Människan Globalt och kulturellt

1 röster
10741 visningar
uppladdat: 2006-03-14
Inactive member

Inactive member

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete
Historia globalt och kulturellt





Psykiatrireformen.

Bakgrund och Tillkomst

1967 - Tog landstingen över ansvaret för mentalsjukhusen från staten. Det fanns då ca 36000 patienter inskrivna på institutioner för sluten psykiatrisk vård.

1970 - Sektoriseringen av psykiatrin infördes. Bengt Berggren initierade Nackaprojektet, som syftade till att erbjuda anständiga alternativ till den ännu dominerande vården på mental sjukhus. Genom att flytta ut den öppna vården från sjukhusen till små mottagningsenheter ute i bostadsområdena skulle psykiatrisk behandling avdramatiseras och göras lättillgänglig. Behandlingsinriktningen var i första hand psykoterapeutisk. Ambitionen var att komma in i tidiga skeden av psykisk ohälsa och att därigenom förebygga långvariga vårdbehov, och framför allt att minimera behoven av sluten vård.



1980 – Sjukhusens avdelningar för psykiskt funktionshindrade börjar stänga.

1988 – En PM skrevs på socialdepartementet. Det var det första i processen som resulterade i psykiatrireformen.

1991 – Nu var det ca 5000 patienter som vårdades på mentalsjukhus. Det första delbetänkandet ”På väg” kom.

1995 – Psykiatrireformen träder i kraft.


Syftet med psykiatrireformen –


Syftet med reformen var att förbättra de vuxna psykiskt funktionshindrades situation och öka deras möjligheter till gemenskap och delaktighet i samhället. De ska så långt det är möjligt bo i egna eller särskilda boenden. Intagning på psykiatrisk klinik ska undvikas genom att sociala omsorger och den psykiatriska öppenvården utvecklas. Om det förekommer både missbruk och psykiska störningar ska den psykiska störningen dominera.

Mål:

• Människor med psykiska funktionshinder ska ha samma rättigheter och skyldigheter som andra.
• Insatser av god kvalité ska göras efter individuella förutsättningar och behov.
• Insatser ska göras baserat de psykiskt funktionshindrades egna val och prioriteringar.
• Insatser ska utformas så att de stödjer oberoende och integritet.
• Insatser ska utformas så att de stödjer den enskildes välfärd.

Det finns långtgående krav på att verksamheterna ska baseras på ett klient-, brukar-, anhörigperspektiv. Detta kräver att makten läggs hos dom som insatserna riktar sig till istället för de anställda.

Principen ska vara:

• Att insatserna ska utgå ifrån den enskildes egna val.
• Individens och familjens egna resurser.
• Att det offentliga ska stödja och hjälpa den enskilde att utveckla sina egna resurser
• Vårdaspekterna måste tonas ner och den enskildes välfärd ska sättas i centrum.
• Anhöriga måste mötas med inlevelse i sin situation. Man ska avlasta, inte skuldbelägga.


Grunddragen i Psykiatrireformen –


Psykiatrireformen berör de patienter som vårdas under SOL, HSL, och LSS. Kommunens huvudansvar regleras i Socialtjänstlagen 21 § och 22 §. I samband med LSS tillkom 21 a § som betonar kommunens ansvar för uppsökande verksamhet för både fysiskt och psykiskt handikappade.
Kommunen har huvudansvaret för:

• Heltäckande behovsprövning
• Individuell planering för patienterna
• Att utse ett personligt ombud
• Kommunen har betalningsansvar för de som anses vara medicinskt färdigbehandlade.

• Kommunen ska vara insatt i de fysiskt och psykiskt handikappades levnadsförhållanden.

• Landstingen ska enligt HSL ansvara för att medicinskt förebygga psykiatriska sjukdomar. Kommunen har dock huvudansvaret för viss sjukvård bl.a. gruppboenden. Detta tydliggjordes genom psykiatrireformen.


