Mustafa Kemal Ataturk

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Inledning:

Är man turk och har åtminstone 1 turkiskt TV kanal, så kan man inte undgå vissa dagar där man har en bild på en konstig man i Turkiets flagga. Är man riktig turk då vet alla helt klart vem den stora landsfadern är som visas på TV:n. Den bild jag skapade som liten över honom, va en stor och snäll man som gjorde om Turkiet till vad den är idag och ville alltid hjälpa de i nöd. Men va det verkligen så?
Därför valde jag att fördjupa mig i vår landsfaders liv och hans verk under sitt liv.
Jag har valt att gå genom böcker (tack till min hemspråkslärare) och Internet.


Syfte:

Syftet var för mig att få en klar bild om vår stora landsfader och hur han haft de själv i sitt liv och hur han blev till den mannen han blev.
Den stora frågan för mig är hur han fick ett sönderfallande Turkiet att blomstra till ett sådant starkt land. Men även hur han själv levt och haft det i sin barndom.

Jag utgick från dessa två grundfrågor:

Ataturk’s liv från barn till man?
Ataturk’s verk och bidragande till Turkiet?


Genomförande


Efter att ha läst lite om han som liten på mitt hemspråk så ville jag veta mer grundligt om honom. Jag ringde min hemspråkslärare och berättade om mitt arbete och vi träffades. Hon gav mig böcker och vi satt och diskuterade om Ataturk. Hon som själv levt i Turkiet berättade en hel del intressanta saker om Ataturk och den tiden.
Sen tittade jag runt på Internet, men mesta var på turkiska och engelska så det blev lite svårare.
Jag tänkte ju direkt att man kunde ta hjälp av min hemspråkslärare när det gällde Turkiet’s historia och inte mina föräldrar eftersom vi är från Bulgarien.

Resultat:

Atatürk’s liv

Hans namn var Mustafa Kemal och föddes år 1881 i Thessaloniki, som ligger i nuvarande Grekland. Hans föräldrar Ali Riza bey och hans mor, Zübeyde hanim. Hans mor kom från ett sjödistrikt väster om Thessaloniki. Det va efter sin mor han fick sina blåa ögon och sitt blonda hår. Zübeyde hanim var en kvinna av folket med stark vilja och en fin skönhet med medfött intelligens, men hon hade ingen utbildning.
Ali Riza bey var tjugo är äldre än Zübeyde hanim. Han hade fått en fin utbildning, för hans fader var grundskolelärare. Ali Riza bey arbetade som tjänsteman på ett statskontor. Senare blev han timmerköpman för att kunna försörja sin familj bättre.
De fick 5 barn ihop, varav 2 kom upp i vuxen ålder, Mustafa och hans syster Makbule.
Ali Riza bey dog när Mustafa var i lågstadie åldern och det var då hans mor fick uppfostra honom och hans syster alldeles ensam.

Mustafas barndom:

Mustafas kamp mellan det nya och gamla började redan när han kom upp i skolåldern. Hans föräldrar hade olika åsikter om i vilken skola Mustafa skulle gå i. Zübeyde hanim var strängt uppfostrad i den islamiska andan och ville även att hennes son skulle bli det. Medans Ali Riza bey var en fri tänkande människa och tillhörde de som satte vetenskapen till grund för undervisning och inte religionen. Mustafa började först vid en religiös skola så som hans mor ville, men efter ett halvvägs tog hans far med honom till en skola med modern utbildning.
När Mustafas far dog blev Zübeyde hanim tvungen att flytta från Thessaloniki och Mustafa fick avbryta sina studier, eftersom de inte hade råd att bo kvar nu när ingen försörjde de. Mustafa, hans mor och hans lillasyster flyttade till landet där de hade en släkting. Där fick Mustafa jobba ute på ett fält och jaga bort kråkorna som kom.
Hans mor ville se sin son studera och efter några år på landet skickade hon Mustafa till en kvinnlig släkting i Thessaloniki för att studera. Lantvistelsen hade gjort pojken gott. ”Den friska luften och muskelträningen hade gett hans kropp ökad spänstighet och motståndskraft, lagt grunden till det kapitala av hälsan, den outtömliga energin och de stålhårda nerver, som senare utgjorde förutsättningen för den vuxne mannens utomordentliga gärningar. Samtidigt hade den ensamvaron givit hans väsen ett drag av slutenhet och grubbleri och förstärkt hans ursprungliga anlag för att avsöndra sig från andra och gå sin egen väg” (von Mikusch, 1930)

Skolåren:

