Krimkriget 1853 - 56

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Inledning

Jag har valt att sätta mig in lite i Krimkriget. Jag ska försöka redogöra något om krigets start, utveckling och slut men även anledningar till att Krimkriget startade och konsekvenserna som följde i stora delar av Europa. Mitt val av ämne föll på Krimkriget eftersom jag innan hade kollat upp i stora drag vad det var för något och det verkade som att man kunde skriva ett intressant arbete om det.

Frågor man kan ställa sig när man läser igenom detta arbete är:
Vad var Krimkriget? Varför fanns Krimkriget? Hur startade Krimkriget? Varför upphörde det? Vad hände efter Krimkriget? Vilka konsekvenser fick Krimkriget?


Kriget

I stora drag var Krimkriget en konflikt mellan Ryssland å ena sidan och delar av Västeuropa tillsammans med Sardinien och Osmanska riket (nuvarande Turkiet) å andra sidan som bröt ut 1853. Till en början var det bara ett krig mellan Ryssland och Osmanska riket men 1854 förklarade även de allierade krig mot Ryssland. De delar av Västeuropa som var enade emot Ryssland var Storbritannien och Frankrike. Själva kriget var om vem som skulle ha makten i stora delar av Mellanöstern, på Balkanhalvön och i östra Medelhavet. Den som hade den makten skulle ha större delen av Europas maktbalans på sin sida.

De allierade hade från början hoppats kunna få med Österrike, Preussen och även Sverige i konflikten. Det hade varit de allierades önskan en längre tid att dra ihop hela Europa mot Ryssland en gång för alla. Men så blev inte fallet den här gången eftersom både Österrike och Preussen bestäm ville vara utanför konflikten och även Sverige var till en början tveksamma.

Detta att Storbritannien och Frankrike inte fick med sig de andra stora delarna av Europa var synnerligen ett problem. Utan Österrike och Preussen hade ju alliansen inget ”närkontakt” med vare sig Ryssland eller Mellanöstern. Därmed var de allierade tvungna att tänka om. Tankarna landade till slut på Krimhalvön och närmare bestämt på Sevastopol, där den ryska Svarta havs - flottbasen befann sig. Om de skulle kunna slå ut den var Ryssland till stora delar neutraliserat när det gällde frågan om vem som skulle ha mest makt i hela Europa.


Hur startade Krimkriget

En utlösande faktor till Krimkriget säger man ofta vara religiösa motsättningar mellan katoliker och grekisk-ortodoxa om vem som skulle ha tillgång till de heliga platserna i Palestina. Tsar Nikolaus fattade tycke för sina trosfränder och krävde att sultanen i Turkiet skulle verka som skyddsherre över alla de som var grekisk-ortodoxa. Men när sultanen vägrade gå med på det startade tsar Nikolaus krigföring mot de turkstyrda furstendömena Moldau och Valakiet (nuvarande Rumänien). Det var när britterna fick reda på denna konflikt som de var rädda att Ryssland skulle göra Turkiet till en ”lydstat” och därmed få den fruktade makten över Balkan och Mellanöstern.


Varför Ryssland och Västeuropa

Krimkriget var ett av många krig Ryssland deltog i under denna tid. Den ryske tsaren Nikolaus hade önskan att utöka makten kring Svarta havet för att underlätta den egna spannmålsexporten från de södra delarna av Ryssland. Men när Storbritannien fick höra detta blev de oroliga eftersom de såg fara i att deras sjöfart och handel skulle försvagas om ryssarna skulle få kontroll över Svarta havet. Britterna fick med sig Frankrike på sin sida. Anledningen för fransmännen att alliera sig med Storbritannien mot Ryssland var att de hade politiska och ekonomiska intressen i Mellanöstern.

År 1855 anslöt sig kungadömet Sardinien på de sammansvurnas sida. Förmodligen tyckte Sardiniens kung Viktor Emanuel II det var väldigt praktiskt att ”hoppa” in i kriget relativt sent eftersom de hade förhoppningar att få västmakternas stöd i en möjligt kommande fråga om att erövra delar av norra Italien.


