Romantiken

Romantiken

Romantiken som epok föregicks av förromantiken, som sträckte sig från andra hälften av
1700-talet och framåt till början av 1800-talet. Förromantiken innebar nya trender som sedan
mynnade ut i romantiken.

Vad innebar då romantiken? Pendeln svängde nu över från förnuft till känsla. Litteraturen
skulle alltså vara känslofull och sentimental, inte bara upplysa och utveckla människors
intellektuella sidor. Regler och förordningar var bortglömda när diktaren skapade, han skulle
istället skapa sina egna regler. Romantiken är gränsöverskridande; tanken, känslan och
fantasin är ett. Människan fick på ett helt annat sätt upp ögonen för naturens skönhet, man
ansåg att det fanns en levande själ i allting, Intresset för exotiska platser med orörd natur och
vilda människor fick näring, exotismen hade uppkommit. Likaså gjorde även historicismen
sitt intåg, människor började i allt större utsträckning intressera sig för gångna tider.

Konst

Under romantiken betonades och framhävdes känslan i bilden mer än tidigare, men liksom
tidigare målar man efter figurativt stränga krav. Konstnärernas status höjdes från att tidigare
inte ansets som nåt speciellt till att anses som ett romantiskt geni. Man anser att denna
bedömning av romantikens konst inte var överskattad. Man lever än idag med dessa
värderingar, men idag utsetts dom för en hård kritik. En del av romantikens konst var lik den
som fanns innan. Man målade även nu av naturen och en del utomjordiska varelser.

Musik

En skillnad mellan romantikens musik jämfört med upplysningstidens musik är att man nu
gör musik med mer känsla och fantasi. Man hade förut försökt hålla sig inom vissa regler.
Under romantiken kom flera än kända kompositörer fram. En av dom var Beethoven som
många ansåg vara den perfekta romantikern. Den musik han skapade influerade många andra
kompositörer under romantiken. Beethoven föddes i Tyskland 1770 och hans far trodde länge
att han skulle bli en ny Mozart, som skapade mästerverk redan vid 5 års ålder, men sp blev
inte fallet utan Beethovens genombrott kom först när han var drygt 20 år. Han skrev nu både
symfonier och pianomusik. Dessvärre blev hans hörsel nu sämre och sämre, och efter fyra år
var han så gott som döv. Men han la inte ner att skapa musik för det, utan han skrev nu musik
efter vad han kunde höra inuti sitt huvud. Och musiken han nu skapade var inte sämre än
tidigare utan tvärt om, några av hans mästerverk skapade han under sina sista år i livet bl a
den 9:e symfonin.

Religionen

På många ställen runt om i Europa pågick revolutioner och detta fick folk att vilja fly
verkligheten. Man började på grund av detta att tro på ödet och ett liv efter döden. Religionen
var en av de stora anledningarna till romantiken.
Under upplysningen började folk tvivla på kyrkan och dess budskap. Prästerna som
fortfarande hade mycket makt insåg att för att behålla sin makt krävdes förändringar. Man
gjorde allt för att gå tillbaka till det gamla samhället där man hade mycket makt.
Vid 1800-talets början uppstod flera läsar- och väckelserörelser för att värva folk till svenska
kyrkan.
Romantiken

Romantiken som epok föregicks av förromantiken, som sträckte sig från andra hälften av
1700-talet och framåt till början av 1800-talet. Förromantiken innebar nya trender som sedan
mynnade ut i romantiken.

Vad innebar då romantiken? Pendeln svängde nu över från förnuft till känsla. Litteraturen
skulle alltså vara känslofull och sentimental, inte bara upplysa och utveckla människors
intellektuella sidor. Regler och förordningar var bortglömda när diktaren skapade, han skulle
istället skapa sina egna regler. Romantiken är gränsöverskridande; tanken, känslan och
fantasin är ett. Människan fick på ett helt annat sätt upp ögonen för naturens skönhet, man
ansåg att det fanns en levande själ i allting, Intresset för exotiska platser med orörd natur och
vilda människor fick näring, exotismen hade uppkommit. Likaså gjorde även historicismen
sitt intåg, människor började i allt större utsträckning intressera sig för gångna tider.

Konst

Under romantiken betonades och framhävdes känslan i bilden mer än tidigare, men liksom
tidigare målar man efter figurativt stränga krav. Konstnärernas status höjdes från att tidigare
inte ansets som nåt speciellt till att anses som ett romantiskt geni. Man anser att denna
bedömning av romantikens konst inte var överskattad. Man lever än idag med dessa
värderingar, men idag utsetts dom för en hård kritik. En del av romantikens konst var lik den
som fanns innan. Man målade även nu av naturen och en del utomjordiska varelser.

Musik

En skillnad mellan romantikens musik jämfört med upplysningstidens musik är att man nu
gör musik med mer känsla och fantasi. Man hade förut försökt hålla sig inom vissa regler.
Under romantiken kom flera än kända kompositörer fram. En av dom var Beethoven som
många ansåg vara den perfekta romantikern. Den musik han skapade influerade många andra
kompositörer under romantiken. Beethoven föddes i Tyskland 1770 och hans far trodde länge
att han skulle bli en ny Mozart, som skapade mästerverk redan vid 5 års ålder, men sp blev
inte fallet utan Beethovens genombrott kom först när han var drygt 20 år. Han skrev nu både
symfonier och pianomusik. Dessvärre blev hans hörsel nu sämre och sämre, och efter fyra år
var han så gott som döv. Men han la inte ner att skapa musik för det, utan han skrev nu musik
efter vad han kunde höra inuti sitt huvud. Och musiken han nu skapade var inte sämre än
tidigare utan tvärt om, några av hans mästerverk skapade han under sina sista år i livet bl a
den 9:e symfonin.

