Lite om sparta

Sparta!

Spartanerna var kända får sin hårda disciplin, sitt mod och att de alltid stred till sista man. De uppstod när Egypten var på nergång och det Babyloniska riket på uppgång. Enligt legenden uppstod Sparta genom krig och erövringar. 1150 f. Kristus drog de söderut för att återta vad de såg som sitt fädernesland . Folket såg sig själva som Herkules ättlingar och när kung Lakedaimon erövrade området kallade han det för Lakonien. Huvudstaden fick namnet Sparta efter hans drottning. I nästan 400 år tills ca 750 f. Kristus var Sparta Lakoniens religiösa, kulturella samt politiska centrum. Deras konst och musikliv blomstrade och Sparta var känt för sina skönsjungande kvinnokörer. De var dessutom skickliga krukmakare och gjorde mycket vackra arbeten i brons.

Samhällets uppbyggnad!

Spartas samhälle var hierakistiskt. I toppen på pyramiden fanns de 10 000 männen i eliten. På grekiska hette de "Homoioi" eller "de jämlika". I teorin skulle de vara lika förmögna och ha lika mycket att säga till om.

Under dem fanns de 50 000 - 60 000 "Perioikon" eller de "runtboende" som var oberoende men utan politiskt inflytande och de var ålagda att lyda alla fattade beslut. Det var en medelklass som såg till att humoioi var beredda och klara för strid. Perioikon stod för mestadels av handeln och de hantverken som behövdes. De skötte tillverkningen av vapen. Längst i botten stod det stora antalet Heloter.

Sparta hade en märklig och unik ärftlig monarki. Istället för det vanliga En kung fanns det två likvärdiga och lika mäktiga kungar som båda kunde leda arméerna. Tanken var att de skulle kontrollera och övervaka varandra så att ingen av dem blev för mäktig.

Med de bägge kungarna och de 28 Spartanerna över 60 år utgjorde de tillsammans rådet "Gerusia". De drev politik och fungerade som en domstol. Systemet var uppbyggt att gamlingar styrde och vissa ämbeten var direkt vigda för just gamla. Skälet för det var att det ansågs som man bevisligen är mycket tuff om man lyckas bli gammal i Sparta.

Under Gerusia fanns en folkförsamling som bestod av alla Homoiorna (de jämlika) över 30 år. Det var den minst mäktiga delen av Spartas ledning. De skulle bara ta order från redan fattade beslut. Men de hade fördelar.

Över allt detta system fanns de fem Eforerna, alltid män. De styrde krigsmakten, utbildningssystemet och hade vetorätt över alla, så även över de bägge kungarna. I något märkligt men fullt logiskt då det kommer till Spartanerna sätt att styra så avsattes deras makt redan efter ett år. Det märkliga är att efter den ettåriga mandatperioden så ställdes de alltid inför rätta och de var alltid ansvariga inför folkförsamlingen.

De spartanska barnen!

Under 600-talet f. Kristus utvecklade Sparta världens första system med social ingenjörskonst. Pojkar som inte dög till strid mördades och de perfekta barnen formades till mördarmaskiner som kunde kontrollera de underkuvade Messenierna, Heloterna. Då heloterna var överlägsna till antalet måste de tränas till att varje Spartan klarar av 10 - 12 Messenier.

För att klara det till praktiken så var varje pojke tvungen att lämna föräldrarna och sitt hem vid 7 års ålder för att utbildas av staten. Pojkarna fördes till en sorts militärakademi kallad "Agoge" där de tränas i 15 år.

Från 7 till 12 års ålder undervisas pojkarna i läs- och skrivkunnighet samt gymnastik. Redan från början är disciplinen hård och viktig och det var de äldre eleverna som skötte disciplinen. De lärde sig att kunna ta mycket stryk och där målet var att ta fram och utnyttja pojkarnas potentiella grymhet mot varandra. De lärde sig att ta order och att bli härdade och där utbildningssystemet var konstruerat att upptäcka svagheter och gallra ut de svaga med fysiskt våld.

