarna misslyckades därför lät man FN ta hand om fallet. FN bildade en speciell FN-kommitté för Korea, för att förhandlingarna skulle funka behövde FN komma in i dom båda delarna av Korea. Den sydliga delen tillät FN komma in men den sovjetiska befälhavaren i den norra delen tillät dom inte komma in.
Under tiden då förhandlingarna pågick hade USA och Sovjet sätt till att dom båda delarna fick regeringar. Saken var bara att Sydkorea hade fått en regering som arbetade med USA mot kommunismen medan Sovjet hade sätt till att Nordkorea fick en kommunistisk regering. Och den 15 augusti 1948 bildades Republiken Korea, man gjorde ett val för att bestämma vem som skulle bli premiärminister och det blev Syngman Rhee. I den andra delen av landet bildades Demokratiska Republiken Korea där Kim II Sung var partiordförande. Dom båda hävdade att dom skulle få Korea återförenat igen.
Efter att Sovjet hade säkrat och sätt till att den nya regeringen funkade drog dom sovjetiska trupperna tillbaka i december 1948. Dom amerikanska trupperna lämnade Sydkorea i juni 1949. Dom båda länderna såg att det inte fanns någon mening att ha kvar trupperna.

Ibland kunde dom båda sidorna gå över gränsen med vapen och vandalisera lite, men det utbröt inte något krig då.

Kriget

Idag vet man att Kim II Sung hade rest till Josef Stalin i Moskva innan kriget för att bestämma en anfallsplan med mål och datum. Men Stalin var rädd att USA skulle lägga sig i kriget. Kim II Sung bestämde sig då för att lura Stalin och Kinas ledare Mao Zedong, genom att säga den andre var mer positiv än vad han verkligen var. Sung fick först ett godkännande från Stalin, men godkännandet skulle bara gälla om dom fick stöd ifrån Kina. Mao Zedong var också orolig att USA skulle ingripa, men Sung sa då att Stalin redan hade godkänt kriget.

Sydkorea hade också velat starta krig för att kunna återförena landet men dom hade inte fått något stöd från USA.
Söndagen den 25 juni 1950 gick Nordkoreas trupper över den 38 breddgraden. Nordkoreanerna hade bestämt att anfallet skulle ske just en söndag eftersom då var dom flesta sydkoreanska officerare lediga.
I USA hade presidenten vänt sig till FN. FN fick en resolution som sa att kriget skulle stoppas och att dom nordkoreanska trupperna skulle dra sig tillbaka. Men istället fick dom en till resolution, två dagar senare, som sa att Sydkorea behövde hjälp att strida tillbaka. FN bildade en FN-styrka som leddes av USA. FN-styrkan hade en blå-vit flagga. FN kunde sätta in trupperna i Sydkorea utan några protester från Sovjet eftersom Sovjet bojkottade säkerhetsrådets möten. Detta gjorde dom för att Kina inte representerade mötena.

Trumanadministrationen trodde att kriget var ett test från Sovjet som bara ville se hur långt dom kunde komma. Administrationen trodde att kriget skulle fortsätta efter Korea, dom trodde att dom skulle börja kriga mot Iran och Västtyskland, därför ville man sätta stopp för kriget så fort som möjligt.

Kriget gick väldigt snabbt och bra för Nordkorea, redan den 28 juli hade man anfallit Sydkoreas huvudstad Söul.

Dom amerikanska styrkorna som hade satts in i kriget var dåligt utrustade och dåligt motiverade och fick lova att fly. FN styrkorna som hade satts in i kriget drog sig tillbaka ner i syd, trupperna började också bilda en skyddande ring runt hamnstaden Pusan. Det var den ända hamnen i söder som man kunde ta emot trupper. Men i början av september 1950 var dom nordkoreanska trupperna bara ett par mil ifrån Pusan.