Religionen

På många ställen runt om i Europa pågick revolutioner och detta fick folk att vilja fly
verkligheten. Man började på grund av detta att tro på ödet och ett liv efter döden. Religionen
var en av de stora anledningarna till romantiken.
Under upplysningen började folk tvivla på kyrkan och dess budskap. Prästerna som
fortfarande hade mycket makt insåg att för att behålla sin makt krävdes förändringar. Man
gjorde allt för att gå tillbaka till det gamla samhället där man hade mycket makt.
Vid 1800-talets början uppstod flera läsar- och väckelserörelser för att värva folk till svenska
kyrkan.

Befolkningen.
Under början av 1800-talet ökade befolkningen väldigt i de flesta Europeiska länderna.
Orsaken till detta var att man uppfann vacciner och andra mediciner som gjorde att allt fler
över levde svåra sjukdomar. Potatisen är också en av anledningarna till att befolkningen
ökade. I och med att man började odla potatis så fick man mer mat ut av odlingarna än förr
och många slapp svälta

Upptäckter/ uppfinningar.
Under romantiken gjorde man stora framsteg inom det vetenskapliga område som berörde
kameran. 1725 upptäckte tysken Schulze att en silvernitratlösning blev svart då den stod i
solen. Då väcktes tankarna om att man med kemikalier kanske kunde bevara den bild som
skapades med hjälp av kameran. Det äldsta fotografiet som ännu finns bevarat togs 1827.
1859 kom Charles Darwins bok ”Om arternas uppkomst” ut och den handlade om Darwins
teorier om naturens rensning. En enorm överproduktion sker i naturen, alla ser olika ut och
har olika egenskaper det finns alltid någon som klarar sig bättre och någon som klarar sig
sämre. Kampen för tillvaron, ett allas krig mot alla, där den mest lämpade vinner. Kampen
inom en och samma art är alltid störst efter som att man kräver samma livsbetingelser.
Under 1800-talet dvs. i slutet av romantiken gjorde man stora upptäckter inom det
medicinska. Vaccin mot olika smittor utvecklades och man kom på bättre sätt att söva ner
patienter på än med alkohol. Den största utvecklingen berodde på att man kom på bättre sätt
att diagnostisera sjukdomar på.
Romantiken var ju som jag tidigare nämnt en reaktion på upplysningen. Upplysningen
handlade ju främst om att upplysa folk om den naturvetenskapliga ”verkligheten” och att lära
sig mer om den men under romantiken ville man tvärt om. Därför tycker jag att det är ytterst
märkligt att det trotts detta gjordes så många upptäckter och uppfinningar som det gjordes.

Voltaire

Som författare valde vi att fördjupa oss i Voltaire, eller rättare sagt, François-Marie Arouet
föddes den 21 november 1694. Fadern, François Arouet, var jurist. Hans mor var Marie-
Marguerite D’Aumard. Hon dog när han var sju år gammal. Två år senare skickades han till
Collège Louis-le-Grand, som var en känd jesuitisk skola.
År 1711 var han sjutton år gammal och hade gått klart på skolan. Voltaire ville då bli en
författare, men hans far bestämde att han skulle läsa juridik. Så unge François-Marie fick lov
att lyda sin far. Efter att ha studerat juridik ljög han och sa att han fått jobb på en
advokatfirma. Men egentligen satt han och skrev smädedikter. När hans far kom på sin son så
skickade han denne ut på landet i ett år för att komma på andra tankar. Men inte ens detta fick
honom på andra tankar.

När unge Arouet kom tillbaka var det just i tid för den franske regenten Ludvig XIV: s död.
Året var 1715. Två år efter, den 16 maj 1717, blev han satt i fängelset Bastiljen i elva
månader. Han hade skrivit några satiriska epigram om Filip av Orléans, som var Frankrikes
nye kung. Medan han satt i fängelset skrev han sin pjäs Oedipe, som visades på Thétre
Français i 45 kvällar. Den blev mycket omtyckt och gav Voltaire pengar, men även
berömmelse. Han skrev även delar av Henriaden där.
När han kom ut från Bastiljen hade han bytt namn. Han kallade sig Arouet de Voltaire eller
bara Voltaire.

1726 blev han fängslad återigen. Han hade råkat i ett gräl med en ung adelsman, och dennes
familj hade skaffat en häktningsorder mot Voltaire. Detta visade hur korrumperat Romantiken

Romantiken som epok föregicks av förromantiken, som sträckte sig från andra hälften av
1700-talet och framåt till början av 1800-talet. Förromantiken innebar nya trender som sedan
mynnade ut i romantiken.

Vad innebar då romantiken? Pendeln svängde nu över från förnuft till känsla. Litteraturen
skulle alltså vara känslofull och sentimental, inte bara upplysa och utveckla människors
intellektuella sidor. Regler och förordningar var bortglömda när diktaren skapade, han skulle
istället skapa sina egna regler. Romantiken är gränsöverskridande; tanken, känslan och
fantasin är ett. Människan fick på ett helt annat sätt upp ögonen för naturens skönhet, man
ansåg att det fanns en levande själ i allting, Intresset för exotiska platser med orörd natur och
vilda människor fick näring, exotismen hade uppkommit. Likaså gjorde även historicismen
sitt intåg, människor började i allt större utsträckning intressera sig för gångna tider.

Konst

Under romantiken betonades och framhävdes känslan i bilden mer än tidigare, men liksom
tidigare målar man efter figurativt stränga krav. Konstnärernas status höjdes från att tidigare
inte ansets som nåt speciellt till att anses som ett romantiskt geni. Man anser att denna
bedömning av romantikens konst inte var överskattad. Man lever än idag med dessa
värderingar, men idag utsetts dom för en hård kritik. En del av romantikens konst var lik den
som fanns innan. Man målade även nu av naturen och en del utomjordiska varelser.

