Reflektioner över den svenska monarkin

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Är kungen och en påse jordnötter synonymer?


Frågeställning

Med detta arbete vill jag ge ett svar på frågeställningen huruvida vi ska ha monarki i Sverige eller ej. Är detta statsskick hållbart än i dag eller har det svenska folket insett sin uppgift att slutligen göra slut på det rojalistiska och aristokratiska förtryck som präglat vår nations historia under tusentals år? Frågan kvarstår.

Mitt syfte är att försöka påverka mina medmänniskor att dela min infallsvinkel i frågan. Genom att använda mig av argument från den sida jag förespråkar samt kommentera och peka på de felaktigheter man finner i motståndarsidans argument gör jag detta på det mest trovärdiga sättet.


Metod

Jag kommer delvis använda mig av resultaten från en monarkiomröstning som hållits på Lunarstorm som, trots att det är en internetkälla, tycks vara trovärdig på grund av att så många personer deltagit i denna omröstning. Detta tror jag ska ge en bra fingervisning om hur det svenska folket, åtminstone landets ungdomar, ställer sig i frågan om monarkin.

En annan källa jag kommer nyttja är Mats Einarsson, riksdagsledamot och styrelseledamot i Republikanska Föreningen.

De källor som, enligt mitt tycke, är allra viktigast är de som kommer från föreningar som är organiserade enbart för att driva frågan för respektive mot monarkin. Det är dessa som håller debatten vid liv, vilket är deras enda syfte. Även regeringen, vars makt ger dem stort inflytande i alla politiska frågor, är en sådan viktig källa. För övrigt tänker jag även höra med hovet och granska hur de ställer sig i frågan. Även om jag tror att hovet är positivt inställda till monarkin, så kan det vara nödvändigt att se om de har några argument som styrker deras åsikter.

Utöver dessa källor tänker jag även hålla utkik i tidningsinsändare/artiklar på nationell nivå samt, för att göra min slutsats så korrekt som möjligt, hämta vissa uppgifter från böcker som rör hovlivet och hela etablissemanget där i kring.


Sammanställning


Argument för monarki

Här nedan följer tre argument från den partipolitiskt obundna webplatsen www.monarki.nu. På denna sida kommenteras även motståndarsidans argument, men jag väljer att inte ta med dessa, då det är deras egna argument jag behöver.

· Kungen representerar hela Sverige Statschefen skall företräda hela nationen
En vald statschef är aldrig lika okontroversiell som person som en konstitutionell monark kan vara. Han har svårt att lika väl företräda dem som röstade emot honom som dem som röstade för. Det räcker att se på USA, där en betydande del av befolkningen ägnar sig åt att hata den sittande presidenten, vare sig denne heter Bush eller Clinton eller Reagan. En del av det hatet smittar av sig på statsapparaten som sådan.

· Kungen representerar bättre
Statschefen skall stå för stabilitet och pålitlighet
En monark representerar sitt land och dess historia på ett sätt som en president, vald för några år, aldrig kan göra.

· Fördel med symbol utan makt
Bra att makten och glansen är skilda åt En nations högsta symbol kommer ofelbart att utsättas för svassande och fjäsk. Fjäsket är en del av den mänskliga naturen och det

Argument mot monarki

Republikanska föreningen har skrivit monarkistiska argument som rubrik och sedan kommenterar de saker i dessa som inte stämmer överens med deras egna åsikter.

Kungen och drottningen ger bra PR åt Sverige
Det kan omöjligt vara bra PR med en odemokratiskt tillsatt statschef. Och varför skulle en demokratiskt vald statschef vara sämre på att marknadsföra vårt land?
Är det inte till och med så att en statschef tillsatt på kompetens borde vara duktigare än en genetiskt utsedd individ?

Kungen verkar vara en trevlig människa
Huruvida Carl XVI Gustaf, Silvia eller Victoria är trevliga eller ej har inte med
saken att göra. De är säkert bra människor. Poängen är att de inte har tillsatts i demokratiska val. Och hur gör vi om tronföljden tvingar på oss en skitstövel som statschef?

Hur ska monarkin avskaffas?
Genom folkomröstning angående statsskicket. När republikanerna vunnit folkomröstningen (vilket de självklart gör) följer sedan val för tillsättandet av statschef.

