Krishantering

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

KRISER
Ordet kris kommer från grekiskan och betyder; avgörande vändning, plötslig förändring eller ödesdiger rubbning

Alla drabbas någon gång i livet av en kris.
Något oförutsägbart eller att man upplever katastrof på något annat sätt.
Vi drabbas alltså då av en tung, psykisk påfrestning.
Det kan bero på dödsfall, separation, sjukdom, uppsägning eller annan art av kris
Men vad som skiljer oss är sedan hur vi påverkas av krisen, hur vi hanterar den?
Varför vi hamnar i den och sedan en mängd andra olika faktorer.
Vad jag finner intressant är just den delen. ”Hur det kan tyckas att andra bara tappar fotfästet för att i nästa sekund resa sig. Och andra tycks bli liggande i flera år.”
Kris handlar om en omkullkastning och hur vi anpassar oss till den. Men för att anpassa oss till den är en obehaglig process. Varför leder den hos vissa till psykiskt lidande?
Varför kan vissa bearbeta sin kris till bättre självkännedom och beredskap inför framtida kriser? Hur påverkas vi av krisen beroende på ålder? Dessa frågor är några som jag kommer att söka svar på i mitt arbete.
Kriser går att dela in i olika typer av kriser.
Beroende på händelse. Men vanligast är att man delar in dem i två huvudgrupper.
Mognadskriser, sker i samband med människans utveckling. Fysiska och psykiska omställningar kan leda till kris. Trotsålder, skolstart, puberteten, familjebildandet, barnafödandet, ålderskriser, klimakteriet, pensioneringen… Listan kan göras lång.
Och reaktionerna av dessa olika stadier är olika från person till person.
Traumatiska kriser, De utlöses av en yttre, omtumlande, oväntad händelse. En händelse som är så svår för individen, att den är svår att hantera. Detta kan vara en objektförlust. Exempelvis mista en anhörig, skilsmässa osv. Självständighets förluster såsom handikapp, kränkning, social skam, bli dömd för brott, att bli intagen på sjukhus med mera.
Andra vanliga orsaker kan vara oförmågan att få barn.

Efter att själva krisen har uppstått framkommer våra symtom. Symtomen yttrar sig oftast i följande ordning:
Chockfas, som varar olika länge från person till person. Allt från några minuter, till ett par dygn. Personen drabbas av något slag melankoliskt tillstånd. Våra försvarsmekanister aktiveras till fullo. En människa i chock fas kan se alldeles lugn ut, men inombords kan det råda en fullständig kaos.
Här är det inte läge för att hjälpa den drabbade med att samtala. Det bästa man kan göra är att bara finnas som stöd. Man bör dock aldrig låta någon som befinner sig i en chockfas vara ensam. Om chockfasen blir långvarig ökar risken för självdestruktiva impulshandlingar.
Reaktionsfas, Svårt att acceptera. Hela kroppen och hjärtat präglas av längtan, smärta och protest. Vanligt är att vi använder oss av förnekande som en självförsvarsmekanism. Här är det viktigt att låta den drabbade prata och berätta om händelserna. Under denna period kan sömnsvårigheter och aptitförlust uppstå. Krisen kan vara av sådant slag att du kanske måste ställa om dig till nya livsvillkor. Vilket kan vara ett oerhört stort steg att kliva, därför är depression och ångest även vanligt i denna fas. Här kan det vara farligt att inte ha stöd och hjälp, självdestruktiva flyktvägar, för att slippa ta tag i den nya situationen kan uppstå. Droger och alkohol kan vara en flyktväg, att ta till. Andra flyr från känslorna på andra sätt så som mat, träna, sova, regression, vrede osv. Detta kan göras medvetet eller omedvetet. Att göra på något av dessa sätt försvårar givetvis förmågan att hantera krisen. Denna fas kan vara från veckor upp till månader.