Psykiatrireformen och LSS

• Lagen omfattar både psykiskt och fysiskt funktionshindrade.
• Vilka psykiska funktionshinder som omfattas av LSS är oklart.
• Socialstyrelsen har fått uppdraget att följa upp hur LSS fungerar för de psykiskt funktionshindrade.
• Kommunen har huvudansvaret enligt LSS.
• Försäkringskassan har ansvaret för det mest kostnadskrävande stödet.

Insatserna i lagen 9 § är främst:

• Rådgivning och annat personligt stöd.
• Biträde av personlig assistans eller ekonomiskt stöd till sådan assistans.
• Ledsagar service.
• Biträde av kontaktperson.
• Korttidsvistelse utanför hemmet.
• Bostad med särskild service för vuxna eller annan särskilt anpassad bostad för vuxna.



Negativa effekter av psykiatrireformen –


Det finns mycket kritik mot reformen idag:

• Många av de psykiskt funktionshindrade som bor i egna lägenheter är väldigt isolerade.
• Det är för många psykiskt funktionshindrade som är kvar på institutioner för sluten psykiatrisk vård av andra skäl än att de behöver vård.
• Det är för många med långvariga psykiska funktionshinder som är kvar för länge på korttidsplatser i akutpsykiatrin.
• Endast 10% av de patienter som är i öppen vården får psykoterapi.
• Det är oklart om det är landsting eller kommun som skall betala för psykoterapi.
• Neuroleptika dosen är i många fall för hög.
• Många människor med psykiska funktionshinder är dåligt informerade om vad de har för rättigheter i den lagstiftning som gäller.
• Människor med psykiska funktionshinder klarar inte av att överklaga beslut som har fattats.
• Det finns oklarheter om vad som är psykiatrisk behandling och vad som är social omsorg.
• Samarbetet mellan socialtjänsten och psykiatrin fungerar på många platser i landet dåligt eller inte alls.


Socialtjänsten ser följande problem när det gäller deras insatser för personer med psykiska funktionshinder:

• Landstingen överlämnar kostnaderna till kommunen.
• Mål och ansvarsfördelningen är oklar.
• Det är svårt att få hjälp av psykiatrin.
• Det är ofta svårt att samarbeta med psykiatrin, särskilt när det gäller missbrukare med psykiska funktionshinder.
• Det finns inte tillräckligt med lämpliga boendeformer.
• Det är svårt att skapa meningsfull sysselsättning och kontaktverksamhet. Alltför många är isolerade.
• Det finns inte tillräckligt med kunskap.


Problem och insatser för människor med psykiska funktionshinder när det gäller socialförsäkringen:

• Mellan 85000-90000 människor är förtidspensionerade eller har sjukbidrag på grund av en psykiatrisk diagnos. Det är 1,6 % av befolkningen mellan 16 och 64 år och 23 % av alla förtidspensionärer.
• Det tillkommer mellan 8000-10000 varje år. 25 % har en psykosdiagnos och 75 % har en neurosdiagnos.
• 45 % är yngre än 45 år.
• Det finns stora brister i rehabiliteringen.
• 30 % av besluten om förtidspensionering är onödiga.
• 55 % kan rehabiliteras men det är få som blir det då åtgärderna inte utförs
• Det är långa väntetider för rehabilitering
• Många som har en psykiatrisk diagnos har ingen anställning och kan därför inte få någon rehabilitering.
• Många unga människor som saknar inkomst går direkt till sjukpension.


Källor:

Omvårdnad av Erland Wiberg och Margareta Olofsson
Psykiatri av Inger Andersson Höglund och Britt Hedman Alström
Social omsorg av Erland Wiberg och Margareta Olofsson
Social Psykiatri av Inga-Lisa Sigling


Då tar vi lite historia tycker jag.


