annons

Kränkningar av mänskliga rättigheter

9 röster
Ge betyg
10421 visningar
uppladdat: 2007-11-02
Matilda Nilsson

Matilda Nilsson 23 år

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete
Inledning
Jag har valt att göra ett arbete om kränkningar av mänskliga rättigheter. Jag valde kränkningar för att jag tycker det är en viktig fråga i vårt samhälle. Jag är intresserad av människor. Hur människor mår, hur människor behandlas osv. Jag vill veta på vilka sätt som kränkningar av de mänskliga rättigheterna kan utövas. Jag vill veta på vilket sätt de mänskliga rättigheterna har tagits fram, vad som sker om man bryter mot dem. Jag vet att de mänskliga rättigheterna handlar om precis vad det står, vilka rättigheter som individen har. Men jag vill veta mer om vad de egentligen står för.
Jag tänker skriva lite om kränkningar av barn och kvinnor. Jag vill veta hur man behandlar och ser på kvinnor i olika länder. Jag ska skriva lite om kvinnlig könsstympning. Jag tänker ta reda på mer om barnarbete och trafficking. Jag tänker även lägga stor vikt på rasism. Jag ska skriva om historiska händelser, som t ex Apartheid och Triangelhandeln som varit grundade på rasism.
Jag ser framemot detta arbete och hoppas på att jag kommer att lära mig väldigt mycket. Som sagt så är det något som intresserar mig mycket och jag tycker det är väldigt viktigt att vi i framtiden hjälps åt med att förebygga kränkningar av de mänskliga rättigheterna. Detta arbete är till för att du som läsare ska få upp ögonen över vad som händer i världen. Kanske är det du som blir näste medlem i Amnesty.


Mänskliga rättigheter
De mänskliga rättigheterna innebär att alla människor är födda fria, har lika mycket värde och samma rättigheter. Detta gäller alla människor som lever på vår jord, oavsett land, kultur eller specifik situation. De mänskliga rättigheterna begränsar statens makt över individen och poängterar även vilka skyldigheter staten har gentemot individen.
De mänskliga rättigheterna är en del av folkrätten. Dessa finns nerskrivna i olika internationella överenskommelser. Men det är inte förrän efter andra världskriget som man skrivit sådana överenskommelser mellan staterna. Innan 1945 hade flera stater egna lagar om vilka rättigheter medborgarna i landet hade, men det fanns väldigt få av dessa med ett internationellt perspektiv.
Efter kriget var de länder som grundade Förenta Nationerna väldigt eniga om att man tillsammans behövde arbeta för att främja de mänskliga rättigheterna, detta framgår i FN:s stadga.
De mänskliga rättigheterna innefattar många delar av en människas liv. Syftet är att alla människor ska få leva ett drägligt liv. Alla ska ha möjlighet att överleva, dvs. att alla ska ha tillgång till mat och husrum. Människor ska dessutom ha rätt till sina egna innersta tankar, de ska få tro på vad de vill och alla ska ha yttrandefrihet. Ingen ska utsättas för tortyr eller slaveri och alla har rätt till utbildning och att delta i landets styrelse.
Varje land har ansvaret att dessa mänskliga rättigheter omsätts i någon form i en nationell lagstiftning. I Sverige skyddas de mänskliga rättigheterna främst genom tre grundlagar. Dessa tre är regeringsformen, tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen.
Det är dock inte överallt i världen som lagarna för de mänskliga rättigheterna följs. Kränkningar av mänskliga rättigheter sker dagligen och är ett globalt problem. Engagemanget för de mänskliga rättigheterna växer dock hela tiden. Organisationer som FN, Röda korset och Amnesty arbetar mycket för att förebygga kränkningar.
Slaveri
Slaveri innebär att en person eller grupp människor i juridisk mening inte anses som personer och anses inte heller ha någon rättshandlingsförmåga. De kan då ägas av sådana som i juridiken erkänns som personer. Ägarna kan styra slavarna helt, slavarna är skyldiga att göra allt deras ägare önskar. Ägarna kan även överlåta slavarna till någon annan. Idag är det dock många som utövar slaveri oavsett vad juridiken säger om de inblandade personerna.