Bearbetnings fas eller nyorienterings fas: Här kommer ett stort arbete. Här är flyktvägar nödvändiga att ge upp. Att acceptera och kanske till och med bli stärkt av händelsen ligger i denna fas. Att lämna krisen som ett ärr, i stället för ett öppet sår. Denna fas är troligen den längsta fasen rent tidsmässigt. Här handlar det om att komma till ro med vad som hänt. Men även under denna fas kan sömnlöshet och depressions känslor vara vanliga.
Att få prata om sina problem kan vara riktigt skönt, för här har man kommit så långt att det kan kännas som om man får: ”Prata av sig”. Här och i de andra faserna är det viktigt att veta att det alltid finns hjälp att få. Och att man kan alla ibland behöva professionell hjälp.

Olika behandlingar:
Här handlar behandling enligt mitt tycke om samtal och medkänsla. Att möta och konfrontera krisen. Med medicin som trycker undan känslorna, gör faserna bara längre och mer svårarbetade. Men självklart är detta ibland en lösning som bör tillämpas men då är det viktigt med uppföljning. Samtal under medicinering, tycker jag är viktigt. Läkaren som ordinerat medicinen i sådana syften har ett ansvar att se till att medicineringen blir så kortvarig som möjligt. Då även göra en uppföljning kanske i form av en remis. I de fall där sömnproblemen blivit allvarliga kan även sömntabletter under kort tid vara lämplig, men då är det med betoning på kort tid. Några nätters sömn kan räcka, för att inte störa den normala sömnrytmen. Vid långdragen krisreaktion bör möjligheten att undersöka om depression uppstått. Vid psykiska skador kan det för ”känsliga” personer riva upp ärr. Och för utomstående personer kan den aktuella krisen få konstigt stora symptom hos individen i kris. Personen kan då hamna i tillstånd som likna autism. Eller som ett exempel: Flyktingbarn som går in i apati. Men vid mindre ”svåra” kriser kan egenvård finnas,
Tillåtelse till sig själv att ta det lugnt, orken är inte densamma. Prata med nära och kära eller med någon du känner att du kan tala tryggt med. Krisen kan innebära mycket stresskänslor, som behöver få utlopp, rör på dig, ta en promenad. Försök att ät och drick mycket om så bara ett glas filmjölk. Unna dig att koppla av, ta ett bad eller bok. En del hjälper det att skriva, tex. dagbok, dikter. Det finns också hjälp att få från utomstående människor. Vill du ha anonym hjälp kan du alltid vända dig till tex.: Jourhavande; Kurator, medmänniska, präst, kompis. Röda Korsets telefonjour, Bris eller Nationella hjälplinjen.
Och givetvis kan du vända dig till akutpsykiatrin, skolkurator, eller öppenvårds läkare. Till dessa ställen går dock inte vara anonym men dina journaler och vad du säger där, stannar där enligt sekretess lagen. Men om det du pratar om kan dömas som brottsligt med straff på min 2år, gäller ingen sekretesslag. Då är det istället anmälningsplikt som gäller.
Varför blir skadan av krisen så olika hos människor då?
Hur stor skadan bli bestäms av individen. Har han eller hon tidigare kriser som inte bearbetas väl, så kan den nya krisen blir övermäktig. För att då förstå vilken typ av kris en människa har hamnat i finns fyra grundläggande frågor att ställa:
Vad har hänt?
Vilken inre betydelse har detta för individen?
Hur ser livssituationen ut nu? Och finns det sociala förutsättningar kring individen och hur ser den i så fall ut.
Vad kan man då som medmänniska göra för att hjälpa en människa i kris?
Detta kan vara mycket svårt. Det kan kännas som om du är maktlös, när du inte kan trösta, fast det är det du vill. Tex. En nära anhörigs död, han eller hon vill inget annat än att få tillbaka den avlidne, det är ju en omöjlighet. Att stödja är istället mest lämpligt, hjälp honom eller henne att gå igenom de svåra känslor som kommer. Och var beredd på att finnas som stöd ett långt tag. Av egen erfarenhet och av andras berättelser är det ganska vanligt förekommande att människor i kris har hjälp vid det akuta skedet. Sedan när behovet att prata för att komma i acceptans med livet igen, då är det tyst och man står där helt själv. I vissa krissituationer kan religion vara en bra tröst. Skuldkänslor och orättvishets känslor kan vara svåra för anhöriga att bemöta bra.
Kriser har alltid setts på med olika ögon. Här är en sammanfattning av psykologen Erik Homburger - Eriksson om hans syn på Psykosociala kriser. Den har jag tagit med därför att det är vad jag valt att analysera.
Homburger - Ericsson, ansåg att det inte går att komma vidare i en positiv utvecklig med mindre än att periodens kris blivet löst på ett lyckligt sätt.
Annars får man gå tillbaka till den period där man misslyckades och ta sig igenom krisen på nytt i en terapeutisk process av något slag.

