Röda Rummet - August Strindberg

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Röda Rummet – August Strindberg


År 1879 skrev August Strindberg en bok, som kom att bli hårt häcklad och hatad av kritikerna, fängslande och älskad av läsarna. Boken Röda Rummet är en chockerande samhällskildring där revolutionärer träffas för att föra vilda diskussioner i kritiken mot samhällstoppen och överklassen, där korruption var en del av vardagen.

Arvid Falk, en journalist i sina bästa dagar, tar oss med på en nervkittlande resa genom Stockholm och ämbetsverkens ineffektivitet. Han låter oss känna på välgörenheten som knappast är mer än en statussymbol för de rika och tar oss därefter med till det Röda Rummet på Berns där dåtidens revoltörer träffades och diskuterade.


Arvid Falk är en ung och alert stockholmare på 23 år, som är på sökande fot efter ett inspirerande och spännande arbete. Han stämmer träff med Struve, en man han tror jobbar på en tidning vid namn ”Rödluvan”. Hans tanke är att Struve ska kunna hjälpa honom in i tidningarnas fartfyllda värld. Struve påstår att Falk inte har rätt ådror i kroppen för att kunna bli en yrkesskribent och vänder honom ryggen. Det visar sig lite senare att Struve fått sparken som en oskyldig journalist på ”Rödluvan”, och jobbar nu som en smutskastande korrespondent på skandaltidningen ”Folkets Fana”.

Arvid, som nu är i desperat behov av pengar, söker upp sin äldre bror Carl Nikolaus Falk för att kräva ut sin del av det gemensamma arvet efter deras far. Men Carl påstår att Arvid redan hämtat ut sin del och att resten av arvet är hans.

Lurad och besviken beger sig Arvid sig iväg till de yttre delarna av staden till de ”förspilldas” tillhåll. Där träffar Arvid två misslyckade konstnärer, Sellén och Lundell, och två förverkade filosofer, Olle Montanus och Ygberg. Alla fem är de lika fattiga och lika tragiska i sina livs eländen. Livsgnistan finns dock kvar och senare på kvällen beger de sig till det Röda Rummet på Berns salong. Där diskuteras det högljutt om samhällets brister och de äter och dricker för de få slantar de har kvar.

Hemma hos Carl Falk har den 20 år yngre frun gjort det klart för honom att hon bara gift sig med honom för hans pengar. Carl accepterar detta utan någon större protest. Samma kväll har Carl en lite tillställning för sina två vänner och under hela aftonen behandlar han de respektlöst och nedlåtande. Hans ena vän tar väldigt illa upp och frågar spydigt om Carl läst en artikel ur senaste ”Folkets Fana”. Den handlar om kollegiet för utbetalande av ämbetsmännens löner. Carl blir oerhört upprörd och anklagar sin bror för skrivandet av artikeln. En skam dras över familjenamnet och Carl bestämmer sig för att utplåna skamligheten, för att senare bli en mäktig man.

Arvid strövar arbetslös ensam omkring i staden och lyckas komma i kontakt med förläggaren Smith. Han författar böcker, samtidigt som han köper mängder av aktier i tidningen ”Gråkappan”. Tack vare aktierna kan han få sina böcker recenserade precis som han vill. Han kan krossa eller upphöja författare efter sitt eget tycke. Arvid får i uppdrag att skriva en novell som ska få sjöförsäkringen i Triton, ett bolag ägt av Smiths brorson, att se framgångsrikt och fördelaktigt ut. Han anstränger sig till det yttersta för att få till uppdraget, men hans ärlighet har övertaget och han blir tvungen att återsända materialet.

I konstnärskolonin är det knapert. Sellén är arbetslös och har inte några pengar till färg. Tack vare Arvids godhjärtade läggning får Sellén en klocka som pantsätts och han har nu råd att införskaffa färg igen. De två vännerna traskar iväg till Röda Rummet där Arvid till sin fasa får höra talas om artikeln i ”Folkets Fana”. Han inser förskräckt att Struve utnyttjat det han berättat för honom och skrivit en genomträngande artikel.

