Kvinnligt och Manligt språk

62 röster
98476 visningar
uppladdat: 2004-02-26
Inactive member

Inactive member

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete
Inledning
De flesta har någon gång märkt att män och kvinnor uttrycker sig på olika sätt. Man märker att vissa texter är skrivna av till exempel en man och att jargongen i ett tjejgäng inte alls liknar hur killarna i samma ålder pratar med varandra. Men hur stor är den här skillnaden egentligen och hur påverkas vi av den? De två huvudfrågorna jag kommer behandla är: På vilket sätt talar män och kvinnor olika och varför? Jag vill även belysa en del fördomar som finns om manligt och kvinnligt språk, vilka stämmer och vilka är tagna helt ur luften? Jag kommer också undersöka vilka konsekvenser språkskillnaderna kan ha för både individen och samhället.

Den fakta jag använder i mitt arbete kommer från författare och forskare inom området. Jag använder mig av både böcker, avhandlingar och internetartiklar. Den mesta informationen bygger på forskning och undersökningar och borde kunna anses vara pålitligt. En av mina viktigaste källor är Viveka Adelswärds bok ”Kvinnospråk och fruntimmersprat”. Viveka är samtalsforskare vid Linköpings Universitet och har skrivit en rad böcker om hur vi ska kunna förstå varandra. En annan av böckerna jag använt mig av är ”Det var inte så jag menade” av Deborah Tannen. Den amerikanska författarinnan har blivit mycket uppskattad internationellt. Även om boken är skriven 1986 tycker jag att den är värd att ha med. För det första har det inte hänt alltför mycket på området sedan dess, det finns grundläggande drag i människors kommunikation som man skulle kunna kalla tidlösa. För det andra vill jag gärna använda mig av varierande källor, som framför allt inte bara bygger på svensk forskning.

Slutsatser man drar ur den fakta man har måste naturligtvis granskas kritiskt. En sak som är viktig att komma ihåg är att de mönster för hur kvinnor och män uttrycker sig som jag tar upp naturligtvis inte går att applicera på alla, det är endast en generell jämförelse som inte stämmer i alla lägen.

Avhandling
Det är lätt att tro att forskning om språk med ett genusperspektiv är ett nytt påfund, men så är inte fallet. Redan i början av 1900 talet började det dyka upp litteratur i Norden på området. Mest känd är dansken Otto Jespersen, beroende på att han skrev på engelska och då kunde spridas snabbt till andra länder. Hans bok ”The woman” är skriven 1922. Även tidigare litteratur finns, Lis Jacobsens bok ”Kvinde og man. En sprogstudie fra dansk midelalder” från 1912 och Gustav Cederschiölds ”Om kvinnospråk” från 1900. Deborah Cameron som forskat och skrivit böcker om kvinnligt och manligt språk har delat in forskningen i tre grupper beroende på vad författarna/forskarna har haft för perspektiv eller inställning till språkskillnaden. Dessa tre perspektiv kommer att utgöra grundstommen i min undersökning.

Bristhypotesen
Detta perspektiv går ut på att det sätt som män talar på är normalt eller rätt och att kvinnorna avviker från det sättet. Deras språkbruk har brister jämfört med männens. En författare som tillämpat det här perspektivet är Robin Lakoff. Hennes bok ”Language and woman’s place” som kom ut 1975 var den första som försökte ge förklaringar till varför kvinnor inte uttrycker sig på samma sätt än män. Hon bygger inte sina slutsatser på vetenskapliga undersökningar utan på sin egen uppfattning. Hennes resultat har blivit ganska omdiskuterade, men boken har ändå fått relativt bra genomslagskraft i och med att den var en av de första i sitt slag. Idag är det väldigt få som tillämpar bristperspektivet, men fördomen att kvinnan är en ofullständig man lever i viss mån kvar i samhället.1