Musik

En skillnad mellan romantikens musik jämfört med upplysningstidens musik är att man nu
gör musik med mer känsla och fantasi. Man hade förut försökt hålla sig inom vissa regler.
Under romantiken kom flera än kända kompositörer fram. En av dom var Beethoven som
många ansåg vara den perfekta romantikern. Den musik han skapade influerade många andra
kompositörer under romantiken. Beethoven föddes i Tyskland 1770 och hans far trodde länge
att han skulle bli en ny Mozart, som skapade mästerverk redan vid 5 års ålder, men sp blev
inte fallet utan Beethovens genombrott kom först när han var drygt 20 år. Han skrev nu både
symfonier och pianomusik. Dessvärre blev hans hörsel nu sämre och sämre, och efter fyra år
var han så gott som döv. Men han la inte ner att skapa musik för det, utan han skrev nu musik
efter vad han kunde höra inuti sitt huvud. Och musiken han nu skapade var inte sämre än
tidigare utan tvärt om, några av hans mästerverk skapade han under sina sista år i livet bl a
den 9:e symfonin.

Religionen

På många ställen runt om i Europa pågick revolutioner och detta fick folk att vilja fly
verkligheten. Man började på grund av detta att tro på ödet och ett liv efter döden. Religionen
var en av de stora anledningarna till romantiken.
Under upplysningen började folk tvivla på kyrkan och dess budskap. Prästerna som
fortfarande hade mycket makt insåg att för att behålla sin makt krävdes förändringar. Man
gjorde allt för att gå tillbaka till det gamla samhället där man hade mycket makt.
Vid 1800-talets början uppstod flera läsar- och väckelserörelser för att värva folk till svenska
kyrkan.

Befolkningen.
Under början av 1800-talet ökade befolkningen väldigt i de flesta Europeiska länderna.
Orsaken till detta var att man uppfann vacciner och andra mediciner som gjorde att allt fler
över levde svåra sjukdomar. Potatisen är också en av anledningarna till att befolkningen
ökade. I och med att man började odla potatis så fick man mer mat ut av odlingarna än förr
och många slapp svälta

Upptäckter/ uppfinningar.
Under romantiken gjorde man stora framsteg inom det vetenskapliga område som berörde
kameran. 1725 upptäckte tysken Schulze att en silvernitratlösning blev svart då den stod i
solen. Då väcktes tankarna om att man med kemikalier kanske kunde bevara den bild som
skapades med hjälp av kameran. Det äldsta fotografiet som ännu finns bevarat togs 1827.
1859 kom Charles Darwins bok ”Om arternas uppkomst” ut och den handlade om Darwins
teorier om naturens rensning. En enorm överproduktion sker i naturen, alla ser olika ut och
har olika egenskaper det finns alltid någon som klarar sig bättre och någon som klarar sig
sämre. Kampen för tillvaron, ett allas krig mot alla, där den mest lämpade vinner. Kampen
inom en och samma art är alltid störst efter som att man kräver samma livsbetingelser.
Under 1800-talet dvs. i slutet av romantiken gjorde man stora upptäckter inom det
medicinska. Vaccin mot olika smittor utvecklades och man kom på bättre sätt att söva ner
patienter på än med alkohol. Den största utvecklingen berodde på att man kom på bättre sätt
att diagnostisera sjukdomar på.
Romantiken var ju som jag tidigare nämnt en reaktion på upplysningen. Upplysningen
handlade ju främst om att upplysa folk om den naturvetenskapliga ”verkligheten” och att lära
sig mer om den men under romantiken ville man tvärt om. Därför tycker jag att det är ytterst
märkligt att det trotts detta gjordes så många upptäckter och uppfinningar som det gjordes.

Voltaire

Som författare valde vi att fördjupa oss i Voltaire, eller rättare sagt, François-Marie Arouet
föddes den 21 november 1694. Fadern, François Arouet, var jurist. Hans mor var Marie-
Marguerite D’Aumard. Hon dog när han var sju år gammal. Två år senare skickades han till
Collège Louis-le-Grand, som var en känd jesuitisk skola.
År 1711 var han sjutton år gammal och hade gått klart på skolan. Voltaire ville då bli en
författare, men hans far bestämde att han skulle läsa juridik. Så unge François-Marie fick lov
att lyda sin far. Efter att ha studerat juridik ljög han och sa att han fått jobb på en
advokatfirma. Men egentligen satt han och skrev smädedikter. När hans far kom på sin son så
skickade han denne ut på landet i ett år för att komma på andra tankar. Men inte ens detta fick
honom på andra tankar.

När unge Arouet kom tillbaka var det just i tid för den franske regenten Ludvig XIV: s död.
Året var 1715. Två år efter, den 16 maj 1717, blev han satt i fängelset Bastiljen i elva
månader. Han hade skrivit några satiriska epigram om Filip av Orléans, som var Frankrikes
nye kung. Medan han satt i fängelset skrev han sin pjäs Oedipe, som visades på Thétre
Français i 45 kvällar. Den blev mycket omtyckt och gav Voltaire pengar, men även
berömmelse. Han skrev även delar av Henriaden där.
När han kom ut från Bastiljen hade han bytt namn. Han kallade sig Arouet de Voltaire eller
bara Voltaire.

1726 blev han fängslad återigen. Han hade råkat i ett gräl med en ung adelsman, och dennes
familj hade skaffat en häktningsorder mot Voltaire. Detta visade hur korrumperat
rättssystemet var då, och från denna stund började Voltaire kämpa för ett rättvisare system.
Bara för att man hade makt och kontakter så skulle man inte kunna stå över rättssystemet.
Voltaire valde att gå i exil till England i tre år. Där öppnades hans ögon för engelsmännens
fritänkande. Han hade tidigare läst om Newton och Locke. Nu kunde han noggrannare studera
britternas filosofi. Han kom underfund med att vad som behövdes i Frankrike var religions-
och yttrandefrihet. Under sin tid i England skrev han klart Henriaden; en hjältedikt om den
franske kungen Henrik IV. Kyrkan och den franske regenten Ludvig XV var inte så förtjusta i
den.

