L O Smith - uppgång och fall

2 röster
11779 visningar
uppladdat: 2002-11-28
Inactive member

Inactive member

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

ett specialarbete av Christian Karlsson SP3i
Väggaskolan 2002-05-01
Handledare: Ulf Andersson



Innehållsförteckning

L O SMITH 1
Innehållsförteckning 2
Inledning 3
En maktfaktor föds 4
Stockholmstiden 4
Arbetarnas vän 6
De spanska affärerna 7
Efter Storhetstiden 9
Sammanfattning/Slutsatser11
Källförteckning 12



Inledning

När jag bestämde mig för att skriva om L O Smith visste jag nästan ingenting om honom.
Men det jag visste om hans historia tyckte jag var mycket intressant. Föddes fattig och blev med tiden en av Sveriges rikaste och mest inflytelserika män.
För att sedan mot slutet av sitt liv dö utfattig.

Frågeställningen som jag valt att koncentrera mig på i mitt arbete och skall försöka undersöka är orsakerna och omständigheterna kring hans uppgång och fall.
Hur var det möjligt att en fattig bondpojke kunde bli så oerhört mäktig för att sedan förlora allt?

Christian Karlsson

En maktfaktor föds

Lars Olof Olsson, som han hette, bodde hos sina föräldrar som ägde ett mindre lantbruk. Familjen hade beslutat sig för att flytta och fadern hade köpt en större gård. Men det blev dyrare än vad han hade räknat med och hans affärer gick omkull. Lars följde herr Konsul Carl Smith, eftersom han en gång lovat att ta hand om honom om det skulle gå dåligt för hans far, vilket nu var fallet. Carl Smith hade bara en son, som inte hade ärvt hans affärssinne, utan var mer intresserad av konst som sin mor. Carl Smith tog hand om Lars och satte honom i skola.

När Lars var 13 år gammal tog han arbete som bodbiträde hos handlaren AJ Skottsberg. Hans affärstalang märktes tydligt direkt. Han gick ut på vägen där alla handlare, som kom in till staden för att göra affärer, åkte förbi och bad dem handla i just deras bod när de passerade. Detta gjorde många också vilket efter ett tag fördubblade omsättningen i boden. (Källa: Carlshamniana 1992)

Stockholmstiden

1853 åkte han till huvudstaden för att göra affärer. Ganska omgående fick han arbete som bodbiträde i en kryddbod. Efter några år blev han dock sjuk och var tvungen att lämna sitt arbete. Familjen Smith ordnade bostad och omvårdnad till honom under sjukdomen. Han började sedan arbeta hos en skeppsmäklarfirma. Det var kontakterna inom detta arbete som ledde honom in i brännvinsaffärerna. (Källa: L O Smith – Blekingepojken som blev brännvinskung)

I Stockholm hade alla brännvinsuppköpare/destillatörer mer eller mindre försvunnit efter den strukturella/finansiella krisen som rådde. Producenterna i södra Sverige hade börjat få svårt att få tag i köpare av sin vara. Här såg L O sin chans. Vid sidan om sitt arbete började han förmedla brännvinsaffärer. Han hade också insett att man måste kunna kommunicera för att kunna sätta sig in i andra länders system och kunna göra affärer. Därför läste han språk på vintrarna när affärerna låg nere. Efter sju år behärskade han lika många språk. När han blev myndig fick han stolt ta sin förmyndares efternamn Smith. Namnet och begreppet L O Smith föddes.
Han sökte tillstånd att bedriva grosshandel, vilket beviljades under namnet L O Smith & Co. Brännvinshandeln ökade eftersom han använde sig av moderna affärsmetoder. Fler och fler anslöt sig till L O Smith & Co. Snart blev han den störste, inte bara i Stockholm utan i hela Sverige. Hans sätt att ”mäkla” i brännvin visade sig vara mycket framgångsrikt, och hans förmögenhet växte. Han nöjde sig inte med detta utan öppnade även filialer på andra håll i landet. Först i Göteborg och sedan i Kristianstad. (Källa: L O Smith – Blekingepojken som blev brännvinskung)

För att utveckla sin verksamhet började han resa utomlands. En företeelse som följde honom genom hela livet. Han gjorde detta för att knyta kontakter och för att studera brännvinsrening, kooperation m.m. (Källa: L O Smith – Blekingepojken som blev brännvinskung)