FN-styrkorna framgång

FN-styrkorna anföll Söuls hamnstad Inchon den 15 september 1950. Det gjorde att dom nordkoreanska trupperna drog sig tillbaka Nu kunde FN-styrkorna i söder gå norrut och den 27 september tog man tillbaka Sydkoreas huvudstad Söul.
När den amerikanska presidenten Harry S. Truman fick reda på den stora framgången gav han klartecken till FN-styrkans befälhavare Douglas MacArthur att fortsätta över 38: e breddgraden och in i Nordkorea. Och den 30 september gick dom sydkoreanska trupperna över breddgraden.
Men nu hade Sovjet avbrutit sin bojkott av säkerhetsrådet och börjat lagt veto (förbud, lagt ner rösten). Fast den 20 september hade USA: s utrikesminister lagt fram ett förslag som kallades för ”Uniting for Peace”. Det betydde att om säkerhetsrådet var oeniga inte kunde ingripa när det fanns ett hot mot freden så ska generalförsamlingen kunna rekommendera medlemmar att vidta gemensamma åtgärder. Förslaget godkändes 3 november.

Nu hade dom amerikanska trupperna också passerat breddgraden.

Den amerikanska presidenten började undra ifall Kina skulle ingripa i kriget, men både CIA och befälhavaren MacArthur var säkra på att dom inte skulle börja ingripa. Dom trodde till och med att kriget skulle vara avslutat innan jul.

FN-styrkorna fortsatte norrut och den 19 oktober anföll man Nordkoreas huvudstad Pyongyang. Sedan fortsatte ännu längre norrut, och i slutet av oktober 1950 stod trupperna nästan vid den kinesiska gränsen vid Yalufloden.

Kina ingriper

När Josef Stalin började höra om FN-styrkornas framgång började han tänka på att ge upp. 12 oktober gav han råd till Kim II Sung att flytta ut sina trupper från Nordkorea. Även ledarna i Kina började tvivla, men tillslut satte Kina in sina trupper i kriget. Den 19 oktober korsade ca 300 000 soldater Yalufloden.

Man kan säga att dom kinesiska trupperna var frivilliga att gå med i Nordkoreas trupper eftersom ingen formell krigsförklaring skedde. Det gjorde dom för att visa att det inte var något krig mellan Kina och USA.

När dom kinesiska trupperna kom tvingades FN-styrkorna dra tillbaka. I slutet av 1950 hade Nordkoreas och Kinas trupper kommit fram till 38: e breddgraden. Sedan fortsatte dom in i Sydkorea och den 4 januari 1951 tog dom över Söul för andra gången.
Trupperna hann fortsätta lite längre in i landet till dom amerikanska och FN-styrkorna lyckades stabilisera fronten. Men dom kinesiska trupperna var så långt in i landet så att dom inte kunde få krigsmaterial, mat eller kläder och på grund av den kalla kylan ville den kinesiska befälhavaren vända hemåt, men det ville inte Mao.

Den 7 mars 1951 började amerikanska trupper gå norrut igen. Den här offensiven omfattade mest bombning under hela krigets tid. Den 16 mars lyckades FN-trupperna återigen ta över Söul och i slutet i mars hade trupperna nått breddgraden.

11 april, 1951 avskedades FN-styrkornas befälhavare MacArthur på grund utav konflikt med president Truman. MacArthur börjat engagerat sig mer politiskt i kriget då han också klagade på att man behövde gör hårdare insatser och krävde att kärnvapen skulle sättas in. MacArthur ersattes utav Matthew Ridgway som också var befälhavare över USA: s 8: e armé.


Dödläge och vapenstillestånd

Kriget hade fastat och både FN och Kina tyckte att kriget stod i ett dödläge och att man bara slösade på soldaters liv. Men Kim II Sung och Syngman Rhee ville inte avsluta kriget.
Fredsavtalen börjades den 10 juli 1951, men det dröjde ända till den 27 juli 1953 då man skrev under vapenstillestånd. Under tiden hade striderna fortsatt. Vapenstilleståndslinjen går största delen norr om 38: e breddgraden. Än idag (2007) har inget fredsavtal skrivits under vilket betyder att länderna fortfarande ligger i krig med varandra.

Dödssiffran

Under Korea kriget dog totalt ca 5 miljoner människor. Ca 673 000 sydkoreaner dödades, ca 600 000 kineser, ca 315 sovjeter, 140 000 amerikaner och ca 10 000 från dom andra FN länderna. Kriget tog ca 5 miljoner människors liv, ett krig som knappt inte förändrade någonting.