Kvinnan talar med personer, mannen till dem
Man brukar säga att kvinnor talar med människor i större utsträckning än män. Kvinnorna släpper in andra i samtalet och skapar gärna en dialog. Många avslutar meningar med ”eller hur?”, ”eller vad säger du?” och liknande uttryck. Lakoff benämnde detta som ”tag questions” och förklarade det med att kvinnor är mer osäkra på vad de säger än män. Och överlag vill kvinnan gärna sätta ett frågetecken i slutet på sina satser, vilket stödjer Lakoffs förklaring. När män är osäkra på vad de säger tenderar de att istället framföra sina argument på ett mer självsäkert sätt för att ingen ska ana att de egentligen inte vet vad de talar om. Därför framstår många gånger män som mer övertygande och pålästa än kvinnor, även om båda parter besitter lika mycket kunskap.
Många påstår att kvinnor har lättare för att släppa ordet till någon annan, och att män på något sätt skulle vara rädda för att tappa kontrollen om de lät andra tala. Om orsaken till att män inte gör sina meningar till frågesatser är att de är rädda lämnar jag osagt, men att det verkar så utåt håller jag med om. Om en kvinnlig projektledare säger att ”det vore bra om vi kunde få detta klart till på fredag” är det oftast bara kvinnorna i sällskapet som uppfattar att de just fått en deadline till fredagen. Männen hade behövt någon som sade klart och tydligt att ”det här ska ni ha gjort till på fredag”. Männen i gruppen skulle med all säkerhet uppfatta den kvinnliga projektledaren som osäker eftersom hon enligt deras uppfattning inte kan säga rent ut vad hon vill. Det här fenomenet har gett upphov till kurser där kvinnor får lära sig att ge order istället för att be om tjänster. Men naturligtvis har det negativa konsekvenser att lära kvinnor att säga ”Ge mig pennan!” istället för ”Skulle du kunna räcka mig pennan, är du snäll?”.

Dominanshypotesen
Inställningen att mäns makt över kvinnor skulle påverka språket har Cameron valt att kalla dominanshypotesen. Det här perspektivet har mest använts i undersökningar som granskat olika offentliga rum, eftersom mäns makt är tydligast där. Kvinnor blir ofta karaktäriserade som något i förhållandet till en man, medan männen blir sedda efter sitt förhållande till samhället. Det faktum att många ord har en manlig ”grundform” har hjälpt detta fenomen mycket. Det finns ett otal exempel på det, som nämndeman, talman osv. Dessa ord finns det inte någon riktig kvinnlig motsvarighet till. Ord som lärare till exempel kan man ju byta ut mot lärarinna. Andra ord som har en kvinnlig motsvarighet, men där den inte betyder samma sak är professor och doktor. Med ord som professorska och doktorinna menar vi inte en kvinnlig professor eller doktor utan en kvinna som är gift med en sådan. Framför allt förr blev kvinnorna dömda efter vilket yrke deras man hade.1
Det finns en rad undersökningar gjorda med ett dominansperspektiv, undersökningar som förutsätter eller bevisar att flickor och kvinnor pratar på ett annat sätt för att få sin vilja fram i ett mansdominerat samhälle.

Kvinnor talar mer än män
Det man oftast stöter på i debatten om skillnaden mellan kvinnligt och manligt språk är påståendet att kvinnor talar mer än män. Men är det verkligen sant? I boken ”Kvinnospråk och fruntimmersprat” tar Viveka Adelswärd i ett kapitel upp ämnet om huruvida kvinnor talar för mycket. Det finns undersökningar gjorda av statiska centralbyrån som visar att kvinnor talar mer i telefon än vad män gör, två timmar och två minuter per vecka respektive en timma per vecka. En amerikansk studie visar också att det är kvinnorna som står för det mesta pratandet i hemmen överhuvudtaget, inte bara i telefon. En kvinnlig forskare fick tillåtelse att sätta upp mikrofoner i sju ”lyckligt” gifta pars vardagsrum, resultaten bekräftade nästan alla fördomar. Kvinnorna pratade mest (2/3 av tiden) och det var de som försökte hålla igång konversationen, de kom med flest nya samtalsämnen och ställde flest frågor. Männen lät ofta bli att svara helt på sin frus frågor eller svarade så lite de kunde med till exempel ett ”mm”. Om männen någon gång avbröt kvinnorna, lät fruarna detta ske, han säger ju i alla fall något! Det var alltså tydligt att det i hemmen var kvinnorna som stod för det mesta pratandet och som desperat försökte få igång ett samtal, vilket många gånger inte lyckades .