En intressant fråga blir vilken roll vår framtida statschef ska spela. Representativ som idag? Eller med större politisk makt?


är löjeväckande att tro att det skulle försvinna vid införande av en republik.
Republiken har dessutom den egenskapen att alla de som hjälpt presidenten att väljas
förväntar sig gentjänster av honom/henne. Det är bättre att låta fjäsket kanaliseras mot ett tämligen maktlöst hov än mot en person med verklig makt. Politikerna har tillräckligt många svassande jasägare omkring sig redan utan glansen av ett statschefsämbete.


Monarkin är en svensk tradition med djupa rötter i vår historia
Sverige fick inte demokrati förrän 1917-1921. Då ansåg demokratins motståndare att folkstyre var "osvenskt" utan stöd i vår historia. Att dumma seder har en lång historia innebär inte att man inte kan ändra på dem.

Dessutom har vi bara haft ärftlig tronföljd sedan Gustav Vasa på 1500-talet. Dessförinnan valdes kungen. Inte enligt vad vi idag kallar demokratiska principer. Men ändå. Vi kan kalla vår statschef kung eller president eller vad vi vill. Huvudsaken är att han eller hon väljs av folket.

Vad ska Victoria göra om hon inte blir drottning?
En medborgares framtida sysselsättning kan inte lägga hinder i vägen för en fullständig demokratisering av Sverige. Victoria får dessutom gärna ställa upp i valet av svensk statschef.

Vad ska skvallerpressen skriva om vi inte har ett svenskt kungahus?
De kan skriva om presidenten och presidentfamiljen. Se till exempel på familjen Kennedys historia i USA.

Frågan om republik eller monarki är ointressant eftersom kungen är maktlös
För det första kan det inte vara sak samma huruvida vår statschef, dvs. själva symbolen för Sverige, är tillsatt genom demokratiska val eller ej. För det andra är kungen eller drottningen inte alls maktlösa, utan kan med skenbart harmlösa påståenden utöva stor inverkan på den allmänna opinionen.

Ta till exempel Silvias uttalanden om abort. Att rikets första dam fäller sådana omdömen är i högsta grad politiskt och det
bevisar att vårt odemokratiskt tillsatta kungapar har makt.


Blir inte våra kungliga slott övergivna om republik införs?
För det första ska ju en presidentfamilj bo
nånstans de också. För det andra är slotten mestadels övergivna redan idag. Samhället ska naturligtvis även i framtiden ta ansvar för våra historiska byggnader.

Jag vill kunna sjunga sången "Åh, Carl Gustaf"
Sjung på så mycket du vill. Kläm i med Kungssången när du ändå håller på.


I en undersökning bland 120 592 personer på Lunarstorm, 2 januari 2004, där frågan ”ska Sverige fortsätta vara monarki” ställdes fördelade sig väljarnas åsikter så här mellan de fyra olika alternativen:

Ja 46 %
Nej 15 %
Jag vet inte 16 %
Jag bryr mig inte 23 %


Om en omröstning skulle hållas om detta i Sverige idag har alltså både ja- och nejsidan, eftersom ingen hade majoritet (dvs. mer än 50 % av rösterna), möjlighet att vinna valet, bara de får över de osäkra och de ointresserade på sin sida.


Jag har i mitt sökande efter nya argument och åsikter i monarkifrågan granskat Hovet och Regeringens officiella hemsidor, helt utan resultat. Jag hade föraningar om att detta scenario skulle inträffa, men det var ändå viktigt att säkerställa det hela.


Slutsats

För det första verkar republikanerna ha en mer försvarbar inställning till monarkin än rojalisterna sett till antalet argument för sin sak de lagt upp på sina respektive hemsidor. Republikanerna hade tio argument, vilket är relativt många i jämförelse med rojalisternas tre.

Nu är det naturligtvis inte antalet argument som räknas i sammanhanget utan deras innehåll.

