Magspjälkningen

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Matsojälkningen, tidigare kallad matsmältning, är en process i mag-tarmkanalen som gör att födan, dvs. fetter, kolhydrater och proteiner, men hjälp av enzymer från körtlar i mag-tarmkanalens vägg spjälkas i mindre beståndsdelar så att de kan tas upp i kroppen. Den mekaniska sönderdelningen och blandningen av föda, genom tuggning och sammandragningar i muskulaturen i mag-tarmkanalens vägg, är viktig för en normal matspjälkning.

Matspjälkningen börjar i munhålan där saliven innehåller ett kolhydratspjälkande enzym, ett amulas som kallas Ptyakin. Det bryter ned stärkelse och glykogen. I magsäcken omvandlar saltsyran i magsaften pepsinogen till aktivt enzym (pepsin) som spjäklar proteinerna. ukspottskörtelns sekret, är rikt på enzymer, som töms i tolvfingertarmen och där blandas med det nu vällinglika tarminnehållet. I bukspotten finns bl.a tyrpsin, kymotrypsin, amylas och lipas, enzymer som spjälkar proteiner, kolhydrater respektive fetter till allt mindre beståndsdelar. Slutresultatet blir att kolhydraterna omvandlas till framför allt disackarider, t.ex mjölksocker (laktos) och proteinerna till mindre molekyler, uppbyggda av 2-3 aminosyror. En slutlig klyvning till monosackarider (bland annat glukos) respektive fria aminosyror sker inne i cellerna i tunntarmens slemhinna. Nedbrytningsprodukterna tas sedan upp i blodet för att med portådern föras till levern. Fettet spjälkas till monoglycerider , delvis glycerol och fria fettsyror. Fetternas klyvningsprodukter kräver närvaro av gallsalter och fosfolipider från gallan för att kunna tas upp i tunntarmscellerna. Väl inne i dessa celler byggs ferr (triglycider) upp igen i form av stora partiklar (kylomikroner). Dessa går inte till levern utan med lymfan via brustgången till vänster nyckelbensven där kylomikronerna töms i blodet och sprids öevr hela kroppen för att i efterhand tas upp i fettväv och i leven.

Tillskillnad från människan kan vissa däggdjur tillgodogöra sig cellulosa. Idislare har våmmen, i vilken mikroorganismer jäser och bryter ned cellulosan. Hos bland annat häsrdjur, noshärningar och elefanter sker motsvarandejäsning i blindtarmen och tjocktarmen efter att födan först har sändedelats i magsäcken. Även hos kaniner och harar ske...