Psykiatrin under 1500- talet till 1800- talet

Den gamle grekiske filosofen Hippokrates påstod att människan är uppbyggd av fyra olika vätskor som motsvarar de fyra elementen jord, luft eld och vatten. Hippokrates trodde att om balansen mellan dessa fyra vätskor rubbades kunde störningen orsaka sjukdom hos en människa. Om balansen i kroppen sedan återställdes skulle personen tillfriskna. Åderlåtning, svettdrivande medel, kräkmedel, laxermedel, urindrivande medel osv. användes i linje med Hippokrates idéer. Först på 1600-talet ifrågasattes dessa teorier av en dansk läkare och användningen av dessa metoder försvann och nya terapeutiska metoder började utvecklas.
Det fanns under den här tiden så kallade Helgeandshus där fattiga, gamla, föräldralösa barn och psykiskt sjuka människor togs om hand. Utanför städerna fanns det hospital för de som led av smittsamma sjukdomar, så kallade spetälska. Under 1500-talet slogs då hospitalen och helgeandshusen ihop och staten övertog ansvaret för de sjuka. En del av hospitalen införde ”dårhus”. Skilda byggnader där de patienter som ansåg mest störande förvarades för att obehaget förde övriga patienterna skulle bli så litet som möjligt. I dårhusen vistades patienterna i små celler som oftast saknade fönster och ibland bara hade en liten lucka i taket. Enligt anteckningar från ett ”dårhus” i Västerås sorterades patienterna in i följande kategorier: Svagsinta, tokiga, vansinta, ursinniga eller rasande, De som ansågs höra till kategorin rasande var de som mådde sämst. Patienternas behandling kunde bestå av bojor, tvångströjor, kalla duschar, laxermedel och svältkurer.

Hospitalet i Danviken som hade inrättats år 1557 av Gustav Vasa hade en läkartjänst redan frånbörja. Det var mycket ovanligt med läkare på hospitalen på den tiden, läkarnas uppgifter sköttes av en syssloman. Läkarna fanns på den här tiden nästan enbart till kungahusen. År 1662 fanns det 20 läkare i Sverige varav 8 stycken var svenska.

I slutet på 1700-talet fick Serafim Ordens Gillet kontroll över sjukvårdsinrättningarna av Kung Gustav III. Det var först nu som man började bygga lasarett för de som enbart var somatiskt sjuka. De som ansågs som psykiskt sjuka fick bo kvar på hospitalen.
1774 blev det bestämt att alla små hospital skulle dras in, och år 1820 fanns det 22 hospital i landet och platsbristen var enorm. Då byggdes ett flertal nya större hospital, det första i Vadstena, men även i Uppsala, Stockholm, Göteborg, Växjö och Härnösand.

Att man sinnesjukvården byggdes ut så kraftigt under 1800 talet hade flera orsaker. Det skede mycket industrialisering i Sverige och befolkningsmängden ökade snabbt. Fattigvården blev mer effektiv och folkskolor infördes. Kriminal vården och sinnessjukvården skulle också bidra till att den sociala ordningen i landet skulle stärkas och de sjuka skulle bli samhällsnyttiga medborgare som kunde bidra till landets utveckling och inte kosta staten någonting.

Hospitalen uppbyggnad speglade ett patriarkaliskt och hierarkaliskt samhälles uppbyggnad. Patienterna var uppdelade i tre klasser som var utformade med hänsyn till betalning och privilegier. Den som var högst i rang av alla var läkaren. Allt fler läkare övertog sysslomännens arbeten. Varje läkare hade fria händer och fick pröva sig fram med de metoder som han ansåg var lämpligast.

England var ett föregångsland vad gällde liberala behandlingsmetoder. De medeltida tvångsmetoderna som fortfarande användes mot de sjuka i Sverige kritiserades hårt. De psykiskt sjuka fick sitta fastspända i bältestolar eller sängar, eller i bojor och på sjukhuset i Danviken använde de ett redskap som kallades svängbädden. Patienten spändes då fast i en stol som sedan snurrade runt i ett väldigt högt tempo. 40/60 snurr i minuten var vanligt för dessa redskap. Resultatet blev att patienten kräktes och därmed lugnade sig av utmattning. Ibland så användes också det redskap för att förhöja verkan av kräkmedel som patienten hade fått.