I sitt första argument skriver rojalisterna att ”en vald statschef är aldrig lika okontroversiell som person som en konstitutionell monark kan vara.” Att i den meningen använda ordvalet ”aldrig” gör att det hela är mindre trovärdigt och mindre respektlöst mot sina antagonister än om man skulle använt ordvalet ”sällan.” Naturligtvis kan en vald folklig och populär statschef (president) vara minst lika okontroversiell som vilken monark som helst. Det finns ingenting som pekar på att det inte skulle vara så, även om folk i allmänhet brukar ha en ganska beskedlig inställning till sitt lands monark.

Den svenske kungen är bevisligen kontroversiell för en viss andel av landets befolkning, annars skulle det inte finnas några republikaner. Kungen av Jugoslavien under mellankrigstiden, Peter II, försökte efter nazismens framfart i Europa liera sig med dessa, men avsattes av folket på grund av att detta var ett alldeles för kontroversiellt beslut. Bara för att ta ett exempel.

I samma argument skriver de: ”han (med syfte på den valde statschefen – författaranmärkning) har svårt att lika väl företräda dem som röstade emot honom som dem som röstade för.” Naturligtvis kan ingen statschef företräda alla (förutom möjligtvis Stalin, som fick 99, 7% av rösterna och Saddam Hussein, som fick 99, 9 % av rösterna i sina hemländer i val som antagligen inte hade följt alla demokratins regler), men för att demokratin ska fungera måste folk vara beredda på uppoffringen att acceptera majoritetsbeslut i de frågor där de visat sig tillhöra minoriteten.

Vi kan vidare i deras argument för monarki läsa: ”det räcker att se på USA, där en betydande del av befolkningen ägnar sig åt att hata den sittande presidenten, vare sig denne heter Bush eller Clinton eller Reagan. En del av det hatet smittar av sig på statsapparaten som sådan.” Nej, det är nog inte hälften av befolkningen som avskyr den sittande presidenten, snarare 75%, eftersom enbart 50% av befolkningen deltagit i valet och enbart 50% av dessa (25% av den totala befolkningen) röstat på den president som vann valet. För övrigt tycker jag det är att ta i att påstå att hatet mot den sittande presidenten skulle smitta av sig på statsapparaten.

Om vi leker med tanken att USA blir en parlamentarisk monarki, så måste ändå landet ha en president eller statsminister, som makten ligger hos. Denna person ska befolkningen rösta fram och med det låga valdeltagande som är så typiskt i dagens amerikanska val hamnar de nog i samma situation igen (det vill säga att enbart 25% av befolkningen stöder den person som besitter den praktiska makten.) Om de däremot skulle införa kungligt envälde blir situationen bara ännu värre, då 0% av befolkningen skulle stödja denne regent, som överhuvudtaget inte blivit vald till sin maktposition utan ärvt den.

”En monark representerar sitt land och dess historia på ett sätt som en president, vald för några år, aldrig kan göra.” Måhända är detta ett argument som är applicerbart i verkligheten, men knappast ett argument som väger över republikanernas tio argument (som vi förvisso inte har kommit till än.) Om detta stämmer, så måste det även vara som så att en enväldig diktator som styr sitt land utan influenser från befolkningens åsikter i 40 år representerar sitt lands historia bättre än en demokratiskt vald president som bara sitter av en enda mandatperiod på denna post. En gällande regel är då att ju längre en person styrt ett land, ju större del av landets historia representerar denne. Är denna person även ättande från en dynasti som styrt ett land under flera generationer representerar denne en ännu längre period av landets historia.

Den inledande delen av rojalisternas tredje och sista argument för ett bevarande av monarkin lyder som följer: ”En nations högsta symbol kommer ofelbart att utsättas för svassande och fjäsk. Fjäsket är en del av den mänskliga naturen och det är löjeväckande att tro att det skulle försvinna vid införande av en republik.” Naturligtvis fjäskar folk för den som är en nations högsta symbol (lägg märke till ordvalet – kungen är en symbol, en vald statschef är det däremot inte), detta enbart för ett egenvinnande syfte; att genom detta försöka tigga till sig positioner som höga befattningsmän eller andra eftertraktansvärda saker i den aktuella nationen.

