Litterär analys av George Orwells 1984.

Litterär analys av George Orwells 1984.

•Innehåll

1984 utspelar sig i ett framtidssamhälle eftersom boken publicerades 1949.Boken är en dystopi och handlar om ett totalitärt samhälle där världen är indelad i tre regioner, Oceanien, Ostasien och Eurasien. Dessa tre regioner för ett ständigt krig mot varandra. Bokens hjälte heter Winston Smith och bor i London som tillhör Oceanien. I Oceanien styrs allt av ett parti som kallas ”partiet” och dess ledare ”Storebror”. Det råder total övervakning överallt, i varje hem och på offentliga platser finns ”teleskärmar” som ser och hör allt du gör. Teleskärmarna fungerar också som en TV som visar och spelar propaganda dagarna i ända. Teleskärmarna finns för att kontrollera att människorna beter sig på ett sådant vis som är önskat av partiet. T.ex. att tänka fientliga tankar mot partiet och Storebror är strikt förbjudet och leder till hårda straff, ofta en kula i nacken för den som blir påkommen.

Bokens röda tråd är Winstons förakt mot partiet. Tidigt i boken får man veta att han hatar partiet och Storebror och hans hat utvecklas och stegras allt eftersom boken fortlöper.

Boken är verklighetstrogen eftersom allt som sker i boken hade kunnat ske i verkligheten. Det är dock föga troligt att en sådan världsordning hade utbrutit eftersom vi idag har stor kunskap om diktaturer och hur dessa uppstår. 

Ibland i boken får man veta hur Winstons barndom såg ut och detta gör så att man förstår grunden i hans fientliga tankar. 

•Uppbyggnad

I bokens exposition blir man direkt intresserad av vad som senare skall komma i berättelsen. Man får veta hur förfärligt samhället har blivit och man känner verkligen för människorna som bor där. Redan på första sidorna förstår man vem som skall agera hjälte i berättelsen och detta är Winston Smith. Han känner ett förakt mot partiet och han känner sig lite skamsen och dålig för detta förakt. Han börjar även skriva dagbok vilket are strikt förbjudet och där får man veta hans inre tankar. Man förstår att boken kommer att handla om hur Winston kommer att motarbeta partiet. 

Först lär man känna Winston som själv jobbar för partiet.Han arbetar med att förändra historiska uppgifter så att det ska passa partiets dåvarande uppfattning.

Miljön Winston befinner sig i är London, dock inte London som vi känner det idag utan ett fattigt och trasigt London som har fått smaka på krigets bomber. 

Winston lär så småningom känna Julia som är en flicka med samma fientliga tankar. Julia har dock en bra täckmantel, hon är väldigt aktiv i partiet och har ett gott rykte hos partiet. 

Stegringen i boken är när Winston och Julia börjar träffas och finner kärlek hos varandra. Man förstår dock att detta inte kan fortsätta i all evighet utan att de kommer bli påkommna. De tar sina möten hela tiden ett steg längre och tillslut blir man nervös när man vet att de ska träffas. Det slutar med att de åker fast, det är detta som är bokens klimax. De har hyrt ett rum ovanför ett antikvariat i stadens sämre del. De har träffats där många gånger och känt sig säkra där men det har ändå gnagt en tanke om att de borde byta gömställe. En kväll eller morgon, man vet inte säkert, så  stormar ”tankepolisen” in, tankepolisen är en grupp som är tillsatta av partiet för att avslöja personer med fientliga tankar. De grips och blir förda till ”Kärleksministeriet” det ställe där man förhör och torterar personer med fientliga tankar. 

Alltsammans slutar med att partiet har lyckats omskola Winston till att fullkomligt älska och avguda partiet och Storebror. Winston var dock extra svår att omskola eftersom hans hat mot partiet nu har växt sig så starkt. Boken slutar med att Winston blir frisläppt och är numer en vanlig medborgare. Tillslut får Winstons en kula i nacken och i dödsögonblicket ser han en affisch på Storebror och ångrar sig innerligt att han någonsin tvivlade på partiets godhet. 

•Personer 

Bokens protagonist är Winston. Man känner igen sig i hans sett att tänka och handla. Om boken hade handlat om mig i samma miljö hade jag varit snarlik Winston känns det som. Jag tror att just hans fick bli protagonisten eftersom många som läser boken kan känna igen sig i hur han tänker om partiet och samhället. Winston med tre ord kan beskrivas som  

utstickare, kritisk och modig. Han är inte som alla andra i Oceanien, han vågar ifrågasätta och har en stark tro på att partiet inte kan komma åt hans innersta tankar, just detta bevisar sig vara fel i bokens slut. 