Man kan inte utesluta att det fanns människor som utövade slaveri redan under den äldre stenåldern. Man har dock inte hittat så många tecken som tyder på att det funnits stora klasskillnader på den här tiden. Däremot från den yngre stenåldern så har man hittat t.ex. gravar, där man kan se att människor har haft olika mycket värde. Man är ganska säker på att det funnits fattiga och rika, makthavare och maktlösa och kanske till och med förtryckare och förtryckta. Men att det finns människor som varit ofria i juridisk meningen är ingenting som man kunnat bekräfta.
De första skriftliga bevisen på att slaveri förekommit har man funnit i en av världens äldsta skrifter. Det är skrifter som är över 4000 år gamla som man har funnit i Mesopotamien. Även i Gamla testamentet finns det skrifter som talar om att slaveri förekommit. Ett sätt att skaffa sig slavar var att ta krigsfångar, som fördes hem som slavar till segrarens land eller stad eller såldes vidare.
Under antiken blev slaveriet allt vanligare. Uppskattningsvis var en fjärdedel av Greklands befolkning på den här tiden slavar. De arbetade i rika hushåll i Aten och även i gruvor. Tack vare deras arbete kunde medborgare i Aten och andra stadsstater ägna sin tid åt filosofi och politik. Under romarrikets tid ökade antalet slavar än mer. De för Roms del framgångsrika krigen, först inom Italien, senare i länder allt längre bort, ledde till att tillgången på krigsfångar, och därmed slavar, ökade. I de allra rikaste hushållen kunde det nu finnas hundratals slavar och slavinnor. Romarnas slavar hanterades inte traditionellt. Det fanns slavar som arbetade på ledande positioner eller som arbetade under kejsarens styre med administrativa uppgifter. Det fanns dessutom slavinnor, och även slavar, som blev sexuellt utnyttjade av antingen sin ägare eller som prostituerade.
Slavar som frigavs togs emot av samhället på lite olika sätt beroende på var man befann sig i världen. I Grekland betraktades slavarna som ”utlänningar” och fick inget medborgarskap. I Rom kunde en frigiven slav med detsamma bli romersk medborgare. Men slaven var alltid på ett eller annat sätt bunden till sin förre ägare. Men det var förstås inte många som blev frisläppta. Det förekom både rymningar och uppror bland slavar. Slavarna som arbetade i gruvor var de som gjorde flest uppror, det var även de som levde under sämst förhållande.
I början av 1400-talet var slaveriet nästan helt avskaffat i Europa. Men i samband med upptäckten av Amerika så inleddes snart en lång period av grymt slaveri.

Triangelhandeln
Man skulle nu odla på de nyupptäckta områdena i Amerika, till det behövdes arbetskraft. I början av 1500-talet började portugiser, fransmän och engelsmän den så kallade triangelhandeln över Atlanten.
I Europa lastades fartygen med gevär, brännvin, järn och textiler. Man hade dessa varor med sig till Afrika där man bytte de mot elfenben, guld och det allra viktigaste, slavar. Man seglade vidare till Amerika där man sålde slavarna. De sattes där i arbete i främst sockerrör- tobaks- och bomullsplantager. När man slutligen återvände till Europa var skeppet lastat med socker, bomull, guld och elfenben. Detta var ett system som gynnade hela Europas ekonomi. Levande människor blev för lång tid den viktigaste av alla varor på världsmarknaden.
Det bildades mängder av stora företag endast för slavhandel.
De afrikanska slavarna levde under fruktansvärda förhållanden. De flesta levde i inlandet och skulle transporteras därifrån ut till kusten. Detta gjorde de till fots. Färden pågick i flera veckor och det fanns många som redan här stupade. Det var inte alla som klarade den besvärliga terrängen eller klimatet med sin oerhörda hetta. När de väl kommit till kusten blev de sålda till européerna och fick stiga på deras fartyg. Här inleddes en period av nya plågor. På fartyget packades slavarna tätt som sillar för att det skulle kunna ta så stor last som möjligt. De låg direkt på trägolvet. I regel hade varje slav inte mer än ett utrymme som var 180 x 40 x 70 centimeter. För att hindra fångarna från att de gjorde uppror eller självmord satt de vanligtvis fast i bojor. Smutsen, hettan och trängseln ombord gjorde livet outhärdligt. Många tog sina liv. Om man inte hade tillräckligt med vatten eller mat till slavarna så hände det att man kastade de svagaste över bord. Målet för kaptenerna på fartyget var att dödssiffran inte skulle överstiga 15 procent. Trots att många slavar dog på vägen gav varje resa en enorm förtjänst. Efter flera månader till havs så nådde man äntligen Amerika. Här såldes slavarna än en gång. På vissa ställen startade man stora auktioner där man sålde människor som man sålde kreatur. Sen började genast arbetet, antingen ute på fälten eller nere i de mörka gruvorna. Arbetsdagarna var långa och någon lön fick man inte i pengar. Lönen var mat för dagen, men inte mer än att slaven kunde hålla sig vid liv.
En välvuxen man kunde räkna med att få den här mängden mat under en hel arbetsvecka:
• Ett halvt pund fläsk
• En åtting bönor
• En åtting gryn
• En tredjedels åtting hirs
• En deciliter brännvin
• En åtting tobak
• En halv deciliter palmolja
(Ett pund = 635gram, En åtting = en åttondels pund, dvs. 53,125 gram.)
Totalt fick alltså varje slav i sig 336,5 gram mat/vecka.
Om slavarna inte lydde sina ägare var det mycket stryk som väntade. Misshandel var inte ovanligt. Precis som att man bränner ett märke i kreaturen för att man ska veta vem de tillhör så gjorde man likadant med slavarna. För att de inte skulle rymma så märkte man dem med ägarens namn eller liknande kännetecken. Det var glödande järn som drevs in i naken hud. Det skedde under oerhörda smärtor. Slavägarna ville att deras slavar skulle föda många barn som var starka nog. Man ordnade parningar mellan starka kvinnor och starka män precis som man gör med djur.
Länge fick slavhandeln pågå utan att några av de kristna länderna i Europa eller Amerika protesterade. Det var inte förrän på början av 1800-talet som protesterna kom igång så pass att de fick någon betydelse för utvecklingen. Allt färre skepp med slavar gick över Atlanten. I land efter land på den amerikanska kontinenten upphävdes slaveriet. I USA, där det största antalet afrikanska slavar fanns, skedde det genom president Lincolns beslut 1863. Det innebar dock inte att slavarna som fanns då blev fria. För dem väntade flera år av fortsatt omänsklig behandling. De svarta som sedan blev fria fick inget medborgarskap. Än idag lever de svarta inte under samma förhållande som de vita i USA. Längst tid har det tagit för sydstaterna för att bygga upp ett mer jämställt samhälle.
Precis som i USA så har slaveriet satt sina spår även i Afrika. Samhällssystemet drabbades hårt. Allt fler konflikter mellan afrikanska folk skapades. Hela Afrika försvagades. När delar av Europa sedan började sin stora erövring av Afrika, med koloniseringen, hade världsdelen förlorat mycket av sin motståndskraft och kunde inte försvara sig. Den vite mannen blev afrikanernas herre under mycket lång tid. Idag är det mycket bättre men helt har Afrika inte kunnat befria sig från slaveriet. Fortfarande sker det slavtrafik från området i nordöstra Afrika till vissa arabiska länder i mellanöstern. Trots att FN har gjort vad man kunnat så är det inget man har kunnat stoppa.
Den klassiska slavhandeln är det längsta och mest utdragna brottet mot mänskligheten. Slaveriet pågick under närmare 400 år och ca 15 miljoner människoliv rövades bort och flera miljoner fick sina liv och samhällen förstörda.

