STOMP

STOMP

I filmen STOMP Out Loud har en grupp estitiska aktörer klippt gjort en film där handlingen egentligen bara består av olika sätt att göra musik. De har tagit alla möjliga olika miljöer, där man normalt sett kanske inte skulle ha tänkt på att det kan bildas musik, och spelar på de material som finns till hands. Några exempel på miljöerna de har valt är: i en bil, i ett sunkigt skjul vid ett pokerbord, på gatan, i ett storkök och i kloakerna. Ingen scen verkar ha något gemensamt med någon annan, förutom musiken, men de binds ihop av en "röd tråd" så att det blir någon form av handling även mellan scenerna. Den röda tråden kan vara t.ex. när köksavfallet som finns i slasken spolas ner i avloppet och man får följa med ner i kloakerna. Jag tycker att det var ett smart och annorlunda sätt att binda ihop allt. I alla scenerna är det stora variationer mellan ljud, rytmer och tempo. I scenen vid bilen står de på bilflaket och sitter i bilen, de stampar med fötterna och slår på taket. I skjulet sitter några personer runt ett bord och spelar poker, de knackar med korten i bordet, de har kaffekoppar och skedar som de rör runt och plingar i porslinet med och de äter äpplen väldigt ljudligt. På gatan är det några ungdomar som spelar basket och de studsar bollarna mot allt som finns att komma åt för att få olika ljud. De studsar bollarna mot dörrar, soptunnor, väggar, gatan och eftersom allt detta är av olika material och har olika resonansmöjligheter blir det ett mycket varierat stycke. Den röda tråden som binder ihop denna scen med nästa är att en mycket arg kock sticker ut sitt huvud genom fönstret och skriker åt dem, man får sedan följa med in i hans kök där man hackar råvaror, slår på kastruller, spolar av ytor, diskar, vispar och allt annat som går att göra i ett kök för att skapa ljud (och i detta fall, en väldigt bullrig arbetsmiljö för kockarna). Nere i kloakerna spelar de på ett antal olika järnrör som alla är olika dämpade av hur djupt ner i vattnet änden på röret befinner sig. Det blir en riktigt häftig klang som påminner lite om Chimes och, ibland, som kyrkklockor.

Kläderna är inte särskilt anmärkningsvärda. I t.ex. scenen vid bilen har alla, kvinnor som män, slitna och ibland skitiga linnen och t-shirtar och munkbrallor. Det görs egentligen inte någon skillnad alls mellan kvinnor och män i filmen och man skulle nog inte ha upptäckt att kvinnorna var kvinnor om kameramannen inte hade zoomat in på dem. I filmen visar de även klipp från när de uppträtt på scen inför en stor publik. Kläderna är fortfarande lika sjaskiga och de gör ett nummer där de enbart sopar scengolvet. De sopar i olika rytmer allihop, och ibland är det någon som knackar till med träet på sin borste i golvet. Lite senare svingar de strumpor i luften så att det bli ett vinande ljud och slår dem mot saker, de slår även på hinkar. Volymen skiljer mycket från scen till scen och det är helt otroligt att de kan komma ihåg hur deras egen rytm ska gå när de hör så många andra runt om kring sig med samma ljud och redskap, men med andra rytmer. De har fått varje scen att se naturlig och spontan ut fastän så väl musikskapandet som resten av filmen är mästerligt genomfört.

Jag anser att hela STOMPgruppen är väldigt duktiga musiker och dansare och jag själv skulle absolut kunna tänka mig att utveckla mina slagverksfärdigheter på detta annorlunda och intressanta sätt. De har skrivit styckena väl och de utförs på ett spännande sätt. Koreografin är mycket viktig eftersom de ofta tar hjälp av varandra för att skapa ljud och effekter. Detta märks tydligt bl.a. när de står inför publiken och två av aktörerna sina kvastskaft mot varandras så att båda skaften går av med en smäll, ett roligt inslag i scenen. Filmen som helhet är underhållande och spännande, man vet inte vart eller på vem man ska titta eftersom det händer en massa saker överallt. Men, när man har tittat på filmen i en...