”Rödluvan” blir Arvids nästa tillhåll som anställd och hans första uppdrag blir att referera en sammankomst i Andra kammaren, tillsammans med en annan litteratör. Folket väller in och börjar digert diskutera en massa oväsentlighet med de två författarna. Arvid reagerar med: ”Arma fosterland!”

” Sex talare höllo sedan på till middagen med att göra utdrag ur Sveriges officiella statistik, Naumanns grundlagar, Juridisk handbok och Göteborgshandelstidningen, varav följden alltid blev, att fosterlandet alltid skulle råka i fara, ifall Kungl. Maj:t skulle komma att förklaras solidarisk ansvarig för alla bolag, vilkas ordningar den sanktionerat, och fosterlandets intressen stodo på spel. Någon var nog djärv att säga det fosterlandets intressen stodo på ett tärningkast, under det andra menade att de stodo på ett kort, några höllo före, att de hängde på ett hår, då den siste talaren föredrog att de hängde på en tråd. Motionen vägrades remiss vid middagstimmans inträde; det vill säga: fosterlandet slapp gå igenom utskottskvarnen, kanslisikten, klubbskäktan och tidningsbråkan. Fosterlandet var räddat! Arma fosterland!”
Kap 8 ”Arma fosterland!” sid. 92

Hemma i hans broders hushåll smids det ondskefulla planer. Carls vän ska söka upp deras svärmor för att sprida en massa osämja. Samtidigt engagerar sig fru Falk i föreningslivet och bildar organisationen ”En kvinnas rättighet”.

Samtidigt börjar folket göra uppror mot regeringen. Syftet med detta var att bevara samhället och därför slöt sig även liberalerna till de revolutionerande. Tidningen ”Gråkappans” åsikter blev helt plötsligt väldigt opassande, vilket självklart gjorde att prenumerantantalet sjönk. Bolagsstämman beslöt därför att ett byte av redaktör var ett måste.

Försäljningen av Selléns tavlor började gå uppåt och äntligen hade mannen råd att köpa nya kläder. Allt blev bättre för Röda Rummets miserabla medlemmar. Olle Montanus hade skaffat arbete och Lundell fick en beställning. Ygberg fick i uppdrag att göra skriften åt Smith, eftersom Arvid var för ärlig för uppgiften. Arvid själv började referera för Rödluvan medan Renhjelm beger sig till X-köping för att söka inpå teatern. Där träffar han skådespelaren Falander som bjuder in honom på en hejdundrande fest. Under festens gång träffar Falander en bedårande kvinna som han blir väldigt förtjust i. Hon heter Agnes och är en 16-årig aktris, som påstår att direktören slänger en massa spydiga och skamliga förslag på henne. Renhjelm lyckas få ett tvåårigt kontrakt på teatern och friar strax därefter till Agnes. Falander blir avundsjuk och menar att ”ungdomen ska vara fri”.

En kväll senare kommer Arvid hem och finner Struve sittandes där. Han blir lite smått upprörd och slänger ur sig fräna kommentarer och hävdar att lagen är skriven ”av de rika för de fattiga”. Detta efter att Struve sagt att han bara följer lagen då han står på de rikas sida, medan Arvid vill hjälpa de fattiga och förnärmade.

I X-köping tätnar intrigerna. Teaterdirektören sitter nere på Stadskällaren och har beställt två rum för två personer till kl. 8. Rehnhjelm kommer dit och får veta om de bokade rummen. Självklart vill han ha rummen själv så att han och Agnes kan fira de två roller de precis fått. Men Falander stoppar detta genom att säga till Rehnhjelm att rummen redan var fullbokade. Falander friar till Agnes och när Rehnhjelm får reda på detta orkar han inte med att stanna kvar på detta vedervärdiga ställe utan flyr från platsen och sitt kontrakt.

Arvid är inbjuden på ett möte där Montanus ska hålla ett föredrag och Sveriges politiska sits, och framställer det som om Sverige vore en tysk koloni. Människorna som kommit dit för att lyssna blir djupt besvikna och kastar ut Montanus från lokalen. Han kommer sig aldrig att riktigt hämta sig från detta politiska nederlag.

