Den vita rättigheten

Året var 1865. Vapnerna hade tystnat och människorna på gatorna samarbetade tillsammans för att reparera skadorna av inbördeskrigets följder. Samtidigt som det nordstadiska folket firade på kvällarna att kriget var deras till vinst och att dom svarta kunde leva i fredlig harmoni (nästan). Också det samma år som president Abraham Lincoln fick lämna mandaten till den åter igen enade republiken. Inte på grund av valförlust, men av död som inträffade den 15 april i ”Fords Theatre” av den patriotiska sydstataren John Wilkes Boots som sköt presidenten. Det som tog några, vi säger veckor för att folket skulle återhämta sig. Samtidigt som sydstaterna inte kunde smälta in i det nya samhället med svarta vandrade runt på gatorna, som om dom vore som vita, tänkte dom. Den svart-rasistiska organisationen var bara en grupp av cirka 100 personer i Hudsfield, Alabama men som hade det samma syftet och den samma metod att diskriminera svarta. Vita kåporna, hängningsrepet och det brinnande korset, till inte att glömma samma propaganda mening ”White power” (vit kraft). Under deras tid, att trakassera svarta och nu även mexikanska emigranter så räknades detta som terrorism enligt den amerikanska regeringen, och klanen hade inget annat val än att läggas ner.

60 år hade gått, och nu var klanen tillbaka och större än någon annan människorättsorganisation i världen. Klanen lockade 6 000 000 millioner vredsna amerikanare som fortfarande hade sin tro om den vita Amerika. Men nu var dom också emot emigranter, judar, demokrater, katoliker och fortfarande svarta såklart. Klanen loc...

Taggar