Trafficking
Trafficking är ett internationellt ord för människohandel. Vi brukar kalla det för våra dagars slavhandel. Trafficking innebär transport och rekrytering av barn eller kvinnor, inom ett land eller mellan länder, i syfte att utnyttja de på olika sätt. Offren förs iväg med hjälp av tvång, hot, bedrägeri eller andra påtryckningar.

När trafficking sker mellan länder är det oftast tre länder inblandade. Det är ursprungslandet, därifrån offret kommer. Det är destinationslandet, det land där barnet eller kvinnan tas emot. Det är även transitländer, de länder som offren färdas igenom.
De vanligaste sätten som offren blir utnyttjade på är sexuellt eller i kriminalitet, tvångsarbete eller för adoption.
Flickorna säljs ofta för prostitution eller för att arbeta på en bordell. Men de kan också bli sålda för hushållsarbete eller giftermål, som så kallade ”postorderbrudar”. Både pojkar och flickor får arbeta på byggen, i restaurang, jordbruk och fabriker. Offren behandlas som slavar.
Det är inte ovanligt att offren råkar illa ut, psykiskt som fysiskt. De utsätts för hot, våldtäkt, misshandel, övergrepp, tortyr, förödmjukelser och förnedring. De kvinnor och flickor som blivit sexuellt utnyttjade och sedan lyckas fly och återvända till sina hemtrakter återvänder med stor skam. Med risk för skvaller och liknande accepteras de inte av sin familj och blir socialt utstötta. Barn, som är en stor grupp av offren, är extra känsliga för våld och övergrepp. Många barn får dessutom mycket svåra psykiska besvär. De bryts ner och hamnar i depression, det finns de som ser självmord som den enda utvägen.

Den främsta orsaken till människohandeln är fattigdomen som råder i många länder i världen. Offren kommer oftast ifrån områden där det är väldigt fattigt och där människorna lever under mycket dåliga förhållanden. De allra flesta av offren saknar utbildning. Den största delen bli bortförda och intvingade i handeln, andra lockas av löften. Det är mycket vanligt att de som tjänar pengar på offren, de så kallade hallickarna, lovar barnet eller kvinnan ett bättre liv. Städ-, modelljobb eller något annat som har setts på TV används ofta som lockbete. Ibland övertalar hallickarna barnets föräldrar, eller så skickar helt enkelt föräldrarna iväg sitt barn i tron om ett de ska få äta sig mätta varje dag, få en bra utbildning osv.

Skillnaden mellan att sälja varor och att sälja människor är att människorna kan man sälja om och om igen. Trafficking är en omfattande och lönsam handel som är mycket välorganiserad världen över. Enligt FN så tjänar de stora kriminella grupperna omkring sju miljarder dollar varje år på människohandeln. Det innebär att trafficking är den tredje största organiserade brottsligheten i världen, efter narkotika och vapen. FN uppskattar att omkring 1,2 miljoner barn utsätts för trafficking varje år. Men eftersom att handeln är dold så misstänker man att det finns ett mycket högt mörkertal.
Trafficking är något som dessvärre inte sker långt bort. I Sverige har vi en växande människohandel. Rikspolisen uppskattar att det anländer omkring 400-600 offer till Sverige varje år. Sverige är ett destinationsland för offer som framförallt kommer ifrån Ryssland eller något av de baltiska länderna. Men Sverige används även som transitland.
Människohandel är ett grovt brott i Sverige och kan ge uppemot tio års fängelse.