Nu när han kände att råbrännvinsmarknaden var färdigarbetad gick han vidare på nästa område dvs. destillatörerna. Men någon rening var det knappt att tala om. Den kallrening som förekom (dvs. att man lät den rinna genom ett lager av träkol) gjorde så att en del av den elaka lukten försvann och en del av den fräna smaken försvann. Men den farliga finkeloljan var alltjämt kvar. Denna döljde man ofta genom att krydda brännvinet.
Ett kännetecken för L O var att när något fångade hans intresse, ägnade han sig helhjärtat åt detta, vilket i detta fall bestod av bättre rening. Han läste allt som fanns att läsa i ämnet och kontaktade franska vetenskapsmän för att bevisa finkelns skadlighet. Försöken visade tydligt vikten av att avlägsna finkeln från brännvinet. Detta gjorde man genom kontinuerlig destillation s.k. varmrening. Brännvinet blev genom detta sätt betydligt renare och fritt från finkeln. Det första steget för att omsätta de nya rönen i praktiken var att köpa en nerlagd fotogenfabrik ute på Reymers Holme i Brännkyrka kommun. Fabriken byggdes om till en renings- och destilleringsverk för brännvin. Den nya fabriken hade så stor kapacitet att man räknade med export utomlands, men L O tyckte inte att tiden hade kommit för detta ännu.
(Källa: L O Smith – Blekingepojken som blev brännvinskung)

I Stockholm hade det inte funnits ett utskänkningsbolag på lång tid. Men nu var tiden inne för ett sådant. L O lade flera anbud, men nekades. Då han inte fick bilda utskänkningsbolag ville han leverera till det istället. Trots att han angav mycket lägre priser än sina konkurrenter fick han endast en femtedel. Detta var ett stort bakslag för fabriken, som inte skulle klara sig med endast denna försäljning. Drastiska åtgärder var tvungna att göras. Man realiserade ut sina vinlager. Man kom sedan på den geniala idén att öppna försäljning vid fabriken till mycket låga priser, med fria båtturer ut dit. Det geniala låg i att Reymers holme vid denna tid låg i Brännkyrka kommun och därmed utanför utskänkningsbolagets monopol. Man påpekade även vid försäljning hur rent deras brännvin var, medan det utskänkningsbolaget sålde nästintill var olagligt att sälja på grund av den dåliga reningen.
Försäljningen blev en succé och folk strömmade till fabriken. Utskänkningsbolaget och Stockholms stad gjorde allt för att förhindra handeln. Man bad en hamnkapten återinföra en gammal lag om tull. Man åtalade L O för att sälja sprit till folk inom staden, det slutade med att L O fick böta 30 kr.
Man föreslog t.o.m. Kungen att Reymersholm skulle ingå inom stadens hamnområde. Detta ledde endast till att sympatierna för L O och hans fabrik ökade. Han gick till motangrepp och bevisade i tidningar hur farligt brännvinet var som utskänkningsbolaget sålde. Han lovade också att vinsten av minutförsäljningen skulle tillfalla Brännkyrka kommun.
Han bekostade även en utställning på världsutställningen i Paris, för att bevisa finkelns skadlighet. Kongressen blev en stor framgång för honom och resulterade i att flera franska vetenskapsmän uttalade sig i ämnet.
Trots den goda försäljningen hade bolaget det kärvt ekonomiskt. Man hade bundit upp för mycket kapital i de nya moderna maskinerna och den nya fabriken. Därför valde L O att avgå ur styrelsen, eftersom man annars inte hade kunnat komma överens med utskänkningsbolaget och Stockholms stad om en uppgörelse.
Att utskänkningsbolaget hade förlorat var tydligt, men om L O vunnit var mera osäkert. Däremot så hade han etablerat sitt nya brännvin – tiodubbelt renat eller absolut renat som det kom att kallas.
Ett skäl till att avveckla i Stockholm var hans planer på export. De flesta bränneriägarna och producenter fanns i Skåne och i Blekinge och därmed råvaruresurserna. L O övertog Vinbolagets fabriker i Malmö, Kristianstad och Sölvesborg. Fabriken i Karlshamn övertogs av det nybildade bolaget Carlshamns Spritförädlings AB. L O ägde ca 90 % av aktierna i båda bolagen. Båda bolagen började så smått sin export, men ännu var inte tiden kommen för att fylla Spaniens spritbehov. L O hade inte helt övergett tankarna på den svenska marknaden, där Stockholm helt klart var störst. L O hade skaffat sig många fiender under stridigheterna i Stockholm, vilka nu var nöjda så länge han höll sig på annat håll. Men de var inte nöjda förrän han var borta ur Reymersholmbolaget helt, vilket blev upptakten till det andra brännvinskriget.
(Källa: L O Smith – Blekingepojken som blev brännvinskung)