År 1733, efter att åter kommit hem till Frankrike, publicerade han en bok där han prisade
engelsmännens politiska och religiösa frihet. Boken, som hette Lettres philosophiques sur les
Anglais, förbjöds och brändes. Den ansågs att indirekt kritisera kyrkan och det politiska
systemet i Frankrike. Voltaire rymde till sin vän och älskarinna markisinnan Émelie du
Chtelet, som bodde i Lorraine som då var ett självständigt hertigdöme.
I tio år bodde han på hennes slott. Markisinnan var själv författare, matematiker och fysiker
och uppmuntrade Voltaire i hans intresse för naturvetenskap. Tillsammans gjorde de flera
olika experiment och de skrev också verket Eléments de la philosophie de Newton. Vilken
givetvis handlade om Newton och hans arbete.
År 1735 kunde han åter fritt röra sig fritt i Paris. Två år senare fick han hålla sig borta igen ett
tag efter att ha skrivit dikten Le Moudain, där han skrivit nedlåtande om Eva och Adam.

Tre år efter blir han utnämnd till kunglig historieskrivare och får även samma år en medalj av
påven. Året därefter blir han invald i Franska Akademien.
1751 blir han bjuden till Fredrik II av Preussen. Han stannade där i tre år. Han fick lov att
återvända till Frankrike efter att ha kommit på kant kungen själv och ett antal personer i
dennes hov.

Efter att han kom tillbaka till sitt hemland så fick han varken bo eller vistas i Paris, så han
flyttade till godset Les Délices just utanför Genève. Han startade en egen teater där och det
hände att han personligen var med och spelade på scenen. I Genève var teater inte lagligt så
han var tvungen att lägga ner teatern. Pga. detta så lät han bygga ett slott som låg nära sitt
gods i Genève men ändå inom Frankrikes gränser. Ville han vara socialt fri så kunde han
vistas i slott i Ferney, Frankrike, och om han då råkade i kläm där så kunde han smidigt
förflytta sig någon mil till sitt gods där han var politiskt fri. I hans nybyggda slott skulle han
tillbringa resten av sitt liv. Många berömda och inflytelserika människor kom dit på besök. En
av alla dessa besökare var den svenske kungen Gustav III.
Under denna tid på sitt slott i Ferney så skrev han sitt mest kända verk, Candide eller
Optimismen. Det var år 1759. Han fick idén efter från jordbävningen i Lissabon, som hade ägt
rum några år tidigare. Huvudpersonen i boken råkar ut för den ena olyckan efter den andra
och även människorna runt omkring. Denna bok återspeglar Voltaires pessimistiska syn på sin
samtid. ”Vi lever i den bästa av världar” återkommer ofta i boken, och man förstår mer och
mer att det är ironiskt menat.
År 1778 fick han åter tillstånd att vistas i Paris. Invånarna i staden hälsade honom med stor
glädje. Den 30 maj 1778 dog han i sin födelsestad Paris. Han var då 83 år gammal. Kroppen
fraktades till ett kloster i Champagne, för att sedan 1791 bli flyttad till Panthéon i Paris. Men
1814 togs hans kvarlevor bort för att förstöras.

Det enda som finns kvar av honom är hans hjärta, som förvaras på Thétre Français.

Han var, utan tvekan, sin tids mest inflytelserika person. Utan honom så hade troligtvis Romantiken

Romantiken som epok föregicks av förromantiken, som sträckte sig från andra hälften av
1700-talet och framåt till början av 1800-talet. Förromantiken innebar nya trender som sedan
mynnade ut i romantiken.

Vad innebar då romantiken? Pendeln svängde nu över från förnuft till känsla. Litteraturen
skulle alltså vara känslofull och sentimental, inte bara upplysa och utveckla människors
intellektuella sidor. Regler och förordningar var bortglömda när diktaren skapade, han skulle
istället skapa sina egna regler. Romantiken är gränsöverskridande; tanken, känslan och
fantasin är ett. Människan fick på ett helt annat sätt upp ögonen för naturens skönhet, man
ansåg att det fanns en levande själ i allting, Intresset för exotiska platser med orörd natur och
vilda människor fick näring, exotismen hade uppkommit. Likaså gjorde även historicismen
sitt intåg, människor började i allt större utsträckning intressera sig för gångna tider.

Konst

Under romantiken betonades och framhävdes känslan i bilden mer än tidigare, men liksom
tidigare målar man efter figurativt stränga krav. Konstnärernas status höjdes från att tidigare
inte ansets som nåt speciellt till att anses som ett romantiskt geni. Man anser att denna
bedömning av romantikens konst inte var överskattad. Man lever än idag med dessa
värderingar, men idag utsetts dom för en hård kritik. En del av romantikens konst var lik den
som fanns innan. Man målade även nu av naturen och en del utomjordiska varelser.

Musik

En skillnad mellan romantikens musik jämfört med upplysningstidens musik är att man nu
gör musik med mer känsla och fantasi. Man hade förut försökt hålla sig inom vissa regler.
Under romantiken kom flera än kända kompositörer fram. En av dom var Beethoven som
många ansåg vara den perfekta romantikern. Den musik han skapade influerade många andra
kompositörer under romantiken. Beethoven föddes i Tyskland 1770 och hans far trodde länge
att han skulle bli en ny Mozart, som skapade mästerverk redan vid 5 års ålder, men sp blev
inte fallet utan Beethovens genombrott kom först när han var drygt 20 år. Han skrev nu både
symfonier och pianomusik. Dessvärre blev hans hörsel nu sämre och sämre, och efter fyra år
var han så gott som döv. Men han la inte ner att skapa musik för det, utan han skrev nu musik
efter vad han kunde höra inuti sitt huvud. Och musiken han nu skapade var inte sämre än
tidigare utan tvärt om, några av hans mästerverk skapade han under sina sista år i livet bl a
den 9:e symfonin.

