Prinsen av Egypten

PRINSEN AV EGYPTEN

Kort handling

Farao Seti beordrade att alla förstfödda hebréeiska barn skulle mördas för att hålla populationen av hebréer nere, så en hebreisk kvinna stoppade sin son i en korg som hon la i floden Nilen för att han skulle komma undan Faraons order. Korgen flöt sedan i land vid ett palats där Faraons fru fann Moses och bestämde sig för att adoptera honom. Han växer upp med sin bror Ramses som sedan själv blir Farao över Egypten. Moses får dock sen veta att han själv är hebré, och när han inser hur hans folk hebréerna behandlas som slavar får han nog och flyr ut i öknen. Där börjar han sitt nya liv och får en dag en uppenbarelse från Gud, som tagit formen av en brinnande buske. Han berättar för Moses att han ska befria Guds lidande folk. Moses återvände tillbaka till Ramses och ber honom låta hebréerna gå. Han är inte alls intresserad av detta, och ger sig inte förrän Moses besegrat honom med Guds hjälp.

Tre personbeskrivningar

Moses: Som ung var han mycket vild och busig. Älskade att hitta på hyss och att jävlas med t.ex. de egna vakterna under tonåren med sin bror Ramses som han då hade ett mycket starkt band med. Kände sig dock väldigt skamsen och ångerfull när bröderna fick skäll efter sina rackartyg (ett annat exempel är när han lät Sippora falla i vattnet när översteprästerna tagit henne tillfånga, hans mor ger honom då en besviken min och han själv verkar då ångra och få skuldkänslor för vad han precis gjort), ville ofta att Faraon skulle lägga hela skulden på honom, vilket visar på mognaden han med åren fick och såg som äldre hur fel slaveriet var, och att hebréerna behandlades mycket illa. Gjorde därför revolution och flydde ut i öknen efter att ha dödat en vakt i panik som var påväg med att bestraffa en slav mycket hårt. Kommer sedan tillbaka och räddar hela det hebréeiska folket med staven Gud gett honom. Jag tycker han gjorde helt rätt i att både döda vakten och att sticka från sin tron som prins. Det viset som slavarna behandlades (som alla slavar behandlas snarare) på var verkligen inte okej, och det var mycket bra att Moses förstod det själv och tog avstånd ifrån alltihopa genom att fly. Gud ger honom sedan en uppgift som han uppfyller på ett mycket värdigt vis. Han behandlar den nya Faraons (Ramses) folk på samma sätt som de tidigare gjort mot hebréerna, genom att döda deras förstfödda och 9 andra plågor för att visa att det verkligen var Guds vilja. Detta får mig lite att tänka på det vi läste i SO-häftet idag, att Gud både bestraffar för att man ska synda mindre men även belönas när man gjort någonting bra för att fortsätta så. Allting Moses bestraffade Ramses och de andra med genom hans stav från Gud var välförtjänta bestraffningar. (Moses lät även Sippora rymma vid ett tillfälle vilket jag tycker var mycket snällt och visar än en gång ett litet smakprov på den mogenhet han egentligen bestod, lite mer om det längre ner)

Ramses: Startade aldrig ofogen men fick alltid ta den största bördan av skulden av Faraon när de blev påkomna. Var väldigt oansvarig enligt sin far eftersom han aldrig tog avstånd ifrån busstrecken, kallades även för ”den svaga länken i en kedja” när hans pappa Faraon förklarade att Ramses en dag skulle bli ”morgon och aftonstjärnan” när han själv gick över till den andra sidan. Kom t.ex. försenad till festen då han fick sitt första ämbete, ansvaret över alla tempel i riket. Var ganska försiktig men ändå glad innan han tog tronen som Farao, då han blev argare och mer självsäker. Allting skulle ske precis som han själv ville ha det. Jag tycker att Ramses ageranden inom det mesta är mycket märkliga och felaktiga. Människosynen han hade på andra ”lägre stående” (hebréerna) var väldigt snedvriden och sjuk, och kan ungefär jämföras med dagens nazism och rasism. Inte förrän hans eget förstfödde barn dödats av Guds krafter låter han Moses befria sitt folk och lämna Egypten. Men sjukligt nog han ändrar sig snabbt och kommer ifatt det hebréeiska folket i öknen där han försöker stoppa Moses flykt.

Moses fru (Sippora): En morsk och vacker kvinna som inte lät andra bestämma över henne. Översteprästerna i Faraons rike tog henne som ”gåva” till Ramses när han fick titeln som ledare över alla tempel i riket. Ramses var dock föga intresserad av denna kvinna som var mycket motstridig, och lät Moses ta henne istället som i sin tur lät henne rymma när hon inte ville stanna kvar på Kungapalatset som Moses ägodel. Jag tycker att rymningen hon gjorde var mycket strålande, då jag anser att sådan människohandel att betrakta människor som varor är helt fel som man bara kan ta och ge bort hit och dit till högt uppsatta människor, men hon hade även ett litet för barskt och stöddigt temperament. När Sippora insåg att hon höll på att dra upp Moses ur brunnen när hon försökte rädda någon som satt fast där släppte hon genast repet och lät Moses falla. Varför hon gjorde det är för mig svårt att förstå, när Moses tidigare varit så snäll och låtit henne rymma utan att han bussade vakterna på henne. Kanske hade hon kvar minnet då Moses tidigare släppt repet hon var bunden m...