När L O med familj var i Egypten såg de sin chans. Man kallade till extra bolagsstämma endast för att upplösa bolaget. Man tänkte att man skulle köpa tillbaka tillgångarna billigt och framför allt utan L O. Men någon skvallrade för L O som i ilfart med extrainsatt tåg for genom Europa för att infinna sig i Stockholm. Med ett tåg av jurister och tidningsmän anlände han i tid till bolagsstämman. Slutresultatet blev att L O sålde sina aktier, och ett nytt bolag utan honom bildades.

Återigen var det dags för utskänkningsbolaget att kontraktera en leverantör och man valde Reymersholmbolaget. L O protesterade, men fick till svar att man inte hade förtroende för honom. Dagen efter förklarade han krig! I tidningarna kunde man läsa att han erbjöd absolut rent brännvin till priser under utskänkningsbolaget inköpspriser. Men med Malmö som ort, för frakt tillkom 4 öre per kanna.

Det enda problemet som kvarstod var att Reymersholmbolaget hade monopol på direktförsäljningen i Stockholm, men sin vana trogen kom L O på en snillrik idé. L O sålde sin sprit genom en krögare på ett värdshus på Fjäderholmarna, Lidingö, även denna gång med gratis båttrafik. Det blev återigen en stor succé. Läget blev nu mycket svårt för Reymersholmbolaget, men till slut fick man död på sin konkurrent. Krögaren fick ej förnyat utskänkningstillstånd av Lidingö kommun följande år.
(Källa: L O Smith – Blekingepojken som blev brännvinskung)

Arbetarnas vän

L O tjänade en stor del av sin förmögenhet genom att sälja rusdrycker till arbetarna. Han var även mycket engagerad för att de skulle få en bättre levnadsstandard. Han studerade hur andra länder hade gjort och fastnade för systemet med kooperation i England. Det vill säga att flera går ihop och samköper av samma säljare, för att på så sätt få ett bättre pris. Han var även övertygad om att ångkök var det bästa sättet att spara pengar för familjer med begränsade tillgångar. Eftersom dessa familjers största utgift var mat, var det just här man kunde göra besparingar. Med ångkök fick man bra och näringsriktig mat tillagad på ett bra sätt, framför allt till en låg kostnad. Han var även noga med att de inte fick besöka några av utskänkningsbolagets krogar.

Flera arbetareringar bildades runtom i landet, man bildade även en arbetarnas bank, som var tänkt att stödja och ge pengar till arbetarnas investeringar, så de skulle kunna komma upp sig. Övertygad som han var att han hade den rätta lösningen på de sociala problemen, tryckte han ett sex sidors brev till Sveriges arbetare, där han behandlade alla frågor. Detta kom att kallas det ”gula brevet” eftersom det var tryckt på gult papper.
(Källa: L O Smith – Blekingepojken som blev brännvinskung)