Religionen

På många ställen runt om i Europa pågick revolutioner och detta fick folk att vilja fly
verkligheten. Man började på grund av detta att tro på ödet och ett liv efter döden. Religionen
var en av de stora anledningarna till romantiken.
Under upplysningen började folk tvivla på kyrkan och dess budskap. Prästerna som
fortfarande hade mycket makt insåg att för att behålla sin makt krävdes förändringar. Man
gjorde allt för att gå tillbaka till det gamla samhället där man hade mycket makt.
Vid 1800-talets början uppstod flera läsar- och väckelserörelser för att värva folk till svenska
kyrkan.

Befolkningen.
Under början av 1800-talet ökade befolkningen väldigt i de flesta Europeiska länderna.
Orsaken till detta var att man uppfann vacciner och andra mediciner som gjorde att allt fler
över levde svåra sjukdomar. Potatisen är också en av anledningarna till att befolkningen
ökade. I och med att man började odla potatis så fick man mer mat ut av odlingarna än förr
och många slapp svälta

Upptäckter/ uppfinningar.
Under romantiken gjorde man stora framsteg inom det vetenskapliga område som berörde
kameran. 1725 upptäckte tysken Schulze att en silvernitratlösning blev svart då den stod i
solen. Då väcktes tankarna om att man med kemikalier kanske kunde bevara den bild som
skapades med hjälp av kameran. Det äldsta fotografiet som ännu finns bevarat togs 1827.
1859 kom Charles Darwins bok ”Om arternas uppkomst” ut och den handlade om Darwins
teorier om naturens rensning. En enorm överproduktion sker i naturen, alla ser olika ut och
har olika egenskaper det finns alltid någon som klarar sig bättre och någon som klarar sig
sämre. Kampen för tillvaron, ett allas krig mot alla, där den mest lämpade vinner. Kampen
inom en och samma art är alltid störst efter som att man kräver samma livsbetingelser.
Under 1800-talet dvs. i slutet av romantiken gjorde man stora upptäckter inom det
medicinska. Vaccin mot olika smittor utvecklades och man kom på bättre sätt att söva ner
patienter på än med alkohol. Den största utvecklingen berodde på att man kom på bättre sätt
att diagnostisera sjukdomar på.
Romantiken var ju som jag tidigare nämnt en reaktion på upplysningen. Upplysningen
handlade ju främst om att upplysa folk om den naturvetenskapliga ”verkligheten” och att lära
sig mer om den men under romantiken ville man tvärt om. Därför tycker jag att det är ytterst
märkligt att det trotts detta gjordes så många upptäckter och uppfinningar som det gjordes.

Voltaire

Som författare valde vi att fördjupa oss i Voltaire, eller rättare sagt, François-Marie Arouet
föddes den 21 november 1694. Fadern, François Arouet, var jurist. Hans mor var Marie-
Marguerite D’Aumard. Hon dog när han var sju år gammal. Två år senare skickades han till
Collège Louis-le-Grand, som var en känd jesuitisk skola.
År 1711 var han sjutton år gammal och hade gått klart på skolan. Voltaire ville då bli en
författare, men hans far bestämde att han skulle läsa juridik. Så unge François-Marie fick lov
att lyda sin far. Efter att ha studerat juridik ljög han och sa att han fått jobb på en
advokatfirma. Men egentligen satt han och skrev smädedikter. När hans far kom på sin son så
skickade han denne ut på landet i ett år för att komma på andra tankar. Men inte ens detta fick
honom på andra tankar.

När unge Arouet kom tillbaka var det just i tid för den franske regenten Ludvig XIV: s död.
Året var 1715. Två år efter, den 16 maj 1717, blev han satt i fängelset Bastiljen i elva
månader. Han hade skrivit några satiriska epigram om Filip av Orléans, som var Frankrikes
nye kung. Medan han satt i fängelset skrev han sin pjäs Oedipe, som visades på Thétre
Français i 45 kvällar. Den blev mycket omtyckt och gav Voltaire pengar, men även
berömmelse. Han skrev även delar av Henriaden där.
När han kom ut från Bastiljen hade han bytt namn. Han kallade sig Arouet de Voltaire eller
bara Voltaire.

1726 blev han fängslad återigen. Han hade råkat i ett gräl med en ung adelsman, och dennes
familj hade skaffat en häktningsorder mot Voltaire. Detta visade hur korrumperat
rättssystemet var då, och från denna stund började Voltaire kämpa för ett rättvisare system.
Bara för att man hade makt och kontakter så skulle man inte kunna stå över rättssystemet.
Voltaire valde att gå i exil till England i tre år. Där öppnades hans ögon för engelsmännens
fritänkande. Han hade tidigare läst om Newton och Locke. Nu kunde han noggrannare studera
britternas filosofi. Han kom underfund med att vad som behövdes i Frankrike var religions-
och yttrandefrihet. Under sin tid i England skrev han klart Henriaden; en hjältedikt om den
franske kungen Henrik IV. Kyrkan och den franske regenten Ludvig XV var inte så förtjusta i
den.

År 1733, efter att åter kommit hem till Frankrike, publicerade han en bok där han prisade
engelsmännens politiska och religiösa frihet. Boken, som hette Lettres philosophiques sur les
Anglais, förbjöds och brändes. Den ansågs att indirekt kritisera kyrkan och det politiska
systemet i Frankrike. Voltaire rymde till sin vän och älskarinna markisinnan Émelie du
Chtelet, som bodde i Lorraine som då var ett självständigt hertigdöme.
I tio år bodde han på hennes slott. Markisinnan var själv författare, matematiker och fysiker
och uppmuntrade Voltaire i hans intresse för naturvetenskap. Tillsammans gjorde de flera
olika experiment och de skrev också verket Eléments de la philosophie de Newton. Vilken
givetvis handlade om Newton och hans arbete.
År 1735 kunde han åter fritt röra sig fritt i Paris. Två år senare fick han hålla sig borta igen ett
tag efter att ha skrivit dikten Le Moudain, där han skrivit nedlåtande om Eva och Adam.