Utvecklingen

Samtidigt som britterna blockerade ryssarnas framfart i Östersjön och Svarta havet så riktade de allierade uppmärksamheten mot direkt krig mot den ryska flottbasen i staden Sevastopol. Till en början hade de sammansvurna stor framgång vid Alma och Inkerman. Men de var inte helt lyckade slag om man ser på hur de följde upp vinsterna. Då hade de dålig planering och en splittrad befälsföring.


Avgörandet

I september 1855 hade ryssarna varit belägrade vid Sevastopol i nära ett år och då slog de allierade till och sänkte den ryska krigsflottan och tog många ryska människoliv. Kriget var dock ännu inte helt över även om det helt klart gick ner i varv. Man kan peka på två stycken katalysatorer till det definitiva avgörandet. För det första dog tsar Nikolaus och ersattes av den mycket mer fredsinriktade Alexander II. En andra orsak var att rykten spreds om att både Österrike och Sverige skulle bistå de allierade med krigskraft och detta tvingade helt enkelt Ryssland till reträtt.


Sverige

Som sagts tidigare avstod Sverige Krimkriget till en början. Men sen när Sverige började få förhoppningar om att kanske återfå Finland genom Rysslands obekväma läge blev de helt plötsligt intresserade. Då kan man ju fråga sig varför Sverige inte är ett större land idag än vad det är.

Saken är den att Sverige var lite sent ute. Det hann bli fred innan Sverige hann förklara krig. Men hade Sverige anslutit sig till de allierades sida samtidigt som Sardinien hade vi med stor sannolikhet haft Finland på vår sida än idag. Men istället för Finland blev det ända ur svensk synvinkel att glädja sig åt en paragraf i fredsuppgörelsen som sa att Ryssland inte fick anta sig Åland.


Krigsrapporteringen

Tidningarna ”The Times” och ”London Daily News” gjorde något under Krimkriget som var väldigt utmärkande, till och med revolutionerande. De var nämligen de första att skicka ut så kallade ”krigsreportrar” rakt in i stridens hetta. Namnen på reportrarna var William Howard Russell, Thomas Chenery och Edwin Godkin och de blev utskickade till striderna på Krimhalvön och till krigssjukhus. Därifrån kunde de rapportera om inkompetenta befälhavares felbeslut, katastrofal organisation, främst bland sjukvården och de följde även vissa personers lidande och öde.

Självklart var dessa reportrar och deras rapporter mycket irriterande för ledande personer inom armén att stå ut med. Men efter en tids överläggande blev det klart att militära ledare kunde stänga av de krigsreportrar som de fann opassande.


Krigssjukvården

Ofta brukar man personifiera krigssjukvården med Florence Nightingale. Det var när denna frimodiga kvinna från Florens i Italien fick höra reportagen från de ovan nämnda krigsreportrarna som hon fick ingivelsen att ta sig ner till det krigsdrabbade området för att hjälpa till med sjukvården. Florence var med och hjälpte till vid flera krig men det var förmodligen under Krimkriget hon gjorde sin största insats.
Det främsta hon och hennes medhjälpare bidrog med var bättre hygien och att organisera krigssjukvården. De lyckades göra detta på ett sådant sätt att de sänkte dödligheten med nästan hälften vid de krismottagningarna som innan med största sannolikhet betydde döden.


Konsekvenser

Efter det att kriget upphört hölls det en fredskongress i Paris 1856 som kom att kallas för ”Freden i Paris”. Just det att fredsförhandlingarna diskuterades i Paris var till stor glädje för Napoleon III, Frankrikes dåvarande härskare eftersom hans huvudstad då åter framstod som Europas centrum.

I själva förhandlingarna var det givetvis Ryssland som drog de kortaste stråna. De var tvungna att gå med på ett flertal villkor som försvårade det markant för ryssarna att utöka sin makt. Här följer några av dem:

 Åland får inte attackeras av Ryssland

 Floden Donau öppnas för internationell handel sjöfart

 Svarta havet är neutralt vatten

 Serbiens, Moldaus och Valakiets ställning som självständiga riken bekräftas

Krimkriget började alltså som en ”vanlig” konflikt men slutade med att två nya nationalstater bildades. En annan betydande konsekvens Krimkriget fick var att det tidigare så mäktiga och ståtliga Ryssland blev försvagat genom att både förlora land och anseende. Men även för Österrike fick Krimkriget mindre trevliga följder. Eftersom de valt att stå utanför konflikten blev de nu diplomatiskt isolerade när man skulle fredsförhandla.

