Orlando - ett verk av sin tid?

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

1928 publicerades en av Virginia Woolfs mest populära böcker – Orlando. Läsarna i England och USA var förtjusta. Den unge adelsmannen Orlando föds på 1500-talet och i bokens slut är Orlando en kvinna som lever på 1900-talet. Virginia lyckas liksom en trollkarl förvandla Orlando från den maskulina till den feminina och dessutom få läsaren att acceptera att en person kan leva i flera hundra år.

Modernismens epok skiljer sig från de föregående epokerna genom sin breda variation av stilar och sin rebelliska revolution gentemot allt det gamla och klassiska. Futurismen, dadaismen, surrealismen och imagismen är bara några exempel på inriktningar under modernismen. Romanen Orlando sträcker sig ut över flera århundraden och behandlar dessa med typiska epokdrag. I Orlando tänjer Virginia Woolf gränsen för en människas ålder kön och sinnesstämning. Syftet med den här uppsatsen är att analysera Orlando från modernismens perspektiv och beskriva vilken koppling romanen har med sin samtid.

Huvudfrågan för mitt arbete lyder: Är Orlando ett verk av sin tid? För att besvara den ska jag också arbeta utefter nedanstående frågeställningar:
1 Vad kännetecknar modernismen som litterär epok?
2 Hur uttrycks feminismen, som ständigt varit aktuell under 1900-talet?

För att besvara mina frågeställningar samt huvudfrågan - om Orlando är ett verk av sin tid, ska jag använda mig av källor som jag kan lita på. Källorna måste ha referenser och författare. Förutom att läsa boken Orlando ska jag också läsa de artiklar som finns på författardatabasen Contemporary Authors and Contemporary Literary Criticism, använda mig av vår lärobok i Litteraturhistoria, Källan, samt ta hjälp av mina anteckningar från svenskalektionerna. För att få reda på relevanta fakta om författaren ska jag använda det faktakapitel om Virginia Woolf som finns i min upplaga av Orlando (1982) samt av Quentin Bells biografi Virginia Woolf – ett diktarliv. Som komplement till mitt arbete ska jag också hämta fakta från dokumentärfilmen In the mind and times of Virginia Woolf.

Idiomatik och stilistiska litterära drag ska inte analyseras särskilt djupgående i den här uppsatsen eftersom dessa ämnen räknar jag som orelevanta för att besvara mina frågeställningar. Jag ska inte heller göra någon recension av verket i syfte att betygsätta det. Mina egna åsikter om boken kommer att kopplas till uppsatsen syfte men inga övriga tankar om varken bokens innehåll eller dess författare ska tas upp.

1900-talets första årtionden präglades av maktkamp och krig i nästan hela Europa. Första världskriget mynnade ut från en liten lokal konflikt mellan Österrike-Ungern och Serbien och blev ett av de mest förödande krigen i hela historien. Länderna hade slutit pakter och allianser mellan varandra för att säkra sin ställning och detta bidrog till att kriget blev mycket omfattande. Nya vapen hade masstillverkats i moderna fabriker och industrialiseringen blev en huvudgren i näringslivet. Hela 1900-talet präglades av ny teknik, viljan att utvecklas och vända sig emot allt det gamla. Människorna fick en högre levnadsstandard och mer fritid. Allt detta bäddade för liknande tänkande i de olika litterära inriktningarna under modernismen.

Modernismen är ett samlarnamn för de olika litterära, konst-, musik- och kulturella inrikningarna som uppstod i början på 1900-talet. Modernismens revolutionära strömningar liknade inget annat som förekommit tidigare i historien. Inom modernismen hyllades det mänskliga geniet. Inspirationen till denna genidyrkan kom från industrialismen, alla nya tekniska uppfinningar och framsteg och från romantikens tro på ”den skapande människan” (Kretz, 1998).
Futurismen, dadaismen, surrealismen, expressionismen och imagismen är några exempel på inriktningar under modernismen. Det förekom också en del experimenterande bland författare och konstnärer som öppnade nya inriktningar. Virginia Woolf räknas till den skara författare, tillsammans med bland andra Marcel Proust och James Joyce, som experimenterade med nya sätt att skriva (Kretz, 1998). De skrev från flera perspektiv, gick djupt in i karaktärernas tankar och, som Virginia gjorde med Orlando, lät sin karaktär göra extrema saker som att exempelvis byta kön.
Inom modernismen verkade det mesta vara tillåtet och det gav författare, konstnärer, musiker och även vanliga människor en större frihet att skapa. Naturligtvis kom de modernistiska författarna att påverkas av det som hände i samhället, som andra skribenter i historien, men de hittade ändå nya sätt att uttrycka sig och skildra verkligheten. Författarna hade förr en politisk makt och under modernismen utnyttjades detta av många; ett exempel: Erich Maria Remarques krigsskildring På västfronten intet nytt (Remarque, 1926) blev en anti-krigspropaganda.

