Recension av Möss och människor

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Författaren John Steinbeck introducerades i Sverige 1938 med "Riddarna kring Dannys bord". Han har skrivit flera romaner, bland andra "Vredens druvor" och boken som blivit hans största succe, "Möss och människor", som utkom på Bonniers förlag 1947.

Historien utspelar sig i den amerikanska södern på 1800-talet och kretsar runt de båda kringvandrande jordbruksarbetarna Lennie och George. De drivs av viljan att en dag kunna köpa en egen gård och göra vad de vill, när de vill. För att kunna göra verklighet av denna dröm måste de båda karlarna emellertid arbeta ihop ett startkapital och därför hamnar de på en bondgård tillsammans med andra jordbruksarbetare. George är den mindre av de båda, men också den klokare. Lennie är väldigt stor och stark och kan arbeta som flera män tillsammans, men hämmas av sitt låga intellekt. "Han är ju precis som en barnunge", kommenterar en bifigur vid namn Slim den store mannen.

Dagarna går och männen försätts ofta i svåra situationer på grund av Lennies uppförande. Varje gång måste George varsamt reda ut dem för att undgå slagsmål. Lennies högsta önskan är att få sköta kaninerna på gården de snart ska köpa, men tills vidare nöjer han sig vid att smeka de små nyfödda valparna i stallet. Avsikterna är goda, men han kan inte riktigt kontrollera sina väldiga händer. Plötsligt ligger en av valparna livlös i höet och Lennie blir förskräckt. Detta inleder ett händelseförlopp med långtgående konsekvenser...

Bilden av de amerikanska rasmotsättningarna under 1800-talet växer när man läser Möss och människor. På gården bor en svart man avskiljt från de andra arbetarna. "Här är ju mörkt som i ett negerhelvete", tycker en av männen. Crooks, som den svarte mannen heter, lever med en gödselstack under fönstret, något han kommenterar som "förbannat skönt". Ironin kan inte bli mer påtaglig. Förakten och kanske även rädslan märks tydligt i de vitas behandling av Crooks. Författare Steinbeck tar aldrig ställning eller värderar denna motsättning, bara belyser den på ett objektivt sätt.

Steinbeck skildrar de båda karaktärerna och deras öden och äventyr galant. Målande beskrivningar av omgivningarna växlas med långa dialoger mellan sydstatsborna. Det är ändå inte språket, orden, som gör att man fastnar för boken, utan den subtila känsla av gemenskap och sammanhållning som följer läsaren genom de blott 150 sidorna. Trots det ringa sidantalet lyckas Steinbeck berätta en komplett historia med mycket känsla och eftertanke. Detta har bidragit till bokens framgång och att den filmats och än idag dramatiseras.

Den udda relationen mellan George och Lennie lyfter boken från mängden. Vi får veta att det inte finns något släktskap mellan männen, ändå följs de åt och delar samma dröm. George förbarmar sig gång på gång över att han tvingas släpa på George vart de än går. Men detta är långt ifrån hela sanningen, som läsaren tydligt förstår. Den vänskapliga kärleken mellan männen är stark och visst uppskattar George sin lite tröge partner. Just denna nyanserade framställning framgår klart, om man läser mellan raderna. Kärleken existerar även mellan Lennie och "mjuka ting", även om den ligger på ett annat plan. Små möss, hundvalpar, en flickas nyborstade hår eller de mjuka små kaninerna spelar ingen roll, bara det går att smeka det mjuka.

Lennie ber ofta George berätta om deras gemensamma dröm, något han så gärna gör. Och medan "den store pojken" entusiasmeras frodas också tankarna hos George om den egna gården, kaninerna, huset med den öppna spisen, korna, grisarna och alla övriga detaljer som planeras. Ingen jordbruksarbetare har tidigare lyckats lösgöra sig från sin husbonde, men männen lever med hoppet att de ska bli de första.

Möss och människor är en mycket bra bok. Den skiljer sig markant från den flora av skönlitteratur som idag ligger på bokaffärernas hyllor, genom sin handling och sitt budskap. Det är ändå inte själva handlingen som får mig som läsare att vilja vända blad utan mer relationen mellan Lennie och George. "Hur länge ska han orka släpa på den infantila mannen", är en återkommande tanke, men Georges tålamod visar sig vara större än stort. Hursomhelst är det först när boken är slut som pusselbitarna fa...