Politisk musik

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

När jag hör uttrycket politisk musik är det första jag tänker på proggmusiken. Det är nog ingen ovanlig koppling. Visst finns det politisk musik även idag men jag får känslan av att den musiken ofta är centrerad till mindre grupper, där den påverkar främst individerna som ingår i den gruppen. Jag menar, det är inte ofta konserterna i globen har något uttalat politiskt mål med spelningen, även om många artister naturligtvis lindar in politiska åsikter i sina texter eller i sin framtoning. Vi tar vitmaktmusik T.ex., en musikstil jag personligen inte vet så mycket om. Känner knappt till någon annan grupp inom den genren än ultimathule men är man i den gruppen av människor finns säkert en hel uppsjö olika grupper eller artister att välja mellan. Men som sagt, det är musik som i den öppna samhällsdebatten kanske mer kritiseras än används för att påverka politiskt i och med dess texters ofta rasistiska innehåll. Politik i musiktexter tror jag finns inom praktiskt taget alla musikgenrer, om inget annat så representerar olika musikstilar olika grupper av människor som i sin tur står för vissa politiska ideal.

Politiska budskap i musiken i Sverige
Mycket av den musik som återges som politisk finner man inom punk, hiphop eller reggae. Ser man till musiken i den stora vida världen kommer många grupper eller artister, som vill förmedla ett politiskt budskap, från förorter eller fattigare delar av världen och som med texter belyser de orättvisor som kommer till ytan där. Går man till lilla Sverige finner man i musiken kanske mer förklaringar av hur verkligheten känns för textförfattaren än vilken politisk riktning denne förespråkar. Men även om musiken inte är direkt politisk kan den rikta uppmärksamheten mot en viss politisk inriktning. Gruppen The Knife är ett bra exempel på en grupp vars musiktexter baseras på de rådande idealen i samhället. I en intervju på musikartikel-sajten metica.se menar den ena bandmedlemmen Olof att The Knife föder något slags motstånd mot det rådande samhället. Det vill man åstadkomma genom att leka med de traditionella könsrollerna. På bandets andra studioalbum ”Deep Cuts” är Olofs syster Karins röst på flera låtar förvrängd för att låta manlig. I videon till ”Pass this on” poserar dragshowartisten Rickard Engfors osv. – ett smart val av ämne att behandla i musiken när det pågår en så het debatt kring feminism och könsroller i Sverige!

När jag söker runt på Internet i musikpolitiska sammanhang i Sverige hittar jag mest artiklar, intervjuer och debattinlägg rörandes musik med politisk vänsterorienterad inriktning. Det kan bero på en mängd saker, främst tror jag genom att vänstern här i Sverige har använt sig av musik i större grad än högersvängen, och då tänker jag ju återigen på proggens popularitet och spridning på sin tid. Man har mycket att spinna vidare på om man som musiker vill skriva texter som kritiserar kapitalism och förespråka socialismen. Om jag håller mig till Sverige har vi en uppsjö exempel på grupper som hör till den här kategorin men som kanske mer ses som pop/rock - grupper än musiker med politisk musik. Vi har T.ex. The Radio Dept och Moneybrother som båda medverkat på en samlingsskiva som RKU: s tidnings rebell gett ut i samband med sitt tioårsjubileum.
Angående det politiska i sina texter säger Johan Duncansson, sångare i ”The Radio Dept.” i en intervju utförd av just rebell inför skivsläppet att: ”Vi gör musik som i sig inte är så politisk, sen gör vi politiska val som band och som privatpersoner. Förhoppningsvis lyckas man ändå påverka folk. När Belle and Sebastian kom exempelvis så pratade de om socialism och det påverkade verkligen mig. Jag hoppas att vi på samma sätt kan påverka andra att göra politiska val… det finns ett politiskt budskap även om jag inte lyckas skriva ner det i mina texter”.
Det råder delade meningar om hur man som lyssnare uppfattar musik och påverkas av den, men jag tror att det ligger något i Duncanssons tankar att man kan förmedla bara genom musiken i sig. Det finns ju anledningar till att punken, som flitigt används i anarkistiska sammanhang, har det tempo och den kaxighet som kännetecknar den typen av musik!