Feminismen är ett värdeladdat ord och för olika människor betyder det mycket olika saker. Jag ska försöka förklara feminismens grundtankar. Feminismen blev en benämning på kampen för kvinnors rättigheter i Paris 1892. Det var i samband med den franska revolutionen som principerna om alla människors lika värde resulterade i att nya idéer om jämställdhet mellan könen. Mary Wollstonecraft var en av de första feministerna som producerade skrifter om kvinnors rättigheter. Feminismen blev så småningom en paradox – å ena sidan ska kvinnan har samma rättigheter som mannen men hennes kön gör att hon måste ha en annan social roll i samhället än mannen. Under 1900-talet kom det två feministiska inriktningar. Särartsfeminismens fokus ligger i att den biologiska könsskillnaden inte ska glömmas, men att kvinnor ska bli jämställda med män. Likhetsfeministerna vill istället se alla likheter mellan könen till fördel för jämställdhet. (Larsson; Nationalencyklopedin, 2007)
Virginia Woolfs verk intresserade och inspirerade feministerna under kvinnorörelsen på 1960-talet. I Tre Guineas (Woolf, 1938) förklarar Virginia Woolf sin syn på kvinnans ställning i samhället, som enligt henne var mansdominerat. (Bäckman; Nationalencyklopedin, 2007)

Virginia Woolf föddes i London år 1882. Föräldrarna Leslie och Julia Stephen hade fyra barn inom sitt äktenskap och Julia hade två söner från ett tidigare äktenskap. Fadern Leslie var författare och redaktör och han stod i centrum av det engelska författaretablisemanget. Båda föräldrarna var gamla och kunde ha varit hennes morföräldrar. Virginia växte upp i ett viktorianskt hem, trots att det viktorianska synsättet på människor och samhället var föråldrat. Särskilt hennes far var gammalmodig och fram till hans död kunde Virginia inte bryta upp och leva som hon ville. När modern dog 1895 fick Virginia sitt första mentala sammanbrott. Hon led av fysiska smärtor, huvudvärk, anorexia och ville begå självmord. I en av sina memoarer berättar Virginia att hennes halvbror hade våldtagit henne när hon var barn. Denna psykiska och fysiska misshandel påverkade Virginias uppfattning om sex och sexualitet genom hela hennes liv. (In the mind and times of Virginia Woolf, 2003)
Bloomsbury-kretsen som uppstod 1904, efter att Virginia flyttat till Bloomsbury tillsammans med sina syskon. Hennes bror Thoby bjöd in sina vänner från Cambridge och de bildade Bloomsbury-kretsen som kom att bli mycket kontroversiell. Bland vännerna fanns T. S. Eliot, J. M. Keynes, Duncan Grant och Lytton Strachey. Många av dem var bi- eller homosexuella. Under sina träffar diskuterade de det viktorianska värderingarna om att samhällslivet var det viktigaste för en god människa. Vännerna ville istället visa att privatlivet var mycket viktigare och att en person kan genom intellektuell ärlighet påverka samhället. Bloomsbury-kretsen var hatad och beundrad, ansågs vara revolutionär och sakna moral. De utmanade samhällets värderingar och tänjde på dess normer på ett sätt, som av samtiden inte var acceptabelt. Virginia trivdes bra i Bloomsbury där hon kunde umgås med i gräddan av författar- och akademikereliten. Hon gifte sig med en av Bloomsbury-vännerna, Leonard Woolf. Deras äktenskap varade tills Virginia begick självmord 1941. Leonard tog hand om henne under hennes mentala sammanbrott. (In the mind and times of Virginia Woolf, 2003)
Virginia älskade sin man, men mellan 1925 och 1929 hade hon ett förhållande med författarinnan Vita Sackville-West Äktenskapet hindrade inte Virginia från att ha en älskarinna. Vita trodde att deras förhållande skulle bli romanstoff för Virginia och han hade rätt. 1928 publicerades romanen som gjorde Virginia Woolf rik, berömd och kritikerrosad, - Orlando. (Bell, 1972).