Barnarbete
Barn har förmodligen arbetat i alla tider, något som än idag finns kvar i stort sett hela vår värld. Det var dock inte förrän i början av 1990-talet som frågan om barnarbete uppmärksammades. Det var media som upplyste om vilka förskräckliga förhållanden barn arbetade under runt om i världen. Efter det sattes en stor aktivitet igång och hela världen började engagera sig. Framförallt var det rubriker om att fattiga barn slet i fabriker under undermåliga förhållanden som skakade vårt folk. Det finns dock så mycket mer än fabriksarbetande barn.
Man brukar dela in barnarbetet i fyra former:

Inom familjen
I alla tider har barnen hjälpt till hemma med matlagning, passning av småsyskon, trädgårdsarbete och andra liknande sysslor. Det behöver inte vara skadligt överhuvudtaget utan tvärtom väldigt nyttigt. Men när det går så långt att barnen inte får tid till annat som skola och lekar så klassas det som barnarbete. Den vanligaste formen av barnarbete är när barnen arbetar för sina familjer med jordbruket, sen brukar de få hjälpa till med hushållsarbetet bredvid. Det är en form som kan vara fysiskt skadligt för barnen, då maskiner och bekämpningsmedel som används kan vara farliga.

Hemhjälp
Det är vanligt att framförallt flickor arbetar som hemhjälp. Detta är den grupp som är mest utsatt. Det beror mycket på att barnen lever så isolerat och ingen kan se vad som händer inom husets fyra väggar. Det är inte ovanligt att barnen utsätts för olika former av övergrepp av sina arbetsgivare.

Fabriker
Barn som arbetar i fabriker arbetar som sagt ofta under väldigt dåliga förhållanden. Man brukar beteckna denna form av barnarbete som slaveri. De arbetar i smutsiga fabriker som dessutom kan vara farliga med alla dess maskiner och utsläpp. Små barn med svullna fingrar, värkande lungor och krökta ryggar arbetar under långa dagar. Barns som arbetar inom industrin förekommer framförallt i Indien, Nepal, Pakistan och Brasilien.

På gatan
Den form av barnarbete som ökar mest är den som sker på gatorna. Där putsar de skor, säljer blommor, tvättar bilar och liknande. Barn som arbetar på gatorna börjar bli allt vanligare i bland annat Ryssland och länder i Centralasien.

Den största orsaken till att barnarbete sker är fattigdom. Man har helt enkelt inte råd att låta barnen gå i skolan utan istället tvingas de att arbeta hemma. Detta leder till att barnen inte får någon ordentlig utbildning så att de kan skaffa sig ett riktigt jobb. Det är inte ovanligt att barnens föräldrar lämnar bort sitt barn då de luras av de ansvariga till att barnen ska få ett bra arbete med bra lön osv. Föräldrarna låter då sina barn arbeta i tron om att de ska få ett värdigare liv. Det de inte vet är att barnen lever under fruktansvärda förhållanden.
En annan vanlig orsak till barnarbete är dödsfall eller sjukdom inom familjen. Det kan då hända att familjen inte har någon möjlighet att klara sig om de inte får hjälp med arbetet av barnen. I Afrika är idag 26 miljoner människor smittade av HIV. Det är en hel generation människor som håller på att utrotas, samtidigt som många föräldralösa barn tvingas ta över jordbruket och hushållsarbetet. Barnen kan inte gå i skolan och detta hämmar utvecklingen av vår värld.

Barnen som tvingas till arbete får inte riktigt utlopp för att leva som barn. Enligt undersökningar hindras barnet från att utvecklas till en självständig människa. De lever under en stor risk att skadas både fysiskt och psykiskt. Vanliga exempel på vad de kan drabbas av är smärtor i bröstkorg, muskler, mage och huvud, yrsel, infektioner i andningsorgan, diarré och mask. Tunga lyft, onaturliga arbetsställningar, bristande arbetsskydd, olyckor och för lite sömn kan leda till skador som ger men för livet.

FN uppskattar att omkring 246 miljoner barn arbetar världen över. Man räknar att knappt hälften arbetar heltid, vilket innebär upp till 16 timmar om dygnet, andra halvan kombinerar arbetet med studier eller andra sysselsättningar. Cirka 70 % av alla barnarbetare arbetar med något som på ett eller annat sätt är skadliga för dem.
Barnarbetet är ett globalt problem som är utbrett över hela världen, det är alltså inte bara i utvecklingsländerna som barnen arbetar. Främst är det dock i Asien, Afrika och Latinamerika som barnarbetet förekommer. I Afrika söder om den stora Saharaöknen är barnarbetet som störst. Där arbetar vart tredje barn som är under 15 år. I Asien och i området kring Stilla havet arbetar 19 procent av barnen som är mellan 5 och 14 år. I Latinamerika och Karibien arbetar ungefär 16 procent av barnen, i Mellanöstern och Nordafrika arbetar 15 procent.
Barnarbetet förekommer även här i västvärlden. Mest uppmärksammat är det i USA, Italien och Portugal.

Kvinnlig könsstympning
När man könsstympar eller omskär kvinnor så tar man bort hela eller delar av de yttre kvinnliga könsorganen, dvs. klitoris, inre och yttre blygdläppar.
Ingreppet på kvinnan kan vara väldigt olika. Det finns enligt Världshälsoorganisationen fyra former av kvinnlig könsstympning:

Sunna
Ordet betyder "tradition" på arabiska och har varit det minst omfattande ingreppet. Det innebär att klitoris förhud och ibland även dess yttre topp avlägsnas. På senare tid har begreppet blivit mer omfattande, bland dem som praktiserar stympning, till att även innefatta borttagande av hela klitoris samt de inre och yttre blygdläpparna.