Tre år efter blir han utnämnd till kunglig historieskrivare och får även samma år en medalj av
påven. Året därefter blir han invald i Franska Akademien.
1751 blir han bjuden till Fredrik II av Preussen. Han stannade där i tre år. Han fick lov att
återvända till Frankrike efter att ha kommit på kant kungen själv och ett antal personer i
dennes hov.

Efter att han kom tillbaka till sitt hemland så fick han varken bo eller vistas i Paris, så han
flyttade till godset Les Délices just utanför Genève. Han startade en egen teater där och det
hände att han personligen var med och spelade på scenen. I Genève var teater inte lagligt så
han var tvungen att lägga ner teatern. Pga. detta så lät han bygga ett slott som låg nära sitt
gods i Genève men ändå inom Frankrikes gränser. Ville han vara socialt fri så kunde han
vistas i slott i Ferney, Frankrike, och om han då råkade i kläm där så kunde han smidigt
förflytta sig någon mil till sitt gods där han var politiskt fri. I hans nybyggda slott skulle han
tillbringa resten av sitt liv. Många berömda och inflytelserika människor kom dit på besök. En
av alla dessa besökare var den svenske kungen Gustav III.
Under denna tid på sitt slott i Ferney så skrev han sitt mest kända verk, Candide eller
Optimismen. Det var år 1759. Han fick idén efter från jordbävningen i Lissabon, som hade ägt
rum några år tidigare. Huvudpersonen i boken råkar ut för den ena olyckan efter den andra
och även människorna runt omkring. Denna bok återspeglar Voltaires pessimistiska syn på sin
samtid. ”Vi lever i den bästa av världar” återkommer ofta i boken, och man förstår mer och
mer att det är ironiskt menat.
År 1778 fick han åter tillstånd att vistas i Paris. Invånarna i staden hälsade honom med stor
glädje. Den 30 maj 1778 dog han i sin födelsestad Paris. Han var då 83 år gammal. Kroppen
fraktades till ett kloster i Champagne, för att sedan 1791 bli flyttad till Panthéon i Paris. Men
1814 togs hans kvarlevor bort för att förstöras.

Det enda som finns kvar av honom är hans hjärta, som förvaras på Thétre Français.

Han var, utan tvekan, sin tids mest inflytelserika person. Utan honom så hade troligtvis
Franska revolutionen aldrig ägt rum. Han ifrågasatte adelns och prästernas makt genom sitt
vassa språk. Och han tog den vanliga människans parti, för han visste hur det kändes att bli
orättvist behandlad. Han fick den vanliga människan att förstå att det kyrkan och adeln sa
kanske inte alltid var rätt. Alla människor har ju samma stamfäder, så varför ska vissa ha det
bättre än andra?
Många gånger hände det att Voltaire tog det vanliga folkets parti i rättsliga ting, särskilt när
det gällde religions- och yttrandefriheter.

Analys av Mary Shelleys Frankenstein

Romanen som vi har läst handlar om vetenskapsmannen Frankenstein som blir mer och mer
intresserad utav anatomi och hur kroppen fungerar. Tillslut får han idén att försöka skapa en
levande människa utav död vävnad alltså ett lik. Efter ett långt och mödosamt arbete lyckas
han få liv i kroppen men istället skapas en monsterliknande varelse. Berättelsen handlar sedan
om Frankensteins kamp emot monstret men också om kampen om sitt eget inre.

Boken är skriven i en skräckromantisk stil och utspelar sig på många platser med en dramatisk
och romantisk natur. Monstret i berättelsen står för det omänskliga och övernaturliga. Jag
tänkte gå in lite närmare på monstret och dess aspekter.

Monstret som Frankenstein skapar är inte riktigt ond och vill ofta egentligen möta vänskap
och kärlek men istället så möts han av avsky och förakt och då tar han till våld och brutalitet.
Monstret som Frankenstein skapar blir otrolig vulgärt och hemskt. Skapandet utav monstret
kan ses som en kritik mot upplysnings idéer om kunskap och vetenskap. Här ser vi tydligt hur
snett det går för hans experiment, han går in för uppgiften totalt och följderna blir katastrofala.
Just detta hur snett det går med skapandet utav monstret tycker vi kan jämföras med en annan
skrift som vi arbetade med tidigare i år nämligen en del utav gullivers resor, resan till Laputa.
I den skriften går också vetenskapsmännen in för sina uppgifter totalt men det blir inte som de
har tänkt sig. Men monstret har fler funktioner i texten. Monstret är hela tiden utanför världen
och ser lycka och glädje men kan aldrig komma nära den själv. Han försöker flera gånger och
vill försöka vara vänlig men hans groteska utseende och beteende gör att han blir frånstött.
Monstrets bemötande tycker vi kan jämföras med mycket hur olika typer av människor blir
bemötta, när man ser annorlunda ut och agerar annorlunda. Monstret döms ut utav sitt
utseende och bara det. När han pratar med en gammal man i en del utav boken så blir han så
gott som accepterad men när de andra i stugan ser honom så utbryter paniken.

Detta tycker vi är en kritik mot att mänsklighetens förmåga att döma ut andra genom att se
utseendet. Kritiken som vi ser visar mänsklighetens otroliga ytlighet. Detta tycker vi ger en
liten tankeställare att man skall fundera lite mera och inte handla direkt utefter det man ser.

Det är bara att konstatera att romantikens budskap knappast är något som bara intresserade
människor under senare hälften av 1700-talet till 1850-talet.

Det tydligaste och mest påtagliga exemplet är enligt mig Sagan om ringen-triologin. Här hittar
man de flesta utav de attribut som tillskrivs romantiken. De mytomsbundna alverna står för
exotismen, natursvärmerier är som mest tydligt hos Enterna, historicismen finns i de otalen
legender som följer ringen, och slutligen måste man säga att just känslan har en central del i
kampen mellan gott och ont.

