Romantik och Realism, jämförelse

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

ROMANTIK

Det var en böljande varm sommardag i slutet av juli. Jag vaknade upp till fågelsången som strömmade in genom fönstret som stod på glänt. Jag öppnade mina sömndruckna ögon och kunde känna doften av kaffe och nybakade croissanter från grannens balkong.

Jag satte ner mina fötter mot den vita mattan mjuk som änglahår och gick fram till fönstret. Det starka solskenet bländade mina ögon likt ett sken över ett brisande hav.

Där satt hon, den ljuvligaste av varelser. I en vit klänning i skiraste chiffong med det lockiga håret rufsigt av vinden. Med läppar röda som smultron och ögon som Medelhavets vatten såg hon ut över den grönskande parken med allt dess liv och rörelse. I det ögonblicket visste jag att det var hon eller ingen. Ingen annan på denna jord glänste så som den vackra kvinnan.

När våra blickar möttes stannade universum och en värme spred sig i hela min kropp. Hennes leende bländade mig när solen reflekterade hennes vita tänder. Hon drog ut den vitlaserade trästolen bredvid sig och gjorde en inbjudande gest. Likt gasellens språng över savannen lättar mina ben och jag är framme hos henne.

Hennes lätt brunbrända armar sträckte fram en brödkorg med det ljumma brödet. Jag kunde känna den söta doften från nykokt aprikosmarmelad. På bordet stod en kanna av finaste porslin, från pipen ångades kaffe och mötte min näsa för andra gången.

När vi samtidigt sträckte oss fram mot mjölkkannan möttes våra händer och hennes sammetslena hud sände strömmar av känslor inom mig. Samtidigt släppte våra händer kannan och en rännil av mjölk rann ut på den röd- och vitrutiga duken som prydde bordet. Som träffade av blixten ryckte vi till och hon slog blygt ner sin blick.

Jag sträckte mig fram för att ta ett smakprov av den doftande marmeladen, lade ett tunt lager på brödet och sträckte varsamt över det till henne. Hon lyfte sin blick mot mig och det enda jag såg i hennes ögon var kärlek. Alla dofter omsvärmade mig som i en dröm och jag blundade för att höra fåglarnas sång.

Låt detta vara sant, när jag åter igen öppnar mina ögon.



REALISM

Det var en het sommardag och jag vaknade svettig i min säng till fåglarnas skrän utanför fönstret. Solen sken rakt i mina ögon och jag fick kisa för att inte bli bländad. En kaffedoft mötte min näsa och lukten av nybakat spred sig från grannens balkong.

Jag satte ner mina fötter på det hårda, dammiga golvet och gick fram till fönstret. Solskenet stack i mina ögon som vassa sandkorn.

Där satt hon, den vackra granntjejen som jag länge hade spanat in. Hon hade på sig en vit klänning, i något tunt tyg. Håret var okammat och fladdrade i vinden. Hennes vackra läppar, blå ögon och sökande blick var riktad mot parken redan full av folk. Kunde detta vara kvinnan som han hade väntat på länge nu? Hon var vackrare än alla andra han mött.

När våra blickar möttes kände jag att det fanns något där. Något som jag vill utforska närmare. Hon log ett brett leende och jag kunde se hennes vita tänder i solens sken. Den tomma stolen bredvid sig sköt hon ut och gjorde en välkomnande gest. Jag skyndade mig dit för att göra henne sällskap.

Hennes armar hade fått färg av solen och hon bjöd mig på en bit bröd. På bordet stod framdukat kaffe, nykokt aprikosmarmelad som väckte min aptit. När vi samtidigt sträckte oss fram mot mjölkkannan möttes våra händer. Kannan föll omkull och mjölken blötte ner den rutiga duk...