Klitoridektomi
Detta är traditionellt ett mer omfattande ingrepp. Hela klitoris och kringliggande delar av de inre blygdläpparna skärs bort.

Faraonisk omskärelse, eller infibulation
Detta är det mest omfattande ingreppet. Klitoris och de inre och yttre blygdläpparna skärs bort. De sys eller sticks ihop över vagina och ett minimalt hål lämnas öppet för urin och menstruationsblod. Ingreppet kan leda till inflammationer, inkontinens, svårigheter att urinera och menstruera. Är kvinnan hopsydd måste hon klippas upp eller på annat sätt öppnas för samlag och barnafödsel. Oftast sys hon då ihop igen när barnet är fött. Det förekommer att barnet eller modern dör under förlossningen för att hon är för trång eller förblöder. Denna metod används främst i Somalia, Sudan och Djibouti. Det innebär att ungefär en femtedel av de könsstympade kvinnorna i världen är omskurna på detta sätt.

Andra typer av omskärelse
Till denna kategori hör till exempel prickning eller rispning av klitoris med ett vasst föremål. Andra alternativ är att bränna bort eller pierca klitoris. Man kan även använda växter i vagina som framkallar blödningar.
Det är framförallt i de afrikanska länderna som kvinnlig könsstympning förekommer. Men även i delar av den arabiska halvön med länder som Jemen och Oman omskärs flickor. Det förekommer också i mindre skala bland vissa grupper i Sydost- och Sydasien, främst Indonesien, Indien, Sri Lanka, Malaysia, samt i delar av Latinamerika. Idag räknar man att ungefär hundra miljoner flickor och kvinnor över hela världen är könsstympade.

Det är svårt att finna någon riktig orsak till varför kvinnlig könsstympning blivit så vanlig i många länder. Det finns inte skrivit i några av de stora världsreligionernas skrifter eller i något lands lagstiftning att flickorna ska omskäras. Man brukar istället säga att det handlar om en blandning av okunskap, bristande utbildning, myter och kulturella traditioner. Det är ingen som vet varifrån könsstympningen kommer, men i två till tre tusen år gamla egyptiska gravar har man funnit mumier av kvinnor som är omskurna. Man tror sedan att traditionen spridit sig genom kontakter mellan olika folkgrupper via handelsvägar och olika former av handelsutbyte, framförallt genom slavhandel. Sedvänjan är fullständigt folklig i de länder där den finns och är inte bunden till någon samhällsklass eller liknande.
Beroende på vilken kultur man pratar med så finns det många olika anledningar till varför man omskär flickorna. På många ställen ses könsstympningen som ett första steg in i vuxenlivet, det är något som man måste gå igenom för att i samhället bli en accepterad kvinna. Det finns de som skär bort klitoris av den anledning att det inte ska utvecklas något penisliknande organ. Man är rädd för att kvinnan ska få ett manligt sexuellt beteende. Man pratar om en ”översexualitet” som man är rädd att flickan utvecklar som vuxen om hon upptäcker sin förmåga till sexuell njutning.

Flickorna omskärs enligt tradition redan kring 8 års ålder. Ingreppen kan ske under väldigt olika förhållanden. Det finns rika flickor som omskärs på sjukhus, nedsövda, utan att finna något besvär alls. Andra flickor blir tidigt väckta i gryningen och blir förda av modern ut i bushen. Där blir de satta på en sten, och omskärerskan träder fram. Omskärningen sker sedan under otroligt smärtsamma och ohygieniska förhållanden. I krigsbelägna länder blir dessutom gruppstympningar allt vanligare. Det innebär att ingreppet görs på flera stycken vid samma tidpunkt och med samma instrument utan att dessa rengörs mellan de olika ingreppen. Här är risken för att bli smittad av HIV oundviklig, vilket är ett stort problem. Dödsfall i samband med könsstympning är tragiskt nog inte ovanligt.

I Sverige är kvinnlig könsstympning totalt förbjudet sedan 1982. Brottet kan ge hårda straff, uppemot 10 års fängelse. År 1999 skärptes lagen dessutom. Nu är det även förbjudet att låta en flicka omskäras i ett annat land där den kvinnliga könsstympningen är laglig. Det innebär att flickans föräldrar eller andra ansvariga kan åtalas i Sverige även om det inte är här som brottet har skett. Brott mot denna lag är inte så vanliga, det finns i alla fall inte många dokumenterade. Men så sent som 2006 dömdes en man för att ha låtit könsstympa sin 12-åriga dotter i Somalia. Han dömdes till fyra års fängelse samt att betala 346 000 kronor i skadestånd till flickan, det är dock troligt att domen överklagas.


