Mary Shelley

Mary Shelley

Dottern till två av Englands mest framstående poeter genom tiderna växer upp till att bli en radikal, nytänkande författare och kvinnan bakom Frankensteins monster. Hon rymde från England vid 16 års ålder och umgicks med några av de mest berömda författarna och bohemerna världen över. Hennes make blev efter sin död känd som en av de största poeterna genom tiderna, men Mary står det bara några rader om i uppslagsböckerna. Det här är hennes bortglömda berättelse.

Mary Wollstonecraft har betraktats som en av de första feministerna. Hon var gift med den politiske radikalen William Godwin, som hade kunnat kallats för anarkist om ordet hade haft samma innebörd under romantiken. De båda är två av de största brittiska poeterna genom tiderna som passionerat skrev om den fria kärleken och dess makt.

Vid sin vistelse i Paris under den franska revolutionen fick Mary en utomäktenskaplig dotter, Fanny, med den amerikanske äventyraren Gilbert Imlay. 1797 fick hon tillsammans med William Godwin en liten flicka som döptes efter sin mor. Men moderkakan brast och blev infekterad, vilket ledde till att modern dog av blodförgiftning tio dagar efter förlossningen. Men dottern skulle bli känd som författaren bakom Frankensteins monster.

Lilla Mary fick mycket svåra skuldkänslor för moderns död under tonåren. Hennes far gifte om sig, och Mary föraktade sin styvmor som favoriserade sina egna barn på Marys bekostnad. Men Mary uppfostrades med bra utbildning och allmänbildning. Hennes far hemskolade henne och Fanny, de hade tillgång till hans bibliotek och tilläts umgås med de intellektuella besökare Godwin tog emot i hemmet. Godwin var ständigt svårt skuldsatt och skickade med jämna mellanrum Mary att bo hos den radikale filosofen William Baxter i Skottland. Mary älskade sin tid där, och avskydde det smutsiga storstadslivet i London även om hon vördade livet där som sitt hem. Hon var lik sin mor redan som liten och fick samma vackra, röda hårsvall som Mary Wollstonecraft haft som ung. Ansiktet var avlångt, pannan var hög och oval. Näsan var lång, något som inom den katolska kyrkan hade tolkats som hög andlighet.

Under perioden mellan två av Marys vistelser i Skottland träffade hon den unge, upproriske poeten Percy Bysshe Shelley som besökte Godwin regelbundet och lovade att hjälpa honom med hans skulder. Percy var en stor beundrare av Godwin för hans bok Political Justice och lovordade honom för hans radikala tänkande. Shelley var i 20-årsåldern då, men hade en tonårspojkes utseende, eller till och med en ung kvinnas! Han hade ett mörkt ständigt morgonrufs och vit porslinshy. Pannan var hög och vit över de små ögonbrynen. Hans läppar var små och smala som hos en liten flickas och kindbenen var runda och mjuka.

Han kom från en aristokratisk familj som uppfostrat honom med Eton och Oxford. När hans föräldrar fick veta att han tänkte "slösa bort" sitt arv på att hjälpa de nödställda och försöka komma till rätta med politiska orättvisor, vände de honom ryggen och ville inte veta av honom. Han hade därför svåra ekonomiska problem och när Godwin fick veta att Shelley varken kunde eller egentligen ville betala hans skulder upplevde han detta som ett stort svek. Samtidigt fick han veta att Shelley och Godwins 16-åriga dotter Mary träffades i hemlighet vid hennes mors grav under pilträdet vid St Pancras Old Church, detta trots att han redan var gift med den unga Harriet Westbrooke. Marys högt älskade styvsyster Jane följde med som förkläde och vakade av och an vid kyrkogården och väntade medan Mary och Shelley satt under trädet och pratade saligt om kärlek och frihet. Hon såg honom som sina föräldrars radikala kamp förkroppsligad och kunde inte se sig mätt på hans vackra ansikte. Den 26 juni förklarade Mary sin kärlek till Percy, dagen han kom att betrakta som sin födelsedag. Samma kväll skrev han en kärleksdikt till henne, som senare blivit populär i brittiska diktsamlingar.

