Kristnandet av Sverige/ Fornnordiskt mytologi och Kristendom/Asatro

11 röster
39088 visningar
uppladdat: 2004-05-16
Inactive member

Inactive member

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Komparativ analys av fornnordisk mytologi och kristendom

Trots att Sverige kristnades för snart tusen år sedan lever de fornnordiska myterna och traditionerna kvar och påverkar vår vardag i det tysta. Att Sverige idag är kristet vet alla, men vad hände med asatron? Vad är egentligen kristet och vad är fornnordiskt i dagens Sverige? Hur gick det till när Sverige kristnades? Vilka fundamentala skillnader kan man finna mellan de två religionerna? Vad kan vi veta och vad tror vi om den fornnordiska mytologin?


Sveriges kristnande

Kristnandet av Sverige är antagligen den mest omtvistade tidsepoken i vår historia, dels på grund utav det faktum att källorna är få och att de som finns oftast är nedskrivna av kristna, som hade all anledning att inte vara objektiva. Förutom den kristna utgångspunkten som ger en ensidigt negativ bild av vikingarna, uppstod även en hyllningskult som en konsekvens av den nationalromantik som åter svepte över Sverige under slutet av 1800-talet, vilken inte heller den kan ses som tillförlitlig.
När man talar om kristnandet brukar man åsyfta perioden 800-1164 vilket sammanfaller väl med vikingatiden, 793 - 1050. De första missionärerna sägs ha anlänt till Sverige runt år 800, hur de bemöttes vem man föga mycket om. Det dröjde 200 år innan religionen fick sitt genomslag och ända fram tills år 1164, innan Sverige blev ett eget ärkebiskopsdöme och därmed officiellt kristet. På samma sätt som kejsaren Konstantin av Rom utnyttjade Kristendomen i sina politiska syften att ena riket, använde de skandinaviska kungarna religionen för att stärka sin maktposition. Från Vendeltid2 fram tills vikingaerans ände år 1050, bestod nuvarande Sverige av mindre, mer eller mindre enskilda, kungadömen och riket anses varit uppdelat mellan främst götar3 och svear4. Framförallt regionen kring Mälaren anses att ha varit av central betydelse för rikets framväxt, men på senare år har även både Uppsala och Götaland givits mer utrymme i debatten.
Man bör även komma ihåg att trots att Sverige blev ett ärkebiskopsdöme år 1164, är det inte liktydigt med att Sveriges befolkning vid samma tidpunkt blev kristet. Säkerligen levde asatron, om än i liten omfattning, kvar i otillgängliga delar av Sverige och norden i ytterligare ett par århundraden. Vissa element och legender av den fornnordiska asatron överlevde genom att övergå till folktro, vilken levde kvar långt in i vår moderna historia.

