Novell: Sommarkär

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Kalle var på väg ner till stranden. Det var en glödhet sommardag i mitten av juli och på den ljusblå himlen syntes inte ett moln så långt ögat kunde nå. En sval bris svepte förbi just som Kalles moped svängde in på parkeringen till havsviken där han skulle tillbringa dagen. När Kalle gått några meter stannade han plötsligt och tappade mopedhjälmen i marken. Han stod som förstenad och bara iakttog flickan framför honom. Hon var lång, hade ljust hår och blå ögon och bar en röd klänning med vita blommor. Kalle hade aldrig sett en sån vacker flicka i hela sitt liv.

Flickan hade precis klivit ur bilen tillsammans med sin familj och de gick mot stranden. Kalle följde efter på lagom avstånd för att hon inte skulle lägga märke till honom. Väl framme på stranden bredde Kalle ut sitt badlakan några meter från flickans. Hon låg och läste en billig pocketbok och verkade ha ganska tråkigt.

Timmarna gick och Kalle ägnade dagen åt att njuta av flickans underbara kropp och han hoppades innerligt att hon skulle vara lika varm och snäll på insidan. Han slöt ögonen och slumrade till, och när han vaknade var klockan lite över sju och den tidigare så välfyllda stranden var tom på folk. Den vackra flickan och hennes familj var borta.

Kalle gick bort till den plats där de haft sitt "läger". Det enda som fanns kvar förutom sand, vass, måsskit och alger var... en plånbok! Kalle tog försiktigt upp plånboken som var gjord av blått jeanstyg. Inuti fanns det vanliga; ett par skolfoton, ett utgånget busskort, några skramlande mynt, två skrynkliga 20-kronors sedlar och ett kort på flickan i Kalles drömmar, Hon som fick hans hjärta att slå volter och Hon som gett Kalle sitt livs första riktiga kärlek. Detta trots att han bara sett henne några timmar och aldrig ens pratat med henne. På kortet såg hon nästan ännu bättre ut än i verkligheten, om det nu var möjligt. Kalle bestämde sig för att lämna tillbaka plånboken, men behålla kortet. Han tog mopeden och körde hem. Den natten drömde Kalle många vackra drömmar om en viss flicka.

Följande dag steg Kalle ur sängen tidigare än vanligt. Han åt en rejäl frukost och tog en varm dusch för att piggna till. Därefter packade han ryggsäcken med badlakan, matsäck, badbyxor och förstås det viktigaste av allt, den borttappade plånboken som han skulle ge tillbaka. På väg till stranden funderade han på vad han skulle säga när han gav henne plånboken. "Hej, här är din plånbok." Nja. "Tjena bruden, ja' hitta' din plånbok va liksom" kändes inte helt rätt. Han bestämde sig för att bara vara sig själv. Kalle kom fram till att om inte det dög så kunde han inte göra så mycket mer för att vinna hennes hjärta.

När Kalle kom fram till parkeringen började han att titta efter flickans familjs vita Volvo, men han kunde inte upptäcka den.

- Hon kommer väl senare, tänkte Kalle och gick till stranden där han bredde ut sitt badlakan på samma plats som föregående dag, i hopp om att flickan skulle göra detsamma.

Efter en timmes väntande gav Kalle nästan upp.

- Hon kommer inte, tänkte han om och om igen tills en vit Volvo svängde in på parkeringen och flickan och hennes familj steg ut bilen. Efter några minuters urpackning började de komma i riktning mot Kalle och slog läger ungefär på samma plats som dagen innan. Kalle väntade några minuter innan han tog ett d...