Arvid blir bedragen av sin käresta Beda Petterson och blir tvungen att lämna staden för att kurera sig på en ö. När han till slut återvänder till Stockholm blir han lärare, med en förstklassig våning, hög status och bra betalt. Hans bror Carl har nu öppnat en bank. Struve har blivit frälst och gift sig. Rehnhjelm och Arvid blir djupt chockerade då de finner att Agnes och Beda alltid varit samma person. Till slut förlovar sig Arvid med en lärarinna och gifter sig strax efter.

Boken avslutas i ett utförligt brev från licentiat Borg till landskapsmålaren Sellén. Här sammanfattas bokens händelser och vad som blivit av alla personer och företag. ”Nu tror jag att jag gjort min revy utan att glömma någon. Farväl alltså, för den här gången! Du ska snart höra av mig igen!”
Kap. 29 (sista) ”Revy” sid. 279


Bokens obestridde huvudperson är Arvid Falk, en man med en mycket kritisk grundinställning till livet. Han är kluven mellan tvivel och övertygelse, och synar och förkastar det mesta. Bakom gestalten döljer sig Strindberg själv. Han är en ung skarp debattör som försöker livnära sig som författarkonstnär, men samtidigt behålla moralen.

Böcker från den här tidsepoken var ofta väldigt ceremoniellt och högtidligt skrivna och riktade sig ideligen till präster och borgare. Men Strindberg som ville väcka resonerande tankar hos det vanliga folket skrev böcker som handlade om allt i vardagen som ingen vågade diskutera öppet. Strindberg använde sig av en helt ny teknik för att fånga sina läsare. Han kritiserade öppet samhället och de övre klasserna på ett diskret, men ändå tydligt sätt, vilket gjorde att boken fick ett slagkraftigt genombrott i de lägre stånden.


August Strindberg (1849-1912)

Den 22 januari 1849 föddes ett litet barn i Stockholm, som skulle komma att betyda mycket för svensk litteraturs utveckling. Hans namn var Johan August Strindberg.

Han växte upp i ett litet och städat hem tillsammans med sina föräldrar Carl och Ulrika och sina bröder. Hans far, som var en väldigt kraftfull och bister affärsman, stod som överhuvud i familjen. Han var hård och burdust och tvekade aldrig med att uppfostra sina barn med rotting och slag. Strindbergs mor arbetade dagarna långa som tjänstekvinna och gick tragiskt nog bort när han bara var 13 år.

När han växte upp och blev lite äldre funderade han starkt på att utbilda sig till skådespelare. Han sökte sig till Uppsala och började studera för fullt. Efter ett tag insåg Strindberg att han kommit in på fel bana och avbröt studierna för att arbeta som journalist. Hans ekonomi var väldigt instabil tills han 1874 fick anställning på det kungliga biblioteket som e.o. amanuens (en person med olika arbetsuppgifter), vilket gav honom en social säkerhet.

Några år senare fann han sitt livs kärlek. En finlandssvenska societetsdam, vid namn Siri von Essen. Till sin stora fasa fick han veta att hon redan var gift, men lyckligtvis skiljde hon sig från sin förra man för hans skull. De gifte sig bekymmersfria till ett förhållande som kom att hålla i 14 brinnande år.

Augusts första riktiga verk, Mäster Olof, skrevs 1872, men trycktes inte förrän nio år senare, 1881. En dag när han läst färdigt Goethes drama ”Götz von Berlichigen” beslutade han sig för att börja skriva skådespel på ett särskilt sätt, som användes av Shakespeare. Metodiskt använde han sig av stämningsskapande miljöscener, som inte hade ett skvatt med handlingen att göra. Han kontrasterade allt han kunde, komik och tragik, svart och vitt, stort och smått osv. Även språket förnyade han genom att helt enkelt använda sig av det vardagliga och enkla språket före det disträa och komplicerade språket som användes av överklassen. Sammanlagt har han skrivit 50 verk.


Boken saknar något av ett huvudsakligt innehåll, vilket kan göra den väldigt svår att förstå till och från. Man blir lätt okoncentrerad och glömmer vad man läst. Men tack vare att Arvid Falk...