Orlandos märkvärdiga livstid skildras från levnadstecknarens perspektiv. Orlando är en rik man av adelssläkt. Han är lugn och sympatisk och sägs ha mycket vackra ben. Orlandos charm gör det enkelt för folk att gilla honom men han själv är inte vidare social. Istället brukar han gå ut ensam i naturen och bara fundera och tänka hela dagarna.

Mitt i sommarens förgänglighet tyckte han om att känna jordens ryggrad under sig; för det var vad han kallade ekens hårda rötter; eller också, ty bild följde på bild, var det en väldig häst som han red på; eller däcket på ett gungande skepp – det var kort sagt vad som helst, bara det var hårt, för han behövde något han kunde fästa sitt svämmande hjärta vid; detta hjärta som ryckte och slet vid hans sida; detta hjärta tycktes fyllt av kryddade, erotiska stormar var kväll vid den tid då han gick ut. – S. 13 (Woolf, 1928)

Han vill också bli författare/poet men hans höga status gör denna sysselsättning till något att skämmas för. Orlandos kalla hjärta börjar glöda när han träffar den ryska prinsessan Sasha. Trots den enorma kölden (det är is på Themsen), trots att han är gift och trots att han är så osocial blir han förälskad.

… när han fick syn på en figur som kom ut från den moskovitiska ambassadens paviljong, en figur som han inte kunde avgöra om det var pojke eller flicka, för den lösa tunikan och byxorna i rysk stil hjälpte till att dölja vilket kön det var, en figur, emellertid, som i högsta grad väckte hans nyfikenhet. S. 24-25(Woolf, 1928)

Sasha framställs här som en androgyn och könslös varelse. Orlando kände inte dragning till hennes kön utan till hennes utstrålning. Jag tror att det hade varit en likadan fortsättning på historien oavsett av vilket kön Sasha visade sig vara. Efter en storm, då isen smälter, lämnar hon London och Orlando bakom sig. Sviken och övergiven sluter han sitt sinne igen och tillbringar sina dagar ensam med sina tankar. En dag får han för sig att han ska renovera sitt hundrasovrumsslott med dyraste möbler och prydnader. Något saknas – människor. Fester och tillställningar anordnas i massor. Sedan flyr Orlando till Konstantinopel där han tjänstgör som ambassadör. Orlandos förvandling till kvinna sker bokstavligen talat över en natt.

”SANNINGEN!” varvid Orlando vaknade.
Han sträckte på sig. Han reste sig upp. Han stod upp, totalt naken inför oss, och medan trumpeterna bara blåste och blåste: Sanningen! Sanningen! Sanningen! har vi inget annat val än att bekänna – han var en kvinna. – S. 92 (Woolf, 1928)

I början lägger hon knappt märke till skillnaden när hon är kvinna, eftersom hennes personlighet inte har förändrats.

Men i alla avseenden fortfor han att vara den han varit. Detta byte av kön ändrade visserligen deras framtid, men inte alls deras identitet. – S. 92 (Woolf, 1928)

Hon blir först varse om det när hon återvänder till England och kaptenen på fartyget börjar flörta med henne. När hon återvänder till sitt hem ställs hon inför en hel del juridiska processer. Under tiden som hennes förmögenhet minskar på grund av de höga advokatarvodena ställer Orlando till med bjudningar. Många berömda författare och poeter deltar med stor entusiasm i hennes sällskap. Snart inser hon att visdom och genialitet inte alls är självklart bland alla dessa upplysta män, för det var bara män, och drar sig tillbaka igen. En gång, när hon bytt om till herrkläder, träffar hon en prostituerad kvinna och följer med henne hem. De två blir mycket goda vänner och den prostituerade kvinnan bjuder in sina väninnor och de har alla väldigt trevligt tillsammans.

Tiden hinner ikapp och går om Orlando. Nu ska alla anständiga kvinnor ha en äkta man – något som Orlando saknar. Hon kom fram till att hennes mål i livet var:

”Livet och en älskare”S. 123 (Woolf, 1928)

En dag då hon är ute i skogen bryter hon sin vrist. Hon blir liggande på marken tills hennes nya kärlek, Marmaduke Bonthrop Shelmerdine, kommer och räddar henne. Marmaduke är precis som Sasha en person vars kön överskuggas av hans utstrålning. Orlando finner sin älskare i honom. Kanske är det Sasha som återvänt i en ny skepnad, för Marmaduke kom med ett skepp han också. Efter förlovningen lämnar han Orlando för att segla runt Kap Horn. Under tiden föder Orlando en son. Det går inte att förutsäga vad som ska komma härnäst och man är så inne i läsningen att när något väl händer kommer det som en chock. Boken slutar lyckligt, Orlandos älskade Shelmerdine återvänder från sin omsegling runt Kap Horn.
Orlandos liv är som ett stycke brokigt tyg där mönstret och detaljerna aldrig tycks ta slut. Färgen och strukturen har både mjuka och plötsliga övergångar som om bron mellan händelserna ibland brister och man får hoppa istället. Orlandos livshistoria handlar inte om de händelser som inträffar utan om Orlandos tankar och filosofier. I större delar av boken gör han/hon inget annat än att tänka. Det är häpnadsväckande hur en människas tankar skapar hennes tillvaro.

