Restaurang Draken

1 röster
4030 visningar
uppladdat: 2005-12-11
Inactive member

Inactive member

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete
Telefonen ringde i baksätet och fröken Julie svarade med sin milda röst.
– Hej! Det är Julie.
Jag spetsade mina öron och lutade mig bakåt för att kunna höra vad den andra skulle svara.
– Hej! Det är Anna, svarade en kvinnoröst.
Det kändes skönt. Det skulle faktiskt lika gärna kunna ha varit en man som svarade. Jag var ju inte säker på att hon var ledig. Men glad var jag i alla fall. Anna fortsatte
– Ska du med ut ikväll? Jag har två förstklassiga biljetter till Sagan om ringen.
– Nej idag har jag tyvärr inte tid. Jag har andra planer för dagen.
– Okej synd, Jag får väl bjuda någon kille istället då.
– A gör det, sa fröken Julie med vänlig röst. Hoppas att du får en rolig kväll!
– A det får jag väl, sa Anna med besviken röst.
– Ja puss då, jag älskar dig!
– Ja puss detsamma, svarade Anna innan hon la på luren.

Jag kunde inte låta bli att tänka på vilken skillnad det är mellan könen. Två tjejer som kände varandra väldigt bra kunde säga puss och jag älskar dig till varandra utan att det skulle kunna misstolkas på något sätt. Om däremot två killar bara skulle ha sagt puss till varandra skulle det utan tvekan ha uppfattats på ett annat sätt. Jag var djupt försjunken i mina tankar när jag väcktes av hennes vackra stämma.

– Vad vackert det är! Fröken Julie vevade ner fönsterrutan och lät de ljuvliga dofterna av gran strömma in genom vindrutan. Bilens fart saktades ner av den branta backe som leder till bergets top. Det var skymning och skenet från lamporna växte sig allt starkare.
– Hur fick du reda på det här stället? Fröken Julie vände sig plötsligt om och såg fundersam ut. Mitt hjärta hoppade till. Tur att jag hade förberett mig på detta. Jag stack snabbt ner handen i min vänstra jackficka, tog upp en broschyr för restaurangen och räckte över den till henne. En av mina medarbetare på kontoret sa att utsikten är underbar tillade jag snabbt. Jag hade tänkt bjuda med en arbetskollega dit, men han fick förhinder. ”Okej på det sättet” svarade hon med lågmäld röst. Lättad och stolt över att jag hade klarat mig ur denna knipa på ett bra sätt fortsatte jag att vissla på min favoritmelodi. Det var nämligen så här.

Förra året var jag stammis på just den restaurangen som vi var på väg mot. Oftast tog jag med mig någon temporär älskarinna dit och hade det trevligt. Alla som arbetade där visste att jag var en riktig player. Restaurangen befann sig högst upp i ett av stadens bästa hotell. Och i restaurangen som hörde till stans mest exklusiva, hördes ljuva toner från piano och fiol. Men det som ”Draken” var mest känd för var ändå sin fantastiska utsikt över staden. Genom de kristallika glasrutorna som omgav den kunde man se ut över hela New York och skenet från alla diverse lampor i stan som speglades mot vattenytan. För att få prata lite mer privat brukade jag och mitt sällskap för dagen sätta oss vid ett fönster längst bort ifrån pianot. Där kunde man ta ett glas och ha det mysigt, lyssna till den ljuva musiken och njuta av den underbara utsikten. När man blev lagom trött av maten kunde man alltid boka ett rum på hotellet och vila ut.

Med dessa behagliga minnen i bagaget repade jag mod och fortsatte mot ”Draken”. Hotellet kom närmare och närmare. Dess enorma struktur sköt upp ur berget som svampar skjuter upp ur mossan en våt höstdag. Jag kastade blickar runt om mig och fick tillsist syn på hotellets parkeringsplats. Det var nu mörkt men jag parkerade min nypolerade Mercedes säkert, som om jag aldrig hade gjort något annat. Efter det att motorn tystnade skyndade jag mig snabbt ut i det kalla vädret för att öppna dörren för fröken Julie. Ett sådant initiativ skulle jag aldrig ha tagit innan. Men idag var det annorlunda. När man bjuder ut en sådan vacker prinsessa som fröken Julie måste man vara en drömprins tänkte jag. Idag får ingenting gå fel, jag ska få henne idag tänkte jag för mig själv.
– Det är ju det bästa stället i stan! Hon sprang snabbt om mig mot hotellets huvudentré. Med stor möda lyckades jag hänga med i hennes tempo och öppna hissdörren så att hon kunde gå in.
– Hissen är ju gjord av glas! Hon log brett mot mig och mitt hjärta smälte av välbefinnande.
– Jag hade ingen aning om att New York va så vackert på kvällen, tycker inte du det?
– Jo verkligen svarade jag.