Vårt forntida arv

Vikingatiden och därmed den fornnordiska mytologin har på senare år blivit ett allt populärare ämne hos forskare, historiker och arkeologer. I och med att vår kunskap ökat, har även vår förståelse för kulturen och dess betydelse vuxit. Trots detta lever många idag med föreställningen att vårt kulturarv helt och hållet skulle vara kristet! Trots allt är alla våra högtider kristna och vårt samhälle byggt på bibelns etik och moral. Eller?
Vi kan börja med att ta upp ett par exempel på arv som man sällan tänker på; veckodagarna.
Veckodagarna har sitt ursprung i Rom och när detta tidsenhetssystem nåde germanerna ersattes romerska gudar med motsvarande gudar i asatron. Mars ersattes av Tyr och blev tisdag, Mercurius ersattes av Odin och blev onsdag, Jupiter med Tor och blev torsdag och Venus med Frigg vilket blev fredag. De övriga veckodagarna har även de fornnordiskt ursprung men är inte direkt kopplat till mytologin.
Julafton är en annan företeelse som man vid första anblicken kan tro är alltigenom kristen men i verkligheten endast ersatte Midvinterblotet, eller enligt vissa historiker en fruktbarhetsfest. Midvinterblotet firades vid vintersolståndet som vanligtvis infaller den 22:a december, medan Jesus, enligt bibeln, knappast föddes i mitten av december! Benämningen "Jul" tros härstamma från fornvästnordiskans "jól", vilket lingvistigkerna ännu inte kunnat ge någon klar innebörd åt. Den äldsta källan som nämner "jól" är från 900-talet och talar om att man "dricker Jul". Att överhuvudtaget fira födelsedagar ansågs ursprungligen som en hednisk sed.
Även inom kristendomen centrala begrepp som "helvete", har ironiskt nog sitt ursprung ur fornnordssvenskan, ordet är en sammansättning av häl, ´dödsrike´, och vite, vilket betyder bestraffning. Man kan fortsätta i all oändlighet och ta upp åtskilliga exempel på hur kristendomen smidigt och systematiskt ersatte den fornnordiska asatron: kontentan är att när en främmande religion anländer till en kultur så assimilerar den sig för att passa in.
De som har läst exempelvis de Isländska sagorna, har säkert slagits av hur starkt det rättssystem som existerade under vikingatiden, påminner om det rättssystem vi har idag. Både juridiska termer som exempelvis vite, nämndeman, skiljedomare och ting, men även det juridiska systemets utformning med geografiskt indelade ting samt ett storting.

Vad hände med den fornnordiska mytologin?

Idag finns ingen organisation eller samfund som dyrkar asagudar, men det finns de som tagit till sig den fornnordiska mytologins mångbottnade budskap och visdom och gjort det till en modern livsåskådning. I den ingår en djupare förståelse för människans väsen, ett återerkännande av kvinnan och en återgång till ett liv i symbios med naturen.
Tyvärr har många främlingsfientliga och nynazistiska organisationer gjort anspråk på vårt kulturarv vilket har lett till att symboler som exempelvis Tors hammare idag av många uppfattas som ett uttryck för främlingsfientlighet. Dessvärre kan man ifrågasätta om det verkligen är "olyckligt" i den bemärkelsen att det är en slump. Ur ett modernt perspektiv, är , för somliga, gränsen mellan en åtrå att återvända till det förkristna Sverige och att vara främlingsfientlig hårfin. Att vilja skydda den egna kulturen genom etnisk isolation är idag ytterst politiskt inkorrekt och liktydigt med rasism.
En av de populärare livsåskådningarna av detta slag är odalismen, vilken även ofta sammankopplas med nynazistiska rörelser, mot deras egen vilja. Följande stycke är citerat från deras hemsida:
"Grundtanken i odalismen är rekonstruktion av – och återvändande till – det ursprungliga och äkta, det sunda och konstruktiva i den nordiska människan och dess kultur. Odalism bör förstås som en strävan att återskapa våra urnordiska värderingar och vår livssyn, världsåskådning och moral. Detta innebär att odla fram vårt nordiska folks positiva säregenheter, som under tusen års kristligt (och senare kapitalistisk) mörker har blivit undertryckt och systematiskt motarbetat. Vi önskar att finna vägen tillbaka till våra förfäders positiva livsåskådning, där livet blev betraktat som en gåva och där respekten för naturen var absolut. Respekten och kärleken till djuren och naturen som fanns förr i tiden är det endaste som kan rädda oss och våra efterkommande från total ödeläggelse av Moder Jord. Det är först och främst detta vi söker uppnå med odalismen; respekt för blod och odal, för himmel, hav och Moder Jord."