På hemmaplan leder alltså kvinnorna i pratsamhet, men hur är det i arbetslivet? Viveka har även skrivit en avhandling om mönster i anställningsintervjuer, där kunde hon få en bild av hur mycket kvinnor pratar i arbetslivet. Genom att lyssna på de inspelade intervjuerna kunde hon räkna ut genomsnittsliga repliklängder och fann att det i stort sett inte fanns någon skillnad mellan hur mycket män respektive kvinnor pratade när de svarade på intervjuarnas frågor. Men genom enkäter som hon bad både de arbetssökande och deras intervjuare fylla i kom det fram att både kvinnorna själva och de som lyssnat på dem uppfattat det som om de pratade för mycket eller i alla fall mer än männen. Myten om kvinnors stora pratsamhet kan alltså ha sin grund i att vi från början utgår ifrån det, och därför uppfattar det som så.

Ett ställe där man hör manliga röster oftare än kvinnliga är i klassrummet. Det spelar ingen roll om det är i lågstadiet eller på universitetsnivå, den manliga delen av klassen upptar ungefär två tredjedelar av talutrymmet i skolan i flera länder. Många forskare däribland Jan Einarsson har visat att flickor blir missgynnade i skolan. Det är pojkarna som får mest frågor och uppmärksamhet. När tjejerna säger något får de ofta signaler om att det är ointressant eller att de borde ha väntat med att yttra sig tills de blev tillfrågade. Killarna lär sig tidigt att deras åsikter är önskvärda och får språkligt självtillit i en helt annan utsträckning än tjejerna. Lärare som har försökt dela talutrymmet i jämt mellan könen i sitt klassrum har fått känslan av att de spenderar 90% av tiden på flickorna. De har också stött på hinder från eleverna, både tjejerna och killarna protesterar. Tjejerna vill ofta inte ha den extra uppmärksamheten utan ber lärarna återgå till de vanliga systemet. Det här beror främst på att samhället är så vant vid att männen dominerar att de uppfattar det som en obalans när flickor får samma villkor.
Två forskare gjorde en undersökning på gymnasiet där de satte ihop grupper från tio olika klasser innehållande klassens mest talföra tjej och kille och den tystaste tjejen och killen. Detta gjordes med syftet att ta reda på om det kanske är så att de som är tysta i klassrummet pratar mer om de blir satta i en mindre grupp. Resultaten visade att så inte alls var fallet, däremot kunde man se en del intressanta mönster. Killen som brukade prata mycket tog ledningen över gruppen och fortsatte att tala med starkt självförtroende. Den pratsamma tjejen tog en annan roll, hon pratade inte mindre men såg till att man inte kom bort från ämnet och att man kom fram till ett resultat. Den tysta killen sa inte mycket, men när han gjorde det var det för att hålla med den talföre killen. De tysta tjejerna sa i princip ingenting. Detta visar inte bara på att talförheten inte är beroende av gruppstorleken utan också att män och kvinnor tar på sig olika roller i en diskussion. Mannen framför sina argument och synpunkter, kvinnan försöker hålla samman gruppen och bibehålla ordningen. I undersökningen kunde man också hitta en del gemensamma faktorer för de pratsamma respektive de tystlåtna. De som nästan aldrig sa något talade, när de väl gjorde det, väldigt tyst och otydligt så att det var svårt att uppfatta vad de sa. De som ofta pratade i klassen däremot, gjorde det högt och tydligt. De var inte rädda för att avbryta när någon talade om något som inte intresserade dem, men krävde samtidigt full uppmärksamhet tillbaka.
Klassrummet är som vilket offentligt rum som helst när det gäller systemet för hur kvinnor och män talar. De mönster som är beskrivna ovan återfinns i de flesta sammanträdesrum.4