De spanska affärerna

Med bakgrund av att den spanska vinhandeln hade ökat med bl.a. försäljning till USA och England, ökade nu behovet av sprit för att vinet skulle hålla sig under transporten och inte jäsa samt för att höja alkoholhalten. Samtidigt hade Frankrike drabbats av vinlusen och därför var efterfrågan hög på de minskande franska vinproduktionerna. Man importerade framför allt sprit från Tyskland, och det var här L O ville komma in i bilden.
Hans idé var att han skulle skaffa sig en ny effektiv fabrik, som kunde rena brännvinet enligt de metoder han tillämpat sig av i Stockholm. Han skulle då kunna konkurrera med tyskarna både kvalitetsmässigt och prismässigt. Han började nu arbeta mycket beslutsamt. Han undersökte den spanska marknaden och skapade kontakter. Han la även grunden för det handelstraktat som bildades mellan Spanien och Sverige/Norge. Tyskland fick samtidigt ett liknande handelstraktat, med en skillnad. I den tyska stod det att endast tysk råvara fick användas medan i den svenska stod det inget om en sådan klausul. Enligt vissa rykten var det L O som låg bakom denna finurliga beskrivning. Många tyska bränneriidkare såg nu sin chans att konkurrera ut de fabriker som använde sig av rysk råvara. Men de hade inte en aning om att L O lurade runt hörnet. Den spanska marknaden låg nu öppen för L O som insåg att det billigaste sättet var att importera råbrännvin från Ryssland, närmare bestämt Baltikum. Han började direkt undersöka den ryska marknaden och tog kontakt med flera ryska brännerier.

För detta ändamål beslöt han anlägga en ny fabrik i Karlshamn. Denna plats var lämplig eftersom en bra hamn fanns här. Efter diskussioner med stadsfullmäktige erbjöd staden frihet från hamnavgifter, man sålde även mark för den tilltänkta fabriken samt erbjöd att muddra och bygga kaj invid hamnen. L O accepterade erbjudandena. Arbetet sattes igång och 1884 stod fabriken nästintill fullbordad och en första destillation utfördes och godkändes.

Redan följande år exporterades inte mindre än 9 miljoner liter brännvin. Smiths spanska affärer gynnades av en tvist mellan Tyskland och Spanien med anledning av Tysklands ockupation av ögruppen Karolinerna i Stilla Havet, vilken spanjorerna räknade som spanskt territorium. L O tog genast chansen att helt utkonkurrera tyskarna från den spanska marknaden. Han öppnade en mängd filialkontor i Spanien och beslöt att bygga ut Karlshamnsfabriken till en årsproduktion om 100 miljoner rektificerad sprit. De beslutade utbyggnadsplanerna sattes igång omedelbart under ingenjör Axel Tengvall. Man arbetade dag och natt med arbetet. För att kunna exportera spriten behövdes ekfat, därför lät L O uppföra en fatfabrik i Stilleryd. Den Smithska fabriken som var den största i sitt slag i Europa, drog mycket uppmärksamhet till sig i hela Sverige, och många artiklar skrevs om den samma. (Källa: Karlshamns Historia del IV)

L O satte sin prägel även på livet i stan. Man var mycket stolt över honom. Det var nästan som en saga, att den man som bodde här som en fattig bondpojke som liten, var samma man som givit staden sin första storindustri som medfört höjda levnadsvillkor för stadens arbetare genom en fördubbling av arbetarnas löner sedan den nya fabriken anlades.
(Källa: Karlshamns Historia del IV)

Men snart började problemen hopa sig. Tyskarna tyckte konkurrensen var mycket besvärande eftersom de höll på att förlora en av sina viktigaste exporter. Samtidigt gick tiden ut för handelstraktaten mellan Sverige-Spanien. Man förhandlade om en förlängning, men tullvännerna i andra kammaren verkade få majoritet och nyval utlystes. Man var emot avtalen för de ledde bara till import av överflödsvaror och vinsten av exporten tillföll bara en person L O Smith. Ernst Meyer som var Karlshamns mest inflytelserika medborgare åkte då upp till Stockholm för att tala för en förlängning av handelstraktaten. Han framhöll att Spaniens spritimport ökade och att man hade underskattat den svenska spritexporten. ”Man har sagt att exporten var ett lokalintresse för Karlshamn; detta kunde i viss mån vara sant. Men består inte det stora statsintresset av små lokala intressen?” Kammaren beslöt att förlänga avtalen.
(Källa: Karlshamns Historia del IV)