Författaren lyckas väldigt väl med att beskriva Winstons person. Man förstår hans handlingssätt och hans inre tankar, det man inte får veta kan man ofta lista ut själv. Man kan ibland förutspå hans handlingar med hjälp av denna kunskap om honom. 

När Winston träffar Julia uppstår en kärlek mellan dom. Det är strikt förbjudet med sexuella relationer förutom för fortplantningens skull och när Winston och Julia inleder en sexuell relation blir han mer som en människa igen. De har en väldigt kärleksfull relation och älskar varandra till fullo. 

Både Julia och Winston är väldigt trovärdigt skildrade i relation till hur samhället faktiskt ser ut i boken. De känner sig upproriska och bestämda att det är något allvarligt fel på samhället, precis så som vem som helst hade känt om man hade blivit inkastad i bokens miljö. 

Winston är en rund karaktär, han förändras genom historiens gång. I början har han ganska outvecklade tankar om partiet men när han träffar Julia får han mer kött på benen och även stöd för sina tankar och i takt med detta utvecklas hans person och tankar. 

•Miljö och tid

Boken utspelar sig i en miljö där övervakning är en stor del av samhället. Eftersom personerna alltid är övervakade lär man känna som både som ”övervakade” och som privatpersoner. Miljön är väldigt viktig för boken eftersom man hela tiden påminns om partiets och Storebrors ständiga närvaro, både fysisk och psykisk. Fysisk på så sätt att överallt hänger väldiga planscher på Storebror med texten ”Storebror ser dig.” Winston kan inte bete sig hur som helst utan måste spela en roll som passar partiets smak. 

Psykisk på så sätt att hela tiden måste Winston tänka på hur han beter sig och rör sig. Minsta anisktuttryck kan avslöja en och rädslan för att tala i sömnen är överhängande. 

Miljön är utförligt beskriven så att man ska få en bra bild av varför saker sker som de gör. 

Berättelsen utspelar sig under en bestämd tid, exakt hur långt tid vet jag inte men det börjar med att det är tidig vår och slutar när sommaren börjar. 

Ibland tänker Winston tillbaka på sin barndom och han försöker hela tiden minnas hur världen såg ut innan partiet kom till makten. 

•Atmosfär och stämningsläge

Själva grundstämningen i boken är väldigt grå och dyster. Winston själv är deprimerad över det samhälle han lever i och detta färgar av sig allt han gör och säger. Han ser allt från ett kritiskt perspektiv. När Winston träffar Julia tycker jag att Winston blir något muntrare, han ser alla positiva saker som kan göra att han och Julia kan leva tillsammans. När våren nalkas beskrivs ibland miljöerna som vackra. En gång träffas Julia och WInston ute på landsbygden där inga teleskärmar finns. I detta ögonblick är allt vackert och ljust och både Winston och Julia känner total lycka och befrielse för en stund. Stämningen skapas genom att författaren målar upp bilder i texten som gör att man verkligen kan se alt framför sig. Ett exempel är när Julia och Winston träffas på landsbygden:

”Winston tog sig fram längs vägen mellan häckarna genom fläckar av sol och skugga, så att han steg i pölar av guld överallt där grenverket glipade. Under träden till vänster var marken skir av blå kockhyacinter. Luften kändes som kyssar. Det var den andra maj. Någonstans länge inåt skogen hördes kuttret av ringduvor.”

Vackert.

•Form

Om man inte känner till boken alls och ser den i bibliotekets bokhylla talar den inte särskilt mycket till en. Men om man vet att boken skrevs 1949 och den namngavs 1984 för att George Orwell såg antydningar på att samhället kunde bli som i boken i framtiden så tror jag att den kan tala till en på ett mystiskt vis. 

Boken utspelar sig i tredje person. Det är författaren som berättar för mig vad Winston gör. Det förs hela tiden en inre monolog i Winstons hjärna som jag får ta del av och detta ökar min förståelse för boken. 

Jag har läst lite om George Orwell ( som egentligen är en pseudonym för Eric Blair) och fått veta att under hans barndom förekom en del stryk från lärare på hans internatskola. Detta tror jag kan göra så att boken blir mer trovärdig eftersom vissa saker är hämtade ur hans eget förflutna. Hans förakt mot makt hos personer ger sig till känna i Winstons förakt mot partiet. 

•Språk och stil

Språket är väldigt målande. En händelse i boken är när Winston blir torterad och han är nära att få en mask kombinerad med en råttbur fastspänd på sitt huvud. Man kan nästan lukta råttorna genom texten och jag fick nästan rysningar eftersom jag precis som Winston är väldigt rädd för råttor. 

Språket är ibland väldigt energiskt och då främst i händelser som är till nackdel för Winston. När han blir gripen av tankepolisen händer allt på en gång så man blir n...