Ett annat exempel på romantik idag måste utan tvekan vara böckerna om Harry Potter. J.K. Romantiken

Romantiken som epok föregicks av förromantiken, som sträckte sig från andra hälften av
1700-talet och framåt till början av 1800-talet. Förromantiken innebar nya trender som sedan
mynnade ut i romantiken.

Vad innebar då romantiken? Pendeln svängde nu över från förnuft till känsla. Litteraturen
skulle alltså vara känslofull och sentimental, inte bara upplysa och utveckla människors
intellektuella sidor. Regler och förordningar var bortglömda när diktaren skapade, han skulle
istället skapa sina egna regler. Romantiken är gränsöverskridande; tanken, känslan och
fantasin är ett. Människan fick på ett helt annat sätt upp ögonen för naturens skönhet, man
ansåg att det fanns en levande själ i allting, Intresset för exotiska platser med orörd natur och
vilda människor fick näring, exotismen hade uppkommit. Likaså gjorde även historicismen
sitt intåg, människor började i allt större utsträckning intressera sig för gångna tider.

Konst

Under romantiken betonades och framhävdes känslan i bilden mer än tidigare, men liksom
tidigare målar man efter figurativt stränga krav. Konstnärernas status höjdes från att tidigare
inte ansets som nåt speciellt till att anses som ett romantiskt geni. Man anser att denna
bedömning av romantikens konst inte var överskattad. Man lever än idag med dessa
värderingar, men idag utsetts dom för en hård kritik. En del av romantikens konst var lik den
som fanns innan. Man målade även nu av naturen och en del utomjordiska varelser.

Musik

En skillnad mellan romantikens musik jämfört med upplysningstidens musik är att man nu
gör musik med mer känsla och fantasi. Man hade förut försökt hålla sig inom vissa regler.
Under romantiken kom flera än kända kompositörer fram. En av dom var Beethoven som
många ansåg vara den perfekta romantikern. Den musik han skapade influerade många andra
kompositörer under romantiken. Beethoven föddes i Tyskland 1770 och hans far trodde länge
att han skulle bli en ny Mozart, som skapade mästerverk redan vid 5 års ålder, men sp blev
inte fallet utan Beethovens genombrott kom först när han var drygt 20 år. Han skrev nu både
symfonier och pianomusik. Dessvärre blev hans hörsel nu sämre och sämre, och efter fyra år
var han så gott som döv. Men han la inte ner att skapa musik för det, utan han skrev nu musik
efter vad han kunde höra inuti sitt huvud. Och musiken han nu skapade var inte sämre än
tidigare utan tvärt om, några av hans mästerverk skapade han under sina sista år i livet bl a
den 9:e symfonin.

Religionen

På många ställen runt om i Europa pågick revolutioner och detta fick folk att vilja fly
verkligheten. Man började på grund av detta att tro på ödet och ett liv efter döden. Religionen
var en av de stora anledningarna till romantiken.
Under upplysningen började folk tvivla på kyrkan och dess budskap. Prästerna som
fortfarande hade mycket makt insåg att för att behålla sin makt krävdes förändringar. Man
gjorde allt för att gå tillbaka till det gamla samhället där man hade mycket makt.
Vid 1800-talets början uppstod flera läsar- och väckelserörelser för att värva folk till svenska
kyrkan.

Befolkningen.
Under början av 1800-talet ökade befolkningen väldigt i de flesta Europeiska länderna.
Orsaken till detta var att man uppfann vacciner och andra mediciner som gjorde att allt fler
över levde svåra sjukdomar. Potatisen är också en av anledningarna till att befolkningen
ökade. I och med att man började odla potatis så fick man mer mat ut av odlingarna än förr
och många slapp svälta

Upptäckter/ uppfinningar.
Under romantiken gjorde man stora framsteg inom det vetenskapliga område som berörde
kameran. 1725 upptäckte tysken Schulze att en silvernitratlösning blev svart då den stod i
solen. Då väcktes tankarna om att man med kemikalier kanske kunde bevara den bild som
skapades med hjälp av kameran. Det äldsta fotografiet som ännu finns bevarat togs 1827.
1859 kom Charles Darwins bok ”Om arternas uppkomst” ut och den handlade om Darwins
teorier om naturens rensning. En enorm överproduktion sker i naturen, alla ser olika ut och
har olika egenskaper det finns alltid någon som klarar sig bättre och någon som klarar sig
sämre. Kampen för tillvaron, ett allas krig mot alla, där den mest lämpade vinner. Kampen
inom en och samma art är alltid störst efter som att man kräver samma livsbetingelser.
Under 1800-talet dvs. i slutet av romantiken gjorde man stora upptäckter inom det
medicinska. Vaccin mot olika smittor utvecklades och man kom på bättre sätt att söva ner
patienter på än med alkohol. Den största utvecklingen berodde på att man kom på bättre sätt
att diagnostisera sjukdomar på.
Romantiken var ju som jag tidigare nämnt en reaktion på upplysningen. Upplysningen
handlade ju främst om att upplysa folk om den naturvetenskapliga ”verkligheten” och att lära
sig mer om den men under romantiken ville man tvärt om. Därför tycker jag att det är ytterst
märkligt att det trotts detta gjordes så många upptäckter och uppfinningar som det gjordes.

Voltaire

Som författare valde vi att fördjupa oss i Voltaire, eller rättare sagt, François-Marie Arouet
föddes den 21 november 1694. Fadern, François Arouet, var jurist. Hans mor var Marie-
Marguerite D’Aumard. Hon dog när han var sju år gammal. Två år senare skickades han till
Collège Louis-le-Grand, som var en känd jesuitisk skola.
År 1711 var han sjutton år gammal och hade gått klart på skolan. Voltaire ville då bli en
författare, men hans far bestämde att han skulle läsa juridik. Så unge François-Marie fick lov
att lyda sin far. Efter att ha studerat juridik ljög han och sa att han fått jobb på en
advokatfirma. Men egentligen satt han och skrev smädedikter. När hans far kom på sin son så
skickade han denne ut på landet i ett år för att komma på andra tankar. Men inte ens detta fick
honom på andra tankar.