En riksdagsledamot som hade sagt att fabriken var en koloss på lerfötter, visade sig senare också få rätt. Detta berodde på den spanska statens ständiga penningbekymmer. Man bestämde sig för att införa en betydande konsumtionsskatt på 125 pesetas per hektoliter, både på inhemsk och på importerad sprit. På den importerade skulle avgiften tas ut vid införseln av varan till landet, i realiteten en tull. Men den kallades aldrig för en tull eftersom Sverige och Spanien hade handelsavtal om att inga nya tullar fick införas eller tullavgifter höjas. Sin vana trogen gjorde Smith inte som någon annan, dvs. att försöka sälja spritlagren som han hade i Spanien. Han återköpte istället lager han hade köpare till och fortsatte skeppa mer sprit till Spanien. Detta kan tyckas väldigt märkligt, men tydligt var att detta var en jättespekulation från Smiths sida. Han hade tolkat lagen så att den spanska staten ej skulle kunna beskatta det som var i svensk ägo. På så sätt skulle L O kunna göra en extraförtjänst på 125 pesetas per hektoliter till bolaget.
Men detta blev ohållbart. Den väntade vinsten från Spanien uteblev, samtidigt som den svensk-tyska konkurrensen hade pressat ner priserna. Vidare hade han förbyggt sig i Karlshamn. Fabriken var utbyggd till 100 miljoner liters produktion, men utnyttjades bara till 30 %. Samtidigt hade den spanska staten lagt märke till L Os planer på att tjäna pengar på den spanska statens bekostnad, och satte in motåtgärder. Man sänkte avgiften till 75 pesetas per hektoliter, men nu skulle den också omfatta sprit som redan var införd i landet. Detta gjorde Smiths spekulation omöjlig. Smith uppmanade den svenska staten att protestera och vidta kraftiga motåtgärder, vilket den varken ville eller kunde.

L O Smith hade chansen att undgå den spanska beskattningen genom att färga spriten med vin, som tyskarna gjorde. Men han vägrade att t.o.m. förhandla om skattelättnader. Han beslöt sig i stället för att hissa svenska flaggor på sina lager, och uppmanade sina konsuler att delta i de demonstrativa åtgärderna, men minister Grip avstyrde detta. Den spanska staten irriterades, och när L O vägrade och för den delen inte heller kunde betala skatten, beslagtog den spanska staten alla hans spritlager, värda ca fem miljoner kronor.

Men L O gav sig inte utan försökte ta sig fram på två olika håll. Dels genom att försöka rekonstruera firman med engelskt kapital genom firman C. de Murrieta & Co, dels genom att försöka få skadestånd för de lidna förlusterna. I Karlshamn följde man Smiths kamp med spänning, firmans betydelse för staden var odiskutabel, med en export på 97 miljoner liter finsprit. (Källa: Karlshamns Historia del IV)

Han lyckades övertyga Murrieta & Co att han fortfarande hade möjligheter på den spanska marknaden, han räknade också med att ett engelskt bolag lättare än ett svenskt skulle kunna förhandla om ett skadestånd. Resultatet av denna förhandling med Murrieta ledde till att The Carlshamn Spirit Company Limited bildades. Det nya Karlshamnsbolaget åtog sig att producera sprit för det engelska bolagets räkning samt tog över tillgångarna i Spanien. Det ledde till att produktionen som legat nere i Karlshamn åter kunde tas upp på nytt. Men företaget drabbades återigen av svårigheter som ej kunde avstyras denna gång. L O hade redan avgått ur styrelsen och ersatts av sin son Dr. Otto Smith. Axel Tengvall som vunnit förtroende hos den engelska huvudägaren fick senare styra företaget, under mycket svåra förhållanden. Handelsavtalet upphörde strax därpå mellan Spanien och Sverige. Därigenom förlorade bolaget sin viktigaste marknad. Den spanska regeringen förklarade all sprit för gift och bolaget var tvunget att göra sig av med sin sprit, med enorma förluster som följd. Som om detta inte var nog inställde Murrieta & Co sina betalningar eftersom de drabbats hårt av den s.k. Baring-krisen som drabbade finansiella institut mycket hårt och som fick svåra följder på penningmarknaden i London. I september begärde den svenska regeringen att man skulle betala tull för sina förråd av sprit i Karlshamn Detta tvingade bolaget att sälja sina lager till förlustpriser. Vid samma tidpunkt upphörde de ryska råvaruleveranserna.