1. Under spädbarns tiden (0) utgör krisen av kampen mellan grundtrygghet och grundläggande misstro. Den bör sluta med en känsla av HOPP

2. I Tidig barndom (1år) karakteriseras den av kamp mellan självständighet och
skam o tvivel. Slutprodukten är VILJA.

3. Under Förskoleåren (3år) präglas krisen av vilja att ta initiativ och känsla av skuld.
Om den klaras av är resultatet MÅLMEDVETENHET.

4. Under skolåren (6år) utgörs krisen av flit versus underlägsenhet.
Den lyckliga utgången är KOMPETENS.

5. I Tonåren (19år) präglas krisen av kampen mellan utvecklingen av en identitet och att hamna i identitetslöshet. Det lyckliga resultatet är TROFASTHET.

6. I Ung vuxenålder (20år) kännetecknas krisen av kampen mellan längtan efter intimitet och känslan för isolering. KÄRLEK är det önskvärda resultatet.

7. Medelåldern (35år) levs med generativitet eller i stagnation och kännetecknas i lyckliga fall av OMSORG.

8. Ålderdomens kris (65år) utgörs av kampen mellan integritet och förtvivlan/äckel.
VISHET är resultatet om integritet utvecklas.

Det finns många psykologer/forskare och även läkare med bra teorier
En av dom stora grundaren är Sigmund Freud som är utformaren för det vi kallar psykodynamisk syn idag. Många fler psykologer med utvecklingsteorin som finns är Jean Piagets Margareta Mahler, mm Och en av dom stora barnpsykologerna är Maria Montessori som är grundare av Montessoripedagogiken.
Men just E. Homburger Eriksons tycker jag är vettig och bra, och jag tror att den används bredd i hela världen även idag. Min önskan är också att fler skulle få förståelse av dessa.
Och tillämpa den kunskapen till sin föräldraledighet, barnavårdscentraler, skola, arbete, ålderdomshem. Även att politikerna skulle inse att dessa kriser, som för somliga blivit lösta på ett otillfredsställande sätt, kanske är grunden till en mängd samhälls problem.
Om de insåg det skulle de förhoppningsviss kompetens utbilda mer personal. Tillåta psykologi som ämne i skolan ta större plats.
Om man får en oharmonisk tillvaro i sin utveckling, kan en kris gärna uppstå. Kriser i samband med utveckling har fått en alldeles för liten plats i samhället. ”Vi kan tycka så synd om en kvinna som förlorat sin man i en bilolycka, men oftast inser inte folk att det kanske är lika synd om pojken som slog ner sin kompis på skolgården.” I detta fall kanske pojken vittnat sin pappa misshandla sin mor under hela hans uppväxt. Kompisen kanske svek honom i ett förtroende. Men denna pojke har aldrig vetat hur man ska hantera dessa problem. Resultatet blev ett vansinnesutbrott med slag och sparkar. Barnets erfarenheter från barndomen, eller uppväxten påverkas enormt mycket av olika faktorer. Om denne till exempel hade haft en trygg och stabil uppväxt så hade han i vuxen livet hanterat denna situation på ett helt annat sätt. Men om barndomen istället karakteriseras av en ständig försummelse så påverkar detta så klart barnet i framtiden. Nu var detta kanske att dra det hela verkligen till sin spets.
Mina tolkningar av Erik H. E` s 8 stadium, och reflektioner över hur de kan utvecklas i ”fel” riktningar.
1. Det nyfödda barnet har vissa behov så som, kärlek, närhet, mat, värme och sömn. Om inte barnet får dessa på ett accepterande sätt kommer barnet att känna sig övergivet och otryggt. Barnets första känsla kommer att påverka barnet med egenskaper så som Misstro mot omgivningen. Vilket i förlängningen kan ge barnet stora bekymmer, om ingen gör en insats. Att leva i tro om att ingen är att lita på blir snart väldigt tungt. Här kan grunder för olika störningar i värsta fall läggas, typ, psykos eller borderline.