Skillnadshypotesen
Camerons skillnadshypotes appliceras på forskning och studier som visar på att kvinnor har en särskild kvinnokultur, att det finns ett speciellt kvinnospråk som inte ska jämföras och dömas efter hur män talar och beter sig. Detta kvinnospråk har mest återfunnits i hemmen, i den privata sfären. Antagligen beror det på att samhället är mansdominerat och alltså nyttjar ett manligt språk i det offentliga livet, medan hemmet har varit dominerat av kvinnorna och därför mest använt sig av det så kallade kvinnospråket. Man märker tidigt att det är svårt att bibehålla skillnadshypotesen, när man börjar leta anledningar halkar man genast in på dominansperspektivet.

Att tala på olika våglängd, budskap och metabudskap
I många parrelationer uppstår svårigheter i kommunikationen mellan mannen och kvinnan. Ibland kan man nästan misstänka att de båda parterna talar olika språk. Kvinnor kan efter ett långt förhållande känna att de inte ska behöva tala om allt de vill, pojkvännen borde förstå det ändå. Mannen tycker ofta att de, efter att ha varit tillsammans under så lång tid borde kunna säga rent ut till varandra vad det är de vill. Det här framkallar självklart problem, som om man har otur kan stjälpa hela relationen. Män och kvinnor har olika förväntningar och behov i en relation. Överlag förväntar sig kvinnor närhet medan män har ett behov av att vara oberoende. De flesta kvinnor vill ha ständig bekräftelse på sitt värde, att inte behöva säga saker själva utan bli tillfrågade.
Det är här man brukar tala om att kvinnor lyssnar efter och använder sig av metabudskap i sin kommunikation. Att män och kvinnor på det här viset nästan talar på olika våglängder märks både i hur de uppfattar ett samtal som de hör och hur de ibland ”talar förbi” varandra. Många gånger lyssnar kvinnor inte så mycket på det som verkligen sägs utan koncentrerar sig på hur saker och ting sägs och vad som utelämnas, metabudskapen. Mannen däremot lyssnar antagligen mest på samtalsämnet, budskapet. Det här medför komplikationer för båda parter. När kvinnor tolkar saker som inte har blivit sagda rent ut brukar det antingen kallas ”kvinnlig intuition” eller att ”tolka in saker” beroende på om det för tillfället anses positivt eller negativt. Det är nämligen inte alltid så bra att bara bry sig om metabudskapen i en konversation, det är lätt att bli anklagad för att ”lägga orden i munnen” på folk. Män å andra sidan får ofta utskällningar för att inte lyssna eller bry sig om sin partner, när de inte uppfattar dolda signaler.
De olika förväntningarna ställer också till problem i kommunikationen. Många män blir störda av att deras fruar oroar sig för mycket och lägger sig i deras privatliv. Detta händer oftast när kvinnor avläser metabudskap om att något är fel och frågar hur deras pojkvän/man mår, när det egentligen inte fanns något problem. Männen känner sig då lätt låsta och berövade på sin frihet. Kvinnor kan lätt bli irriterade på ett omvänt beteende. De vill att någon frågar hur det var på jobbet och om de mår bra, även om det varken har hänt något särskilt eller de mår dåligt.