Moneybrother är ett band som säger sträva efter att kombinera punk, rock ’n’ roll och modern R ’n’ B och i detta också väva in vissa politiska åsikter. Till exempel tar ”Don’t call the police” upp en tvekande inställning till polisen efter göteborgshändelserna och de påföljande rättegångarna. Eller ”They are building walls around us now” som handlar om en vi-och-dom känsla inför EU. Men även för en sådan grupp tror jag att det politiska i musiken hamnar i bakgrunden, för även om jag hört ganska mycket om dessa grupper har inte jag fått intrycket av att deras musik är särskilt politisk utan att fansen till dessa grupper fascineras mer av musiken än budskapet i texterna.

Ett sista exempel på en svensk artist med politisk touch som jag personligen tror, till skillnad från ovan nämnda artister, kan komma att påverka människor i Sverige politiskt genom sina texter. Jag tänker på Timbuktu. När det gäller politik idag är många svenskar ganska härdade, man har hört och sett det mesta inom de olika politiska riktningarna. Men gör man som Timbuktu och propagerar för något så tabubelagt och något så provokativt som en drogliberal politik kan man fortfarande väcka reaktioner av olika slag. I låten Legalisera som återfinns på den senaste plattan hör man nämligen orden: ”En liten historia om en växt, inget komplext / en liten extra stimulans som mest. / Distinkt till lukten den är grön och klibbig. / Typ efter en puff blir du skön och vibbig. / Kalla det propaganda, men alla vet det sanna. / Testa själv och du märker det med detsamma.” Dessa lätt komiska rader tror jag mycket väl kan sätta fart på debatten inom ämnet narkotika.

Politisk musik i världen
Nog om lilla Sverige. För att kunna påverka den globala samhällsdebatten måste det till att många får veta vad man står för. Ett internationellt känt band som verkligen kan sägas arbeta för att förändra saker i samhället är U2. Under sina drygt 21 år tillsammans har gruppen hunnit vifta med fredsflaggor, varit ett återkommande element i otaliga politiskt korrekta välgörenhetsevenemang, de har sjungit om krigets fasor och sökandet efter Gud, ja de har till och med ringt vita huset mitt under en konsert, de har hunnit med det mesta med andra ord. Och deras engagemang ser inte ut att svikta idag heller, med det ganska så nya albumet ges tillfälle att turnera och att påverka ännu mer.

Bruce Springsteen är en annan mycket känd artist som kanske inte är känd som en politisk sångare men vars musik innehåller politiska dimensioner. Hans hits har flitigt använts i politiska sammanhang, born in the USA är ett exempel då Ronald Reagan försökte använda låten som republikanskt valfläsk, naturligtvis hade han feltolkat låten som endast en hyllning till USA. Ett annat exempel, även det feltolkat, var när man ville utse Born to Run till delstaten New Jerseys hymn. I sista stund insåg man dock att det enda låten faktiskt handlar om är att fly från New Jersey. Det var kanske inte nutida exempel men Springsteen kommer ju fortfarande med nytt material, berättelser från den amerikanska vardagen, den enskilda människans kamp mot skitjobb och tristess och hans material kommer vi säkert att se mer av i olika politiska sammanhang framöver. Vi har många fler exempel på artister som ställer upp i sammanhang som speciellt har att göra med att bekämpa fattigdom och terrorism, Stings konsert efter den 11 september är bara ett exempel av många. Men återigen, även när det gäller de internationella artisterna är deras musik inte nödvändigtvis politisk i sig men används som dragplåster i politiska sammanhang. Det här är ett användande ...