Bolaget blev nu tvingat att lägga ner sin verksamhet, eftersom man saknade brist på utvägar. Tengvall ville göra om bolaget till att sälja olika sorters likörer, gin och konjak för att senare exportera dessa till England. Men Otto Smith var emot detta eftersom det skulle vara ett hot mot hans företag. Den svenska regeringen gick inte heller med på den planerade uppdelningen av företaget, utan Tengvall fick helt enkelt kasta in handduken.
Tengvall koncentrerade därefter sina ansträngningar på att bygga om spritfabriken till ett råsockerbruk.(Källa: Karlshamns Historia del IV)

L O står inte omnämnd mycket i The Carlshamn Spirit Company Ltd’s historia, men trots detta var han inte overksam. Han koncentrerade sig mestadels på att försöka få skadestånd för de lidna förlusterna. Han ansåg att Murrieta & Co och den spanska regeringen var skyldig honom detta. Han började även här hemma i tidningsartiklar anklaga den svenska staten för svaghet, eftersom de inte stöttat honom. Han anklagade även minister Grip, för att handlat nonchalant i förhandlingarna med den spanska regeringen.
(Källa: Karlshamns Historia del IV)

Efter Storhetstiden

1886 påbörjade L O Smith en ny bana som riksdagsman för Blekinge i riksdagens första kammare. Det var säkerligen inte bara ideella skäl som låg bakom. Smith såg möjligheterna att kunna påverka ”sina” frågor genom politiken. Bland annat blev han nedtystad 1889 då han försökte tala i egen sak beträffande de spanska spritaffärerna vid en riksdagsdebatt. Han drev dock många stora frågor som ledde till många omstruktureringar av
t.ex. bankväsende och grundlagsändringar. Smith var en stor personlighet i talarstolen och kunde såväl fängsla åhörarna eller förarga dem genom ett vulgärt språkbruk, ibland så pass att de inte kunde sitta kvar i sina stolar. (Källa: Carlshamniana 1992)

1890 bodde Smith i Sydfrankrike eftersom han blivit sjuk, och försökte tillfriskna på sydligare breddgrader. Smith avsade sig riksdagsämbetet p.g.a. hälsoskäl. I samband med hans sjukdom trodde han inte att han skulle överleva och överlät många av sina tillgångar till sin familj. Förhållandet mellan honom och hans familj försämrades snabbt. Till bilden hör också historier om Smiths otrohet, som också blev rättssak. Hans familj lurade honom på alla pengar, eftersom han gett dem fri förfoganderätt över dessa och därmed behövde familjen inte honom längre. L O skilde sig från sin hustru. (Källa: L O Smith – Blekingepojken som blev brännvinskung)

I mitten på 1890-talet började L O Smith ägna sig åt låneaffärer i stor skala. Han förmedlade bl.a. stora lån till både Japan och Kina. Dessa gav goda förtjänster till Smith. Så gott som alla pengar som Smith på nytt börjat tjäna ihop placerade han i aktier i Kimberleygruvorna i Boerrepubliken Transvaal i Sydafrika. Här fanns rika fyndigheter av både guld och diamanter. Från att ha sett ut som en god investering, råkade Smith ut för ännu ett stort bakslag. Orsaken var Boerkrigets utbrott 1899-1902. Aktierna blev i det närmaste helt värdelösa. Detta innebar att Smiths kvarvarande tillgångar i princip var helt låsta. (Källa: Carlshamniana 1992)

Efter detta var Smith i det närmaste helt utfattig. Han fick låna till sitt livsuppehälle. I Ronneby träffade han den nästan 40 år yngre Anna Kalldin, som han senare gifte sig med. Paret tvingades hyra en omöblerad trerummare vid Kronobergsparken 8 i Stockholm. För L O som var van vid att resa i första klass jorden runt var detta en stor omställning. (Källa: Carlshamniana 1992)
Nu var L O i princip helt utblottad. Han levde på privatlån samt på hoppet om pengar när domen i boskiftesmålet blev slutgiltig. Han gav sig inte heller inom bränneribranschen. Han meddelade landets utskänkningsbolag att han återupplivat den gamla firman L O Smith & Co, och att han tänkte anlägga en ny stor spritfabrik möjligen i Sölvesborg. Här skulle bolagen kunna få brännvin renat för endast 2 öre litern. Några medel till fabriksbygget hade han dock inte, men om utskänkningsbolaget kunde garantera en årsomsättning om 10 miljoner liter skulle fabriken nog vara färdig omgående. Den verklighetsfrämmande planen fick inget gehör.
(Källa: L O Smith – Blekingepojken som blev brännvinskung)

