Kultur under antiken

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Filosofi
Det var i Aten som de första filosoferna levde. Tidigare hade man inte riktigt brytt sig om att studera svårförklarliga händelser, utan hellre förklarat dem med myter. Det var först nu som man började söka realistiska förklaringar. Den här tankegången var alltså helt ny, och är ett viktigt arv vi fått av antiken. Den grekiska filosofin var som störst i Aten under 400- och 300-talen f.Kr. De mest kända filosoferna är Sokrates, Platon och Aristoteles.

De olympiska spelen
Grekerna var mycket intresserade av sport. När de anordnade tävlingar var det för att hedra gudarna och testa viljan och styrkan hos männen (kvinnorna fick inte vara med och tävla). Därför är det inte konstigt att det var här de olympiska spelen uppkom. Från början var det en religiös ceremoni som hölls vart fjärde år under endast en dag, för att hylla guden Zeus. Med tiden växte spelen, man lade till fler idrottsgrenar, musikaliska evenemang och ”sagostunder”, och det blev en fem dagars händelse. Under de olympiska spelen reste folk från hela Grekland för att tillsammans samlas och fira. För att folk skulle kunna resa utan att behöva oroa sig var det en månad i anslutning till spelen som kallades ”Heiromenia”. Under den månaden avbröts alla krig, för att sen återupptas när spelen och månaden var över.


De grekiska teatrarna är förfäder till våra europeiska teatrar. Det fanns tre typer av teatrar. De atenska, de hellenistiska, och de grekisk-romerska.

De atenska teatrarna är från 500-talet f.Kr. De hade en religiös inriktning. På scenen var oftast upp till 50 personer, som uppträdde med vers och musik. Själva scenen låg ofta nedanför en kulle, medan publiken satt i backsluttningen. I början hade man sittplatser av trä i, men ungefär 500 år f.Kr. började man med stenbänkar. Sittplatserna var placerade i en halvcirkel, med scenen som ett altare nedanför.

De hellenistiska teatrarna byggdes främst på 400-talet f.Kr. Utseendet på teatrarna från den här tiden är ganska lika. De hellenistiska teatrarna strävade efter symmetri. De hade en cirkulär scen och publikplatser som var placerade något större än i en halvcirkel.

De grekisk-romerska teatrarna uppkom när den grekiska civilisationen började falla samman, och blandas med romerska idéer. De hade plats för fler åskådare och hade mycket dekorerade arkitekturer och utstuderade strukturer. Trots det var kulisserna till de olika pjäserna inte särskilt vackra. För det mesta spelade man upp komedier på de här teatrarna. Man bör...