Fundamentala skillnader

Den fundamentala skillnaden mellan kristendom och den fornnordisk asatro, är att asatron till skillnad från kristendomen, är en polyteistisk religion. I det här fallet är det helt avgörande för respektive religions utgångspunkt! Enligt kristendomen skapade den enda Guden allt på sju dagar, människan är hans avbild och skapelsens krona. Han har skapat lagarna som bör råda på jorden, ytterst i form av de 10 budorden, och Han är alltigenom god och representerar allt det goda som finns på jorden.
Den fornnordiska mytologin skiljer sig på praktiskt taget alla punkter! Det finns ingen motsvarighet till Kristendomens Enda gud, även om Odin anses vara den främsta av asar men inte ens han är god alltigenom. De fornnordiska gudarna och myterna är snarare psykologiska arketyper än härskare, och dess karaktärer är alltid mångtydiga och komplexa. Exempelvis fruktbarhet(liv) och död mycket nära besläktat inom asatron, vilket representerar symbiosen mellan liv och död som rådde i Midgård, asagudarna gav och tog liv. I kristendomen däremot, attribueras liv ofta till Gud och död till djävulen.
En annan fundamental skillnad är synen på sexualitet: medan den kristna kyrkan ända fram till modern tid, då den tvingats förändra sig, förnekade människans och i synnerhet kvinnans sexualitet, var sexualitet och sex en central företeelse hos vikingarna. Kvinnan ansågs i en kristens ögon på medeltid vara kättjefull, ond och ledde mannen i fördärvet genom att "förtrolla" honom. Under medeltiden avrättades tiotusentals(Siffrorna är högst osäkra, men enligt nationalencyklopedin rör det sig om "långt under hundratusen) kvinnor för häxeri runtom i Europa i kristendomens namn under bulan "Summis desiderandis", antingen anklagade för kätteri eller för samröre med övernaturliga krafter, d.v.s. djävulen. Med andra ord skulle sierskor och läkemedelskunniga kvinnor från vikingatiden legat väldigt illa till. Istället för att förstå och uppskatta kvinnans natur, försökte Kristendomen bekämpa den.

Den kristna filosofen Johannes Chrysostomos tankar om kvinnan är slående:
"Det gagnar föga att gifta sig. Vad annat är kvinnan än vänskapens fiende, ett oundvikligt straff, ett nödvändigt ont, en naturens frestelse, en önskvärd olycka, en huslig fara, en ljuvlig skada, det onda i naturen, målat med vacker färg”
Å andra sidan försvann den omänskliga träldomen i Sverige antagligen år 1335, ett par sekel efter kristendomens ankomst. De flesta historiker menar dock att detta inte berodde på Kristendomen utan på att de helt enkelt blev lönsammare att anställa fri arbetskraft. Dessutom kan man ju då ifrågasätta hur den transatlantiska slavhandeln under 1500-, 1600-, 1700- och 1800-talet kunde anstiftas och fortgå av protestantiska och katolska länder.

Vad vet vi egentligen om den fornnordiska mytologin?

