Oliver twist

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Tillkomstår: 1997
Regissör: Stephen North

Jag tänkte börja med att sammanfatta filmens handling. Jo, Oliver Twist var en liten pojke som fick växa upp på ett av Londons fattighus efter sin mammas död. Hon avled strax efter förlossningen, men hann ge Oliver en medaljong med ett porträtt inuti. Porträttet föreställde Olivers mormor och fick därför bli hans enda ledtråd i jakten på sin familj. Efter 12 år på barnhemmet kände han sig mycket instängd och ville ut på Londons fria gator. Men det var förbjudet att lämna huset. Barnhemmets ägare hade dessutom tagit vara på Olivers medaljong, det enda han hade kvar från sin mamma.
En dag när alla barn satt och åt kvällsmat så drog de sticka. Den som fick den kortaste stickan skulle göra något som var strängt förbjudet. Den skulle fråga om mer mat. Oliver, som drog den kortaste stickan, blev därför utslängd från huset.
Han blev härmed fri från fattighusets kedjor och åkte snålskjuts på en grisvagn till London. Där träffade han Jack ”Räven” Dawkins och i samband med detta fick han ett helt nytt liv tillsammans med den goda gamla gnidaren Fagin och skurken Bill Sikes.

Men så en dag träffade Oliver unga miss Rose, och jakten på familjen dök återigen upp i Olivers huvud. Ingenting blir som förut…

Det fanns en elaking i filmen. Jag tror att alla vet att jag menar Bill Sikes. Han hade ett problem med Fagin och trodde att den nye pojken, Oliver Twist, kunde hjälpa honom med detta. Hans idé blev dock aldrig iscensatt eftersom att Oliver var alltför god för att tjalla på Fagin. Bill trodde på något sätt att han kunde använda Olivers godhet mot Fagin, men som sagt blev detta inte så lyckat…




Jack ”Räven” Dawkins och Oliver Twist


Det fanns tråkigt nog många och stora skillnader mellan boken och filmen. Jag kan rabbla upp några exempel:
I filmen var Räven flera år äldre än Oliver Twist, i boken var de lika gamla. Dessutom var väl inte Fagin jude? Eller var han det? Det märktes i alla fall inte på något sätt i filmen, men i boken står det klart och tydligt att Fagin var jude.
Varför handlar nästan hela boken om näsdukar när inte en enda är med i filmen? Och det var inte med någon bokhandlare heller. I filmen var det miss Rose som sett hela stölden och i boken var det en bokhandlare med i rätten.
Hemma hos Fagin och pojkarna var det väl inte så hemskt? De visade rummet i filmen som ett ganska välstädat rum, ljust och öppet. Men i boken beskrivs hans lilla krypin som ett rum med väggar som var svarta av sot och damm. Hmm…
Jag förstår inte heller varför man i filmen sätter in en kvinna som ledare över fattighuset, när det i boken står klart och tydligt att det är en gammal man.
Min fråga i detta fall är: Kan inte en regissör läsa en bok ordentligt eller?!

När det gäller frågan vad jag TYCKTE om filmen så tycker jag att den är komplicerad. Filmen var bra, jovisst. Men den kunde ha gjorts så mycket bättre. Om jag ska riktigt säga min åsikt så gillade jag verkligen inte slutet. Jag tycker att Twist skulle bo kvar där hos Fagin. De var ju trots allt väldigt snälla mot honom. Jag antar att jag tycker så därför att jag hatar klassindelningar av alla sorter. Visst, självklart är det kul med lyx när man fått växa upp med endast en tallrik majsvälling om dagen. Men trots detta tror jag att Oliver Twist skulle passa mycket bättre bland de lite friare människorna. Men men, det var hans val…
Boken Oliver Twist är tusen gånger bättre så jag rekommenderar att läsa den innan man drar en slutsats om berättelsen. Efter man har sett filmen kanske man sätter ett medelmåttigt betyg på den, men om man läst boken innan så får den ett toppbetyg automatiskt.
Den här berättelsen är nämligen en av de bästa jag har läst. (och tro mig, jag har läst många) Dickens lägger ut allting så bra att man kan både förstå och leva sig in i situationen. Detta är något som alltför många författare saknar. När man läser en bok som är skriven på ett sådant här sätt så tycker man så mycket om den att man inte vill slita sig ifrån den. Man kan sitta och läsa den gång på gång utan att tröttna på själva storyn. Man liksom upptäcker ...