Rasismens födelse
Möten och kontakter med människor från olika länder och kulturer har självklart alltid väckt många tankar och funderingar. Det var dock först på 1600-talet som de första vetenskapliga teorierna om olika raser kom. Det var forskare från Europa som för första gången delade in mänskligheten i olika raser. Man gjorde det främst utifrån reseberättelser från sjöfarare, köpmän och missionärer. Precis som man gör med olika djur och växter, så kartlade och beskrev man olika raser. Men forskarna delade inte bara in dem efter hudfärg eller huvudform. Människorna rangordnades noga efter de positiva och negativa egenskaperna de ansågs ha. Att den vita rasen var ”vackrast, ädlast och klokast” framstod som självklart. Det var så man tänkte i Europa på den tiden.
År 1735 förklarade den svenske naturforskaren Carl von Linné att han räknade människan som en art. Linné gjorde en uppdelning mellan européer, indianer, asiater och afrikaner och beskrev européer som "skarpsinniga, uppfinningsrika… styrda av lagar". Svarta beskrevs som "listiga, lata, slarviga… styrda av nycker". Men trots dessa tankar och fördomar så hade det ännu inte uppkommit någon genomtänkt rasistisk ideologi. Det var inte förrän på 1800-talet som en sådan ideologi dök upp.
Det var då fransmannen Gobineau som formulerade en rasistisk teori om världshistorien. Han ansåg att anledningen till att vissa historiska civilisationer gått under var att det fanns för lite ”vitt blod” i befolkningen. Han menade att det bara var de vita som kunde skapa och utveckla ett fungerande samhällsliv. Man brukar kalla Gobineau för rasismens fader.

rasism – åskådning som hävdar att olika människoraser har olika värde och bör ha olika ställning i samhället
Svenska Akademiens ordlista


Sveriges steriliseringspolitik
I början av 1900-talet fanns det i Sverige en stark tro på en unik och nästan perfekt nordisk människoras. Samtidigt så trodde man fortfarande på Darwins teori om att det är den starkaste i flocken, och mest anpassade, som segrar. Därför var det med oro som de ledande i landet såg att de fattiga, som ansågs minst anpassade, var de som förökade sig mest. För att bevara denna ”ädla nordiska rasen” så behövde någonting göras. Man kallade åtgärden för ”rashygien”. Det kom många förslag på vad som skulle göras. Det som man kom fram till gav bäst effekt och fick mest tragiska konsekvenser var den så kallade steriliseringspolitiken.
Med rädsla för ett eventuellt moraliskt sönderfall i Sverige så började man på 1910-talet diskutera att sterilisera individer som i "ett biologiskt avseende var mindervärdiga". Man diskuterade frågan mycket och år 1935 trädde steriliseringslagen i kraft. Målet var att man skulle sterilisera alla psykiskt utvecklingsstörda människor. Steriliseringen kunde dessutom ske utan samtycke vid "sinnessjukdom, sinnesslöhet eller annan rubbning av själsverksamheten". Bara något år senare kom en ny steriliseringslag. Idén bakom lagen var främst att man skulle förbättra människans egenskaper på ett biologiskt sätt. Man var mycket mån om att de ”goda” arvsanlagen skulle bevaras. Man utsatte nu inte bara psykiskt sjuka och utvecklingsstörda för ingreppen, utan även folk som man antog skulle överföra sjukdomar genom sina "sämre" arvsanlag. Man skrev också ut människor från mentalsjukhus och särskolor under villkoret att de gick med på att bli steriliserade. Även människor som levde ett asocialt liv fick man rätt till att sterilisera. Till de asociala människorna hörde till exempel alkoholister, kriminella och "oförbätterliga lösdrivare". Några få sådana steriliseringsingrepp utfördes men mest på zigenare, som vi idag kallar romer, och andra som man inte ansåg leva på traditionellt svenskt sätt.
Steriliseringspolitiken i Sverige fortsatte att gälla fram till 1975.