Som jag nämnde i inledningen så är materialet från den aktuella tidsperioden, knapphändigt; från Vendeltidens begynnelse år 500 till vikingatidens slut år 1050 finns väldigt få tillförlitliga källor. Till de viktigaste källorna från övergångskedet, tillhör den tyske historikern Adam av Bremens1 verk om norden. I fyra band skrev den kristna magistern om den nordiska befolkningen, dess religion och kultur. I övrigt utgörs källmaterialet av runstenar, material nedskriver att präster och missionärer samt en vida berömd dagbok författad av den arabiske diplomaten Ibn Fadlan, vilken är den tidigaste, idag bevarade, skildringen av vikingar. Närmare källan till materialet än runstenar kan man inte komma, men problemet är att dessa inte tillhandahåller mer än fragment av vikingarnas liv. Mycket information kan tolkas ur dessa fragment, men det är just en tolkningsfråga och utfallet av en tydning avgörs av respektive utgångspunkt. Kontentan blir att man alltid ska förhålla sig skeptisk till långtgående slutsatser om våra förfäder och deras kultur, givetvis även de som dyker upp i det här arbetet. Hur berör det här då ämnet religion? Jo, eftersom Sverige idag är kristet är detta ett utmärkt exempel på hur en forntida religion behandlas och omskrivs i ett modernt samhälle!
Trots att historien förvrängts om och om igen ända tills sista droppen av präster och nationalister, som utnyttjat asatron och i synnerhet vikingatiden, för sina egna propagandasyften, borde vi väl ändå vara klokare idag? Visst har forskningen på området gått framåt de senaste åren, men många frågor kvarstår dock och de krafter som tidigare verkade för att medvetet vinkla historien, finns kvar.
Dessutom är det vanligt att man i litteratur som i övrigt verkar vara tillförlitlig och seriös, finner alltför uppenbart vinklade slutsatser! Ett bra exempel på detta fann jag under arbetets gång då jag läste den populära och kritikerrosade "Spåren av Kungens män" av Maja Hagerman. En vid första anblicken gedigen källa för intresserade studenter, men vid närmare granskning visar den sig förhålla sig helt okritisk till de kristna källor den använt sig av! Läser man dessutom epilogen blir det löjligt uppenbart hur otroligt hårt boken är vinklad, inte enbart vad gäller själva innehållet utan även vilket innehåll den väljer att representera! Att exempelvis tillskriva marknadsplatsers uppkomst i Sverige till kristendomen, eller att ensidigt hävda att individens rätt i samhället blev större vid kristendomens inträde är absurt. Det är möjligt, dock knappast troligt, att det var kristendomens förtjänst att slaveriet avskaffades, men att då ska man komma ihåg att kvinnans som individ i praktiken inte existerade i Sverige efter kristnandet, vilket jag tidigare nämnde.
"Spåren av kungens män" väljer dock att systematiskt, enbart ta upp de positiva aspekterna av kristendomens inträde i Sverige, och visst, dessa förtjänar på intet sätt att bli förringade, men en modern "vetenskapsjournalist" måste ändå eftersträva att förmedla en någorlunda rättvis bild. Hagerman ägnar sig också åt att helt sonika med jämna mellanrum slänga in ett påstående, för att sedan helt negligera att presentera några som helst sakargument för sin tes eller slutsats. På sidan 47 finns exempelvis ett utlägg om Sigurd Fafnersbane, i vilket Hagerman skriver:

"Sagan om skatten som vandra ur hand i hand är som en fläta av svek och allt mer bestialiska mord bland syskon, vänner, älskande och föräldrar, Det är grymma och vilda handlingar som återkommer i olika varia...

...läs fortsättningen genom att logga in dig.

Medlemskap krävs

För att komma åt allt innehåll på Mimers Brunn måste du vara medlem och inloggad.
Kontot skapar du endast via facebook.

Källor för arbetet

Saknas

Kommentera arbetet: Kristnandet av Sverige/ Fornnordiskt mytologi och Kristendom/Asatro

 
Tack för din kommentar! Ladda om sidan för att se den. ×
Det verkar som att du glömde skriva något ×
Du måste vara inloggad för att kunna kommentera. ×
Något verkar ha gått fel med din kommentar, försök igen! ×

Kommentarer på arbetet

  • Inactive member 2007-10-02

    otroligt bra! jag håller fakti

  • Inactive member 2009-11-11

    Tummen upp!

Liknande arbeten

Källhänvisning

Inactive member [2004-05-16]   Kristnandet av Sverige/ Fornnordiskt mytologi och Kristendom/Asatro
Mimers Brunn [Online]. https://mimersbrunn.se/article?id=2878 [2024-03-29]

Rapportera det här arbetet

Är det något du ogillar med arbetet? Rapportera
Vad är problemet?



Mimers Brunns personal granskar flaggade arbeten kontinuerligt för att upptäcka om något strider mot riktlinjerna för webbplatsen. Arbeten som inte följer riktlinjerna tas bort och upprepade överträdelser kan leda till att användarens konto avslutas.
Din rapportering har mottagits, tack så mycket. ×
Du måste vara inloggad för att kunna rapportera arbeten. ×
Något verkar ha gått fel med din rapportering, försök igen. ×
Det verkar som om du har glömt något att specificera ×
Du har redan rapporterat det här arbetet. Vi gör vårt bästa för att så snabbt som möjligt granska arbetet. ×