Ondskan ( boken )

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Skriven av Jan Guillou Boken Ondskan handlar om en pojke som relegeras från sin skola och
flyttar till en privatskola. Huvudpersonen Erik är våldsbenägen på grund av
sin hårda bakgrund, med mycket misshandel från sin far. Erik vill dock inte
utöva våld själv men känner sig "tvungen", eftersom att han aldrig sett
något annat sätt att uppträda på. På den nya skolan får han sin första
riktiga vän, men livet på skolan är ändå fruktansvärt.
Ondskan utspelas under två år i slutet av 50-talet. Under de två åren
reser huvudpersonen runt en del, men den plats där nästan hela historien
utspelar sig är ändå skolan Stjärnsberg som ligger i Sörmland. Förutom i
början av boken då han inte har kommit till Stjärnsberg ännu så utspelar
sig boken i Stockholm. Men de andra platserna han beger sig till skrivs det
nästan ingenting om, handlingen är helt koncentrerad till Stjärnsberg. Ett
exempel på detta är om hans vistelse i England, där han studerade under en
del av sommaren, som i en vanlig bok kanske hade skrivits ganska mycket om
i och med att det är en ny miljö och andra upplevelser och det målas ofta
ut i många böcker, skrivs det: "I England drack man te med mjölk i och
ljusbrunt öl som inte var så kolsyrat som det svenska". Guillou skrev nog
på detta sätt för att det är för handlingen ganska oväsentlig vad som
händer utanför Stjärnsberg. Det Guillou vill beskriva i den här boken är ondskan och hur den påverkar
människor, vilket är lite av huvudämnet i boken. Som jag uppfattar det så
handlar boken om just ondskan och hur våld föder våld, att ondska är något
som finns överallt vart man än kommer och att man alltid måste bekämpa den.
Men detta är inte lätt, det är inte ett måste att man är ointelligent för
att utöva ondska, han säger själv i boken "Ondskan är inte dum".
Det språk som Guillou använder varierar mycket i boken, detta därför att
han växlar mellan hur olika personer pratar, ena stunden är det t.ex. Erik
som pratar med sitt ungdomliga språk, andra stunden så läser Erik ett brev
från sin jurist där språket är mer utvecklat och det står krångligare ord
sammansatta i olika satser på ett mera vuxet och formidabelt sätt. Detta
kan göra det stundtals jobbigt när han byter språk, men det är ingen
betydande del. I övrigt så skriver han med några små fel då och då som jag
märker. Men det jag reagerade störst på var att han använde sig av "dom"
istället för "de" eller "dem". Detta har vi fått inpräntat i oss hela
högstadiet att det är strängt förbjudet, men det verkar ofta som författare
får göra sådana fel men inte elever.
Jag tolkar det som att Jan Guillou med den här boken få en att tänka på
ondskan och våldet i samhället, att se över hur vi själva utövar vår ondska
gentemot andra. Om hur våldet aldrig tar slut, om man försöker bekämpa våld
med våld, den skapar bara ännu mera ondska, våld, har och rädsla. Stora
delar av denna bok är hämtad från hans egen barndom och det kan vara mycket
stimulerande att skriva om sina problem eller jobbiga upplevelser man har
haft, även om detta nu inte är någon självbiografi.
En funderare man kan ta sig efter man har läst boken är ifall han "vann"
över ondskan på Stjärnsberg eller ifall han förlorade. Personligen så
tycker jag att det var bra av honom att vägra peppisar och stå emot
systemet och allt det där, men däremot så måste jag säga att han föll
tillbaka när han efter det att Pierre försvann. Han tappade då lite i det
han hade kämpat för. Även om man nu kan tycka att de förtjänade det, och
att det kändes skönt att göra det, så tror jag inte att det var en sån bra
lösning, våld föder våld och våld skall inte bekämpas genom våld, som jag
tidigare har skrivit. Jag anser att han besegrade ondskan där hemma när han vägrade ta stryk av
sin far, men ifall han slog tillbaka som han sa att han skulle göra skulle
vara ännu ett bakslag. Det skulle ge en tillfällig lösning men i längden
skulle det inte hjälpa. Han tänkte redan när han åkte till Stjärnsberg
"inget mer våld nu" men han utövade ändå våld där och när han nu mötte
farsan igen så tänkte han "inget mer våld efter det här". Men om han nu
slår så anser jag inte att han har besegrat ondskan utan han är tillbaka
från början.
Boken var i min mening mycket bra, den var intressant och spännande. Den
var även otäck, men världen är ofta otäck. Det är nu svårt att tänk...