Om alltså föremålet för ens biografi varken vill älska eller döda, utan bara tänka och fantisera, kan vi bara dra slutsatsen att han eller hon inte är stort bättre än ett lik och lämna henne. – S. 179 (Woolf, 1928)

Som jag tidigare har nämnt har Virginia baserat Orlandos karaktär på Vita Sackville-West. I slutet av boken finns det korta noter från markerade utdrag ur texten. I flera av dem berättas det om vilken koppling de har till inspirationskällan Vita. Som det här exemplet:

Snart skulle hela staden vara på benen med smällande piskor och ljudande gonggongar, bönerop och prygling av mulor, skrammel av järnskodda hjul, medan sura lukter av jäsande bröd, rökelse och kryddor steg ända upp till Peras höjder och tycktes vara den bullrande, mångfärgade befolkningens egen andedräkt. – S. 81 (Woolf, 1928)

Notis: sid. 81 Syftar på Vitas tid som diplomatfru i Konstantinopel.

Detta förklarar tydligt sammanhanget för läsaren, men dessa fakta skulle annars aldrig finnas tillgängliga. Hade man inte vetat vem som är föremålet i romanen kunde man nästan tro att Virginia själv hade besökt Turkiet, eftersom hon gör en så målande och detaljerad beskrivning.

… så att till exempel få se Orlando byta sin kjol mot ett par korderojbyxor och en läderjacka, vilket hon gjorde på mindre än tre minuter, var en lika hänförande syn som att se Madame Lopokova utöva sin konst. – S. 209 (Woolf, 1928)

I utdraget ovan byter Orlando skepnad, inte kön, från kvinna i kvinnokläder till kvinna i manskläder. När Orlando bytt kön och blivit kvinna gör hon detta ofta för att hon känner för det. Ibland är det bra att vara man istället för kvinna.

…”Kvinnor är bara barn som blivit litet större… En förnuftig man tar dem inte på allvar utan leker med dem, uppmuntrar och smickrar dem”… S. 142 (Woolf, 1928)

Citatet ovan är ett citat i Orlando. Det intressanta här är att dessa tiotal ord beskriver hur kvinnor ibland behandlas av män på ett både roande och skrämmande sätt. Virginia tog med det för att visa på att det verkligen var så män tänkte. Lord Chesterfield, brittisk diplomat, född 1694, yttrade dessa ord.

“The book is said to be a mythic reconciliation of Woolf''''s sexual duality.” (Gale Literary Databases, 2004)

Ovanstående citat är inte fakta som man skulle kunna finna bevis för men jag tror att påstående har en viss sanningshalt. Virginia verkade inte bara gilla kvinnor, hon tycktes älska dem, och var bisexuell. Att Orlando är ett experiment med kön märks knappt. Det verkar snarare som om Virginia själv visste exakt hur en man och en kvinna tänker utan att byta kön. Denna kunskap kunde hon knappast ha fått från någon annan källa än från sin egen fantasi. Hon måste ha kunnat tänka både som man och kvinna.
När Orlando blivit kvinna förändras inte bara hennes utseende utan också sättet att tänka. Hon kan nu se världen från både mannens och kvinnans perspektiv, men jag tror att hon trivs bäst i sin kvinnliga skepnad trots de många orättvisor som kvinnor får ta itu med. Hon diskuterar (med sig själv) fördelar och nackdelar med båda könen med en tydlig feministisk vinkling
Det märks också tydligt i hennes litteratur som med åren börjar bli allt mer feministiskt vinklad (Bell, 1972). Virginias feministiska åsikter har sin grund i att hon redan som liten inte fick samma rättigheter till en utbildning som hennes bröder. Hela sitt liv försökte hon hävda sig mot sina föräldrar och det faktum att hon var kvinna gjorde det svårare för henne att slå igenom (In the mind and times of Virginia Woolf, 2003). Det är först efter att Orlando hade publicerats som Virginia fick betydande uppmärksamhet som författare. Själv ansåg hon inte att Orlando var ett av hennes främsta verk.
Jag tror inte att Virginia hatade män, för hon var gift med en man, men hon föredrog uppenbarligen kvinnor. I Orlando är Orlando först man och sedan kvinna. Delen där hon är kvinna är både längre och mer välbeskriven. Hon ser många fördelar med att vara kvinna. I Källan (Kretz, 1998) beskrivs Orlando som en androgyn person, vilket betyder är detsamma som hermafrodit. Jag håller bara med till viss del – det är inte så att Orlando byter kön kroppsligt och fysisk utan bara med hjälp av kläder.