Apartheid
År 1948 vann Nationalistpartiet valet i Sydafrika. Med sitt program om rassegregation som fick namnet apartheid så vann Hendrik Verwoerd och hans parti med knapp majoritet. Premiärminister Hendrik Verwoerd mördades 1966. Det största stödet kom från de afrikaanstalande vita. Afrikaaner kallas de människor som är boernas ättlingar och lever i södra Afrika. De vita engelsktalande människorna röstade oftast på de liberala partierna. Med tiden röstade dock allt fler engelsktalande vita på Nationalistpartiet.
Nationalistpartiet lade fram en lag med officiell diskriminering av det svarta folket i landet. Denna diskriminering och rasism hade dock funnits i Sydafrika sedan 300 år tillbaka, men nu blev den dessutom tillåten. Apartheid garanterade de vitas fortsatta styre och att de skulle ha en bättre ställning i samhället än de svarta. De vita utgjorde under den här tiden ungefär 15 % av landets befolkning.
Apartheid infördes formellt och juridiskt i Sydafrika den 7 juli 1950. Regeringen delade upp befolkningen i fyra grupper. Vita, svarta, asiater och ”färgade”. Den sistnämnda gruppen var sydafrikaner med blandad härkomst. Det var endast de vita sydafrikanerna som hade rösträtt. Det var endast de vita som fick de högt kvalificerade arbetena och det var endast de vita som skötte arbetsledningen. Man reserverade även arbeten för de svarta, det var sådana arbeten som inte ansågs lämpliga för de vita. Det fanns många vita som hade en låg levnadsstandard men som fick det bättre i och med denna rasism. Bland dessa var stödet för apartheid stort. Äktenskap och även allt sexuellt umgänge mellan svarta och vita förbjöds. De svarta fick inte flytta in till städerna, utan de fick bo utanför i förstäder. Det var en massa små saker som fick olika ingångar eller liknande för vita respektive svarta. På postkontor fanns det särskilda luckor, man hade separata offentliga toaletter och på järnvägsstationer så hade man en trappa till vita och en till svarta. Dessa uppdelningar fanns överallt. Om man bröt mot de, oavsett om man var svart eller vit, så kunde man bli hårt straffad. Hendrik Verwoerd, som var rassegregationens främste förespråkare, hade som mål att skilja vita och svarta åt helt. Man gjorde till och med avgränsade platser, reservat, där den svarta befolkningen skulle vistas. Dessa reservat kallade man bantustans. Bland de första var Bophuthatswana, Ciskei, Transkei och Venda, där afrikanerna hade politiska rättigheter och varifrån de skulle resa in i det vita Sydafrika som gästarbetare. Bantustans beskrevs som självständiga stater och officiellt sa man att det var ett slags avkolonisering.
Omvärlden ställde sig emot Sydafrikas raspolitik, landet fick mycket kritik från resten av världen. Man kan säga att man hade valt fel tid, det var för sent för att slå igenom. Detta var en tid då hela världen började kämpa mot diverse rasistiska lagar. De flesta europeiska kolonialväldena avvecklades och rasdiskrimineringen i USA var inte längre statligt accepterad. Sydafrika gick på andra hållet, det accepterades inte helt enkelt.
Det var framförallt FN som ogillade apartheidideologin. De ansåg att det var ett brott mot mänskligheten. Men då Storbritannien och USA gång på gång lyckades stoppa någon åtgärd med hjälp av sitt veto så hände det inte något på flera år. År 1977 gjordes dock ett undantag. Efter att den främste apartheidmotståndaren, Steve Beko, mördats beskrev FN:s säkerhetsråd apartheid som ett hot mot freden, vilket enligt FN-stadgans § 7 gör straffåtgärder obligatoriska för alla FN:s medlemmar. Man fick inte handla vapen med Sydafrika och landet fick inte handla med omvärlden, dvs. all vapenexport och import förbjöds. Sveriges regering införde 1978 investeringsförbud för svenska företag i Sydafrika.
Motståndet ökade och blev allt starkare och tillslut fick man apartheid på fall. År 1990 släppte man frihetskämpen Nelson Mandela ur fängelse. När han fyra år senare valdes till president i landet var det ett definitivt slut på nästan 45 års grym rasism. Tyvärr så finns mycket kvar än idag, framförallt när det gäller de ekonomiska bitarna.