Under 1800-talet förändrades synen på psykiska sjukdomar och de började uppfattas mer och mer som somatiska sjukdomar. Läkarens roll blev starkare på sysslomannens bekostnad och hospital vården liknade mer och mer den vanliga sjukvården. Hospitalshjonen blev istället kallade för patienter, pigorna blev kallade sjuksköterskor och drängarna blev kallade sjukvaktare. Läkaren var hospitalets chef och hade personal som arbetade för honom. Han var tvungen att för journaler över patienterna där han skulle fastställa en diagnos till insjuknandets orsak enligt ett diagnos klassificeringssystem som omfattade 8 sjukdomar från mani till melankoli och epilepsi. Uppgifterna skulle sedan skickas till överstyrelsen för hospitalen där de skulle ingå i den offentliga statistiken. Behandlingsoptimismen och tilltron till moralisk uppfostran och att man blev frisk genom arbete ersattes nu mer av synen på psykiatri som en medicinsk specialitet. Arbetsterapin började istället spela en ekonomisk roll för hospitalen.

Läkarnas förhållning till psykiatrin blev mer somatisk och mediciner blev allt vanligare. Patienternas sjukdomar ansågs oftast var orsakade av genetiska ärftligheter. ´

Kräkmedel och laxermedel och andra olika sorters vätskedrivande medel var vanliga under 1700-talet. Men på 1800-talet ökade användningen av mediciner. Man började framställa mediciner av olika växter till exempel spikklubba, bolmört, och alruna. Opium var också ett ämne som användes flitigt som lugnande och sömngivande medicin. Men det var dock många läkare varnade för att använda det för mycket då det visade sig vara beroendeframkallande. Men mot depression eller ”melankoli” användes det så långt som till 1930. Mot epilepsi användes opium till mitten på 1800-talet.

1901-1902 utförde Medicinalstyrelsen och Statistiska Centralbyrån en undersökning som visade att det fanns 17300 människor i Sverige som ansågs vara psykiskt sjuka. Av dessa behövde ca 9650 personer en anstalts plats, och en omfattande utbyggnadsplan gjordes. Så under de närmaste 25 åren tillkom 8 nya vårdanstalter.


Som vi har sett och läst har det skett förändringar genom tiderna. 1960 bildades Riksförbundet för Social och Mental Hälsa (RSMH) som idag också fungerar som patienters språkrör. Psykiatrireformen har fört med sig mycket gott till dom som är patienter inom psykiatrin. Det är idag noga med patienters rättigheter och de dåtida behandlingar som patienter utsattes för känns overkliga. Idag är rehabilitering viktig och det sker förhoppningsvis väldigt få övergrepp inom vården. Vården i Sverige är inte på långa håll perfekt men den är trygg. Den finns att få om man behöver den. Enligt min uppfattning i alla fall.


Källförteckning:


http://www.mimersbrunn.se/arbeten/5411.asp


Socialpsykiatri av Inga Lisa Sigling utkom 2003

Jag har inte själv läst dessa författare. Men kollat lite så där.
Inte riktigt meningen att ta med så mycket om just det ämnet, men jag tyckte att det var viktigt.





Under kriget:

Man ansåg helt enkelt att människor med utvecklingsstörning eller funktionshinder var besmittade och skulle i möjligaste mån hållas ifrån s.k. Vanligt folk. Det ledde till att
1934 beslutar, med bred parlamentarisk enighet, den svenska riksdagen att införa den första steriliseringslagsstiftningen i vårt land. Från lagens tillkomst framtill 1976 då lagen avskaffades har över 60 000 människor steriliserats. Efter nazityskland så torde Sverige ligga i den absoluta toppen över länder som i denna omfattning steriliserat sina medborgare. Rent formellt var det meningen att de utsatta skulle ge sitt medgivande till steriliseringen. Men så skedde givetvis inte. Oftare utfördes det hela under tvång. En bok: Förädlade Svenskar. Där beskrivs det hur tvånget ibland var direkt öppet, vanligt var även att man använde övertalning och utpressning. Det värsta tycker jag väl att Medicinalstyrelsen uttryckligen rekommenderade att det skulle användas utpressning och övertalning. Det var med varierande metoder man arbetade för att ”övertala” t ex blev man hotad att inte bli utskriven från kliniken man bodde på. Det var också vanligt att unga kvinnor i en socialt och eller ekonomiskt besvärlig situation som oplanerat blivit gravida beviljas abort men under villkoret att de också låter sterilisera sig. Grym är världen, men desto grymmare kan människan vara ibland. Jag kan bara hålla med om att detta kränkande av våra medborgares mänskliga rättigheter, kan inte beskrivas som annat än en av de i modern tid största skamfläckarna i vårt land, vårat så kallade ”demokratiska samhällsskick” Genom steriliseringar trodde man att man skulle kunna minska sociala problem och fattigdom. Unga människor som bedömdes vara ”sinnesslöa” är vanliga i steriliseringsstatistiken. Att vara asocial var ett annat återkommande skäl för sterilisering. Diagnosen sinnesslö och asocial grundas många gånger på att t.ex. Bland kvinnorna: hysteriska, abnormt sexuella eller nymfomaner. Bland de unga männen: opålitliga, förljugna eller busaktiga.. Ja herredumilde det ä väl en väldig tur att det inte tänks på detta vis i dagen samhälle.


Andra kulturer:

Ja jag kan ju säga så här. Att det är en väldig skillnad i sättet att se på utvecklingsstörda och funktionshindrade beroende på var man bor, eller rättare sagt i vilken del av landet som man befinner sig. Tar som exempel en fattig landsända i Somalialand. Där är du beroende av att kunna flytta dig efter djurens behov av vatten eftersom de flesta lever som nomader. Du är tvungen att gå långa sträckor för att leta vatten och mat. Jag tror att barn som föds med synliga utvecklingsstörningar eller funktionshinder, helt enkelt bara försvinner eller dukar under av brist på vård. Det måste födas friska starka barn för att kunna hjälpa till att försörja familjen. I de större städerna har man kommit en bit längre än ute i bushen. Man är medveten om att hjälp finns att få, men problemet lig...

...läs fortsättningen genom att logga in dig.

Medlemskap krävs

För att komma åt allt innehåll på Mimers Brunn måste du vara medlem och inloggad.
Kontot skapar du endast via facebook.

Källor för arbetet

Saknas

Kommentera arbetet: Människan Globalt och kulturellt

 
Tack för din kommentar! Ladda om sidan för att se den. ×
Det verkar som att du glömde skriva något ×
Du måste vara inloggad för att kunna kommentera. ×
Något verkar ha gått fel med din kommentar, försök igen! ×

Kommentarer på arbetet

Inga kommentarer än :(

Källhänvisning

Inactive member [2006-03-14]   Människan Globalt och kulturellt
Mimers Brunn [Online]. https://mimersbrunn.se/article?id=5857 [2024-03-28]

Rapportera det här arbetet

Är det något du ogillar med arbetet? Rapportera
Vad är problemet?



Mimers Brunns personal granskar flaggade arbeten kontinuerligt för att upptäcka om något strider mot riktlinjerna för webbplatsen. Arbeten som inte följer riktlinjerna tas bort och upprepade överträdelser kan leda till att användarens konto avslutas.
Din rapportering har mottagits, tack så mycket. ×
Du måste vara inloggad för att kunna rapportera arbeten. ×
Något verkar ha gått fel med din rapportering, försök igen. ×
Det verkar som om du har glömt något att specificera ×
Du har redan rapporterat det här arbetet. Vi gör vårt bästa för att så snabbt som möjligt granska arbetet. ×