Jag kände att det var en positiv stämning i luften. Det kändes som om jag fick vingar. Nu är det bara att fortsätta på den inslagna vägen. När jag gick ut ur hissen var allt sig likt. Stället hade inte förändrats mycket på ett år. De mysiga oljelamporna lyste upp restaurangen som de alltid hade gjort och den röda mattan låg än en gång framför mina fötter. Men denna gång var det annorlunda. Jag älskade verkligen fröken Julie. Pianisten spelade hennes favoritlåt. Allting går min väg tänkte jag och log för mig själv. Då fick jag syn på hovmästaren. Han som så många gånger förr noterat att jag skiftade sällskap varje gång jag kom in. NEJ! Kom inte hit tänkte jag och försökte titta bort åt ett annat håll. Men det var redan för sent. Med ett brett leende och lika oklanderligt kläd som vanligt kom han fram till oss och sa: Välkomna! Herrn, frun har ni bokat plats? Jag skakade på huvudet. Hovmästaren skrattade och sa: ta med henne och sätt er vid fönstret på det ”vanliga” stället. Han ledde oss till bordet där jag suttit så många gånger förut. Han frågade fröken Julie om bordet han valt åt oss var bra och fröken nickade på huvudet. Vacker utsikt över staden och med lagom hög musik tillade hovmästaren med ett leende innan han gick sin väg. Fröken Julie stirrade förundrande på mig och frågade

- Vad menade hovmästaren när han sa att detta var det vanliga stället?
– Jag har ingen som helst aning, han måste ha blandat ihop mig med någon annan.
Mitt svar var inte det mest genomtänkta men det verkade som om hon var nöjd. Jag frågade henne vad hon ville ha och dricka
- Ett glas mineralvatten tack.
Just när jag trodde att det hela hade lugnat ner sig kom en gammal flickvän in i restaurangen. Hon var bara en av många tänkte jag. Men kanske var det lite väl arrogant att bara lämna hotellet och gå till jobbet dagen efter utan att ens ringa. Eftersom jag inte brydde mig om någonting då svarade jag aldrig på hennes telefonsamtal. Hon var med andra ord en av personerna jag absolut inte ville träffa på nu. Hon hade sällskap för kvällen. Hon och hennes sällskap kom allt närmare. Jag började kallsvettas och gömde mitt huvud under bordet.
– Vad gör du under bordet? Frågade fröken Julie
- Jag tror jag tappade mitt armband där, svarade jag och försökte låta så lugn som möjligt.
Efter ett par minuter kände jag mig tillräckligt säker för att sätta mig upp igen.
– Hittade du ditt armband?
– Ja det gjorde jag. Det låg där jag letade sist.

Nu när är jag hade klarat av ännu en fara började jag att bli hungrig. Jag vinkade åt servitrisen att komma över så att vi kunde beställa.
– Vad vill ni ha att äta? Frågade servitrisen.
– Jag tar en kall rostbiff med sötsur sås, svarade jag.
– Jag tar en friterad kycklingfilé med brunsås, svarade fröken Julie.
– Var det bra så?
- Ja det blir bra tack, sa jag.
När vi väntade på att maten skulle komma började vi att småchatta. Vi pratade om allt. Det fanns ingenting vi inte snackade om. – Jag måste medge att jag aldrig tidigare har haft så trevligt i hela mitt liv, sa jag när maten serverades. Detsamma sa hon. Vi skålade för den fortsatta kvällen och började äta av den förstklassiga maten. Det var som i en dröm. Vi omgavs av muntra toner av grann musik, ljuvliga dofter från maten och alldeles utanför oss kunde vi se ett hav av stjärnor blinka på den vackra natthimmelen. Allt var perfekt. När vi hade ätit färdigt fick jag styrka och mod att säga det jag så länge velat säga. Jag började
– Det är något som jag måste berätta för dig. Fröken Julie skulle just säga någonting när jag avbröt henne och fortsatte.

¬–Jag har varit förälskad i dig sedan jag först såg dig.
Mitt hjärta är ditt, bara ditt.
Du är den jag för evigt kommer att älska, Både på dagen och på natten.
Jag är för evigt din, jag älskar dig.
Älskar du mig?

Jag måste medge att min dikt satt precis där den skulle. Men precis innan hon hann svara slog en blixt ner från klar himmel. Det var min gamla flickvän som hade fått syn på mig och som nu spydde upp galla av den värsta sorten.

– Mannen som du äter middag med är en bedragare! Hon vände sig mot Julie.
Han har både fru barn och andra älskarinnor vid sidan av dig. Har han sagt att han älskar dig än? Va!? Det verkade som om min värsta mardröm var på väg att bli verklighet.
Hon vände sig nu mot mig och lät sin iskalla blick borra sig in i min själ.
– Här sitter du på samma ställe, äter samma mat och med ännu en kvinna! Och innan jag han få fram ett någorlunda försvar på alla de sylvassa ...

...läs fortsättningen genom att logga in dig.

Medlemskap krävs

För att komma åt allt innehåll på Mimers Brunn måste du vara medlem och inloggad.
Kontot skapar du endast via facebook.

Källor för arbetet

Saknas

Kommentera arbetet: Restaurang Draken

 
Tack för din kommentar! Ladda om sidan för att se den. ×
Det verkar som att du glömde skriva något ×
Du måste vara inloggad för att kunna kommentera. ×
Något verkar ha gått fel med din kommentar, försök igen! ×

Kommentarer på arbetet

Inga kommentarer än :(

Källhänvisning

Inactive member [2005-12-11]   Restaurang Draken
Mimers Brunn [Online]. https://mimersbrunn.se/article?id=5080 [2024-03-28]

Rapportera det här arbetet

Är det något du ogillar med arbetet? Rapportera
Vad är problemet?



Mimers Brunns personal granskar flaggade arbeten kontinuerligt för att upptäcka om något strider mot riktlinjerna för webbplatsen. Arbeten som inte följer riktlinjerna tas bort och upprepade överträdelser kan leda till att användarens konto avslutas.
Din rapportering har mottagits, tack så mycket. ×
Du måste vara inloggad för att kunna rapportera arbeten. ×
Något verkar ha gått fel med din rapportering, försök igen. ×
Det verkar som om du har glömt något att specificera ×
Du har redan rapporterat det här arbetet. Vi gör vårt bästa för att så snabbt som möjligt granska arbetet. ×