Koreakriget

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Inledning och bakgrund

Från 1200-talet till och med 1800 talet tillhörde Korea Kina. Efter att det kinesiska riket sönderföll på 1800-talet slogs Ryssland och Japan om det strategiskt viktiga landet. Japan tog över Korea och fast det blev självständigt 1895 tillhörde det i praktiken fortfarande Japan.
Japanerna styrde landet med hjärnhand. Det koreanska språket förbjöds och alla koreaner tvingades ta japanska namn.
Många protesterade men inget hjälpte.
Under andra världskriget fördes några miljoner koreaner till Japan som tvångsarbetare. Korea delades i två olika delar 1945. Då bestämdes att 38:e breddgraden skulle vara gränsen. När Japanerna kapitulerade 1945 upprättade den kommunistiska motståndsrörelsen en regering i Söul . Ledaren hette Kim II Sung.
Korea ockuperades av Sovjet i norr och av USA i söder.
I USA:s zon insattes en regering som leddes av en politiker som hette Syngman Rhee.
Både Rhee och Sung ville styra hela landet. USA kunde bestämma över FN och därför erkände FN Rhees regering som den enda rätta även fast den var korrumperad och väldigt impopulär.
Krigets början

Kriget började den 25 juni 1950 med att nordkoreanska trupper korsade gränsen ( den 38:e breddgraden) och marscherade in i Sydkorea. Nordkoreanerna sa att de anföll eftersom det ryktades att den sydkoreanska armén var på väg att invadera Nordkorea på order av deras president Syngman Rhee och att den nordkoreanska invasionen var i försvarssyfte.
Samma dag krävde FN:s säkerhetsråd att Nordkorea skulle sluta med fientligheterna.

Två dagar senare tvingades Sydkoreas armé överge huvudstaden Söul.

USA: s president Harry S. Truman beordrade flottan och flygvapnet att hjälpa Sydkorea,
samtidigt som FN:s säkerhetsråd bad medlemsländerna att hjälpa Sydkorea.
Samma dag placerade USA sin sjunde flotta i
Formosasundet för att förhindra strider mellan Kina och Taiwan.

Den 30 juni skickade president Truman amerikanska marktrupper under ledning av general William F. Dean till Korea och det amerikanska flygvapnet bombade mål i Nordkorea.
Dagen efter utplånades Nordkoreas lilla flotta av amerikanska och brittiska fartyg.
Nästa dag attackerades Sydkoreanska trupper av australiensiskt och amerikanskt flyg. De australiensiska och amerikanska trupperna trodde att de var Nordkoreaner.

USA:s trupper slås ner

USA och Nordkorea möttes för första gången i markstrid den 5/7. Det slutade med att USA drog sig tillbaka.
Den 15 Juli korsade Nordkoreanska trupper Kum-floden efter hårda strider.
Ytterligare amerikanska trupper landsteg vid Pohangdong den 18/7.
Staden Taejon erövrades nästa dag av Nordkoreanska trupper. Generalen togs till fånga.
Den 10/8 förklarade USA:s FN ambassadör att FN:s
avsikter är att återförena Korea.
Nordkorea var bättre förberedda på ett krig och de lyckades driva FN trupperna ända tills de bara höll en bro i Söul.
7 dagar senare fick FN sin första seger i koreakriget efter ett lyckat angrepp på No-name Ridge.

Brittiska trupper anlände till Korea och senare också australiensiska, nya zeeländska, canadensiska och holländska trupper.

De amerikanska trupperna attackerade de Nordkoreanska trupperna och de började fly under de nio dagarna mellan 16/9 och 25/9.
Nordkorea uppmanades att kapitulera av USA.
Den 28/9 återtogs Söul av FN:s trupper.
Kina varnade FN att de tänkte ge sig in i kriget om amerikanska trupper korsade den 38:e breddgraden.

Kina ger sig in i kriget

Den nionde oktober korsade FN:s trupper den 38:e breddgraden och Kina gav sig in i kriget.
Den 16/10 gav de sig in i Korea.
Tre dagar senare erövrades Nordkoreas huvudstad Pyongyang av FN trupper.
Den 25 oktober möttes kinesiska soldater och FN soldater i strid för första gången.