De skriver vidare: ”republiken har dessutom den egenskapen att alla de som hjälpt presidenten att väljas förväntar sig gentjänster av honom/henne. Det är bättre att låta fjäsket kanaliseras mot ett tämligen maktlöst hov än mot en person med verklig makt. Politikerna har tillräckligt många svassande jasägare omkring sig redan utan glansen av ett statschefsämbete.” Endast en president (eller monark) med svag självaktning skulle agera på detta sätt. Om folket, de som röstar fram denna person, väljer att rösta på en person som inte har denna negativa sida behöver vi aldrig fastna i den situationen som rojalisterna omskriver.

Rojalisterna har trots allt ändå ett trumfkort i debatten och det är det faktum att en mycket större del av befolkningen, i alla omröstningar, tycks vara för monarki än den andel som är emot det hela.

Jag anser att det här med att förespråka monarki är ett konservativt fenomen. Konservatismens grundval är att bevara, bevara det som är gammalt och finns kvar enbart av tradition. Konservatismen förespråkar således många saker och ting som sedan en lång tid tillbaka är förlegade och inte passar in i det moderna samhället. Således är inte rojalismen ideologiskt obunden medan motståndet mot monarkin däremot är något som är i enighet med betydligt fler ideologier än bara en. För att bara nämna några exempel är både liberalism och alla olika typer av socialism förenliga med att förespråka republik. Ett bevis på att rojalisterna gärna tar ställning för ett eller ett par enskilda partier, medan republikanerna har representanter i alla politiska läger, är att föreningen Förenade monarkister länkar till en hemsida för en personvalskampanj för en representant för Moderaterna.


Vad beträffar republikanernas argument tänker jag inte kommentera dessa, då de talar klarspråk ändå. Jag anser att de är så pass välskrivna att jag inte har möjlighet att finna några felaktigheter i dem eller har möjlighet att korrigera dessa. Det finns helt enkelt ingenting som är nödvändigt att korrigera. Däremot tycker jag att det är ett argument de glömt bort att ta med och det är argumentet om kostnaden för monarkin.

Nu tänker jag alltså någorlunda noggrant redogöra för hur Kungliga Hovstaternas ekonomi ser ut. Hovstaterna sköter fyra olika ekonomier. Dessa är: Kungliga Djurgårdens Förvaltning, Hovstaten, Slottsstaten och den privata ekonomin (de pengar kungahuset får spendera fritt.)

Alla dessa olika avdelningar utom Kungliga Djurgårdens Förvaltning, som är självförsörjande (intäkterna från hyror och arrenden täcker dess kostnader), finansieras med anslag från staten. Djurgårdsförvaltningen omsätter 50 miljoner kronor varje år och har 25 anställda, Hovstaten får ett anslag på 48 miljoner kronor av staten varje år och har 62 anställda, Slottsstatens årliga anslag från staten uppgår till 46 miljoner kronor och de sörjer för 101 anställda.

Vad beträffar den privata ekonomin, så redovisar Hovstatens hemsida inga andra uppgifter än att det för Kungahuset gäller samma skatteregler som för alla andra medborgare. Den summa pengar som går under namnet ”den privata ekonomin” (som enligt min tolkning av deras hemsida finansieras med statliga anslag) skulle således kunna vara hur stor som helst, då den inte på något som helst sätt finns redovisad någonstans överhuvudtaget. Som kuriosa måste det nämnas att det fanns en mystisk PDF-fil på Hovstatens hemsida på 52 sidor som jag dessvärre inte ödslade någon större tid på att granska närmre.

De sammanlagda statliga anslagen till Hovstaten och Slottsstaten uppgår till 94 miljoner kronor. Dessa blir tillsammans med de 50 miljoner kronor Djurgårdsförvaltningen omsätter 144 miljoner kronor, vilka är den totala summa Kungliga Hovstaterna omsätter varje år (exkluderat den okända privata ekonomin.) Det sammanlagda antalet anställda som Hovstaterna måste sörja för är 188 personer.


Jag fick slutligen svar av Mats Einarsson på min förfrågan om han kunde skriva ner sina viktigaste argument mot att monarkin går hand i hand med den svenska demokratin. Han påstod att han inte hade ”tid att skriva ihop något nu”, men hänvisade mig till att i Riksdagens arkiv söka reda på motion nr 257 i Konstitutionsutskottet från år 2000/01. Det jag då fick fra...