Om Jonas Gardell

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

”…Jag var tidigare inte säker på om man fick ha humor i sådan här litteratur. Plötsligt tänkte jag att va fan kan jag inte få ha det för- vilket gjorde att all den här humorn plötsligt kom fram sprutande”.
(Gardell i samband med press uppbådet kring boken ”Präriehundarna”)


Och det är precis så jag skulle beskriva hans arbete, osäkert på sin korrekthet men samtidigt sprudlande och oblygt. Jag vet att det bara är en viss typ av människor som uppskattar den realistiska men ändå humoristiska världsbild som framställs i hans böcker, så jag vill verkligen poängtera att alla icke fakta är ytterst personliga.

Uppväxten samt ungdomsåren
Just uppväxt åren återkommer ofta i hans böcker. Hur t. ex. föräldrar, skolan och omgivningens krav och ideal sätter sina spår. Ett exempel på det är i den i viss mån självbiografiska romanen ”Ett UFO gör entré” som på börjas direkt från klassrummet. Det är för långt att citera så jag ska bara åter berätta kort; En pojke räcker upp handen i klassrummet och ber att få gå på toaletten. Detta nekas av fröken, påföljden blir att barnet ifråga kräks i bänken. Juha, huvudpersonen i boken ombes ta hand om spyan. Snart kräks alla barnen i sina bänkar och Juha blir återigen ombedd att torka upp. Vändpunkten i historien kommer då Juha helt plötsligt vägrar. Han gör uppror. Den här typen av beteenden handlar de böcker av Gardells som jag har läst om. Samtliga är skrivna ur en ungdoms perspektiv och kanske är det så han upplevde sin ungdom? Som en ända lång vandring fram till att tillslut säga ifrån.

Lars Jonas Holger Gardell föddes 1962 i Stockholmsförorten Enebyberg som den näst yngste av tre syskon. Han lärde sig vid tidig ålder att tänka fritt och sätta ord på känslor eftersom båda föräldrarna var psykologer. Hans mammas familj var starkt troende baptister och de överförde sin tro på sina barn vilket han har behållit hela livet. Det är ofta ett vanligt inslag i hans böcker.
När Gardell inte var allt för gammal lämnade hans pappa honom och resten av familjen för att de tog för mycket tid från karriären och för att han hade en ny kvinna. Gardell har ofta upprepat att han var en sådan människa som bara blivit älskad men aldrig älskat tillbaka. Att han tog kärleken för givet. Därför förstod han inte vilken skada han gjorde genom att flacka fram och tillbaka mellan olika äktenskap.
Att han som barn gick igenom mycket gjorde att han kunde använda de erfarenheterna till att göra lysande beskrivningar med passande realistiska undertoner. Detta är en konst få behärskar.
Jonas Gardell har alltid strävat efter att bli någon typ konstnär. Hans första ingivelse som 18-åring var att söka till scenskolan, men när han såg intagningssiffrorna gav han upp. Istället engagerade han sig ytterligare i anarkist- rörelsen samtidigt som han tillsammans med några vänner drev ett konstgalleri. För att försörja sig arbetade han som krokimodell och levde annars på socialbidrag.


”Jag önskar att någon i publiken någon gång efter föreställningen skulle bryta sig in till mig i min loge- hålla om mig, trösta mig , förlåta mig, knulla mig och viska att jag duger.”
(Ur ”Författaren själv”, Wiken 1993)

Karriären
1985 kom hans stora genombrott då hans första roman ”Passionsspelet” kom ut. Den fick stor uppmärksamhet i media eftersom temat var väldigt kontroversiellt; homosexualitet. Dessutom blev boken ännu mer utmanande och banbrytande när man granskade hur den var skriven. Boken skildrade nämligen mycket närgånget ämnet ifråga, vilket kan få allt för konservativa läsare att tappa hakan av fasa. Det aningen bortglömda temat i boken var ändå bara något så enkelt som att man måste få bli accepterad för den man är. Av både sig själv och andra.
Sedan dess har han har skrivit ytterligare fem romaner hitintills. Jag har fyra av dom och kommer inom en snar framtid läsa de övriga.
Annars har han residerat ett antal filmer bland annat ”Livet är en schlager” och ”Pensionat Oskar”. ”Pensionat Oskar” kom ut på hösten 1995 och handlar om homosexuallitet. Filmen tar upp temat om en persons identitet ska vara högre prioriterat än det redan etablerade i personens liv. Filmen fick stora kritiker priset på Montreal Film Festival samt en guldbagge för bästa manus.
Han har även skrivit ett antal pjäser. Hans främsta talang som skribent enligt mig är hans otroliga förmåga ta fram situationer som många människor faktiskt kan se sig själva i och uppleva som komiska. Hans karaktärer är ofta små och misslyckade människor som gång på gång försöker resa sig men nästan alltid snubblar och faller.
Hans böcker är intellektuellt stimulerande på så sätt att de ständigt ställer en nya moraliska, existentiella och introverta frågor att ta ställning till.

”Att tala sanning är att ljuga så att andra tror dig”
(Återkommande ur ”Ett UFO gör entré”)

Något som ibland kan vara på frestande är att det ibland blir för mycket av det goda, och man matas med den ena ångestladdade meningen efter den andra och att man då kopplar bort. Men för ...