2. Här gäller det att få barnet att tro på sin egen förmåga. Att lära sig tålamod, och att kämpa. Samt att tillåta barnet upptäcka att det klara av saker själv. Att hela tiden hindra ett barn kanske därför att man är rädd att barnet ska trilla och slå sig om han reser sig mot den där stolen. Göra att barnet tvivlar på sin egen förmåga. Här är det viktigt att barnet får känna att det kan vara med att påverka, dock inte styra.
3. Här har barnet dålig uppfattning kring verklighet och fantasi. Barn försöker att härma sina ideal. Barnet utvecklar initiativförmågan i detta stadium men detta kan också lätt leda till att barnet utvecklar skuld. Men här gäller det att låta barnet leka för att träna sig på livet och därmed utveckla sund målmedvetenhet. Här kan hända som enligt Freuds teorier att barnet vill härma sin pappa, för att mamma ska bli hans. Och för flickor tvärtom. Här är det viktigt att man som förälder visar för barnet ett stabilt vuxen till vuxen sätt. Detta är viktigt så att barnet kan identifiera sig med sitt egna kön. Och skaffa bra förebilder.
4. Här är det viktigt för barnet att duga. Märka att det kan göra saker själv, bli accepterade av kompisar, gärna skaffa bästisar, Här är risk faktorn för att skaffa sig en kris, underlägsenhet. Det viktiga är att få barnet att inte känna sig underlägsen. Äkta beröm och uppmärksamhet är viktigt. Tappar barnet denna byggsten kommer han/hon troligen att placera in sig i det facket: Jag kan inget, ingen idè ni frågar mig.
5. Denna fas kommer enligt min mening tidigare. Men många av dessa faser sjunker i åldrarna, därför att vi idag lever i ett annat samhälle. Detta tror jag förmåga är den svåraste kampen. Då man själv måste komma underfull med vem man är och vad man vill. Här är det lätt att hamna fel för många ungdomar i så kallat kompistryck. Jag tror att i denna fas är det viktigt att inte något yttre omvälvande sker. Men jag tror också att de barn som fått en emotionell uppväxt klara denna fas mycket bättre än andra.
6. Återigen vill jag bestrida Mallows trappa, kärleken kommer på samsat steg som fysiologiska behov och tar lika stor plats som dem. I detta utvecklings steg handlar det om att nå utgångspunkten kärlek, visserligen en annan typ av kärlek än den man behöver som barn. Att inte nå utgångs punkten i denna fas tror jag kan vara förödande för resten av livet. Dock tror jag att män när den senare. Men här tror jag att latenta sjukdomar som kanske ärvt kan ”blomma” upp om fasen blir till en kris istället. Tex. Här kan Schizofreni, ta sin start punkt. Eller andra former av psykotiska sjukdomar. Dock inte på alla men för de som är ”känsliga”
7. Här är tyngd punkten omsorg, att känna och få ge det. För en människa med familj är det viktigt att få kännas behövd och att få ha behov. Gränsen mellan vuxet ansvar, och bara ansvar är nyckeln till omsorg. Känna sig trygg och inte behöva sträva för att få bekräftelse på omsorg.
8. Att vara stolt över sitt liv, finna ro, förstå att åldern kan användas som makt via erfarenhet. Bli bekräftad av sina barn och barnbarn. Här är det bra om man känner att man kan få ge råd till sina nära och kära. Men även få tid att komma i harmoni med det nya livet som pension ofta innebär.

Den absoluta behandlings metoden för att få bukt med dessa bekymmer är enligt mig KBT och uppfostran enligt John Gottman. Tyvärr har jag bara lyckats att skaffa en bok översatt på svenska av John Gottman, och det är enligt min mening en helt enorm bok; EQ för föräldrar.
Där det grundläggande ligger i vägledningen tillsammans med barnet sker i fem steg.
1. Föräldrarna uppmärksammar barnets känsla.
2. Ser känslan som ett tillfälle till närhet och vägledning.
3. Lyssnar inkännande och bekräftar barnets känslor.
4. Hjälper barnet att sätta ord på sina känslor<...