Män och kvinnor använder olika ord och uttryck
I Israel har några forskare skapat ett datorprogram som kan avgöra om en text är skriven av en man eller en kvinna. Datorn har fått samla statistik över hur ofta män respektive kvinnor använder vissa ord i sina texter. Det handlar inte om några komplicerade uttryck utan helt vanliga ord som ”of ”och ”and”. När forskarlaget prövade datorns träffsäkerhet genom att låta den ”läsa” en stor mängd texter, visade det sig att den kunde gissa rätt i 80% av fallen. Män och kvinnor pratar alltså inte bara på olika sätt, de skriver även annorlunda. Män använder sig av mycket demonstrativa uttryck ”den där”, ”en” osv. medan kvinnor skriver med många pronomen i sina texter. Det verkar alltså som om en fördom är någorlunda sann: Kvinnor skriver och pratar om människor och män om saker. Vad som var förvånande var att datorn inte behövde särskilt långa texter för att kunna avgöra vilket kön författaren tillhörde, det räckte med bara 16 ord.

Anledningar till språkskillnaderna
Miljö, uppfostran och samhällets förväntningar
Flickor och pojkar har i alla tider uppfostrats på olika sätt, förr för att könen hade olika uppgifter i samhället och på senare tid antagligen mest på grund av att det är svårt att bryta mönster. På samma sätt som vi redan i tidig ålder ger flickor röda och rosa kläder och pojkar blå, ger vi dem instruktioner för hur de ska bete sig och tala. Barn härmar lätt efter vad föräldrar gör, så det är kanske inte så konstigt om dottern lär sig tolka metabudskap och sonen att lyssna efter vad som egentligen sägs. Och om man ska vara ärlig så är det faktiskt så att man reagerar mer om en liten flicka häver ur sig en rad svärord än om en pojke i samma ålder gör det.

Fastän de flesta vill tro att dagens samhälle är jämlikt förväntar man sig olika saker av flickor och pojkar. Tjejerna ska vara tysta och försynta medan det är helt naturligt att killar skriker och gormar. Ofta får tjejer agera som en slags buffert när killarna blir för högljudda. Jag minns när jag gick i mellanstadiet och vår klassföreståndare placerade de stökigaste pojkarna mellan oss tjejer för att klassrummet skulle bli lite lugnare. Tjejer ska kunna behärska sig och verka som något slags lugnande piller på omgivningen. Det här har antagligen sitt ursprung långt tillbaka i tiden. Kvinnor har under århundradena haft som uppgift att sköta om hemmet, att ta hand om barnen och hålla ihop familjen. Som en hemmets fredsmäklare. För att då vara extra effektiv måste man kunna veta hur familjemedlemmarna mår utan att de talar om det. Däri kan förklaringen till varför kvinnor oftare avläser metabudskap än män ligga.
Omedvetet förväntar man sig också olika saker av kvinnor och män i samma position. En kvinnlig chef till exempel ska man kunna komma med sina problem till, hon ska vara förstående och helst ha koll på alla sina medarbetares hemförhållanden för att förstå varför de handlar på det sätt de gör. En manlig chef däremot behöver inte kunna ta hand om gråtande kollegor, men ska vara rättvis och kunna tala öppet om vad han tycker om personalens prestationer. När kvinnor försöker driva samma hårda linje som män stöter de på hårt motstånd. De anses ofta vara alltför hårda och ”förtränga” sin kvinnlighet. Jag tror att dominansperspektivet stämmer till stor del. I ett samhälle där män har de högsta positionerna måste kvinnorna anpassa sitt språk efter det. Antingen börjar man då tala precis som männen eller så hittar man andra vägar att uttrycka sig på för att få fram sina åsikter.

Män och kvinnor har olika mål med språket
Att män och kvinnor inte uttrycker och beter sig på samma sätt kan också ha sin grund i att de använder språket för olika ändamål. För kvinnor är språket ett socialt hjälpmedel, man vill skapa relationer och vara del i en gemenskap. Män vill i högre grad förmedla sin vilja och sina åsikter. Detta ser man mer tydligt när man granskar skillnaderna mellan kvinnliga och manliga vänskapsband. Män samlas oftast inte med huvudsyftet att prata, utan för att kanske utöva någon aktivitet, sport eller liknande. Kvinnor har däremot länge samlats med just målet att prata och utbyta erfarenheter. Män har nedlåtande kallat detta för skvaller. Kvinnor som står och pratar om sådant som har hänt dem själva och andra är skvallerkärringar som inte har något bättre för sig.