När, exempelvis, kapten Bartolus såg Orlandos kjol, lät han genast sätta upp ett soltält åt henne, trugade henne att ta ännu en skiva biff och inbjöd henne att fara in till stranden med honom i barkassen. Dessa favörer skulle säkert inte ha erbjudits henne om hennes kjolar, i stället för att bölja, varit skurna tätt efter hennes ben, nämligen som byxor. – s 125(Woolf, 1928)

Virginia låter Orlando fundera vidare på det här med hur hennes kläder påverkar människor i hennes omgivning att behandla henne på ett särskilt sätt. Sedan formulerar hon en tanke som är värd att citeras, och som för övrigt är den totala motsatsen till den moraliska ordvitsen som vi brukar lära oss – Det är vi som ska bära kläderna, inte dem som ska bära oss.

Följaktligen finns det mycket som talar för att det är kläderna som bär oss och inte vi som bär dem; vi må ge dem form efter arm och bröst, men de formar våra hjärtan, vår hjärna och vår tunga som de vill. – s 125 (Woolf, 1928)

Orlandos könsbyte påverkar inte bara hennes sätt att se könen, utan också hennes sätt att tänka genomgår en stor förändring. Man känner fortfarande igen hans/hennes kärlek till litteraturen, naturen och filosofi. Den kvinna Orlando blir är mer mogen och reflekterar en del över livet. Hennes sätt att skriva visar en märkbar förändring. Mytologiska och heroiska motiv använde adelsmannen Orlando, medan kvinnan Orlando skriver vackra, episka dikter. Genom sitt långa liv har Orlandos indentitet inte förändrats trots att hon har utvecklats och mognat som person.

Efter att ha läst Orlando och tagit reda på under vilka förhållanden verket skrevs har jag presenterat mina fakta i avhandlingen. Med hjälp av dessa kan jag nu besvara min huvudfråga: Är Orlando en roman av sin tid?
Jag har kommit fram till att Orlando är en modernistisk roman och därmed ett verk av sin tid. Eftersom modernismen som litterär epok inte sätter några ramar för nya sätt att skriva, för nya författarperspektiv och för böckernas handling passar Orlando in som ett modernt litterärt verk. Den särskiljer sig från de flesta biografier genom att huvudperson ständigt byter kön och lever genom flera århundraden. Författarinnan, Virginia Woolf brukar räknas till den skara av författare som förde utveckligen framåt inom modernismen. Dessutom umgicks hon med andra stora modernistiska författare och blev säkerligen inspirerad av dem. Feminismen som tar tydliga uttryck i romanen genom Orlandos tankegångar är även den tidstypisk. Virginia förde feminismens rörelse framåt i en tid då kvinnor verkligen var förtryckta. På ett oprovocerande och underhållande sätt drev hon med männens dominans över kvinnor.

Om jag skulle utveckla mitt arbete vidare skulle jag vilja jämföra Virginia Woolfs andra verk med Orlando för att se fler feministiska drag i hennes författarskap. Hon har inspirerat feminister på 1960-talet och jag tycker att ämnet är lika aktuellt idag, kanske inte under den extrema inriktningen som feminismen har antagit i Sverige, men som grund till ett jämställt samhälle. Idag tjänar kvinnor mindre än män, har svårare att få jobb och göra karriär. Det är ändå en stor förbättring sedan Virginias dagar då kvinnor inte fick rösta eller gå på universitet. Orlando är ingen stark feministisk propaganda, enligt min mening, men den fantastiska och underhållande romanen är en tankeställare. Orlandos iakttagelser av skillnaderna mellan att bära herr- och kvinnokläder skulle lika gärna passa in idag. Tack vare det faktum att Orlando faktiskt lever i flera århundraden skulle han/hon kunna fortsätta leva fram till dagens datum och skåda tiden genom sina sin...