Modernismen

Modernismen

Inom modernismen ansåg man att skapandet inte hade några gränser, diktaren fick t.ex. skriva om sådant som inte gick att uttrycka i ord. Modernismen ville att läsare och diktare skulle ha möjlighet att mötas men var och en på sina villkor, ingenting var rätt och fel när det gällde tolkningar av modern dikt och måleri. Läsaren skulle tillföra sin egen erfarenhet och känsla till konsten och på det sättet skapa sig en egen uppfattning om den. Man skulle som läsare våga lite på sin egen förmåga att tolka konsten, och tänka på att verken inte alltid behöver tolkas till det ultimata då det är risk att dem lätt övertolkas.

Dadaismen

Modernisterna ville börja om från början. De ville framkalla något nytt och ständigt göra saker annorlunda än mot för vad det var innan. De skapade bl.a. dadaismen som odugligförklarade och förlöjligade språket och ordet dada härstammar ifrån franskans barnspråk och betyder liten häst. Betydelsen av just dada markerade då särskilt meningslösheten i orden vi använder. Dadaismen uppstod i Zürich 1916, påverkad av första världskriget då dadaisterna tyckte att kriget visade hur sjuk vår civilisation var. Konsten behövde inte ha en innebörd, utan den skulle vara spontan och sakna eftertanke och dadaisterna provocerade ofta publiken genom att vara vågade och lite ohyfsade. De bröt ner språket till endast ljud och rytm och de skapade nya ord som egentligen inte hade någon betydelse.

Surrealismen

Surrealism betyder öververklighet, den ville precis som dadaismen ta bort det gamla. Skillnaden är att surrealismen var mer konstruktiv och ville att något nytt också skulle komma. Surrealisterna påverkades av Freuds psykoanalys, då Freud hävdade att varje människa rymmer det civiliserade, kontrollerande överjaget och det undermedvetna som är den del av personligheten som är så väl dold till och med för oss människor att vi bara kan nå den i drömmen. I det undermedvetna göms minnen och erfarenheter och därför blir varje konstverk unikt eftersom varje enskild individ är så olika. För att få tillgång till människans undermedvetna testade surrealisterna olika metoder, bl.a. automatisk skrift då man skulle låta pennan skriva ner allt som kom spontant och utan att tänka efter, droger var också ett sätt att minska inflytandet över skrivandet vilket skulle göra dikten bättre. Man ville att människan skulle vara fri och inte tänka på omgivningens synpunkter, man ville ge människan tillfälle att uttrycka sig fritt och låta orden flöda.

Expressionism

Termen expressionism betyder uttryck och inom expressionismen ville man ge största tänkbara uttryck för den personliga känslan och uppfattningen. För att en personlig känsla eller erfarenhet ska ha möjlighet att yttras måste man förvränga verkligheten, det var den personliga upplevelsen som var viktig i det hela. Ämnen som ofta togs upp var liv, död och ångest och typiskt för expressionisternas diktning var ett levande bildspråk. Pär Lagerkvist introducerade expressionismen i Sverige under första världskriget år 1916 med dikten "Ångest".

Futurismen

Futurismen hade sina rötter i Italien men spreds sedan snabbt till Ryssland precis innan revolutionen 1917. Detta är den fjärde av de stora -ismerna inom modernismen och precis som de föregående ville också futurismen bryta upp ifrån det ordinära. Futurismen blev inte bara ett diktexperiment, utan det utvecklades också till ett negativt ställningstagande mot samhället inom politiken. I Italien blev futuristerna fascister och ansåg att kriget var ett sätt att rensa bort det gamla, utvecklingen av samhället och kulturen skulle gå fortare om man med hjälp av kriget skövlade det som fanns och efter det bygga nytt. Futuristerna såg fram emot ett industrialiserat samhälle där maskinerna skulle vara det centrala.

I Ryssland så strävade futuristerna efter en revolution och efter ett liv bort ifrån tsarstyret och förgrundsfiguren i arbetet för detta var en man vid namn Vladimir Majakovskij. Han arbetade med diktkonst och propaganda och förespråkade för ett fritt samhälle genom att åka runt och hålla i föredrag. Framträdandena var livliga med fanor, slagord och musik vilket satte kraftfulla känslor i rotation.

Kvinnor och modernism

I Norden så hör Edit Södergran till en av de tidiga modernistiska poeterna och hon levde 1892-1923. Som ung reste hon runt mycket i Europa och det gjorde att hon fick ta del av den tidens tankar och visioner från olika håll. I de tidiga tonåren fann hon sin egen uttrycksform vilket var dikten. Hennes dikter handlade om liv, död och mystik vilket kan ha att göra med att hon som sextonåring drabbades av sjukdomen tuberkulos vilket senare kom att bli hennes död, bara trettioett år gammal.

Karin Boye var också en viktig huvudperson inom den kvinnliga modernismen. Hon liksom Edit Södergran skrev om livet och döden, men för Boye så var även hennes sexuella läggning ett ämne som hon tog upp och brottades med, vilket man kan se i hennes dikter. En önskan att bli accepterad och normalt behandlad, utan andras ständiga intresse i saken.

Efterkrigstidens diktare

Efter andra världskrigets slut har många kvinnliga diktare publicerats, många av dem har kvinnliga läsare då diktarna skriver ur ett kvinnligt perspektiv och frågor som relationer kan ofta dyka upp. En av dessa poeter är Sonja Åkesson som från 1957 och ungefär tjugo år framåt skrev flera diktsamlingar. Genom hennes dikter var det lätt att känna igen miljöer, människor och vardagliga problem och det gav en känsla av närvaro i nuet.

Kristina Lugn, en annan diktare, skrev om samma saker fast på ett mer ironiskt sätt. Iakttagelserna var ofta självironiska och kortfattat formulerat, ibland med slagord och ibland politiska sådana.

Människan och samhället

Efterkrigstidens skapande har ofta handlat om människan och samhället och kritik av tillståndet i världen. Gunnar Ekelöf skriver om det kalla och vä...