Mordet på Björk

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

“Det var en mörk, regnig natt när kommissarie Strade klev ur taxin framför polishuset i Manchester.”
I alla dessa ”jävla” deckare ska det vara mörkt och det ska regna, tänkte polischef Björk. Klockan var 10.50 när det ringde på dörren.
Han la ifrån sig boken och kastade en blick mot fönstret till balkongen. Det var en vacker höst dag något kallt men fint. Han reste sig från sin favoritfåtölj. Han gick i riktning mot dörren. Han såg ned på sin stora mage och tänkte att det nog var bäst att börjar motionera lite mer.
Det ringde på dörren igen. Han öppnade dörren när han såg personen framför honom så sa han:
- Jasså det är du.
Efter det följde ett skott och polischef Björk föll till golvet.
Mördaren tog ett kliv över Björks döda kropp mot telefonen på sidan av dörren och ringde till polisen.

När polisen kom till lägenheten på Mejerivägen 7 klockan 11.30 hittade de polischefens döda kropp och hustrun som grät på knä bredvid honom.
Inspektör Henrik Lind körde hustrun till hennes syster som bodde i ett rött fint hus utanför stan. Hon var inte hemma men fru. Björk hade en extra nyckel så hon tog sig in ändå.

När Henrik kom tillbaka hade kroppen flyttats och istället fanns konturerna runt kroppen målade på golvet. Det fanns leriga fotspår som ledde från huvud entrén till Björks lägenhet.
Det var lerigt på ringklockan och även på telefonen.

Mördaren tog av sig sina leriga handskar på kyrkogården och grävde ned dem tillsammans med stövlarna i en grav.
Med stora kliv gick mördaren fram till den röda Volvon och körde iväg.

När Henrik Lind kommit hem efter en lång arbetsdag hann han bara sätta sig i soffan innan telefonen ringde. Han reste sig långsamt, slog huvudet i lampan och gick fram till telefonen.
– Hallå? svarade han och gned sig i huvudet med handen. Det var från polisstationen. Vaktmästaren på kyrkan i Lund hade sett en misstänkt person vara och gräva i en av gravarna. Han flög ut genom lägenheten och körde iväg till kyrkan.

Mördaren svängde in till sitt hus som låg vid en vacker sjö just utanför Lund. Trädgården var väldigt väl skött. Gräsmattan var exakt 7 cm hög, buskarna var snyggt ansade och rabatterna hade inte ett ogräs i sig.

Stövlarna i graven var i storlek 37 och i dem låg ett par leriga trädgårdshandskar av märket Blombergs. Henrik hade lagt märkt den väl skötta trädgården hus fru. Björks syster, men tänkte inte mer på det.

Mördaren satt lugnt i köket och drack te med en nära vän och sin syster. De småpratade och skrattade åt gamla minnen.

På polisstationen hade som fått in polischefens mobiltelefon och telefonsvarare. Henrik läste igenom Björks SMS. Många var ifrån en okänd avsändare. Han lutade sig tillbaka i snurrfåtöljen på sitt kontor och la upp fötterna på det knappt synliga bruna skrivbordet där låg papper från förra ägaren av kontoret och gamla kaffemuggar. Han kliade sig u huvudet och fortsatte läsa meddelandena. Henrik var 28 år och ny anställd på stationen. Det här var hans första riktiga jobb som kriminalinspektör.
SMS:en innehöll inget förståligt bara sånt som ”Jag behöver dig”, ”Kom hit” och så vidare.
Han gick över för att lyssna på röstmeddelandena.
Han fick höra något riktigt intressant där, det var en kvinnoröst som sa:
”- Berätta inte för Beatrice om oss hon kommer aldrig prata med mig igen.”
Hansson kom in genom dörren.
- Vi har hittat något på telefonsvararen, sa han.
Henrik följde efter honom ut. De spelade upp bandet det var en konverasation mellan polischef Björk och en kvinna som lät otroligt likt Beatrice Björk. Den handlade om att polischefen varit otrogen mot sin fru med kvinnan han talade med och vill erkänna det för henne. Kvinnan blev ursinnig.
- Du kan inte göra så! skrek hon och slängde på luren.

- Ta in Beatrice Björk till förhör sa Henrik kort.
Han hade kommit på det fru Björk hade fått reda på makens otrohet och ville hämnas.

Beatrice satt på en stol i förhörsrum 1 när en äldre polis med mustasch kom in.
Han satte sig mitt emot henne och satte igång en bandspelare.
– Torsdag sen 17 oktober. Beatrice Björk förhörs av Anders Heed.
Var befann du dig dagen då Sven Björk blev mördad? Frågade han med viktig röst.
- Tror ni jag mördat min man? sa hon med förskräckt röst och såg förfärat på polisen.
Han bad henne att vara snäll och svara på frågan. Hon tog ett djupt andetag innan hon började berätta:
- Jag var på jobbet hela morgonen från klockan 07.00 när jag sedan skulle hem på lunch så hittade jag dörren öppen och min man på golvet. En tår rann sakta nedför hennes kind.
- Har ni något alibi? Anders höll blicken fäst på Beatrice ansikte.
- J..ja..a min kollega Annbritt Jonsson visste att jag skulle hem på lunch att jag åkte klockan 11.00 för att hinna i tid, sa hon nervöst.
- Bra du kan gå. Vi kollar upp dit alibi så lämna inte stan innan vi ringt.

När polisen fått tag på Ann-Britt så bekräftade hon Beatrice historia. Henrik satt på sitt kontor och funderade om det inte var Beatrice vem kan det då vara?.
Då slog det honom. Herregud hur kunde han ha missat det, det var ju så tydligt.
Han sprang ut ur kontoret.
- Ta in Beatrice syster fort. Han skyndade mot sin bil och körde dit tätt följd av tre polisbilar. Utanför systerns hus kunde de se den röda Volvon köra iväg i en väldig fart. Henrik kontaktade polisstationen via polisradion att skicka en bil för att stoppa Volvon innan hon hann svänga ut på riksvägen. Men det var försent.



Men längre fram på vägen fick de stopp på hen...