När unge Arouet kom tillbaka var det just i tid för den franske regenten Ludvig XIV: s död.
Året var 1715. Två år efter, den 16 maj 1717, blev han satt i fängelset Bastiljen i elva
månader. Han hade skrivit några satiriska epigram om Filip av Orléans, som var Frankrikes
nye kung. Medan han satt i fängelset skrev han sin pjäs Oedipe, som visades på Thétre
Français i 45 kvällar. Den blev mycket omtyckt och gav Voltaire pengar, men även
berömmelse. Han skrev även delar av Henriaden där.
När han kom ut från Bastiljen hade han bytt namn. Han kallade sig Arouet de Voltaire eller
bara Voltaire.

1726 blev han fängslad återigen. Han hade råkat i ett gräl med en ung adelsman, och dennes
familj hade skaffat en häktningsorder mot Voltaire. Detta visade hur korrumperat
rättssystemet var då, och från denna stund började Voltaire kämpa för ett rättvisare system.
Bara för att man hade makt och kontakter så skulle man inte kunna stå över rättssystemet.
Voltaire valde att gå i exil till England i tre år. Där öppnades hans ögon för engelsmännens
fritänkande. Han hade tidigare läst om Newton och Locke. Nu kunde han noggrannare studera
britternas filosofi. Han kom underfund med att vad som behövdes i Frankrike var religions-
och yttrandefrihet. Under sin tid i England skrev han klart Henriaden; en hjältedikt om den
franske kungen Henrik IV. Kyrkan och den franske regenten Ludvig XV var inte så förtjusta i
den.

År 1733, efter att åter kommit hem till Frankrike, publicerade han en bok där han prisade
engelsmännens politiska och religiösa frihet. Boken, som hette Lettres philosophiques sur les
Anglais, förbjöds och brändes. Den ansågs att indirekt kritisera kyrkan och det politiska
systemet i Frankrike. Voltaire rymde till sin vän och älskarinna markisinnan Émelie du
Chtelet, som bodde i Lorraine som då var ett självständigt hertigdöme.
I tio år bodde han på hennes slott. Markisinnan var själv författare, matematiker och fysiker
och uppmuntrade Voltaire i hans intresse för naturvetenskap. Tillsammans gjorde de flera
olika experiment och de skrev också verket Eléments de la philosophie de Newton. Vilken
givetvis handlade om Newton och hans arbete.
År 1735 kunde han åter fritt röra sig fritt i Paris. Två år senare fick han hålla sig borta igen ett
tag efter att ha skrivit dikten Le Moudain, där han skrivit nedlåtande om Eva och Adam.

Tre år efter blir han utnämnd till kunglig historieskrivare och får även samma år en medalj av
påven. Året därefter blir han invald i Franska Akademien.
1751 blir han bjuden till Fredrik II av Preussen. Han stannade där i tre år. Han fick lov att
återvända till Frankrike efter att ha kommit på kant kungen själv och ett antal personer i
dennes hov.

Efter att han kom tillbaka till sitt hemland så fick han varken bo eller vistas i Paris, så han
flyttade till godset Les Délices just utanför Genève. Han startade en egen teater där och det
hände att han personligen var med och spelade på scenen. I Genève var teater inte lagligt så
han var tvungen att lägga ner teatern. Pga. detta så lät han bygga ett slott som låg nära sitt
gods i Genève men ändå inom Frankrikes gränser. Ville han vara socialt fri så kunde han
vistas i slott i Ferney, Frankrike, och om han då råkade i kläm där så kunde han smidigt
förflytta sig någon mil till sitt gods där han var politiskt fri. I hans nybyggda slott skulle han
tillbringa resten av sitt liv. Många berömda och inflytelserika människor kom dit på besök. En
av alla dessa besökare var den svenske kungen Gustav III.
Under denna tid på sitt slott i Ferney så skrev han sitt mest kända verk, Candide eller
Optimismen. Det var år 1759. Han fick idén efter från jordbävningen i Lissabon, som hade ägt
rum några år tidigare. Huvudpersonen i boken råkar ut för den ena olyckan efter den andra
och även människorna runt omkring. Denna bok återspeglar Voltaires pessimistiska syn på sin
samtid. ”Vi lever i den bästa av världar” återkommer ofta i boken, och man förstår mer och
mer att det är ironiskt menat.
År 1778 fick han åter tillstånd att vistas i Paris. Invånarna i staden hälsade honom med stor
glädje. Den 30 maj 1778 dog han i sin födelsestad Paris. Han var då 83 år gammal. Kroppen
fraktades till ett kloster i Champagne, för att sedan 1791 bli flyttad till Panthéon i Paris. Men
1814 togs hans kvarlevor bort för att förstöras.

Det enda som finns kvar av honom är hans hjärta, som förvaras på Thétre Français.

Han var, utan tvekan, sin tids mest inflytelserika person. Utan honom så hade troligtvis
Franska revolutionen aldrig ägt rum. Han ifrågasatte adelns och prästernas makt genom sitt
vassa språk. Och han tog den vanliga människans parti, för han visste hur det kändes att bli
orättvist behandlad. Han fick den vanliga människan att förstå att det kyrkan och adeln sa
kanske inte alltid var rätt. Alla människor har ju samma stamfäder, så varför ska vissa ha det
bättre än andra?
Många gånger hände det att Voltaire tog det vanliga folkets parti i rättsliga ting, särskilt när
det gällde religions- och yttrandefriheter.

Analys av Mary Shelleys Frankenstein

Romanen som vi har läst handlar om vetenskapsmannen Frankenstein som blir mer och mer
intresserad utav anatomi och hur kroppen fungerar. Tillslut får han idén att försöka skapa en
levande människa utav död vävnad alltså ett lik. Efter ett långt och mödosamt arbete lyckas
han få l...