The fountains mingle with the river,

And the rivers with the ocean;

The winds of heaven mix forever

With a sweet emotion;

Nothing in the world is single;

All things by a law divine

In another's being mingle--

Why not I with thine?

See, the mountains kiss high heaven,

And the waves clasp one another;

No sister flower could be forgiven

If it disdained its brother;

And the sunlight clasps the earth,

And the moonbeams kiss the sea;--

What are all these kissings worth,

If thou kiss not me?

percy_bysshe_shelley.jpg ¨

Till Marys stora förtvivlan föraktade hennes far tanken på ett förhållande mellan henne och Shelley. Styvsystern Jane förmedlade länge brev mellan dem då de förbjöds att träffas, men breven upptäcktes och Mary isolerades totalt. Shelley rusade en dag in i hennes sovrum med hennes far och styvmor hack i häl. "Hans ögon var som på en människa som inte lever längre" beskriver hon i sin dagbok. Han hade en pistol i handen och tryckte en liten flaska gift i hennes hand med orden "I döden ska vi återigen vara tillsammans". Hon tog honom i sin famn och viskade att det skulle ordna sig, att de skulle rymma att han skulle vänta på henne vid kyrkogården. Natten till den 28 juli smög hon ut genom sovrumsfönstret och skyndade till honom där han väntade med droskan. Jane bönföll henne om att få följa med, och Mary skrev i sin dagbok att de var skyldiga henne det efter allt hon gjort för dem. När Jane rymde ändrade hon sitt namn till Claire. De flydde till Frankrike, och samma år som de gifte sig i Schweiz tog Shelleys fru Harriet Westbrooke livet av sig hemma i England.

Mary förlorade tre barn. Det första var en för tidigt född dotter, och hon skrev i ett brev till parets vän Thomas Jefferson Hogg när hon var ensam i parets hyreshus i mars "Min käre Hogg, min baby är död - kan du komma och hälsa på mig så snart som möjligt. Jag längtar efter att få träffa dig - den mådde alldeles bra när jag gick och lade mig - jag vaknade på natten för att amma den, den verkade sova så stilla att jag inte ville väcka den. Den var död redan då, men det upptäckte vi inte förrän på morgonen - det ser ut som om den dog av kramper att döma av utseendet - Kan du komma - du är en så lugn varelse & Shelley är rädd att jag ska få feber på grund av bröstmjölken - för jag är inte längre en mor nu"

Till följd av förlusten drabbades hon av akut depression och förföljdes av tankar på spädbarnet. Hon repade sig dock när hon blev gravid igen, och födde en son. Han döptes till William efter hennes far men fick smeknamnet Willmouse. När Mary var 18 år spenderade familjen en sommar vid Genévesjön i Schweiz med Lord Byron, som då var Claires älskare och kom att bli far till hennes dotter Allegra. Mary och Percy ägnade sig åt att skriva, ro på sjön och samtala till långt ut på nätterna. I en sorts vakendröm den sommaren väcktes Marys första vision Frankenstein.

"Jag såg den bleke man som studerat de oheliga konsterna att böja knä bredvid den tingest han skapat. jag såg den ohyggliga skepnaden av en man som låg utsträckt, och sedan, med hjälp av någon mäktig maskin, började skepnaden vakna till liv och röra sig med en obekväm, halvt levande, rörelse. Skrämmande var det, för överlägset skrämmande skulle resultatet bli om någon människa skulle företa sig att håna Skaparens fantastiska plan"

Video - Mary Shelley's Frankenstein.jpg ¨

Frankenstein var först tänkt som en novell, men med Shelleys uppmuntran blev den allt längre och 1818 var romanen utgiven. Kritiker antog att det var Percy som hade skrivit den, då den var dedikerad till hans politiska hjälte William Godwin.

Mary födde en dotter som döptes till Clara. Mary och Percy löpte stor risk att förlora vårdnaden om sina barn p.g.a. hans skulder, och paret lämnade England och flyttade till Italien. Både Clara o...