Litterär analys, Torka Aldrig Tårar Utan Handskar

Jonas Gardells Torka aldrig tårar utan handskar är en roman i tre delar där Kärleken är den första i historien om livet som homosexuell, spridningen av aids och att hitta sin plats i Stockholm under 80-talet. I boken får vi i första hand följa Rasmus, som flyr från den värmländska hålan Koppom och från sina överbeskyddande föräldrar till Stockholm för att hitta andra som honom, och Benjamin som är ett troget Jehovas vittne och tillbringar större delen av sin tid åt att värva nya medlemmar. Av en slump träffar de båda männen Paul som beskrivs som ”den varmaste, roligaste och bitchigaste bögen Gud någonsin skapat” och genom honom utforskar de båda sin sexualitet och tillslut träffar de även varandra och allting förändras. Homosexualitet betraktades länge i Sverige som en sjukdom och var starkt tabubelagt att ens prata om. Det var inte förrän tiden då denna historia utspelar sig som den svenska gay-rörelsen riktigt började få medvind och framtiden såg ljusare ut, men det var även under denna tid hiv och aids, eller bögpesten som det kallades, kom till Sverige. Trots att Rasmus och Benjamin finner varandra och andra likasinnade måste de samtidigt handskas med samhällets fördomar, med sina homofoba bakgrunder som ständigt gör sig påminda och dessutom se sina vänner en efter en tyna bort i en sjukdom utan botemedel och veta att det snart kan vara deras tur. Boken är författad ur en allvetande berättares perspektiv och hoppar ständigt mellan olika punkter i tiden och mellan olika personers livsöden. Tack vare detta sätt att förmedla historien får man en djupgående inblick i karaktärernas liv och tankar genom hela deras uppväxt och redan i öppningsscenen kastas man in i en känsla av sorg som sedan kommer att följa en genom hela läsandet. Man vet redan vad som ska hända innan det hänt, man vet att några av karaktärerna ska dö innan man ens lärt känna dem genom Gardells beskrivningar. Utöver sorgen känns det som om det ständigt finns en underbyggande känsla av ett kokande ursinne och man hoppar från att gråta till att skratta och till att stundtals skaka av ilska. Gardell har alltid haft en säregen stil på sitt författarskap där korrekt meningsuppbyggnad och grammatik inte är det mest väsentliga, utan istället att få fram en historia som verkligen berör men samtidigt undervisar. Boken är dock full av fantastiska miljö- och personbeskrivningar och det märks att han talar ur sina egna minnen och upplevelser. Faktumet att människorna i boken fanns på riktigt och att det som berättas verkligen har hänt, ger upplevelsen helt nya dimensioner och man lever sig in på ett annat sätt än man skulle göra utan den vetskapen. Boken är även som en sorts upprättelse för alla de som avled efter ett långt lidande utan att ens få ett värdigt avsked, som blev förnekade sin rätta identitet enda in i döden och som ett sätt att minnas, hedra och sörja. Symboliken som används med jämna mellanrum, som en vit älg och handavtryck i imman på ett fönster, är även de fantastiska och bidrar till berättelsen som helhet på ett underbart sätt. Trots att vissa delar i boken är rent undervisande med utdrag ur tidningsartiklar, citat av politiker, fakta om homorörelsens utvecklande etc. känns det som att boken handlar om så mycket mer än bara sjukdomen och själva homosexualiteten under denna tidsperiod. Precis som titeln antyder och som Benjamin uttrycker sig i boken, handlar den om något så pass simpelt men så pass viktigt som att få älska någon som älskar en tillbaka. Det var länge sedan jag blev så berörd av en bok som när jag läste Gardells Torka aldrig tårar utan handskar. Jag grät, skrattade och rodnade om vartannat och trots att det endast var ca 30 år sedan dessa händelser inträffade, har hatet, rädslan och utfrysandet av homosexuella samt spridningen av aids länge varit ett bortglömt kapitel i historien, men som genom denna kritikerrosade berättelse har fått nytt ljus på sig. Jag tror att Jonas Gardells trilogi är mycket viktig och i och med all uppmärksamhet historien fått, inte minst genom den filmatiserade tv-upplagan, tror jag att mångas sinnen, däribland mina, verkligen öppnas upp och flera kunskapsluckor täpps igen. Berättelsen om Rasmus, Be...