I Thessaloniki började han vid den militära kadettskolan. Det var på denna skola han fick sitt andra namn av sin matematiklärare som även han hette Mustafa. Han lär har sagt: ”Det måste finnas någon skillnad mellan oss två, hädanefter skall du heta Mustafa Kemal, den perfekte”.
Efter framgångsrika studier vid kadettskolan kom Mustafa Kemal in till krigsskolan i Manastir (nu makedoniska Baiola). På sommarloven gick han på sommarskola i Thessaloniki och fördjupade dina franska kunskaper.
Efter studier i Manastir, 1899, kom han in på krigsakademin i Istanbul, dåvarande huvudstaden Konstantinopel. Vid denna tid reagerade Sultan Abdül Hamit II. Han hade vid detta laget förbjudit all slags litteratur förutom skolböcker. Mustafa Kemal läste förbjudna författare och diktare och lär ha sagt; ”Eftersom det här diktarna och författarna har hamnat i fängelse och det är förbjudet att läsa dessa bra böcker, ja då finns det ett kraftigt fel i detta lands styrelse”.
Mustafa Kemal läste även allt om Napoleon, som var en av Mustafas stora hjältar, och han läste John Stuart Mills böcker, varifrån han fick många av sina framtida idéer och tankar. Vid sidan av studierna startade Mustafa Kemal och hans nära vänner en hemlig tidning i skolan, för att kunna sprida deras egna tankar om politiken i landet.

Tiden före första världskriget:

1905 tog han sin examen som stabskapten, men det dröjde några veckor innan han utplacerades i armén. Under sin väntetid fortsatte Mustafa Kemal och hans vänner med sin tidning, men blev upptäckta och sattes i fängelse i väntan på ett hårdare straff. Straffet för Mustafa Kemal blev ”förvisning till så pass avlägsna orter, att varje återvändande blir omöjligt för honom” (Mikusch, 1930) Han blev förvisad till den femte armén i Damaskus i Syrien. Där hade han lättare att få reda på det dåliga läget i landet. 1906 bildade han ”Föreningen Fosterland och Frihet” tillsammans med andra i Damaskus, för att kämp0a mot sultanens styre.
Ett år senare flyttade han till Thessaloniki och fick där kontakt med det nystartade ”Kommittén för Enhet och Framsteg”.
1911 sattes italienska styrkor iland i Trablusgarb (nu i Syrien) och Mustafa Kemal åkte i hemlighet till staden Bingazi. Genom att samla stridskrafter vann han en seger över italienarna. När han återvände till Istanbul fick han order om att infinna sig i Canakkale, Gelibolus militärområde i nuvarande västra Turkiet.
1912 stred han i Balkankriget och visade stora framgångar och tog bland annat tillbaka Edirne från fienden. Kriget varade 1 år.

Första Världskriget:

Mustafa Kemal ville aldrig att Ottomanska Väldet skulle gå med i första världskriget, men när landet väl var med hade han inget annat val än att kämpa för sitt land vid fronterna. Han blev överstelöjtnant för en division i Gelibolu 1915. I Anafartalar-området fick engelska och franska styrkor lida nederlag och hindrades att inta Bosporen. Nu hade Mustafa Kemal blivit känd bland folket och börjades betraktas som en stor hjälte.
Efter avslutat uppdrag i Gelibolu blev han skickad till Kaukasus som general och gick med i armékåren som befälhavare. Där lyckades han befria två städer som hade intagits av ryska styrkor. Därefter åkte han till Syrien igen och stred mot engelsmännen och fransmännen, men trots Mustafa Kemals segrar var Ottomanska Väldet tillsammans med Tyskland och Österrike den förlorande sida i första världskriget.
Den 30 oktober 1918 skrevs Mondros-vapentilleståndet under av sultanen på ön Limnos. I stilleståndsavtalet stod bland annat att:
- Bosporen skulle öppnas
- Alla järnvägar skulle delas mellan de segrande länderna
- Den turkiska armén skulle lämna Kaukasus
- Kliklien området och städerna Kars, Ardahan, Batum skulle ockuperas av de segrande
- Tunnlarna i Toros skulle ockuperas av de segrande
(Aydemir, S.S 1964)




Befrielse tiden:

Sakta men säkert var det Ottomanska Väldet på väg att upplösas.
Mustafa Kemal såg i sin förtvivlan hur landet delades upp mellan fienderna. Han reste därför till Istanbul och försökte att samla ihop en grupp för att rädda landet, men misslyckades. Hos folket fanns det en stämning av hopplöshet och självförtroendet vart långt borta.
Mustafa Kemal som tillbringat en stor del av sitt liv i strider försökte nu att tänka ut på vilket sätt han kunde skapa en ny nation, ett nytt Turkiet. Han granskade utvecklingarna i Europa med den breda kulturella och franska utbildning han hade. Genom dessa undersökningar fastställde han villkor för man ”skapar ett modernt Turkiet”. Han visste att de andra länderna skulle ockupera landet och dela upp det mellan sig. Därför ville han så fort som möjligt ut till folket i Anatolien för att tillsammans med de börja ett nationellt befrielsekrig och därav skapa ett moderns Turkiet.
Mustafa Kemal ville bestämma allt med folket och avgöra kampen tillsammans med folket. Han ville skapa ett Turkiet, där endast vilkortslösa folket skulle bestämma. I den moderna Turkiet skulle sultanen ej gälla, endast folket och deras valda representanter skulle styra landet.
Efter Mustafa Kemals kongresser i Erzurum och Sivas så hade den Ottomanska riksdagen i Istanbul påverkats och man beslutade att man ej accepterat besluten Mustafa Kemal och folket tog. Däremot meddelade riksdagen att Mustafa Kemals vilja till folket: ”Enligt vapenvilan i Mondros är landet en odelbar enhet, inom de gränser som fienden ej har intagit”.
Trots detta, efter en tid så började imperialistiska styrkorna att ockupera landsområden. 16 mars ockuperades Istanbul och utbildade nationsälskare skickades i väg och massmord utfördes.
Mustafa Kemal visste vad som skulle hända och därför öppnade han Turkiets nationalförsamling, 23 april 1920 där han valdes till ordförande och ett nytt land hade skapats med det turkiska folkets vilja och stöd.
Riksdagsmännen jobbade dag och natt för att genomföra den första grundlagen. I denna grundlag stod bland annat att ”suveräniteten och villkorslösen tillhör folket”. Tack vare grundlagen kunde nationalförsamlingen införa lagar åt folket. Enligt den nya grundlagen hade varken sultanen eller hans män rätt att bestämma, nu var det endast folkets och deras representanters beslut som skulle gälla.
Efter många segrar så hördes folkets jubelrop och glädjetårar när Mustafa Kemals armé marscherade in i Istanbul den 6 oktober 1923.
När Mustafa Kemal hade organiserat folket mot imperialisterna 19 maj 1919 hade han sagt oavsett vilken ras, religion eller sekt man tillhör, efter att slängt ut fienderna från den mark som ansåg som sitt land, skulle man leva i det nya Turkiet med gemensam glädje, motgång, sorg och jämlika rättigheter.
Nu var det dags att införa det moderna Turkiets levnadsformer och lagar.

De nya reformerna:

Sekularism:

Enligt beslutet som nationalförsamlingen tog 1928 skulle religion och stat skiljas åt. I det Ottomanska Väldet hade man styrt landet med islamiska lagar.
Mustafa Kemal var bunden till sin religion, men han tyckte inte att man skulle blanda in religionen i landsstyret, eftersom religionen var upp till varje enskild människa att ta ställning till.
Religion är en samvetsfråga. Alla är fria att anpassa sina samvetsbefallningar. Vi visar respekt åt religionen. Vi är ej mot ett sätt av tänkande eller tankar. Vi försöker bara ej blanda religiösa frågor med nation- och statsaffärer, vi undviker bakåtsträvande aktioner som är grundade på ond avsikt och handlingar” (Mustafa Kemal Atatürk, 1926)

Reform inom rättsväsendet:

1926 beslöt nationalförsamlingen att godta och ”importera” civillagen i Schweiz. Innan hade man haft religiösa domstolar.

Klädes reformen:

Den gamla ottomanska fezen (röd huvudbonad med tofs) och dylikt förbjöds och byttes ut mot hatten. För kvinnorna var det slöjan som förbjöds och fick ersättas med kappan.

Reform inom måtten, almanackan och tiden:

1926 införde man internationella mått, såsom meter och kilo. Den islamska almanackan och klockan ersattes med europeiska.

Efternamnsreformen:

1934 beslöts att alla skulle ha ett efternamn. Några månader senare gav nationalförsamlingen Mustafa Kemal efternamnet Atatürk, som betyder turkarnas fader.

Alfabets reformen:

Det beslöts att ersätta det arabiska alfabetet med det latinska. Anledningarna till detta var att 90% av befolkningen var analfabeter och eftersom det tog minst 3 år att lära sig det arabiska så valde man att latinska var lättare och antog den.

Reformer inom ekonomin:

Moderniseringen inom ekonomin var snabb. Man byggde hamnar, järnvägar och vägar. Handeln med andra länder ökade snabbt samtidigt som många banker och kooperationer grundades. Även inom industrialiseringen gick det snabbt fram där man byggde fabriker för fullt. Målet med detta var självständig ekonomi.

Reformer i det sociala livet:

Kvinnorna fick nu samma rätt som männen. Rösträtten kom år 1934.

Diskussion:

Vem va då denna Mustafa Kemal Atatürk?

Han var en vanlig pojke, vanlig uppväxt på den tiden som föddes den 1881 och dog den 10 november 1938. Jag skulle tro att tiden på landet fick honom att ställa sig många frågor som han fick tid att klura på. Sen när han började i militärskolan och bara blev allt högre i rankingen och efter sin första vunna strid så hade hans självförtroende och hans kunskaper blivit gudomliga. Med hjälp av det ledde allt detta till att han skapade det nya, moderna Turkiet.

Hur fick han namnet Atatürk?

Efter att ha slängt ut alla fiender från Turkiet och skapat reformen som sa att alla skulle ha ett efternamn, så gav nationalförsamlingen honom namnet Atatürk, som betyder turkarnas landsfader, vilket han var och fortfarande är.

Hur kunde det sett ut om han stupat i nått krig?