Public service

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Avtalen

Det finns två TV-företag med Public Service-ansvar i Sverige: Sveriges Television, som driver kanalerna SVT1 och TV2, samt TV4 AB. Avtalen är emellertid olika. Vad som främst skiljer bolagen åt är givetvis att TV4 är ett privatägt, kommersiellt företag med vinstintresse, medan SVT finansieras via licenser.

Utifrån detta är att anta att det är TV4 som är mest intresserat och beroende av att ha många tittare. På en stenhård annonsmarknad måste företaget kunna övertyga sina kunder om varför de skall satsa sina pengar på reklam i just TV4 – och TV-reklam hör som bekant inte direkt till den billigare sorten. TV4 behöver höga tittarsiffror för att attrahera annonsörer – även om företaget gärna påpekar att syftet med annonsförsäljningen är att annonserna skall finansiera programmen, inte att programmen skall attrahera annonsörer.

SVT

SVT är, teoretiskt sett, sålunda inte i behov av tittarsiffror på samma sätt som TV4. Finansieringen är klar från början: alla med ansluten TV- apparat skall betala TV- licens. SVT behöver med andra ord inte fokusera på tittarsiffror på samma sätt som TV4: höga tittarsiffror är endast bra eftersom många människor då sett på programmen och tagit del av de budskap kanalen förmedlat.

Riktigt så enkelt är det emellertid inte. SVT har, traditionellt sett, kritiserats då mer ”kommersiella” och ”publikfriande” program har producerats( ”Robinson” till exempel). Det har inte ansetts passande för ett Public Service- företag att eftersträva höga tittarsiffror( Edin), då man ju då normalt sett försöker tilltala den stora majoriteten – traditionellt ambitionen för ett kommersiellt företag. Men höga tittarsiffror är också eftersträvansvärda för SVT. Höga tittarsiffror visar mer än bara att många ser på programmen: de säger också att verksamheten fungerar och skyddar därför mot ingrepp från politikernas sida (Edin). För även om man nu går med på SVT:s linje att staten endast ställer upp riktlinjerna samt tillhandahåller finansiella medel för verksamheten men i övrigt håller sig utanför, kan samma stat också ändra på de gällande villkoren – och detta ”beroende”, eller snarare förhållande, kommer SVT aldrig undan.

SVT:s sändningstillstånd

Det står redan i Betänkandet 2000 (s. 49) att det är svårt att sammanfatta de villkor som gäller för den svenska Public Service- verksamheten. Man gör emellertid ett försök och listar 5 punkter, vilka skall sammanfatta vilka krav SVT antas uppfylla: ”geografisk rättvisa”, ”redaktionellt oberoende”, ”ett mångsidigt utbud av hög kvalitet”, ”minoritetsansvar” samt ”finansiering genom avgifter”. Vid en snabb jämförelse med exempelvis Lisa Söderbergs 5 punkter( ”TV till frukostflingorna”) ser man att i princip samtliga finns med i Betänkandets egen sammanfattning – med undantag för folkbildningen. Folkbildningsuppdraget nämns emellertid uttryckligen i Sändningstillståndet( Sändningstillståndet, s.4), vilket är intressant: Sveriges Radio och senare Sveriges Television har ju sedan länge varit beskyllda för en överdriven pennalism och paternalism, att man man betraktat tittaren/medborgaren som en ”elev” vilken måste ”undervisas”. Att SVT då, trots att kritiken säkerligen oftast varit överdriven, väljer att hålla fast vid uttrycket ”folkbildning”, är anmärkningsvärt.


Sändningsavtalet och nyhetsprogrammen

Sändningstillståndets paragraf 10 befattar sig med SVT:s nyhetsprogram. Den ger SVT i uppdrag att

”meddela nyheter, stimulera till debatt, kommentera
och belysa händelser och skeenden” och därvid

”ge den allsidiga information som medborgarna
behöver för att vara orienterade och ta ställning i samhälls-
och kulturfrågor.”

Vidare skall SVT

”granska myndigheter, organisationer och företag som har inflytande på beslut som rör medborgarna samt spegla verksamheten inom sådana organ och inom andra sammanslutningar och föreningar”( Sändningstillståndet, par. 10).

