"Nu var det 1914" av Eyvind Johnson

15 röster
25999 visningar
uppladdat: 2002-02-05
Inactive member

Inactive member

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete
”Nu var det 1914”

Nu var det 1914, Olof var 14 år och hade bestämt sig för att lämna sina fosterföräldrar. Olof bodde hos fosterföräldrar för att hans far låg svårt sjuk.
Han var nu påväg mot stationen och tog farväl av sina fosterföräldrar. Förr i tiden fick man gå flera kilometer och vägarna var oftast dåliga.
Väl hemma går han in och hälsar på sin familj.
Efter besöket hos fadern bestämmer Olof sig för att han vill ut och arbeta.
Det har fastnat en massa timmer i en älv och Olof beger sig dit för att fråga om jobb.

Han fick jobbet och nu skulle han starta ett nytt liv.
Några av hans nya kamrater blev, Linus den äppelansiktade halvbasen, August med den krokiga ryggen och Stockholmaren Lund. Timmerarbetet var väldigt farligt och varje år dog någon. Olofs lag fick nattskiftet, det farligaste skiftet. För att få bort de riktigt stora stockarna så spränger man och det fick August sköta för han hade ingen familj eller släkt.
Vid en stor explosion dör August och Olof beger sig vidare till ett tegelbruk. Efter en tids arbete där fortsätter han som lerblandare till tegelslagningsmaskinerna.

Till hösten arbetar Olof på en gård där han plockar upp potatis med en lön på en och femtio om dagen.

En dag gick Olof till handelsboden men den var stängd så han gick in köksvägen. Inne i handelsboden hjälpte en ung piga honom. Han köpte lite bröd och fotogen, när han skulle betala och deras ögon möttes, kändes det som om hon såg rakt in i hans inälvor. Nu var Olof kär för första gången.
Någon dag efter detta åkte Olof vidare på den räls som hans far en gång i tiden hjälpt till att bygga. Nu var Olofs barndom slut.

”Eyvind Johnson”

Eyvind Johnson föddes år 1900 i Överluleå i Norrbotten.
Eyvind fick bo i ett fosterhem för hans far var väldigt sjuk.
Han gav sig hemifrån när han var fjorton år och jobbade med en mängd olika yrken. Han jobbade bland annat som sågverksarbetare och biografmaskinist. Senare började han också arbeta för olika tidningar.

Han ”vistades” också under en längre tid i Tyskland och Frankrike och studerade och arbetade som tidningskorrespondent.
När Eyvind var 24 år ”debuterade” han och har gett ut en massa olika verk sen dess.

Han fick dela Nobelpris i litteratur 1974 tillsammans med Harry Martinson.
Han ”experimenterade” tidigt med ”romanformen” ”Stad i mörker” (1927) och ”Kommentar till ett stjärnfall” (1929).
Eyvind var självlärd och hade nu kommit i kontakt med den ”litterära modernismen”.

I romanen om Olof har Eyvind använt ett nytt sätt att skriva på, detta kallas ”inre monolog”. Då skriver författaren ner allt som strömmar genom hans själ. Inspirationen för detta skrivsätt fick Eyvind av James Joyce med hans bok ”Odysseus”. Detta märker man särkilt i boken om Olof när Olof börjar berätta eller tänka på egna minnen och historier som han hört.
En historia är när han berättar om Isaks familj och hans ena son Johan Algot Kristus.

”En dag blåser det upp en virvelvind, Isak och hans fru tar in barnen i huset, men två av dem blir kvar ute på trappan. Virvelvinden vänder och som ett nafs snuddar den vid barnen. Isak tar snabbt ut barnen i skogen, lägger snus på deras ögonlock och tar in dem igen. Snuset lägger han för att de inte ska bli blinda”.

Så här var det ofta förr i tiden, man visste inte vad saker var och hade olika vidskepliga saker för sig. ”Senare blev Isaks fru sjuk och en dag när hon skall gå ut och hämta vatten händer det något. När hon går ut över gräset mot vattenstället, blir det plötsligt dimma. Hon trillar på tillbakavägen och tappar hinkarna. Mens hon sitter där i dimman är det som om döden är vid henne, hon kan riktigt känna döden”.
Förr i tiden visste man inte att dimma var något ofarligt och vissa trodde att dimman hade med döden att göra.
Flera sådana historier ”förekommer” och man kan tro att Eyvind själv har hört sådana historier när han var liten.
Mycket från boken om Olof har nog Eyvind själv varit med om.
Eyvinds far var sjuk så han fick bo på fosterhem, likadant hände det med Olof fast han bodde hos fosterföräldrar. De båda kom från Norrbotten och gav sig iväg som fjortonåring. Men Eyvind nekar till att boken handlar om honom.

Några månader innan boken kom ut, ”publicerades slutsidorna i Bonniers Litterära Magasin (juni 1934). Bidraget hade titeln ”tidig upplevelse” och kallades novell”.

Eyvind var inte bara en ”mästerlig” romanförfattare med ”avancerad berättarteknik” utan också en fin ”novellist”. ”K...

...läs fortsättningen genom att logga in dig.

Medlemskap krävs

För att komma åt allt innehåll på Mimers Brunn måste du vara medlem och inloggad.
Kontot skapar du endast via facebook.

Källor för arbetet

Saknas

Kommentera arbetet: "Nu var det 1914" av Eyvind Johnson

 
Tack för din kommentar! Ladda om sidan för att se den. ×
Det verkar som att du glömde skriva något ×
Du måste vara inloggad för att kunna kommentera. ×
Något verkar ha gått fel med din kommentar, försök igen! ×

Kommentarer på arbetet

  • Inactive member 2005-04-27

    Tja, du behöver jobba på citat

  • Inactive member 2007-05-20

    Får jag fråga varför du har sa

Liknande arbeten

Källhänvisning

Inactive member [2002-02-05]   "Nu var det 1914" av Eyvind Johnson
Mimers Brunn [Online]. https://mimersbrunn.se/article?id=1033 [2024-03-29]

Rapportera det här arbetet

Är det något du ogillar med arbetet? Rapportera
Vad är problemet?



Mimers Brunns personal granskar flaggade arbeten kontinuerligt för att upptäcka om något strider mot riktlinjerna för webbplatsen. Arbeten som inte följer riktlinjerna tas bort och upprepade överträdelser kan leda till att användarens konto avslutas.
Din rapportering har mottagits, tack så mycket. ×
Du måste vara inloggad för att kunna rapportera arbeten. ×
Något verkar ha gått fel med din rapportering, försök igen. ×
Det verkar som om du har glömt något att specificera ×
Du har redan rapporterat det här arbetet. Vi gör vårt bästa för att så snabbt som möjligt granska arbetet. ×