Avslutning
Av Camerons tre perspektiv har jag nog själv mest stött på dominanshypotesen och skillnadshypotesen. Större delen av samhället präglas ju av att män dominerar chefsposter och liknande, så självfallet också språket. Därför är det av stor nytta att använda sig av dominansperspektivet när man ska analysera och förstå skillnaderna mellan mäns och kvinnors språk i det offentliga livet. När det kommer till hur vi talar i en mer privat sfär skulle jag hellre använda mig av skillnadshypotesen. Män och kvinnor är olika, det kan vi inte komma ifrån, utan det är något vi måste acceptera och lära oss. Bristhypotesen förekommer inte i allt för stor utsträckning idag, och tur är väl det. Personligen ogillar jag det perspektivet mycket, kanske mest på grund av att jag själv är kvinna och inte tycker om att bli betraktad som ”felskapad”. För övrigt är det mycket lärorikt att ha dessa tre perspektiv i tankarna när man läser vad som skrivits på området. Det är oerhört intressant att kunna sätta sig in i hur författaren har tänkt, därmed kan man också bättre förstå de slutsatser som dras.

Naturligtvis har språkskillnaderna haft stora konsekvenser genom tiderna. Kvinnor har blivit missgynnade i många arbetslivssammanhang för att de inte uttrycker sig som den styrande gruppen av män. Men det har också konsekvenser som gör att män kanske inte riktigt kan uppnå samma intima förhållande som två kvinnor kan. Metabudskapen flyger förbi dem och stänger ute dem från kvinnornas värld. Något som kan drabba kvinnor är att de missar budskapet i det som sägs för att de är alltför upptagna med att försöka lista ut vilka dolda känslor som ligger bakom orden. Den kanske största konsekvensen är att språkskillnaderna har skapat fientlighet mellan könen. Man tar int...

...läs fortsättningen genom att logga in dig.

Medlemskap krävs

För att komma åt allt innehåll på Mimers Brunn måste du vara medlem och inloggad.
Kontot skapar du endast via facebook.

Källor för arbetet

Saknas

Kommentera arbetet: Kvinnligt och Manligt språk

 
Tack för din kommentar! Ladda om sidan för att se den. ×
Det verkar som att du glömde skriva något ×
Du måste vara inloggad för att kunna kommentera. ×
Något verkar ha gått fel med din kommentar, försök igen! ×

Kommentarer på arbetet

  • Inactive member 2008-05-22

    guuuuu va bra!! :O jag tappar

  • Inactive member 2012-03-17

    Tack för rapporten ! Hjälpt mig en stor del faktiskt ! Förresten, från vilka hemsidor har du fått informationen [[:?

  • Inactive member 2015-01-28

    du tog ju texter från studienet.se

  • Inactive member 2015-09-18

    vilka källor har du andvänt?

Källhänvisning

Inactive member [2004-02-26]   Kvinnligt och Manligt språk
Mimers Brunn [Online]. https://mimersbrunn.se/article?id=2767 [2024-03-29]

Rapportera det här arbetet

Är det något du ogillar med arbetet? Rapportera
Vad är problemet?



Mimers Brunns personal granskar flaggade arbeten kontinuerligt för att upptäcka om något strider mot riktlinjerna för webbplatsen. Arbeten som inte följer riktlinjerna tas bort och upprepade överträdelser kan leda till att användarens konto avslutas.
Din rapportering har mottagits, tack så mycket. ×
Du måste vara inloggad för att kunna rapportera arbeten. ×
Något verkar ha gått fel med din rapportering, försök igen. ×
Det verkar som om du har glömt något att specificera ×
Du har redan rapporterat det här arbetet. Vi gör vårt bästa för att så snabbt som möjligt granska arbetet. ×