Därtill kommer vissa anvisningar angående regionala nyhetssändningar samt att man inte enbart skall utgå från ett Stockholmsperspektiv i verksamheten.

I de mer generella riktlinjerna för programverksamheten förekommer direktiv som är mer övergripande och inte endast omfattar nyhetsprogrammen. Däri förekommer exempelvis ansvaret att kontrollera sakuppgifter, skildra våld på ett bra sätt, tillgodose olika intressen vad gäller exempelvis religion och vetenskap samt bevaka och främja kulturell verksamhet.

TV4

Vad som lätt glöms bort (inte minst av TV4 själva) är att bolagets involverande i Public Service inte enbart är ett ok, påtvingat Fyran av svenska staten för att få nyttja marknätet. Public Service- avtalet ger Fyran legitimitet på ett för ett, trots allt, kommersiellt TV-bolag unikt sätt. Fyrans kombination av ”klassiska” Public Service- element och mer klassiskt kommersiella inslag placerar kanalen någonstans mellan ”rent” kommersiella TV-kanaler (med mer underhållande och oseriöst utbud; läs TV3) och SVT med sin ”undervisande, träiga ton”. Fyrans s.k. ”hybridkonstruktion” är enligt Edin ett uttryck dels för en vilja att bana väg för kommersiell TV i Sverige, men också för att värna om traditionella Public Service- värden; man sätter därmed press på SVT( Edin).

Edin pekar på fördelen med att ha den kommersiella ensamrätten i marknätet(s. 154). TV4 uppges uppfatta Public Service- uppdraget som en del av sin affärsidé( s. 152). Man vill också, enligt egen utsago, vara ledande i utgivningen av nyheter, underhållning osv. och har därför ett behov av att framstå som mest trovärdig. Med ”mest trovärdig” menas att den information som förmedlas skall vara ”sann och relevant” (Edin, s. 152)

TV4:s sändningsavtal

TV4:s avtal med staten skiljer sig från SVT:s på ett antal punkter. Samtidigt är vissa skyldigheter gemensamma. En av de mest väsentliga skillnaderna ligger i att TV4 är tvunget erlägga koncessionsavgift till staten för att få nyttja marknätet, något som SVT inte måste. Tidigare var det t.o.m. så att TV4:s avgift gick direkt in på SVT:s konto, men detta är numera ändrat (referens). Man kan i och för sig betrakta saken som så att den svenska staten är ägare till marknätet och därför har rätt att bestämma vem och till vilket pris denne skall få nyttja detta; samtidigt gör det faktum att SVT, TV4:s värste konkurrent, inte behöver erlägga denna avgift att företagen jobbar på olika villkor. Då detta emellertid också är fallet på en rad övriga punkter, vilka ömsom utfaller till den enas fördel, ömsom till den andres, är frågan om alltför stor vikt bör fästas just vid koncessionsavgiften.

Avtalet är unikt på det sättet att den svenska staten på ett markant sätt går in och delvis definierar ett privat företags verksamhet, annat än via de lagar som råder. Man definierar till viss del kanalens utbud, både till form och kvantitet. Man sätter restriktioner för kanalens inkomster, då föreskrifter vad gäller reklam föreligger. Och man tvingar företaget betala koncessionsavgift för att överhuvudtaget få sända via marknätet. På det hela taget är det alltså ett avsevärt statligt inflytande även över TV4:s innehåll.

Mer allmänt om tillståndet = tar utrymme...

För detta arbete extra viktiga aspekter av sändningstillståndet är följande: paragraf 9, ”den enskildes privatliv skall respekteras i programverksamheten om inte ett oavvisligt allmänt intresse kräver annat”; 10, om programverksamheten (kvalitet,mångsidighet, nyhetsförmedlingen).

Sändningsavtalet och Nyheterna

Vad säger då Fyrans sändningsavtal specifikt om nyheterna, alternativt om faktorer som berör nyheterna( såsom Public Service-aspekter)? Avtalet befattar sig mest med generellt övergripande regler för verksamheten, men ett par genrer behandlas också mer ingående, och nyheterna är en av dessa. Som en av de mera generella aspekterna sägs exempelvis att ”sändningsrätten skall utövas opartiskt och sakligt”(paragraf 1)( med vissa undantag för reklam samt ”program som inte är reklam och som sänds på uppdrag av någon annan”).