Analys
År 1945 skrev Förenta Nationerna i sin stadga att alla medlemsländer måste arbeta för att främja individens rättigheter i samhället. Det är alltså ett krav för att få vara medlem i FN. Men trots att det dagligen sker kränkningar av de mänskliga rättigheterna i alla världens länder, så är det endast två stater som inte är medlemmar.
Jag tycker inte att dessa länder ska bli uteslutna ur FN, men jag tycker det är väldigt viktigt att vi verkligen arbetar för att förebygga kränkningar av de mänskliga rättigheterna. En bra sak som fungerar väldigt väl, oavsett vad det gäller, är att ta hjälp av skolan. Jag tycker att man i skolan ska undervisa i vad de mänskliga rättigheterna är för något, och framförallt ska man undervisa i följderna. Kränkningar av mänskliga rättigheter kan leda till instabila samhällen eller konflikter mellan länder. Ett konkret exempel är folkmordet i Rwanda. Där ansågs folkgruppen Tutsi vara de smartaste och därför fick de av Belgien, som koloniserade Rwanda fram till 1962, de höga posterna och fick styra landet. Detta trots att 80 % av befolkningen var Hutu. Detta gillade förstås inte denna folkgrupp som var majoriteten i landet. Efter många års stridigheter inleddes ett folkmord, där drygt 1 miljon människor (främst Tutsier, men även Hutu som skyddade sina Tutsivänner) dödades under 100 dagar.
När det gäller förebyggande av brott mot de mänskliga rättigheterna så tror jag även att media kunnat hjälpa till mycket mer än de gör idag. En sak som är väldigt aktuell är kroppsidealet. För att förhindra kränkningar av feta människor så tycker jag att media borde ta ett mycket större ansvar. Idag känns det som att de arbetar på helt fel håll, med löpsedlar som ”Sov dig smal”. Om media gett en bättre bild av feta människor så hade de inte behövt känna sig utanför i samhället. De skulle kunna medverka i TV-reklamer, vara modeller för kläder, sångare/sångerskor på scen mm. Detta gäller även invandrare, homosexuella och många andra människor som kränks för att de inte är som alla andra. Jag tycker dock att de sistnämnda har kommit bättre in i vårt samhälle än vad feta människor har gjort. Mycket av det beror förmodligen på att det är så otroligt ytligt med fetma.
Brott mot andra mänskliga rättigheter sker också, och till och med i i-länder som Sverige som har en väldigt hög välfärd jämfört med övriga europeiska länder. Trots att den allmänna välfärden i Sverige är så hög nekas barn utan uppehållstillstånd i Sverige sjukvård och skolgång, vilket är en klar kränkning av de mänskliga rättigheterna som inte borde tillåtas i ett så pass välutvecklat och framåtliggande land. I Sverige tycks man dock ha en upphöjd självbild av sig själva, dvs. att man inte har några problem, och därför negligerar man de problem som faktiskt finns i landet.
Ett annat exempel på negligerande av problem i Sverige är Samernas situation, där regeringen hävdar att det inte finns någon "situation" och att de helt enkelt inte har något att vara upprörda över. Men faktum är att de inte ges något landutrymme trots att de har lika mycket rätt till det som alla andra. De mänskliga rättigheterna menar att alla ska kunna utöva sin kultur och liknande, men trots det så tvingas många samer att gå i svenska skolor. Här kan man dra liknelser med Romerna, som inte heller ges särskilt mycket utrymme till att utöva sin egen kultur.
Rasism är en fruktansvärd kränkning av de mänskliga rättigheterna. Rasism är något som finns över hela vår värld, men främst i i-länderna. Jag tror att det beror på att vi, framförallt i västvärlden, fortfarande anser oss bättre än människorna i övriga världen. Dessutom är det tvärtom i många av u-länderna. Ett bra exempel är de afrikanska länderna. Kommer vi vita dit så blir vi behandlade som gudar, helt tvärtom alltså.
Det allra viktigaste är att samhället arbetar tillsammans för att motarbeta rasism. Jag tror även här att skolan kan vara till stor hjälp. Det är vanligare än vi tror att eleverna i skolan ger uttryck för främlingsfientliga, rasistiska eller nazistiska åsikter. För drygt tio år sedan gjordes en enkätundersökning bland 8000 skolelever runt om i landet. Resultatet visade bland annat att 11 % av eleverna tyckte att ”rasblandning” är ett brott mot naturlagarna, 21 % höll med om påståendena att det är bättre för ett samhälle att hålla olika kulturer åtskilda,
12 % tyckte att judarna har för stort inflytande och hela 34 % ansåg att utomeuropeiska invandrare ska återvända till sina hemländer. Jag tycker att detta är skrämmande siffror. Jag tror dock att en del, jag vet inte hur mycket, kan bero på okunskap. Jag tror inte att riktigt alla förstår vad det är de svarar på. Därför tycker jag att skolan borde ta ett större ansvar. Man borde ha mer undervisning i invandring till exempel. Man borde som elev få lära sig om anledningarna till att människor lämnar sitt land och man borde få mer kunskap om varför just Sverige tar emot så mycket invandrare. Om man får lära sig mer om situationen i övriga världen så tror jag även att förståelsen för invandringen ökar. Jag tror dessutom att ungdomar behöver mer kunskap om andra kulturer. Det ger en annan förståelse för hur invandrare agerar och liknande.
Idag finns det på allt fler skolor en viss grupp elever som vals ut och kallas för kamratstödjare. De får utbildning i mobbning och liknande. För att förebygga rasism och nazism så tycker jag att dessa kamratstödjare även ska få utbildning i d...

...läs fortsättningen genom att logga in dig.

Medlemskap krävs

För att komma åt denna sida måste du vara medlem och inloggad.

Är du inte redan medlem?

Bli medlem nu och få tillgång till allt innehåll på hela Mimers Brunn.

Kommentera arbetet: Kränkningar av mänskliga rättigheter

  Kommentera
Tack för din kommentar! Ladda om sidan för att se den. ×
Det verkar som att du glömde skriva något ×
Du måste vara inloggad för att kunna kommentera. ×
Något verkar ha gått fel med din kommentar, försök igen! ×

Kommentarer på arbetet

Inga kommentarer än :(

Källor för arbetet

Saknas


Källhänvisning

Matilda Nilsson [2007-11-02]   Kränkningar av mänskliga rättigheter
Mimers Brunn [Online]. http://www.mimersbrunn.se/Kraenkningar_av_maenskliga_raet... [2014-09-03]

Rapportera det här arbetet

Är det något du ogillar med arbetet? Rapportera
Vad är problemet?



Mimers Brunns personal granskar flaggade arbeten kontinuerligt för att upptäcka om något strider mot riktlinjerna för webbplatsen. Arbeten som inte följer riktlinjerna tas bort och upprepade överträdelser kan leda till att användarens konto avslutas.
Din rapportering har mottagits, tack så mycket. ×
Du måste vara inloggad för att kunna rapportera arbeten. ×

Senaste foruminläggen

annons

Ladda upp ditt arbete

Dela med dig, ladda upp ditt arbete och hjälp andra! Mimers Brunn söker ständigt nya arbeten på alla nivåer. Inget arbete är stort eller för litet för att ligga uppe på Mimers Brunn.

Ladda upp arbete

Senaste kommentarer

Mimers Brunn tipsar om

PM Guide

Hur skriver man den perferka uppsatsen på universitetet? Mimers Brunn reder ut alla begrepp och hjälper dig! PM Guide

Nya medlemmar

Senaste inloggningarna