Vinnarna måste då sägas vara de allierade, Storbritannien, Frankrike, Osmanska riket och Sardinien. Speciellt nöjda med utgången var fransmännen och deras ledare Napoleon III eftersom de fått tillfälle att åter börja med sin expansionspolitik och vunnit mycket anseende och respekt som stormakt.

Sardinien fick även de vara med om en del förändringar efter ”Freden i Paris”. Efter att de stått på den vinnande sidan ville kung Viktor Emmanuel II och hans Camillo di Cavour utöka sardernas rike och inflytande. Man började bygga ny infrastruktur, lagar moderniserades och den inhemska armén förstärktes. Mycket av detta finansierades med lån från britterna.

Om man jämför Krimkriget med efterföljande krig under denna tidsepok ser man att Krimkriget är något annorlunda än de andra. Krimkriget var det enda kriget som uppkom på grund av ”en tillfällighet”. Det låg så att säga ingen politisk eller ekonomisk baktanke med från början.


Diskussion

Jag har nu tänkt lägga fram några av de tankar som flög genom mitt huvud när jag läste om Krimkriget.

Till att börja med tyckte jag faktiskt inte Krimkriget verkade vara ett krig som hade någon speciell betydelse för ett flertal. Men efter noggrannare forskning av ämnet fann jag att det faktiskt haft en mycket betydande roll för Europa. På ett sätt får Ryssland skylla sig själva att de förlorade kriget. Eftersom de ville utöka sitt rike och sin makt till den grad att de (tsar Nikolaus) lade fram ett ultimatum till den turkiske sultanen att han skulle agera skydd för alla de i Turkiets riken som delade Nikolaus religiösa läggning, den grekisk-ortodoxa, var det för mig ganska självklart att det inte kunde gå smärtfritt till. Men samtidigt har jag förstått att framför allt Storbritannien under denna tidsperiod gärna skulle vilja dra ihop ”ett gäng” mot ryssarna och jag tror att britterna såg detta som ett utmärkt. Men givetvis hade de ju rätt att känna sig hotande, för om de allierade inte hade ingripit eller om de agerat senare tror jag mycket väl att Ryssland hade fått större makt då men kanske även nu i vår tid.

Man skulle nog kunna säga att Krimkriget var en höna gjord av en fjäder. Kanske inte riktigt men från början var det en förfrågan från en ledare till en annan som ledde till ett krig med stora mänskliga förluster.

Själva utgången, att Ryssland förlorade sin flotta vid Sevastopol var ganska självklar. Inte ens en stormakt som Ryssland kan stå emot när flera utav den tidens starka krigsnationer gick samman mot dem. Men jag var ändå något förvånad att ryssarna inte hade mer att sätta emot än vad de hade. Jag tror att en stor del i att Ryssland efter nederlaget på Krim inte fortsatte att kriga var att de hade en ny ledare som var mer fredligt inriktad än den som startade allting. Det var ju även detta som fällde avgörandet.

Att Sverige skulle kunna ha varit med i Krimkriget och kanske få stora belöningar för det (Finland) tyckte jag var väldigt intressant. Givetvis är det ju inte säkert att Sverige hade ”innehållit” Finland än idag. Något som jag tycker kan tala emot att Finland hade tillhört Sverige idag är ett annat krig senare på 1900-talet, nämligen andra världskriget. Jag kan tänka mig att Sverige fått mer problem under andra världskriget om Finland hade varit en del av vårt land under den tiden. Tänk om Sverige hade varit tvunget att vara mer delaktigt under ”Hitlers krig”. Då vet man aldrig hur Sverige hade sett ut nu. Vi kanske fortfarande hade byggt upp vårt land likt många andra tidigare krigsdrabbade länder gör nu. Visst är det möjligt att vi hade haft ett liknande samhälle som vi har idag men det hade vi kanske byggt upp med hjälpmedel från andra länder som vi ”nu” i så fall hade varit tvungna att betala tillbaka, antingen genom ekonomiska medel eller kanske krigskraft eller liknande.

Det som var mest utmärkande för Krimkriget jämfört med andra k...