Vidare säges att TV4 skall ”erbjuda ett mångsidigt programutbud som kännetecknas av hög kvalitet”, utan att närmare gå in på vad som exakt menas med vare sig ”mångsidigt” eller ”hög kvalitet”. Vad gäller mångfalden sägs endast att programmen skall tillgodose ”skiftande behov och intressen hos landets befolkning”.

Vad gäller Nyheterna ges mer detaljerade direktiv. Viktigt är här att man från TV4:s sida tar sitt åtagande på allvar, då det enligt avtalet åligger TV4 att ge medborgarna såpass bra information att dessa skall ”vara orienterade” och ”kunna ta ställning i samhällsfrågor”. Några mer detaljerade direktiv än så ges inte, vilket möjliggör för TV4 att i princip själva bestämma vilken nivå man vill hålla på detta. Vidare åläggs man att ”inom ramen för nyhets- och samhällsbevakning tillgodose olika intressen i fråga om exempelvis religion och vetenskap”.

Det säges att i avtalet att ”sändningsrätten skall utövas opartiskt och sakligt”( par. 1). Detta krav gäller emellertid inte reklam samt ” Vidare säges att TV4 skall ”ta hänsyn till televisionens särskilda genomslagskraft när det gäller programmens ämnen och utformning samt tiden för sändning av programmen” (par. 8).

”Nyhetsförmedling och samhällsbevakning ska utgå från olika perspektiv, så att händelser inom(sic?) ensidigt värderas från Stockholms utgångspunkter”


Bevakning av kulturlivet, nyttja produktionsbolag utanför Stockholm

”Den enskildes privatliv skall respekteras i programverksamheten om inte ett oavvisligt allmänt intresse kräver annat”( 9)

”stimulera till debatt”

Sändningstillståndens för- och nackdelar
Sändningstillstånden är, vilket ovan visats, inte helt lika. Detta leder följaktligen till frågan om SVT och TV4 kan konkurrera med varandra på lika villkor. Faktum är emellertid att bägge kanaler, via sina avtal, ges både fördelar och nackdelar, vilket, om man ser hela bilden, borde jämna ut sig.

Sveriges Television har historiskt sett ofta betecknats som ”den statliga televisionen”. Med detta har menats att svenska staten har ägt och drivit bolaget. Verksamheten har finansierats via licenser från mottagarna, i teorin alla innehavare av en TV-apparat. Bolaget har haft ett statligt uppdrag att undervisa sina tittare( folkbildningsuppdraget) och har förmedlat värderingar som, till största delen, stått i samklang med den socialdemokratiska regering som varit vid makten under i princip hela bolagets existens.( kan vi säga så?). TV4 har inte varit sena att använda dessa faktum som argument mot SVT, antydande att den statliga influensen skulle vara skadlig för kreativiteten och leda till tråkiga, träiga och paternalistiska program.

Sveriges Television har å sin sida alltid hävdat sitt oberoende gentemot staten. Det handlar, menar man, visserligen om ett bolag som drivs med statliga medel och följandes statliga riktlinjer, men dessa linjer( främst då Public Service- riktlinjerna) står över partipolitiken: att påstå att SVT springer statens ärenden när man följer ett folkbildningsuppdrag är fel, hävdar man.( har ingen referens: kan vi skriva så? Alltid klart skilja på vad vi tycker och vad som är faktum/vad andra tycker)

Mycket riktigt kanske TV4 gör fel i att anklaga SVT alltför mycket: i slutändan är man ju själva tvungna att följa ett Public Service-avtal med staten. Men TV4 menar att man lyckats följa avtalet med staten och ändå producerat mer underhållande television, och det är svårt att säga emot dem. Å andra sidan bör man komma ihåg att Fyrans åtaganden inte är lika betungande som SVT:s: kraven på att serva minoriteter med anpassade program, samt åtagande...