Även boskiftesdomen i Högsta domstolen gick honom helt emot. Varje part fick behålla det man tidigare haft i boet. Han kom överens med familjen att de skulle betala hans skulder samt ett årligt underhåll om 1000 kr och en julklapp om 5000 kr om Smith inte drev vidare några ytterligare rättegångar. Skuldfri åkte han och Anna till den franska Rivieran med tanke på
L Os dåliga hälsa. 1907 var han så dålig att han räknade med att stanna i Sverige för gott, och de hyrde en lägenhet i Stockholm. De återvände dock till Frankrike en gång till för att sedan definitivt åter flytta till Sverige 1911. 1913 var det dags att flytta igen, denna gång till Karlskrona. ”I Blekinge ligga far och mor begrafna och där vill jag också dö”, förklarade L O.
(Källa: L O Smith – Blekingepojken som blev brännvinskung)

Sommaren 1913 skrev L O klart sina memoarer, trots en tids svår sjukdom. I många stycken innehöll de våldsam och hatisk uppgörelse med den tidigare familjen. Familjen svarade med att stämma L O. När L O delgavs stämningen var han alltför svag för att vistas uppe. Han anlitade en ung jurist som han gav fria händer. Själv skulle han inte överleva rättegången.
(Källa: L O Smith – Blekingepojken som blev brännvinskung)

Vid hans död, flaggades det på halv stång på många håll i Karlshamn, bl.a. på sockerbruket och på många båtar i hamnen. Dödsannonsen var endast undertecknad av Anna Smith. En stor folkmassa följde kistan till Trefaldighetskyrkan i Karlskrona. Men bara tre familjemedlemmar var närvarande, Anna, den efterlevande makan samt Carl och Otto Kellgren som var L Os systersöner. Bouppteckningen ingavs till Stockholms rådhusrätt. Tillgångarna uppgavs till 9145 kr och skulderna till 5479 kr. Bland tillgångarna fanns de ordnar och dekorationer L O hade fått under sitt liv, dessa angavs ett värde om 52 kr. När sedan hans hustru dog 1941 återfanns fyra lådor med L Os memoarer, värderade till 3,50 kr, en del silver- och guldsmycken samt en ordensdekoration till ett värde av 8 kr. Det var vad som återstod av tillgångarna från den person som en gång var en av Sveriges rikaste.
(Källa: L O Smith – Blekingepojken som blev brännvinskung)

Sammanfattning/Slutsatser


L O Smiths levnadsöde är ett fantastiskt livsöde som samtidigt är en del av vår industrihistoria.
Hans talang för affärer tillsammans med tillfälligheter i hans liv skapade ett livsöde som skulle kunna bli en storslagen såpo...

...läs fortsättningen genom att logga in dig.

Medlemskap krävs

För att komma åt allt innehåll på Mimers Brunn måste du vara medlem och inloggad.
Kontot skapar du endast via facebook.

Källor för arbetet

Saknas

Kommentera arbetet: L O Smith - uppgång och fall

 
Tack för din kommentar! Ladda om sidan för att se den. ×
Det verkar som att du glömde skriva något ×
Du måste vara inloggad för att kunna kommentera. ×
Något verkar ha gått fel med din kommentar, försök igen! ×

Kommentarer på arbetet

Inga kommentarer än :(

Liknande arbeten

Källhänvisning

Inactive member [2002-11-28]   L O Smith - uppgång och fall
Mimers Brunn [Online]. https://mimersbrunn.se/article?id=1295 [2024-03-28]

Rapportera det här arbetet

Är det något du ogillar med arbetet? Rapportera
Vad är problemet?



Mimers Brunns personal granskar flaggade arbeten kontinuerligt för att upptäcka om något strider mot riktlinjerna för webbplatsen. Arbeten som inte följer riktlinjerna tas bort och upprepade överträdelser kan leda till att användarens konto avslutas.
Din rapportering har mottagits, tack så mycket. ×
Du måste vara inloggad för att kunna rapportera arbeten. ×
Något verkar ha gått fel med din rapportering, försök igen. ×
Det verkar som om du har glömt något att specificera ×
Du har redan rapporterat det här arbetet. Vi gör vårt bästa för att så snabbt som möjligt granska arbetet. ×