Kina inledde en kraftig attack i början på november.
Den 16 november förklarade USA:s president Truman att han inte var fientligt inställd mot Kina.
I slutet av november gjorde USA en attack mot Kinesiska trupper som snabbt slogs ned. Kinesiska trupper inringade en grupp amerikanska marinkårssoldater vid Choisin som trots allt lyckades kämpa sig ut efter hårda strider.
Då hotade president Truman med att använda kärnvapen mot det kommunistiska motståndet.
I slutet av december korsade de Nordkoreanska trupperna den 38:e breddgraden.

På nyårsdagen 1951 inledde de kinesiska och nordkoreanska trupperna ”nyårsoffensiven”.
Tre dagar senare lämnade FN-trupperna Söul och kommunisterna erövrade staden.
Den 14/1 ställde FN-trupperna upp sig vid den 37:e breddgraden. Den 25/1 angrep de fienden.
Den 10/2 tog FN-trupperna tillbaka staden Inchon.

Fem dagar senare besegrades vissa kinesiska trupper vid Chipyong-ni
I slutet av februari och början av mars inleddes ett flertal attacker mot kinesiska och nordkoreanska trupper och detta gav resultat. Den 13 mars började de kommunistiska styrkorna dra sig tillbaka längs hela fronten. Två dagar senare lyckades FN-trupperna återerövra Söul, den 21 mars togs Chunchon tillbaka och den 2 april korsades den 38:e breddgraden.
I slutet av den april kom Kinas och nordkoreas mottattack. Den verkade lyckas men den 1/5 bromsades den norr om Söul. Den fortsatte framåt den 10/5 men bromsades igen den 20/5.

Förhandlingar inleds

I juni insåg man att ingen sida var mycket starkare än den andra. Eftersom ingen ville ha ett långt krig föreslog Sovjet, den 23:e juni, vapenstillestånd i ett tal inför FN.
Fyra dagar senare sa den amerikanska generalen att han kunde tänka sig att diskutera ett eldupphör.
1/7 gick nordkoreas ledare Kim II Sung och de kinesiska truppernas befälhavare med på förhandlingar om ett eventuellt vapenstillestånd.
Förhandlingarna inleddes i Kaesong den 10 juli .
Den 5 augusti lämnade FN förhandlingarna för att de fanns soldater från fienden på de neutrala områdena.
23/8 lämnade kommunisterna förhandlingarna eftersom de tyckte att de hade blivit attackerade av FN-trupper. (Det finns inga bevis till detta)
I slutet av oktober fortsatte förhandlingarna i staden Panmunjom.
Den 12 december gav generalen för FN-styrkorna order om att inga trupper fick göra några attacker.

2 januari 1952 föreslog FN att man kunde utväxla krigsfångar, men nästa dag sa kommunisterna nej.
Under den kommande tiden bytte FN ut både sin general och den som ledde förhandlingarna.
Den 10 juni tvingades amerikanska trupper ta till våld för att återställa ordningen i ett av FN:s fångläger och både fångar och soldater dödades.
I slutet av juni bombade FN nordkoreanska ställen. Markstrider pågick hela sommaren och hela hösten.
8/10 vägrade FN fortsätta förhandlingarna innan Sovjet accepterat utväxlingen av krigsfångar.
Dwight Eisenhower valdes till USA:s president den 4/11.

Den 17 november lade Indien fram ett kompromissförslag om vapenvila men det förkastades av Kina 15/12.


Förhandlingarna återupptas

I början av februari 1953 flyttade USA:s president Eisenhower skeppen som fanns i Formosasundet.
Den 5 mars avled Rysslands diktator Stalin. I slutet av mars accepterade äntligen Sovjet FN:s förslag att börja förhandla om utväxling av sjuka och skadade krigsfångar.
Man bytte krigsfångar den 20/4. Operationen kallades Little Switch.
I Panmunjom den 26/4 påbörjades nya förhandlingar om vapenvila, men den 9/6 förkastade den sydkoreanska nationalförsamlingen vapenvilan.
Fem dagar senare gjorde de ett massivt anfall i östra Korea.
Den 18/6 gav Sydkoreas president Rhee order om att 27’000 nordkoreanska krigsfångar skulle befrias och ta plats i det sydkoreanska samhället. Detta fritagande gjorde Sydkorea så arga att de lämnade fredsförhandlingarna.
Den 8/7 accepterade Kommunisterna att fredsförhandlingarna fortsatte utan Sydkorea.
Tre dagar senare meddelade president Rhee att Sydkorea inte längre är emot vapenvila.
Kriget avslutas

I mitten av juli gjorde kommunisterna ett sista ...