Länderna i FN-styrkorna

Den 27 juni 1950 fick FN: s säkerhetsråd en resolution som uppmanade medlemsstaterna att undsätta Sydkorea. Därför bildades en FN-styrka den 7 juli. Styrkan leddes av MacArthur, truppen skickades till Sydkorea för att slå tillbaka attacken. Länderna som medverkade i trupperna var: Sydkorea (ej medlem), USA, Storbritannien, Kanada, Australien, Nederländerna, Frankrike, Filipinerna, Turkiet och Etiopien. Samt Nya Zeeland, Thailand, Grekland, Colombia, Belgien, Sydafrika och Luxemburg. Som sjukvårds förband var Sverige, Norge, Danmark, Italien (ej medlem) och Indien med i.

Sovjet

Sovjet stötte bara Nordkorea, nordkoreanerna kunde inte starta ett krig utan att få ett klar- tecken från Stalin. Likaså var det för Sydkorea, USA behövde godkänna planerna. En skillnad mellan USA och Sovjet var att USA var med aktivt i kriget men det var inte Sovjet. Nordkorea hade hoppats få trupper från Sovjet men till stort missnöje fick dom nöja sig med två sovjetiska stridspiloter.

Nordkorea idag

Idag är Nordkoreas statschef Kim II Sung död, han dog 1994, men han är fortfarande landets president. Kims son Kim Jong II är idag överbefälhavaren över Nordkorea, vilket betyder att han är landets högsta politiska ledare.

Folkmängden idag är ca 23 113 019 miljoner människor, detta är en beräkning som gjordes av CIA 2006 eftersom Nordkorea inte lämnar ut dessa siffror.

Nordkorea är alltså fortfarande kommunister. Dom har en lag som kallas för juche – lagen, den innebär att varje medborgare får försörja sig själv. Man har också valt isolera landet från omvärlden genom att ha statliga ägda industrier som producerar allt i landet, dom har också valt att fokusera in mer på militär tillverkning. Eftersom Nordkorea inte har någon kontakt med omvärlden gör det svårt att få reda på landets utveckling och andra händelser, vilket gör att Nordkorea hamnar efter i världens utveckling.
Men man vet att landet har ett långsamt jordbruk, dom har stor brist på gödsel och dom drabbas ofta av naturkatastrofer.
Nordkorea har behövt hjälp av omvärlden den senaste tiden med mat för att undvika stora svältkatastrofer, dom har också fått hjälp med medicinskt material och jordbruksassistens. Även ifall världen har hjälpt landet så är Nordkorea en av de högsta länderna som är undernärda.
Sydkorea idag

Syngman Rhee som styrde Sydkorea under Koreakriget tvingades avgå 1960 då hans ställning hade försvagads till att försöka bygga upp landets ekonomi.
Idag är det Roh Moo-hyun som styr landet.

Söul är fortfarande landets huvudstad, staden är en av världens folkrikaste stad med 10,3 miljoner invånare. Landets invånare är totalt 46 846 823 miljoner.

Till skillnad från Nordkorea har Sydkorea utvecklats mycket och idag är dom en av Asiens rikaste land. Allt började med att landet fick ett stort ekonomiskt stöd ifrån USA, sedan började det gå framåt. Landet har satsat stort på kärnkraft för att minska olja importeringen, dom har också satsat på naturgas och är idag det näst största landet som importerar naturgas. De viktigaste exportvarorna idag som kommer från Sydkorea är elektronik, bilar, metallvaror med mera. Sydkorea äger det stora bilföretaget Hyundai, samt de två stora elektronik- företagen Samsung och LG.

Slutord

Den här uppsatsen handlade om Koreakriget, jag tyckte att hela kriget var onödigt. Man förlorade 5 miljoner människors liv på grund av man inte kunde komma på en lösning om hur ett land skulle återförenas. Kriget handlade mycket om politik eftersom ena sidan var kommunistisk och den andra sidan var demokratisk. Jag tyckte att det var dumt gjort av trupperna från FN och USA som fortsatte in i Nordkorea efter att dom hade får bort nordkoreanerna från syd. Det var meningen att dom skulle hjälpa Sydkorea att få tillbaka sin del av landet. Ifall dom hade stannat vid gränsen och sätt till att Nordkorea inte gjord...