Vid 12 års ålder börjar fas två i Agoge som var bra mycket hårdare. Pojkarna fick en enkel mantel som de skulle bära året runt och de måste även alltid gå barfota i det kalla klimatet. Allt för att härda dem såväl fysiskt som mentalt. (Enligt experter skulle nutidens moderna utbildade Amerikanska soldater dö i det klimatet under de förhållandena.) De frusna och trötta pojkarna var också tvingade att gå utan mat. Endast på kvällarna fick de lite mat och då oftast blodsoppa (fläsk som flyter i blod) som enligt nedskrifter ska ha smakat rent för jävligt. Syftet med att ge dem så lite mat var att göra dem alerta och lära dem att stjäla. För att barnen skulle bli duktiga på att stjäla straffades de som blev upptäckta med piskrapp. De som inte stal något alls ansågs som mesar och åkte på stryk.

Plutarkes kända berättelse om pojken och räven kommer just från ett sånt här träningsläger. Berättelsen handlar om en ung pojke som stal en rävunge han tänkt äta. En ledare fattade misstankar så pojken gömde räven under sin mantel . Hellre än att bli ertappad lät pojken räven tugga sig in i hans mage tills han dog.

Falangerna ansågs inte vara starkare än sin svagaste länk och därför var det tvunget att alla var ungefär lika starka. De svaga rensades bort. Agoge var ett utgallringsinstitut där det oavbrutet testades pojkarnas styrka, flexibilitet, uthållighet och list. All sorts misslyckanden straffades hårt.

Det legendariska slaget!

De hårt prövade Spartanerna förberedde sig på döden. Deras kung Leonidas säger ett par sista ord till dem "Ät en ordentlig frukost för middagen äter vi helvetet" Ensamma i Thermopte mot en tusentals anländande Perser.

När solen gick upp anfölls de Spartanska krigarna både framifrån och bakifrån av 10 000 Perser . De stred med desperat mod och när deras kung Leonidas blir dödligt sårad kriga de för att kunna ta hand om honom och lyckades dra undan honom. Slutligen vid middagstid den 28 augusti gick de Spartanska hopliterna i ställning en sista gång. Det sägs att deras sköldar, rustningar och vapen var trasiga och att de försvarade sig med tänder och knytnävar mot de 10 000 Perserna som omringade dem på en kulle. För att slippa ytterligare förluster begravdes Spartanerna i pilar så under eftermiddagen låg de döda.

Xerxes besökte slagfältet, hittade Leonidas kropp och halshögg honom. Huvudet sattes sedan upp på en påle för att visa att Spartanerna trots allt är människor. Men Perserna var nu livrädda för dem och såg dem som övermänskliga. De visste att fler väntade på dem samt att de nu hade hunnit mobilisera sig i Attica.

Senare skapades ett monument för att hedra de 300 Spartaner som i tre dagar hållt stången emot 200 000 Perser. På stenen är det inristat "Berätta främling, du som går förbi att här ligger de Spartaner som följde landets bud"

DET SISTA SLAGET.

Perserna hade ännu inte gett upp och deras elitsoldater, 300 000 till antalet, drog norrut mot Thessalien. samtodigt grälade Aten och Sparta sinsemellan. Atenarna som skötte sjöslaget jämställde dem med de Spartanska soldaternas hjältedåd och ville leda ett landangrepp mor Perserna. Persiens Marrdonius som hörde talas om sprickan skickade en av Xerxes vessaller, en Makedonisk kung, till Sparta och Aten att om de ger sig frivilligt skulle de få en mild behandling.

I hopp om att Sparta kulle börja mobilisera övervägde Aten saken och låter Sparta nås av ett bud att om inte Sparta kommer till Attikas försvar så skulle Atenarna dra sig tillbaka och ännu värre; att eventuellt gå med i en allians med Perserna. Det kunde inte Spartanerna riskera så de bägge sidorna skulle återigen strida ihop i en sista strid nära Plataiai.

Nu skulle Spartas ledare verkligen visa vad de går för. De har nu en fältherre som ledare, Pausanias. Året är 479 f. Kristus och den Persiska hären är på 50 000 man. I söder hade Sparta mobiliserat 5000 män medan Aten bidrog med 8000. Utöver beväpnade Spartanerna 35 000 Heloter som i utbyte mot visat mod erhöll löfte om frihet. Pusaanius var inte blott en duktig taktiker utan men sin diplomati lyckades han hålla ihop den av inre konflikter drabbade hären. Något som endast en Spartan skulle kunna klara av.

Under 11 dagar stod de bäg...